Jag har själv undrat det, inte för att min sambo lämnat oss, utan för att han säger att OM vi separerar (vi har det lite dåligt) så lämpar han över allt på mig. Han menar att barn inte mår bra av två boenden och allt som separation med barn innebär.
När vi verkligen varit nära att bryta har jag börjat fundera på vilka frågor vårt barn kan komma ha, hur jag ska svara osv.
Jag vet att jag hur j-lig än sambon skulle vara så skulle jag aldrig prata skit, inte vara för ärlig om du förstår. Skulle helt enkelt säga som det var i vårt fall - att hans pappa inte trodde två hem o s v skulle vara bra för honom, men att han älskar honom jättemycket. För trots min sambos möjligt dumma handling så gör han ju det.
Skulle prata om det goda vi hade som familj när vi levde ihop. Och ju äldre barnet blev skulle jag kunna vara ärligare. När så till slut barnet är vuxet kan man ju berätta nästan allt. Vara ärlig men utelämna saker som kanske gör för ont.
Vet ju inte alls varför pappan till ditt barn inte stannade eller hur er relation ser ut idag, om ni har någon, men jag tror det är bäst att vara ärlig och inte göra för stor sak av det, bara berätta. Typ pappa kände/tyckte så, och så är det, men att jag inte tyckte det var rätt.
Och skulle barnet vilja försöka ta kontakten skulle jag hjälpa till.
Låter kanske lite lulligt men... :)
2
Ja du... det är inte lätt.
Jag har själv undrat det, inte för att min sambo lämnat oss, utan för att han säger att OM vi separerar (vi har det lite dåligt) så lämpar han över allt på mig. Han menar att barn inte mår bra av två boenden och allt som separation med barn innebär.
När vi verkligen varit nära att bryta har jag börjat fundera på vilka frågor vårt barn kan komma ha, hur jag ska svara osv.
Jag vet att jag hur j-lig än sambon skulle vara så skulle jag aldrig prata skit, inte vara för ärlig om du förstår. Skulle helt enkelt säga som det var i vårt fall - att hans pappa inte trodde två hem o s v skulle vara bra för honom, men att han älskar honom jättemycket. För trots min sambos möjligt dumma handling så gör han ju det.
Skulle prata om det goda vi hade som familj när vi levde ihop. Och ju äldre barnet blev skulle jag kunna vara ärligare. När så till slut barnet är vuxet kan man ju berätta nästan allt. Vara ärlig men utelämna saker som kanske gör för ont.
Vet ju inte alls varför pappan till ditt barn inte stannade eller hur er relation ser ut idag, om ni har någon, men jag tror det är bäst att vara ärlig och inte göra för stor sak av det, bara berätta. Typ pappa kände/tyckte så, och så är det, men att jag inte tyckte det var rätt.
Och skulle barnet vilja försöka ta kontakten skulle jag hjälpa till.
ska försöka nåt i stil med att pappa finns, han älskar dig men kan inte komma hälsa på för han bor jättelångt borta. (och det är sant)Sen kommer jag att förtiga massor. Jag ska berätta för barnet hur pappa är, de goda bitarna. Jag visar ibland bilder i fotoalbum och berättar lite nonshalant att där är granne, där är mormor, där är pappa.
3
svårt ska försöka nåt i stil med att pappa finns, han älskar dig men kan inte komma hälsa på för han bor jättelångt borta. (och det är sant)Sen kommer jag att förtiga massor. Jag ska berätta för barnet hur pappa är, de goda bitarna. Jag visar ibland bilder i fotoalbum och berättar lite nonshalant att där är granne, där är mormor, där är pappa.
Jag tror att du ska berätta som det är fast kanske inte i detalj men att du säger det i en snällare version. Ärlighet kommar man längst med. Sen är det viktigt att du inte pratar illa om hans pappa för det är han ju trots att han inte finns med i bilden. Jag känner några stycken som har gjort det och det gjorde bara att barnet blev hatisk mot pappan. lycka till!!
4
Re: ni som vet Jag tror att du ska berätta som det är fast kanske inte i detalj men att du säger det i en snällare version. Ärlighet kommar man längst med. Sen är det viktigt att du inte pratar illa om hans pappa för det är han ju trots att han inte finns med i bilden. Jag känner några stycken som har gjort det och det gjorde bara att barnet blev hatisk mot pappan. lycka till!!
Jag är i den sitsen att fadern, sedan han fick veta att jag var gravid, inte vill veta av varken mig eller barnet. Även om jag går händelserna i förväg kan jag inte låta bli att fundera över framtiden. Med detta perspektiv är det inte så lätt att säga något positivt om fadern.
6
Undrar samma sak. Jag är i den sitsen att fadern, sedan han fick veta att jag var gravid, inte vill veta av varken mig eller barnet. Även om jag går händelserna i förväg kan jag inte låta bli att fundera över framtiden. Med detta perspektiv är det inte så lätt att säga något positivt om fadern.
är från mina egna erfarenheter. Min pappa \"stack\" innan jag föddes,han reste runt jorden om och om igen så han fanns bara här i sverige 2mån/år.
Jag tog kontakt med hon själv när jag var 17 år och sedan dess har vi kontakt.
Men iallafall jag tror att du tjänar på att aldrig säga något ont om honom till din son. För min mamma sa aldrig något ont om varken honom eller om hans familj och hon frågade flera gånger om hon skulle hjälpa mig att få kontakt med honom osv.
Så när jag valde att träffa honom så var jag helt neutral och kunde ärligt säga när han menade på att min mamma måste ju ha sagt en hel del om honom, att hon har aldrig sagt ett ont ord...
Lycka till
7
Det jag kan säga... är från mina egna erfarenheter. Min pappa \"stack\" innan jag föddes,han reste runt jorden om och om igen så han fanns bara här i sverige 2mån/år.
Jag tog kontakt med hon själv när jag var 17 år och sedan dess har vi kontakt.
Men iallafall jag tror att du tjänar på att aldrig säga något ont om honom till din son. För min mamma sa aldrig något ont om varken honom eller om hans familj och hon frågade flera gånger om hon skulle hjälpa mig att få kontakt med honom osv.
Så när jag valde att träffa honom så var jag helt neutral och kunde ärligt säga när han menade på att min mamma måste ju ha sagt en hel del om honom, att hon har aldrig sagt ett ont ord...
Lycka till
Men om man bara säger positiva saker är det ju på något sätt som om man accepterar det faktum att han stack. Att detta beteende hos en pappa skulle vara helt ok. Jag tycker det är ansvarlöst och egoistiskt och därför har jag mycket svårt att tänka i samma banor som du. Risken blir ju att min son får uppfattningen att det är normalt att överge sin familj för sina egna intressen och därmed kanske går i samma fotspår som sin far. Min egen far övergav mig och mamma pratade alltid gott om honom. Trots detta kan jag aldrig förlåta honom för att han fann andra personer (ny familj)som var för honom viktigare än relationen till mig. Har ingen kontakt med honom idag.
8
Känns inte rätt att bara acceptera. Men om man bara säger positiva saker är det ju på något sätt som om man accepterar det faktum att han stack. Att detta beteende hos en pappa skulle vara helt ok. Jag tycker det är ansvarlöst och egoistiskt och därför har jag mycket svårt att tänka i samma banor som du. Risken blir ju att min son får uppfattningen att det är normalt att överge sin familj för sina egna intressen och därmed kanske går i samma fotspår som sin far. Min egen far övergav mig och mamma pratade alltid gott om honom. Trots detta kan jag aldrig förlåta honom för att han fann andra personer (ny familj)som var för honom viktigare än relationen till mig. Har ingen kontakt med honom idag.
olika ju.
Men jag menar att bara för att man inte smutskastar pappan skulle betyda att mitt barn skulle uppföra sig lika dant...
På vägen till ett vuxet liv så kan ju den föräldern som finns lära barnen moral och etik...
Jag menar när ditt barn är större och kan hantera den faktiska saken kan man ju berätta och prata om det. Men ett litet barn skulle aldrig kunna hantera det på rätt sätt....tror jag.
Jag känner oxå som så att en kvinna och man i ett förhållande inte är lika bindande som mor/far och barn.Man vet ju inte om man älskar varandra på det sättet för alltid.
Så jag har helt enkelt acceperat läget och idag har jag sagt vad jag känner om just det min pappa gjorde och därefter har vi gått vidare på en helt ny kula...
9
Ja alla tänker vi.. olika ju.
Men jag menar att bara för att man inte smutskastar pappan skulle betyda att mitt barn skulle uppföra sig lika dant...
På vägen till ett vuxet liv så kan ju den föräldern som finns lära barnen moral och etik...
Jag menar när ditt barn är större och kan hantera den faktiska saken kan man ju berätta och prata om det. Men ett litet barn skulle aldrig kunna hantera det på rätt sätt....tror jag.
Jag känner oxå som så att en kvinna och man i ett förhållande inte är lika bindande som mor/far och barn.Man vet ju inte om man älskar varandra på det sättet för alltid.
Så jag har helt enkelt acceperat läget och idag har jag sagt vad jag känner om just det min pappa gjorde och därefter har vi gått vidare på en helt ny kula...
inte så mycket faktiskt. Ingenting negativt, men jag vägrar att vara positiv och säga \"pappa älskar dig\" och komma med en massa bortförklaringar å hans vägnar för att ursäkta varför han skiter i sina barn. Det enda jag säger är att pappa bor långt bort.
Vi tittar också på kort ibland och då pekar sonen och säger \"det där är min pappa\" och då säger jag \"ja, det är det. Och vems pappa är det också?\" -\"Lillasysters...\" säger han då.
För min del känns det som en viktig sak att poängtera, eftersom sonen bott sina första 2,5 år i ett hem med en pappa (han är 5,5 nu). Dottern däremot har aldrig bott med pappa. Vad _hon_ kommer att ställa för frågor när hon blir lite större funderar jag på ibland. Jag vet att jag aldrig kommer att ursäkta honom inför barnen, för vad han gjort. Den saken får han sköta själv.
10
Jag säger inte så mycket faktiskt. Ingenting negativt, men jag vägrar att vara positiv och säga \"pappa älskar dig\" och komma med en massa bortförklaringar å hans vägnar för att ursäkta varför han skiter i sina barn. Det enda jag säger är att pappa bor långt bort.
Vi tittar också på kort ibland och då pekar sonen och säger \"det där är min pappa\" och då säger jag \"ja, det är det. Och vems pappa är det också?\" -\"Lillasysters...\" säger han då.
För min del känns det som en viktig sak att poängtera, eftersom sonen bott sina första 2,5 år i ett hem med en pappa (han är 5,5 nu). Dottern däremot har aldrig bott med pappa. Vad _hon_ kommer att ställa för frågor när hon blir lite större funderar jag på ibland. Jag vet att jag aldrig kommer att ursäkta honom inför barnen, för vad han gjort. Den saken får han sköta själv.
skrev ovan att jag, om det hände mig, skulle berätta om det goda, jag anser inte att man ska prata skit om den andra föräldern, det blir jättekonstigt för barnet. Men - jag skrev oxå att jag på något sätt skulle säga att jag inte tyckte det han gjorde var rätt, men inte förstora upp det så att det blir skitsnack. Inte förhöja personen, men inte heller tvärtom.
Om du förstår? *lulligt*
11
Jag skrev ovan att jag, om det hände mig, skulle berätta om det goda, jag anser inte att man ska prata skit om den andra föräldern, det blir jättekonstigt för barnet. Men - jag skrev oxå att jag på något sätt skulle säga att jag inte tyckte det han gjorde var rätt, men inte förstora upp det så att det blir skitsnack. Inte förhöja personen, men inte heller tvärtom.
Om du förstår? *lulligt*
Jag förstår vad du menar och det är väl så man får förhålla sig till saken. Ingen mår ju bättre för att man är negativ, allra minst man själv. Bättre att vara neutral och bara säga neutrala saker utan att bli känslosam. (Men jag kommer inte att \"hitta på\" positiva saker eftersom det inte finns något positivt att säga om den andra personen.)
12
Förstår vad du menar Jag förstår vad du menar och det är väl så man får förhålla sig till saken. Ingen mår ju bättre för att man är negativ, allra minst man själv. Bättre att vara neutral och bara säga neutrala saker utan att bli känslosam. (Men jag kommer inte att \"hitta på\" positiva saker eftersom det inte finns något positivt att säga om den andra personen.)
Mina barns pappa lämnade oss för 4 år sedan och har inte hörts av sen dess... Det börjar bli lite jobbigt med min \"stora\" tjej 8 år. När hon frågar varför pappa aldrig ringer till henne eller aldrig hälsar på eller skickar ett brev? \" Vill han inte träffa mig mamma?\" Då känns det som om ngn skär ut mitt hjärta... Jag säger att i våran familj finns det \"bara\" mamma men att hennes pappa älskar henne på sitt sätt... Jag har aldrig sagt ett ont ord om honom till mina barn även om jag har en hel del åsikter om hans beteende...
14
Bra fråga! Mina barns pappa lämnade oss för 4 år sedan och har inte hörts av sen dess... Det börjar bli lite jobbigt med min \"stora\" tjej 8 år. När hon frågar varför pappa aldrig ringer till henne eller aldrig hälsar på eller skickar ett brev? \" Vill han inte träffa mig mamma?\" Då känns det som om ngn skär ut mitt hjärta... Jag säger att i våran familj finns det \"bara\" mamma men att hennes pappa älskar henne på sitt sätt... Jag har aldrig sagt ett ont ord om honom till mina barn även om jag har en hel del åsikter om hans beteende...
man ska skilja sin egen relation till fadern och fader bara som person. Barnet mindre intresserad varför du och pappa inte bor tillsammans, barnet vill veta vem och hur pappa var? Du blev en gång kär i den personen och kan berätta för ditt barn vad var det du såg hos fadern. Lämna din besvikelse att han stack för dig själv.
15
lite skilnad man ska skilja sin egen relation till fadern och fader bara som person. Barnet mindre intresserad varför du och pappa inte bor tillsammans, barnet vill veta vem och hur pappa var? Du blev en gång kär i den personen och kan berätta för ditt barn vad var det du såg hos fadern. Lämna din besvikelse att han stack för dig själv.
när ett barn lider så.
Jag fick genomlida liknande med min äldsta fast det var styvpappa. Han kom och gick som han behagade, sonen grät och jag fick inte säga nåt dumt om pappa. De har ingen relation idag fast jag tror min son saknar honom ibland.
16
det gör ont när ett barn lider så.
Jag fick genomlida liknande med min äldsta fast det var styvpappa. Han kom och gick som han behagade, sonen grät och jag fick inte säga nåt dumt om pappa. De har ingen relation idag fast jag tror min son saknar honom ibland.
Blev lämnad 6 veckor innan 2:an föddes & hans pappa har hållt sej bort sen dess. Har fått frågan: Var är min pappa, varför ringer han aldrig? många gånger & jag svarar så ärligt jag kan.
Vill inte \"skönmåla\" hans pappa men inte heller pratat illa om honom. Det är en balansgång hela tiden. Sonen fyller snart 7 år & ingen av hans släktingar på pappans sida har någonsin sett/träffat honom. Inga samtal,brev eller annat & alla vet att han finns.
ad säjer man? Jag har svarat att hans pappa flyttat utomlands & att jag inte vet exakt vart han bor, vilket är sant. Har oxå sagt att hans farmor, farfar, farbror & andra släktingar bor långt bort. Har oxå sagt att jag hjälper honom att leta reda på sin pappa när han känner att han vill träffa honom.
Jag tänker inte försvara/ursäkta hans pappas beteende, men inte heller såra min son genom att prata illa om hans pappa.
Att jag blev lämnad höggravid är ju inte sonens fel.
Men jag kan inte förstå hur en vuxen man kan lämna sin familj & aldrig se tillbaka!
17
Ja, vad säjer man? Blev lämnad 6 veckor innan 2:an föddes & hans pappa har hållt sej bort sen dess. Har fått frågan: Var är min pappa, varför ringer han aldrig? många gånger & jag svarar så ärligt jag kan.
Vill inte \"skönmåla\" hans pappa men inte heller pratat illa om honom. Det är en balansgång hela tiden. Sonen fyller snart 7 år & ingen av hans släktingar på pappans sida har någonsin sett/träffat honom. Inga samtal,brev eller annat & alla vet att han finns.
ad säjer man? Jag har svarat att hans pappa flyttat utomlands & att jag inte vet exakt vart han bor, vilket är sant. Har oxå sagt att hans farmor, farfar, farbror & andra släktingar bor långt bort. Har oxå sagt att jag hjälper honom att leta reda på sin pappa när han känner att han vill träffa honom.
Jag tänker inte försvara/ursäkta hans pappas beteende, men inte heller såra min son genom att prata illa om hans pappa.
Att jag blev lämnad höggravid är ju inte sonens fel.
Men jag kan inte förstå hur en vuxen man kan lämna sin familj & aldrig se tillbaka!
Men du... barnet vill ju gärna veta varför fadern inte bor med barnet, hälsar på eller bryr sig om barnet. Vad svarar man på det? Jag är inte besviken på att han inte ville ha en relation med mig eftersom vi ändå inte passade ihop. Det som gör mig besviken är att han övergav sin son och inte vill veta av honom. Det är stor skillnad det, tycker jag.
18
Svårare än vad du gör gällande. Men du... barnet vill ju gärna veta varför fadern inte bor med barnet, hälsar på eller bryr sig om barnet. Vad svarar man på det? Jag är inte besviken på att han inte ville ha en relation med mig eftersom vi ändå inte passade ihop. Det som gör mig besviken är att han övergav sin son och inte vill veta av honom. Det är stor skillnad det, tycker jag.
jag får gömma barnet från pappa. Och det vore inte bra för barnet heller att veta vem pappa är. Jag har fördelen med att pappa och hans släkt bor i ett annat land.
Nu är min son liten och frågar inte varför pappa inte bor med oss. När den fråga kommer tror jag att jag säger bara att det passar sig inte, han får träffa pappa när han blir vuxen.
Men jag håller med att det är känslig fråga och det kommer göra ont i hjärtat många gånger.
Sen har jag 2 adopterade barn och deras pappor är helt okännda. Jag tror att det är bättre att ha nån pappa än att inte ha nån alls.
19
jag har annan situation jag får gömma barnet från pappa. Och det vore inte bra för barnet heller att veta vem pappa är. Jag har fördelen med att pappa och hans släkt bor i ett annat land.
Nu är min son liten och frågar inte varför pappa inte bor med oss. När den fråga kommer tror jag att jag säger bara att det passar sig inte, han får träffa pappa när han blir vuxen.
Men jag håller med att det är känslig fråga och det kommer göra ont i hjärtat många gånger.
Sen har jag 2 adopterade barn och deras pappor är helt okännda. Jag tror att det är bättre att ha nån pappa än att inte ha nån alls.
de äldsta barnens far stack när jag väntade andra barnet.... Han hörde väl av sig till stora tjejen emellanåt, andra tösen gav han blanka fasen i....
När hon (den mindre alltså) var 3 så ville han ha kontakt och umgänge och det höll väl inte så länge och nu har de inte haft kontakt på flera år. Han har ny flickvän och nyfödd bebis och jag gav upp hoppet om att flickorna skulle få en engagerad pappa för mååååånga år sen.
Nu har inte tjejerna frågat så himla mycket, de pratar inte om honom och de få frågor de haft har jag tyvärr inte kunnat svara på för jag _vet_ inte varför han valde att dra och släppa kontakten med sina barn.
20
Bra fråga de äldsta barnens far stack när jag väntade andra barnet.... Han hörde väl av sig till stora tjejen emellanåt, andra tösen gav han blanka fasen i....
När hon (den mindre alltså) var 3 så ville han ha kontakt och umgänge och det höll väl inte så länge och nu har de inte haft kontakt på flera år. Han har ny flickvän och nyfödd bebis och jag gav upp hoppet om att flickorna skulle få en engagerad pappa för mååååånga år sen.
Nu har inte tjejerna frågat så himla mycket, de pratar inte om honom och de få frågor de haft har jag tyvärr inte kunnat svara på för jag _vet_ inte varför han valde att dra och släppa kontakten med sina barn.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
