Brukar vara inne o läsa om er. Vi fick en flicka i septemer med LKG, ganska bred sån. Det kom som en total chock, och infon på BB var inte bra. Tex funkade inte matningen speciellt bra, en kvinna visste hur habermanflaskan fungerade o då var jag så dålig att jag inte kunde gå upp, sen kom hon aldrig tillbaka... Så hela första levnadsveckan fick jag mata med sked... Inget vidare o hon gick ner kraftigt i vikt... Sen köpte jag flaskan o lärde mig själv, varför jag inte gjorde det tidigare vet jag inte. Men nu funkar allt bra. Hon har en gomplatta och det är kanon! matningen går som en dans!!
I Uppsala är vi väl omhändertagna och det blir op i dec-jan nångång...
Så nu vet ni att jag är inne o kikar hos er ibland!
Kram till er alla!
1
Hej! Brukar vara inne o läsa om er. Vi fick en flicka i septemer med LKG, ganska bred sån. Det kom som en total chock, och infon på BB var inte bra. Tex funkade inte matningen speciellt bra, en kvinna visste hur habermanflaskan fungerade o då var jag så dålig att jag inte kunde gå upp, sen kom hon aldrig tillbaka... Så hela första levnadsveckan fick jag mata med sked... Inget vidare o hon gick ner kraftigt i vikt... Sen köpte jag flaskan o lärde mig själv, varför jag inte gjorde det tidigare vet jag inte. Men nu funkar allt bra. Hon har en gomplatta och det är kanon! matningen går som en dans!!
I Uppsala är vi väl omhändertagna och det blir op i dec-jan nångång...
Så nu vet ni att jag är inne o kikar hos er ibland!
Kram till er alla!
Jag känner igen mig i den sitsen som ni också varit i. Att få för det första en total chock över ett barn som föds med något man inte alls varit beredd på och sen inte få den hjälp med matningen som är så himla viktig. Vi fick en dotter dec-03 och visste inte något om att Amelia skulle vara så sjuk som hon nu va. Efter en hemsk förlossning kom hon äntligen ut och då är man ju inte riktigt redo på att se ett barn med spalt. Inte för att man inte älskar dom lika mycket men att det känns precis som jorden ska gå under just då. Kommer i håg att min sambos första kommentar va hur vi skulle ha råd med alla plastikoperationer som dom behöver. Men när man väl fick träffa teamet som jobbar med detta känns det ju mycket bättre och att man får se hur fina dom blir när dom är opererade.
Eftersom Amelia hade många andra fel och va så pass dålig när hon kom till världen så blev ju matningen inte det viktigaste tyvärr säger jag i dag. Hon låg i respirator den första veckan och när hon sedan kom ur den så va hon för svag för att äta. Det enda dom bad mig att testa va att försöka amma. Men det va helt omöjligt. Då tycker man ju att dom kunde hjälpt oss med en flaska för Amelia hade ett tuttbehov en liten period. Men med facit mitt i hand så ångrar jag jättemycket att jag inte kämpade som du.
Nu är Amelia 2 år i dec och äter fortfarande inte mycket i munnen. Hon har en peg som hon matas i var fjärde timma och det känns inte roligt jämt. Saknar verkligen detta med flaska och pureer som hon skulle leva på nu i normala fall. Så mitt råd till er som läser detta är att stå på sig och tjata om hjälp och tips till det fungerar. Förhoppningsvis!!!!
Det va lite ur min historia, svarar gärna om någon har frågor och så till mig!!!
Cecilia
2
HEj hopp! Jag känner igen mig i den sitsen som ni också varit i. Att få för det första en total chock över ett barn som föds med något man inte alls varit beredd på och sen inte få den hjälp med matningen som är så himla viktig. Vi fick en dotter dec-03 och visste inte något om att Amelia skulle vara så sjuk som hon nu va. Efter en hemsk förlossning kom hon äntligen ut och då är man ju inte riktigt redo på att se ett barn med spalt. Inte för att man inte älskar dom lika mycket men att det känns precis som jorden ska gå under just då. Kommer i håg att min sambos första kommentar va hur vi skulle ha råd med alla plastikoperationer som dom behöver. Men när man väl fick träffa teamet som jobbar med detta känns det ju mycket bättre och att man får se hur fina dom blir när dom är opererade.
Eftersom Amelia hade många andra fel och va så pass dålig när hon kom till världen så blev ju matningen inte det viktigaste tyvärr säger jag i dag. Hon låg i respirator den första veckan och när hon sedan kom ur den så va hon för svag för att äta. Det enda dom bad mig att testa va att försöka amma. Men det va helt omöjligt. Då tycker man ju att dom kunde hjälpt oss med en flaska för Amelia hade ett tuttbehov en liten period. Men med facit mitt i hand så ångrar jag jättemycket att jag inte kämpade som du.
Nu är Amelia 2 år i dec och äter fortfarande inte mycket i munnen. Hon har en peg som hon matas i var fjärde timma och det känns inte roligt jämt. Saknar verkligen detta med flaska och pureer som hon skulle leva på nu i normala fall. Så mitt råd till er som läser detta är att stå på sig och tjata om hjälp och tips till det fungerar. Förhoppningsvis!!!!
Det va lite ur min historia, svarar gärna om någon har frågor och så till mig!!!
grattis till er flicka. Känner igen det där från BB, upplevde samma när sonen föddes och låg på neo. De skulle absolut ha mig att amma honom. Fick mata med sked och inte ge honom flaska. Det slutade med sondmatning. Och alla som sa att han skulle bli så fin sedan, de är ju så duktiga nu för tiden..etc. En sköterska sa till och med att hon inte såg honom som han såg ut då utan som han skulle bli sedan. Jag hade föredragit att de hjälpt honom med de svårigheter han hade då och sett honom som han var. Vi fick ju en dotter senare med enkelsidig spalt, och trots att det var väntat så var det jobbigt. (Fick bland annat höra att jag skulle vara glad över att hon bara hade enkelsidig för de hade sett mycket värre...Vad svarar man på det?)
Nu väntar vi vårt tredje barn och denna har ingen spalt alls vad de kunde se på UL.
Vi hör också till Uppsala men bor i Dalarna för tillfället.
Hälsningar,
Tereza
3
Hej grattis till er flicka. Känner igen det där från BB, upplevde samma när sonen föddes och låg på neo. De skulle absolut ha mig att amma honom. Fick mata med sked och inte ge honom flaska. Det slutade med sondmatning. Och alla som sa att han skulle bli så fin sedan, de är ju så duktiga nu för tiden..etc. En sköterska sa till och med att hon inte såg honom som han såg ut då utan som han skulle bli sedan. Jag hade föredragit att de hjälpt honom med de svårigheter han hade då och sett honom som han var. Vi fick ju en dotter senare med enkelsidig spalt, och trots att det var väntat så var det jobbigt. (Fick bland annat höra att jag skulle vara glad över att hon bara hade enkelsidig för de hade sett mycket värre...Vad svarar man på det?)
Nu väntar vi vårt tredje barn och denna har ingen spalt alls vad de kunde se på UL.
Vi hör också till Uppsala men bor i Dalarna för tillfället.
Hur 17 kan man säga så som sköterskan sa till er? Usch en del uttrycker sig så klumpigt, är säkert inte meningen men det gör ont... Har inte upplevt nåt liknande men vet att folk är klumpiga!
Lycka till med famlijen o den nya bebisen! KRAM
5
Hej! Hur 17 kan man säga så som sköterskan sa till er? Usch en del uttrycker sig så klumpigt, är säkert inte meningen men det gör ont... Har inte upplevt nåt liknande men vet att folk är klumpiga!
Lycka till med famlijen o den nya bebisen! KRAM
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
