Dilemma

[Bridz]

Hoppas ingen tar illa upp av mitt inlägg. Det handlar om val att försöka få biobarn kontra adoptivbarn. Tycker någon att det är jobbigt att läsa om någon som har möjlighet att bli gravid så sluta läsa nu!

Vi har kört parallella spår hela vägen. Alltså både hormonbehandlingar och adoptionskö. Nu verkar det som att vi kommer att vara framme i IVF-kön i maj och hemutredarna sa när mannen pratade med dem att de skulle höra av sig till oss inom någon månad. Alltså är vi framme i båda köerna ungefär samtidigt och nu måste vi ta ställning. Vi har hela tiden sagt att vi vill ha barn, på vilket sätt de kommer spelar mindre roll, så därför tänkte vi hoppa på det tåg som gick fortast.
Jag har ställt in mig ganska mycket på ett adoptivbarn nu och drömmer ofta om hur ljuvligt det vore att få åka och hämta SITT barn i ett främmande land. Men å andra sidan så känns det som att allt är så mycket enklare med ett biobarn när man väl har det i magen. Å andra sidan igen finns det inga garantier för att en IVF leder till någonting, medan en adoption förhoppningsvis leder till ett barn. (Vi har i alla fall inga formella problem för ett ja i en hemutredning) Och ytterligare ett å andra sidan är väl att ska man ha barn på båda sätten får vi IVF betalt nu, men inte efter att vi adopterat. Adoptionen kostar nästan lika mycket oavsett om vi har barn sedan innan.

Jag förstår att ingen kan berätta för oss hur vi ska göra, ville mest reda ut mina tankar. Och har någon egna tankar att dela med sig av tar jag förstås gärna emot dem!

Kramar!

[Helena m Y]

I alla fall gör de inte det här. Det är bara ett gemensamt, biologiskt(!) barn som gör att de landstingsfinansierade försöken försvinner. I alla fall här då. Jag kollade upp det innan vi bestämde oss. Så är med facit i hand kommer vi inte att använde IVF:erna, men det var skönt att veta just då att de fanns kvar OM vi ville, senare. Det blev inte lika defintivt att tacka nej då. Då när vi inte visste hur det skulle bli. Dessutom hade vi fördelen att de inte hittat någon orsak till vår biologiska barnlöshet. Det gjorde nog också att det inte blev lika definitivt och var därför inte något svårt val att göra.

Det är inte lättare med ett biobarn bara för att det är i magen... Men kanske när det kommit ut? Om det klarar sig ut helt och friskt då...

Vi kom också fram i köerna nästan samtidigt (hade nog hunnit med en hel IVF om vi haft ett _extremt_ flyt)men valde bort IVF helt. Vi orkade inte längre kämpa fruktlöst inom sjukvården, och när vi inte såg hur vi mentalt skulle fixa ett ev. misslyckande till - ja, då var det dags att kliva av. Vi har inte ångrat oss en sekund och jag hade ALDRIG velat ha något annat barn än just han vi fick! Aldrig någonsin. Det är honom vi väntat på hela den här tiden. Att jag inte haft honom i min mage känns nästan konstigt. Han är ju så självklart en del av oss.