Är mitt vinterbarn som era? långt

[Anonym idag]

Jag är nämligen lite orolig att h*n kanske känner sig ensam eller har för höga krav på sig själv?

Om h*n till exempel säger att jag tävlade mot L och S i skolan idag och jag vann. H*n vinner alltså ALLTID alla tävlingar, lagtävlingar som enskilda. Och jag vet att så är det inte alls, kanske är det t om tvärtom många gånger.

H*n säger ofta att h*n älskar simning, men det vet jag att det inte heller stämmer eftersom mitt barn räknar dagarna tills det är simhall och knappt kan sova natten innan. H*n kan inte simma och säger att alla andra i klassen kan.

Nu i veckan som gick var h*n på Halloweenfest på sitt fritids. Det var många barn och en ganska läskig stämning. När jag hämtade mitt barn så sa en flicka vid bordet att \"Ditt barn blev jätterädd när F berättade spökhistoria\". Jag frågade då mitt barn om h*n blivit ledsen, men då sa h*n nej. Jag frågade då varför sminket runnit i ansiktet, och då kröp det fram att mitt barn varit ledsen iallafall, men h*n sa att det var för h*n inte ville äta upp sitt mos. Men hela hela tiden pratade mitt barn om hur läskigt det varit med spökhistorian. H*n sa också att h*n och en kompis varit med i historian, vilket låter ganska osannolikt eftersom det är så många barn på kalaset och alla ville säkert ha varit med.

Jag vet alltså inte längre vad som är sanning eller vad som är beskyddande lögner längre. Vad ska jag göra? Mitt barn är väldigt känsligt och lyhört och jag är så rädd att h*n känner att h*n kanske inte duger i andras ögon och försöker vara nån som h*n inte är. Jag har hela tiden pratat med mitt barn och förklarat att man måste inte alltid vinna, bara man gör sitt bästa så spelar det ingen roll om man kommer sist. Och att jag älskar h*n för den h*n är/ser ut/klarar.

Är det bara mitt barn eller hör det till ålder? Jättetacksam för svar och infallsvinklar.

[Martina med B+V+G]

alltihop.Däremot har Benjamin svårt att tackla när han inte klarar av saker.Han har nog relativt höga krav på sig själv.T ex så blev han helt förtvivlad för några dagar sedan då han inte riktigt kunde greppa det här med fjärdedelar.Jag var tvungen att förklara att det här var sådant man lärde sig i skolan och att det var barn som var flera år äldre än honom som inte heller kunde det än.Det här med tävlingar verkar vara väldigt viktigt.Benjamin blir ledsen när han inte vinner men har i allafall förstått att alla inte kan vinna .Vet faktiskt inte om det hör till åldern eller om det helt enkelt har med personlighet att göra.

[mayya]

ett tag när han började i 6-års kommer jag ihåg. Men han var nästan lite tvärtom \"jag är dålig på allt och kan ingenting\", ville inte rita för det var fult. Inte skriva för boktstäverna blev hackiga osv. Ville vara perfektionist. Jag gjorde inget speciellt utan fortsatte peppa. När han sa att han ritade fult sa jag att jag tyckte det var fint, men inte på nåt pushigt sätt. I simhallen så ville han inte vara med just för han inte var lika bra som de andra men när han hoppade i så sa man bara \"bra prova 5 minuter\". nu ett år senare så ser jag inte ens en glimt av dessa tendenser. Han som för ett år sedan surade över allting, halkade runt som bambi på isen förra veckan och vrålade \"kolla jag kan\"! Bara man visar att man älskar sitt barn för både vinster och förluster så är jag övertygad om att de blir starka i sig själva. Sen tror jag oxå att det hör till åldern. Nu vet jag inte om ditt barn går i 6-års men annars tror jag att de kan känna lite att nu, nu måste man vara stor för man är på väg in i skolan. Fast egentligen är man ju liten och då blir det en krock. Joceline har jag inte sett några såna här problem med, kanske för att hon är så tätt på Joakim så hon fick sin bekräftelse samtidigt som man kämpade med Joakim.

T.ex med spökhistorien så skulle jag istället för att fråga\"var det läskigt, var du rädd\" så skulle jag berätta om att jag tycker att det kan vara otäckt och blir rädd ibland, Så har man gett bekräftelse på känslan.