Utvecklingssamtal mm

[en femmas pappa]

Ja så var vi där igen, utvecklingssamtal. Denna gång var det mer förberett hemifrån. Nu skulle vi kommunisera vad sonen ansåg och tyckte. Skolan (fröken) hade som vanligt låtit sonen skriva svar på frågor rörande kamrater, raster, skolarbetet, mm och sen hade hon själv skrivit en kommentar. Summan summarum: jo, sonen har massor med kompisar, känner sig inte rädd, tycker att alla barn har inte lika lätt för sig (eller för att använda hans ord - alla är inte lika smarta och när skall skolan inse att vi som är smartare inte vill sitta och lyssna på sådant som vi redan kan), de vuxna i skolan bryr sig inte och behandlar oss barn som om vi vore dumma i huvudet. Frökens kommentar var du är Jätte duktig!!! men du kan mer och du pratar för mycket men har humor, ett gott humör och kommer alltid med idéer.

Samtalet pågick i en timme. Sonen var tydlig - i mina öron övertydlig men fröken fattade inte. Menar du att vi vuxna inte tar tag i saker och ting, att vi inte hjälper er med konflikter, att vi inte ser er för dem ni är. Men vi hjälper ju alltid till och ni kan ju alltid komma till oss vuxna. Men säger hon ni har ingen respekt för vuxna och ni lyssnar inte på vad vi säger. Nej svarar sonen, ni säger att ni vill att man skall behandla andra så som man själv vill bli behandlad och det är det vi gör!
Jag förstår inte svarar fröken. Jo, säger sonen, vi går inte till er därför att det hjälper inte så vi löser problemen på egen hand. Men vi hjälper väl till säger fröken. Nej säger sonen ärligt när man ber om hjälp så säger ni att ni har inte tid, har ni inte lärt er att vänta på att vuxna talar färdigt osv. Vi kommer inte till er för att samtala utan för att få hjälp men ni behandlar oss som barnungar och då får det väl vara så.

Jo, säger fröken, vi samtalar ju i klassen. Ja, säger sonen, men så fort vi har bättre argument så byter du ämne eller så säger du nu pratar vi inte mer om det.

Sen följde en massa kreativa förslag ifrån sonen på hur man skulle kunna jobba annorlunda, lösa problem mm. Jag gick därifrån och ringde till två andra skolor för sonens räkning vi har fått nog. Han är bland de tre bästa i alla ämnen men känner inte att han får stimulans, han upplever inte att de vuxna i skolan vill se problemen (och de finns) och han upplever att lärarna inte visar eleverna respekt. Han hamnar mer och mer i bråk för att \"försvara\" kompisar.

Min son kommer alltid att klara sig men alla hans kompisar som går kvar och som nu inte kommer att ha honom som extra lärare samtidigt som skolan får mindre anslag därför att elevantalet minskar vad händer med dem?

[Rosalie]

Tycker absolut att ni ska ta in rektorn i det här.
Varje elev ska ha en enskild handlingsplan och likväl som dom som hamnar efter ska ha hjälp ska även såna som din son ha rätt till stimulans på deras nivå.
Att inte bemötas av respekt från vuxna ger ju verkligen fel intryck.
Tycker du har en väldigt fin och klok kille och jag hoppas verkligen att han inte förlorar tron på skolvärlden pga den där läraren.

[en femmas pappa]

han fixar inte ännu mer uppenbara saker på skolan så den här lär han inte klara av. Sonen kommer alltid att klara sig. Han har i vart fall oss föräldrar som lyssnar på honom och själv är han inte rädd. JAg har nu varit i kontakt med tre skolor och hoppas kunna flytta över honom redan nästa termin.