Idag skulle vi (jag, min bror och mamma) få det \"officiella\" beskedet, alltså svar på vävnadsproverna som skulle bekräfta mammas bukspottskörteltumör. Vi var alla helt inställda på att få höra dessa negativa nyheter, då läkarna inte gett oss något hopp om att det skulle kunna bli annat besked.
Men vävnadsprovet visade inget! Fast läkaren var ändå helt inställd på att det trots detta är en tumör, baserat på vad de såg på ultraljudet, så inget har ju förändrats. Att inte vävnadsprovet visade något förklarade han med att de nog inte kommit åt att ta prov på rätt ställe. Så alltså fick vi inte veta något nytt alls idag. Varför kallade han ens dit oss, undrade vi? Dessutom fick vi sitta en hel nervpressande timme i vänterummet, en jobbig timme kan jag lova när man sitter och väntar på besked om en dödlig cancer.
Jo, det enda nya - och som naturligtvis var otäckt - var att han sade att ultraljudet även tydde på spridning till levern. Det är det ingen som sagt förut. Och han verkade inte alls veta säkert om det var så, det fanns bara en \"misstanke\".
Det känns så konstigt nu. Vi var ju inställda på beskedet och på att gå vidare och planera vården etc. Mamma vill ju dessutom ha svar på sin enda fråga: hur lång tid är det kvar? Nu blev det ett märkligt antiklimax, luften gick ur oss på nåt sätt. Vi hade uppbådat allt mod och energi för att gå dit, liksom. Och gruvat oss som bara den.
Närmast nu väntar kallelse till skiktröntgen (vilket läkaren inte verkade tycka var särskilt nödvändigt?! hur ska vi annars få besked?!), ett par veckors väntetid troligtvis och sedan nytt återbesök till läkaren. Det känns på något sätt som om de slösar med mammas dyrbara tid, vilket gör mig arg.
Läkaren tyckte att mamma under tiden skulle tänka ut hur hon ställer sig till cellgifter, med tanke på att de ändå inte kan bota henne utan bara möjligtvis förlänga livet något.
Ett par frågor till er som har erfarenhet av sånt här: Är det möjligt att läkaren kan vara nöjd med att basera en diagnos på endast ett ultraljud? Varför verkade han inte tycka att skiktröntgen var nödvändig? Finns det någon som helst anledning att tro att det skulle kunna vara något annat än pankreascancer i det här läget? Och - kanske viktigast av allt - innebär en spridning till levern att det kommer att gå ännu fortare?
Känner mig mest bara trött, tom och förvirrad just nu.
Kram till alla!
1
Hos doktorn med mamma idag Idag skulle vi (jag, min bror och mamma) få det \"officiella\" beskedet, alltså svar på vävnadsproverna som skulle bekräfta mammas bukspottskörteltumör. Vi var alla helt inställda på att få höra dessa negativa nyheter, då läkarna inte gett oss något hopp om att det skulle kunna bli annat besked.
Men vävnadsprovet visade inget! Fast läkaren var ändå helt inställd på att det trots detta är en tumör, baserat på vad de såg på ultraljudet, så inget har ju förändrats. Att inte vävnadsprovet visade något förklarade han med att de nog inte kommit åt att ta prov på rätt ställe. Så alltså fick vi inte veta något nytt alls idag. Varför kallade han ens dit oss, undrade vi? Dessutom fick vi sitta en hel nervpressande timme i vänterummet, en jobbig timme kan jag lova när man sitter och väntar på besked om en dödlig cancer.
Jo, det enda nya - och som naturligtvis var otäckt - var att han sade att ultraljudet även tydde på spridning till levern. Det är det ingen som sagt förut. Och han verkade inte alls veta säkert om det var så, det fanns bara en \"misstanke\".
Det känns så konstigt nu. Vi var ju inställda på beskedet och på att gå vidare och planera vården etc. Mamma vill ju dessutom ha svar på sin enda fråga: hur lång tid är det kvar? Nu blev det ett märkligt antiklimax, luften gick ur oss på nåt sätt. Vi hade uppbådat allt mod och energi för att gå dit, liksom. Och gruvat oss som bara den.
Närmast nu väntar kallelse till skiktröntgen (vilket läkaren inte verkade tycka var särskilt nödvändigt?! hur ska vi annars få besked?!), ett par veckors väntetid troligtvis och sedan nytt återbesök till läkaren. Det känns på något sätt som om de slösar med mammas dyrbara tid, vilket gör mig arg.
Läkaren tyckte att mamma under tiden skulle tänka ut hur hon ställer sig till cellgifter, med tanke på att de ändå inte kan bota henne utan bara möjligtvis förlänga livet något.
Ett par frågor till er som har erfarenhet av sånt här: Är det möjligt att läkaren kan vara nöjd med att basera en diagnos på endast ett ultraljud? Varför verkade han inte tycka att skiktröntgen var nödvändig? Finns det någon som helst anledning att tro att det skulle kunna vara något annat än pankreascancer i det här läget? Och - kanske viktigast av allt - innebär en spridning till levern att det kommer att gå ännu fortare?
Känner mig mest bara trött, tom och förvirrad just nu.
om du orkar så var en \" jobbig\" anhörig, det krävs en hel del ork för det. Nöj dig inte med vaga besked och långa väntetider. Kräv en annan läkares åsikt. ingen läkare som är proffessionell tar illa upp för det. Min läkare till och med sa åt mig att göra det.
Om din mamma ska på en skiktröntgen kräv att den ska göras med förtur. Man kan ringa till röntgen själv och försöka få återbudstider, om man orkar.Det finns ju akuta = livshotande, och sen \"halvakuta\", och icke akuta. Är din mamma inneliggande så går det mycket fortare, dom patienterna har förtur.
Jag vet, jag jobbar själv inom vården + att jag har leukemi/benmärgstransplanterad mm, så jag kan hela drillen. Både som patient och som personal. Man måste vara frisk för att kunna vara sjuk heter det, och det stämmer. Det tog mig över 6 månader att få en diagnos, jag blev knuffad mellan olika avdelningar / undersökningar, ingen ville ha ansvaret för mig till sist, jag var helt förtvivlad ( och jättesjuk ) och hade två små barn hemma. Sen visade det sig att jag hade en ovanlig form av leukemi ( MDS) och cellgifter osv. påbörjades.
Jag vet inget om din mammas cancer, så där kan jag inte svara dig, men STÄLL KRAV, acceptera inte vad som helst.
Var bor du? Om du bor i Sthlm kan skiktröntgen göras på privata sjukhus om läkaren skriver remissen.
Styrkekramar till dig,
2
Ställ krav, och kräv en second opinion. om du orkar så var en \" jobbig\" anhörig, det krävs en hel del ork för det. Nöj dig inte med vaga besked och långa väntetider. Kräv en annan läkares åsikt. ingen läkare som är proffessionell tar illa upp för det. Min läkare till och med sa åt mig att göra det.
Om din mamma ska på en skiktröntgen kräv att den ska göras med förtur. Man kan ringa till röntgen själv och försöka få återbudstider, om man orkar.Det finns ju akuta = livshotande, och sen \"halvakuta\", och icke akuta. Är din mamma inneliggande så går det mycket fortare, dom patienterna har förtur.
Jag vet, jag jobbar själv inom vården + att jag har leukemi/benmärgstransplanterad mm, så jag kan hela drillen. Både som patient och som personal. Man måste vara frisk för att kunna vara sjuk heter det, och det stämmer. Det tog mig över 6 månader att få en diagnos, jag blev knuffad mellan olika avdelningar / undersökningar, ingen ville ha ansvaret för mig till sist, jag var helt förtvivlad ( och jättesjuk ) och hade två små barn hemma. Sen visade det sig att jag hade en ovanlig form av leukemi ( MDS) och cellgifter osv. påbörjades.
Jag vet inget om din mammas cancer, så där kan jag inte svara dig, men STÄLL KRAV, acceptera inte vad som helst.
Var bor du? Om du bor i Sthlm kan skiktröntgen göras på privata sjukhus om läkaren skriver remissen.
Nu ger jag några synpunkter, men jag har ingen fakta utan endast erfarenheter från mammas cancer, som ju är av en annan typ.
Tycker att det låter konstigt att ge diagnos på basen av ett ultra. Tror att de med ultra kan se att det finns en tumör där, men vilken sorts cancer det är undrar jag om de kan se?
På mammas sjukhus drar de sig för att sända folk till skiktröntgen, för det är dyrt och dit är långa köer! I januari upptäckte man i skiktröntgen att mamma har tumörer även på hjärnan. De här krympte man med strålning. Men vi vet egentligen inte om de blivit mindre, för nån ny skiktröntgen blir det inte för att kolla upp. Hon skall tydligen gå tills de blivit stora och ger smärta och illamående igen och då möjligtvis få komma till röntgen. Mammas tumörer i huvudet hade möjligtvis gått att stråla bort ifall hon fått komma till skiktröntgen tidigare (och hon hade klagat på smärtor i huvudet tidgare, men blev undersökt först då hon var i uruselt skick).
Mammas cancer började som bröstcancer som senare spred sig till levern. Vad jag förstått om tumörer i levern så kan man inget göra för att få bort dem. Men man kan med behandling hämma tillväxten och i vissa fall krymper dem till och med. Mamma har levt med tumörer på levern i 4 år nu. Eftersom din mamma har en annan cancer vet jag naturligtvis inte ifall hennes cancersort kan \"stannas upp\".
Så vill jag tillägga att det finns så många olika sorters läkare, en del verkligt duktiga med medkänsla och empati, så finns det verkliga skitstövlar(ursäkta) som inte tycks bry sig och som säger vad som helst. Träffar ni på nån som inte är bra så be att få byta. Dessutom är läkarna och vårdpersonalen så stressade och slutkörda att åtminstone i mammas fall hade det blivit massor med fel i behandlingarna ifall hon inte själv varit aktiv. Eftersom hon fått flera sorter och med olika veckors intervall så har det varit mycket att hålla reda på. Flera gånger har hon sagt till på sjukhuset då vårdpersonalen hållit på att ge henne fel sort. Hon har själv bokfört och hållit reda på allting. Hittills har det gått eftersom hon orkat och varit redig (hon är van att styra och ställa för sig själv och andra och det sitter väl i antar jag!)men nu märker man att hon inte orkar bry sig längre. Men hur ska det inte vara för de patienter som inte orkar. Med det här vill jag absolut inte skrämma upp er, mera ge er rådet att själva vara aktiva och ta reda på hur allt ska gå till, och aktivt söka upp den personal ni trivs med. Kram!
3
Hej! Nu ger jag några synpunkter, men jag har ingen fakta utan endast erfarenheter från mammas cancer, som ju är av en annan typ.
Tycker att det låter konstigt att ge diagnos på basen av ett ultra. Tror att de med ultra kan se att det finns en tumör där, men vilken sorts cancer det är undrar jag om de kan se?
På mammas sjukhus drar de sig för att sända folk till skiktröntgen, för det är dyrt och dit är långa köer! I januari upptäckte man i skiktröntgen att mamma har tumörer även på hjärnan. De här krympte man med strålning. Men vi vet egentligen inte om de blivit mindre, för nån ny skiktröntgen blir det inte för att kolla upp. Hon skall tydligen gå tills de blivit stora och ger smärta och illamående igen och då möjligtvis få komma till röntgen. Mammas tumörer i huvudet hade möjligtvis gått att stråla bort ifall hon fått komma till skiktröntgen tidigare (och hon hade klagat på smärtor i huvudet tidgare, men blev undersökt först då hon var i uruselt skick).
Mammas cancer började som bröstcancer som senare spred sig till levern. Vad jag förstått om tumörer i levern så kan man inget göra för att få bort dem. Men man kan med behandling hämma tillväxten och i vissa fall krymper dem till och med. Mamma har levt med tumörer på levern i 4 år nu. Eftersom din mamma har en annan cancer vet jag naturligtvis inte ifall hennes cancersort kan \"stannas upp\".
Så vill jag tillägga att det finns så många olika sorters läkare, en del verkligt duktiga med medkänsla och empati, så finns det verkliga skitstövlar(ursäkta) som inte tycks bry sig och som säger vad som helst. Träffar ni på nån som inte är bra så be att få byta. Dessutom är läkarna och vårdpersonalen så stressade och slutkörda att åtminstone i mammas fall hade det blivit massor med fel i behandlingarna ifall hon inte själv varit aktiv. Eftersom hon fått flera sorter och med olika veckors intervall så har det varit mycket att hålla reda på. Flera gånger har hon sagt till på sjukhuset då vårdpersonalen hållit på att ge henne fel sort. Hon har själv bokfört och hållit reda på allting. Hittills har det gått eftersom hon orkat och varit redig (hon är van att styra och ställa för sig själv och andra och det sitter väl i antar jag!)men nu märker man att hon inte orkar bry sig längre. Men hur ska det inte vara för de patienter som inte orkar. Med det här vill jag absolut inte skrämma upp er, mera ge er rådet att själva vara aktiva och ta reda på hur allt ska gå till, och aktivt söka upp den personal ni trivs med. Kram!
jag jobbar som sjuksköterska på en avdelning där patienter mer pancreasca vårdas.
Synd att inte PAD (vävnadsprovet) visade på cancer, då hade ni kunnat få svart på vitt. En CT är inte något säkert hjälpmedel vad det gäller att diagnostisera pancreasca, så jag förstår lite varför läkaren tvekar på den punkten. Man brukar ju göra en ultraljudsledd punktion, så att man garanterat tar provet på rätt ställe, och därmed en säker diagnos.
Har det satt sig metastaser i levern är det tyvärr ingen återvändo, men det har du redan förstått. Man kan ge cytostatika, men ibland är det bättre att låta bli. Har din mamma börjat må dåligt och bli sjuk i sin cancer? Ta då tillvara den tiden och umgås. Det är aldrig lätt att svara på frågan om hur lång tid man har kvar, men utan att säga något tidsangivelse så vill jag säga till dig att min erfarenhet är tyvärr att det brukar gå fort.
Ta hand om er!
kram!!!
4
jobbigt jag jobbar som sjuksköterska på en avdelning där patienter mer pancreasca vårdas.
Synd att inte PAD (vävnadsprovet) visade på cancer, då hade ni kunnat få svart på vitt. En CT är inte något säkert hjälpmedel vad det gäller att diagnostisera pancreasca, så jag förstår lite varför läkaren tvekar på den punkten. Man brukar ju göra en ultraljudsledd punktion, så att man garanterat tar provet på rätt ställe, och därmed en säker diagnos.
Har det satt sig metastaser i levern är det tyvärr ingen återvändo, men det har du redan förstått. Man kan ge cytostatika, men ibland är det bättre att låta bli. Har din mamma börjat må dåligt och bli sjuk i sin cancer? Ta då tillvara den tiden och umgås. Det är aldrig lätt att svara på frågan om hur lång tid man har kvar, men utan att säga något tidsangivelse så vill jag säga till dig att min erfarenhet är tyvärr att det brukar gå fort.
...här har du en som är bra på att bråka och ställa krav.
I fredags fick mamma kallelsen från sjukhuset om återbesök för att få veta provsvaren. Vi hade blivit lovade att få komma inom 14 dagar, vilket skulle vara i mitten på den här veckan, men hon fick en tid den 12/12!! Gissa vem som ringde runt till hela sjukhuset i fredags em...
Jag vill inte stressa på det hela om inte mamma vill, bara. Hon verkar tycka att det är rätt ok som det är och jag vill inte väcka den björn som sover.
Tack för ditt svara och kram tillbaka!
5
Jodå... ...här har du en som är bra på att bråka och ställa krav.
I fredags fick mamma kallelsen från sjukhuset om återbesök för att få veta provsvaren. Vi hade blivit lovade att få komma inom 14 dagar, vilket skulle vara i mitten på den här veckan, men hon fick en tid den 12/12!! Gissa vem som ringde runt till hela sjukhuset i fredags em...
Jag vill inte stressa på det hela om inte mamma vill, bara. Hon verkar tycka att det är rätt ok som det är och jag vill inte väcka den björn som sover.
Tänk att ekonomin ska styra en sådan sak, vem som får skiktröntgen och när. Nää...! Känner med dig och din mamma. Vilken tur att hon har haft orken så långt i alla fall. Kram tillbaka!
6
Inte klokt! Tänk att ekonomin ska styra en sådan sak, vem som får skiktröntgen och när. Nää...! Känner med dig och din mamma. Vilken tur att hon har haft orken så långt i alla fall. Kram tillbaka!
Hej, du verkar ju kunnig så jag hoppas jag kan få fråga lite mer? Naturligtvis förstår jag att du inte kan säga något specifikt för min mamma, men...
Det var tal om ultraljudsledd punktion också, efter skiktröntgen - om det behövs. Tycker du att det är något vi ska kräva? Eller kan man nöja sig med UL och röntgen? Vill inte tvinga mamma igenom mer än nödvändigt men vill ju naturligtvis ha ett säkert besked. Det här tär på oss alla.
Mamma känner inte så värst mycket av tumören än så länge. Hon har mått illa av och till sedan i somras men nu är det bättre (efter att hon fått rör i gallgången + att läkarna plockat bort en diabetesmedicin som tydligen kan ge illamående - vilket av det som ett effekt vet jag ej). Kom in med gulsot för ett par veckor sedan men är nu nästan helt \"normalfärgad\" tack vare röret. Har lite småhugg i sidan ibland men rätt sällan, inget hon klagar över.
Tyvärr är hon ju rätt dålig i övrigt, går mycket långsamt, diabetes (numera är sockret nästan alltid högt, även det beror på tumören har jag förstått), hjärtsvikt och en mängd mediciner, bland annat även antidepressiva.
Har hört att få lever över ett år med pancreascancer. Men då pratar man ju också om personer som är yngre (mamma är 74) och tidigare friska. I mammas läge - vad kan man egentligen realistiskt förvänta sig? Ett halvår? Hon är ingen \"fighter\" och vill inte leva längre. Men hon vill nog gärna stanna till april för att se sitt minsta lilla barnbarn.
Jag vet att det blir spekulation från din sida men jag skulle ändå uppskatta om någon var rak nog att våga säga - tre månader, sex, tolv?
Tack och kram!
7
Nyfiken - fler frågor Hej, du verkar ju kunnig så jag hoppas jag kan få fråga lite mer? Naturligtvis förstår jag att du inte kan säga något specifikt för min mamma, men...
Det var tal om ultraljudsledd punktion också, efter skiktröntgen - om det behövs. Tycker du att det är något vi ska kräva? Eller kan man nöja sig med UL och röntgen? Vill inte tvinga mamma igenom mer än nödvändigt men vill ju naturligtvis ha ett säkert besked. Det här tär på oss alla.
Mamma känner inte så värst mycket av tumören än så länge. Hon har mått illa av och till sedan i somras men nu är det bättre (efter att hon fått rör i gallgången + att läkarna plockat bort en diabetesmedicin som tydligen kan ge illamående - vilket av det som ett effekt vet jag ej). Kom in med gulsot för ett par veckor sedan men är nu nästan helt \"normalfärgad\" tack vare röret. Har lite småhugg i sidan ibland men rätt sällan, inget hon klagar över.
Tyvärr är hon ju rätt dålig i övrigt, går mycket långsamt, diabetes (numera är sockret nästan alltid högt, även det beror på tumören har jag förstått), hjärtsvikt och en mängd mediciner, bland annat även antidepressiva.
Har hört att få lever över ett år med pancreascancer. Men då pratar man ju också om personer som är yngre (mamma är 74) och tidigare friska. I mammas läge - vad kan man egentligen realistiskt förvänta sig? Ett halvår? Hon är ingen \"fighter\" och vill inte leva längre. Men hon vill nog gärna stanna till april för att se sitt minsta lilla barnbarn.
Jag vet att det blir spekulation från din sida men jag skulle ändå uppskatta om någon var rak nog att våga säga - tre månader, sex, tolv?
Du får gärna fråga mig, så ska jag svara efter mina erfarenheter.
Ang ultraljudsledd punktion... egentligen är det ingen mening rent kliniskt, men för ER kan det ju vara skönt att få en säker diagnos. För er anhöriga kan det vara svårt att inte få riktigt svart på vitt, medan det för mig är uppenbart att din mamma har en pancreasca. Så det är lite hur ni själva känner, tycker jag. Det är ju ingen trevlig undersökning.
Bor din mamma själv? Har ni funderat något på hur ni vill när hon blir sjuk? Ska hon vara hemma eller på någon form av hospise? Det låter som om hon ändå har börjat få symtom av sin cancer så jag skulle TRO att 6 månader är max ungefär vad ni kan räkna med. Tyvärr!
Se till att din mamma blir insatt på bra smärtlindring i god tid, för ont ska hon inte behöva ha i varje fall. Där jag jobbar använder vi oss av OxyContin tabletter med god effekt.
Du får gärna fråga mer!
Många kramar!
8
Hej igen Du får gärna fråga mig, så ska jag svara efter mina erfarenheter.
Ang ultraljudsledd punktion... egentligen är det ingen mening rent kliniskt, men för ER kan det ju vara skönt att få en säker diagnos. För er anhöriga kan det vara svårt att inte få riktigt svart på vitt, medan det för mig är uppenbart att din mamma har en pancreasca. Så det är lite hur ni själva känner, tycker jag. Det är ju ingen trevlig undersökning.
Bor din mamma själv? Har ni funderat något på hur ni vill när hon blir sjuk? Ska hon vara hemma eller på någon form av hospise? Det låter som om hon ändå har börjat få symtom av sin cancer så jag skulle TRO att 6 månader är max ungefär vad ni kan räkna med. Tyvärr!
Se till att din mamma blir insatt på bra smärtlindring i god tid, för ont ska hon inte behöva ha i varje fall. Där jag jobbar använder vi oss av OxyContin tabletter med god effekt.
vill fråga några saker, hoppas det går bra. Min mamma genomgick en lever transplantation för bra exakt 2 år sedan. På en rutin undersökning för ca 1 månad sedan upptäcktes flera tumörer utspridda i levern. Mammas läkare som är väldigt duktig var inte positiv, om man säger så. För 1 vecka sedan konstateras det att hon har en ca 6 cm stor tumör strax ovanför vristen, hon har väldigt ont i sitt ben och hon läggs in. De upptäcks även tumörer i lungorna efter ytterliggare undersökning av levern.
De pratar om strålning av tumören på benet och att sätta in cellgifter. Det handlar inte om att rädda livet utan att förlänga. Men har du en aning om vad det rör sig om. Mamma funderar på att neka pga att hon troligtvis kommer att må så dåligt. Läkaren har redan satt in morfin till natten. Vad skall man fråga och kräva. Mycket frågor men kanske du kan svara på någon.
kramar Maria
9
Hej, här är en annan tjej som gärna... vill fråga några saker, hoppas det går bra. Min mamma genomgick en lever transplantation för bra exakt 2 år sedan. På en rutin undersökning för ca 1 månad sedan upptäcktes flera tumörer utspridda i levern. Mammas läkare som är väldigt duktig var inte positiv, om man säger så. För 1 vecka sedan konstateras det att hon har en ca 6 cm stor tumör strax ovanför vristen, hon har väldigt ont i sitt ben och hon läggs in. De upptäcks även tumörer i lungorna efter ytterliggare undersökning av levern.
De pratar om strålning av tumören på benet och att sätta in cellgifter. Det handlar inte om att rädda livet utan att förlänga. Men har du en aning om vad det rör sig om. Mamma funderar på att neka pga att hon troligtvis kommer att må så dåligt. Läkaren har redan satt in morfin till natten. Vad skall man fråga och kräva. Mycket frågor men kanske du kan svara på någon.
kramar Maria
Jag läste här igår när jag väntade på vad mamma skulle få för svar på röntgenundersökning. Det visade sig att hon har precis som din mamma. Bröstcancer förra året, i samma bröst som hon tog bort vid cancer för 13 år sedan, och det såg bra ut efter det. Inga cellgifter, utan allt såg bra ut. Nu blev hon dålig med uppsvälld buk (lever)och man konstaterade att hon har \'bröstcancer som gått ner i levern\'. Jag antar att de menar en tumör på levern, levercancer. Vad vet du mer om denna sjukdom, du skrev att din mamma levt i 4 år med detta ? Mamma ska börja med cellgifter snart. Inte nog med det, hon fick kronisk myeloisk leukemi för 2 år sedan också, som hon har klarat sig bra ifrån, med bara mediciner. Bara det är ett under, men nu undrar man hur hon ska orka igenom det här också. Tredje cancersjukdomen på 2-3 år......
10
Hej Carola Jag läste här igår när jag väntade på vad mamma skulle få för svar på röntgenundersökning. Det visade sig att hon har precis som din mamma. Bröstcancer förra året, i samma bröst som hon tog bort vid cancer för 13 år sedan, och det såg bra ut efter det. Inga cellgifter, utan allt såg bra ut. Nu blev hon dålig med uppsvälld buk (lever)och man konstaterade att hon har \'bröstcancer som gått ner i levern\'. Jag antar att de menar en tumör på levern, levercancer. Vad vet du mer om denna sjukdom, du skrev att din mamma levt i 4 år med detta ? Mamma ska börja med cellgifter snart. Inte nog med det, hon fick kronisk myeloisk leukemi för 2 år sedan också, som hon har klarat sig bra ifrån, med bara mediciner. Bara det är ett under, men nu undrar man hur hon ska orka igenom det här också. Tredje cancersjukdomen på 2-3 år......
Egentligen vet jag inte så mycket mera om sjukdomen. Det är alltså bröstcancer som spridit sig som metastaser till levern. Från levern får man aldrig bort det tyvärr, man kan bara fördröja tillväxten. Mammas metastaser har hållits ganska konstanta, nån gång har de tom krympt lite. Mamma har berättat att de tom. kan bli så små så att de knappt syns om man har tur och svarar bra på behandlingen. Tror att det är 5 olika sorters behandling mamma fått. Alla har funkat på henne, men efter ett tag slutar de fungera och då måste man byta. Vet inte om hon nu är inne på sista möjligheten eller ifall det finns flera alternativ. Det är främst cellgift det är frågan om, och så har hon fått nåt som heter herceptin. Jag är medveten om att vi haft tur eftersom alla behandlingar fungerat och mamma har fått leva så pass länge som hon gjort. Då cancern en gång spridit sig så har den tyvärr en tendens att sprida sig till flera ställen, i januari upptäcktes att mamma hade tumörer på hjärnan. Något positivt är att ingen av behandlingarna mamma har fått har framkallat illamående utan hon har fått leva ett drägligt liv!
Beklagar verkligen diagnosen som din mamma fått. Som om det inte skulle räcka med en sort.Kram!
11
Hej! Egentligen vet jag inte så mycket mera om sjukdomen. Det är alltså bröstcancer som spridit sig som metastaser till levern. Från levern får man aldrig bort det tyvärr, man kan bara fördröja tillväxten. Mammas metastaser har hållits ganska konstanta, nån gång har de tom krympt lite. Mamma har berättat att de tom. kan bli så små så att de knappt syns om man har tur och svarar bra på behandlingen. Tror att det är 5 olika sorters behandling mamma fått. Alla har funkat på henne, men efter ett tag slutar de fungera och då måste man byta. Vet inte om hon nu är inne på sista möjligheten eller ifall det finns flera alternativ. Det är främst cellgift det är frågan om, och så har hon fått nåt som heter herceptin. Jag är medveten om att vi haft tur eftersom alla behandlingar fungerat och mamma har fått leva så pass länge som hon gjort. Då cancern en gång spridit sig så har den tyvärr en tendens att sprida sig till flera ställen, i januari upptäcktes att mamma hade tumörer på hjärnan. Något positivt är att ingen av behandlingarna mamma har fått har framkallat illamående utan hon har fått leva ett drägligt liv!
Beklagar verkligen diagnosen som din mamma fått. Som om det inte skulle räcka med en sort.Kram!
Idag har min mamma blivit inlagd igen, sockret hade plötsligt hoppat upp över 30 och hon har en riktigt besvärlig diarré som hon inte får bukt med. Förresten, vet du om diarrén kan vara en följd av tumören? Läkarna verkar oense på den punkten. Hur som helst hoppas jag att de kan hjälpa henne med det, för som det är just nu kan hon ju varken gå ut eller göra någonting. Och vi hade ju faktiskt tänkt försöka hinna en del innan hon blir dålig - resa lite, gå på restauranger och sånt.
Kram till dig!
12
Tack Olivia! Idag har min mamma blivit inlagd igen, sockret hade plötsligt hoppat upp över 30 och hon har en riktigt besvärlig diarré som hon inte får bukt med. Förresten, vet du om diarrén kan vara en följd av tumören? Läkarna verkar oense på den punkten. Hur som helst hoppas jag att de kan hjälpa henne med det, för som det är just nu kan hon ju varken gå ut eller göra någonting. Och vi hade ju faktiskt tänkt försöka hinna en del innan hon blir dålig - resa lite, gå på restauranger och sånt.
Hej!
Jag tror att man vill stråla och ge cytostatika främst i smärtlindrande syfte, alltså krympa tumören på benet så den inte orsakar så mycket smärta. Tror faktiskt att hon kan bli hjälpt rent smärtmässigt om man strålar den, så det ska ni nog överväga. Strålningen är inget din mamma kommer må dåligt av.
Annars verkar ni väl införstådda med vad de nya tumörerna innebär och vad man kan kräva är väl ordentlig smärtlindring, i god tid. För det är alltid lättare att komma åt smärtorna om man inte låter det gå för långt innan man sätter in smärtstillande.
Många kramar!
Olivia
13
Maria m Neela och Felicia.. Hej!
Jag tror att man vill stråla och ge cytostatika främst i smärtlindrande syfte, alltså krympa tumören på benet så den inte orsakar så mycket smärta. Tror faktiskt att hon kan bli hjälpt rent smärtmässigt om man strålar den, så det ska ni nog överväga. Strålningen är inget din mamma kommer må dåligt av.
Annars verkar ni väl införstådda med vad de nya tumörerna innebär och vad man kan kräva är väl ordentlig smärtlindring, i god tid. För det är alltid lättare att komma åt smärtorna om man inte låter det gå för långt innan man sätter in smärtstillande.
Visst KAN diarrén ha med tumörerna att göra, men det är inte något typiskt symtom om jag säger så. Det är däremot vanligt att man inte kan äta och dricka pga av matleda och illamående. Jobbigt för din mamma i vilket fall. Har hon blivit insatt på något stoppande, typ Dimor?
Kramar!
Olivia
14
Hej igen Mia! Visst KAN diarrén ha med tumörerna att göra, men det är inte något typiskt symtom om jag säger så. Det är däremot vanligt att man inte kan äta och dricka pga av matleda och illamående. Jobbigt för din mamma i vilket fall. Har hon blivit insatt på något stoppande, typ Dimor?
Det är verkligen tur att din mamma har klarat sig så länge, statistik som jag hittat visar att 5-årsöverlevnaden är endast 9% för kvinnor. Min mamma kommer nog inte att klara sig lika bra, med tanke på allt annat. Just nu är hon chockad, ledsen, arg och psykiskt nedgången. Ingen behandling har ju startat ännu, så jag tror den värsta tiden är nu innan man ser om det ger något resultat. Läkaren hade tydligen sagt att hon skulle få cellgifter via tabletter och inte behöva tappa håret, hoppas det inte ger illamående heller. Sedan ska ju allt klaffa med hennes leukemi-medicin också. Jag skulle vilja prata med dig via mail om du vill, kan du skriva igen och ge mig din mail-adress ? Kram till dig också !
15
Hej Carola, Det är verkligen tur att din mamma har klarat sig så länge, statistik som jag hittat visar att 5-årsöverlevnaden är endast 9% för kvinnor. Min mamma kommer nog inte att klara sig lika bra, med tanke på allt annat. Just nu är hon chockad, ledsen, arg och psykiskt nedgången. Ingen behandling har ju startat ännu, så jag tror den värsta tiden är nu innan man ser om det ger något resultat. Läkaren hade tydligen sagt att hon skulle få cellgifter via tabletter och inte behöva tappa håret, hoppas det inte ger illamående heller. Sedan ska ju allt klaffa med hennes leukemi-medicin också. Jag skulle vilja prata med dig via mail om du vill, kan du skriva igen och ge mig din mail-adress ? Kram till dig också !
Min mamma som nyss fått diagnosen levercancer, har också en besvärlig diarré, men det vet de inte om det har med cancern att göra. Själv tror jag att det har med hennes oro att göra, det var likadant när hon fick leukemi för 2,5 år sedan. Att må dåligt och oroa sig sätter sig ofta i magen. Bara sedan i tisdags, när vi fick beskedet, så är min mage helt i olag också, bara man tänker cancer så \'suger\' och svider det i magen och man känner inte för att äta. Jag tror min mamma känner sig \'handikappad\' för det också, det bara rinner säger hon, och hon får t o m gå upp på nätterna. Jag hoppas också att min mamma blir bättre när behandlingarna kommer igång, så vi kan göra lite uppmuntrande saker innan det är för sent.
Kram från mig !
16
Ang diarré Min mamma som nyss fått diagnosen levercancer, har också en besvärlig diarré, men det vet de inte om det har med cancern att göra. Själv tror jag att det har med hennes oro att göra, det var likadant när hon fick leukemi för 2,5 år sedan. Att må dåligt och oroa sig sätter sig ofta i magen. Bara sedan i tisdags, när vi fick beskedet, så är min mage helt i olag också, bara man tänker cancer så \'suger\' och svider det i magen och man känner inte för att äta. Jag tror min mamma känner sig \'handikappad\' för det också, det bara rinner säger hon, och hon får t o m gå upp på nätterna. Jag hoppas också att min mamma blir bättre när behandlingarna kommer igång, så vi kan göra lite uppmuntrande saker innan det är för sent.
Kram från mig !
Min mamma får cellgift via tablett nu. Praktisk på så vis att hon inte behöver resa, har 10 mil till sjukhuset. Mamma har inte mått illa av den här behandlingen men varit mycket trött.
Pratar gärna via mail, men vill inte hänga ut min adress här på nätet. Om du skriver din svarar jag!
17
Hej igen! Min mamma får cellgift via tablett nu. Praktisk på så vis att hon inte behöver resa, har 10 mil till sjukhuset. Mamma har inte mått illa av den här behandlingen men varit mycket trött.
Pratar gärna via mail, men vill inte hänga ut min adress här på nätet. Om du skriver din svarar jag!
Det var precis vad jag inte ville heller, eftersom jag sitter på jobbet och skriver. Vi kan höras här emellanåt, jag sitter \'aldrig\' vid datorn hemma, eftersom jag gör det hela dagarna på jobbet.
Vi hörs !
18
Carola ! Det var precis vad jag inte ville heller, eftersom jag sitter på jobbet och skriver. Vi kan höras här emellanåt, jag sitter \'aldrig\' vid datorn hemma, eftersom jag gör det hela dagarna på jobbet.
Vi hörs !
i magen, sa hon igår. Jag hade köpt ProViva shots som ska vara bra för oroliga magar, finns på ICA bl.a.
Det verkar ha hjälpt en hel del, för henne iallafall.
Ett tips till er andra !
20
Mamma är bättre i magen, sa hon igår. Jag hade köpt ProViva shots som ska vara bra för oroliga magar, finns på ICA bl.a.
Det verkar ha hjälpt en hel del, för henne iallafall.
Ett tips till er andra !
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
