grabbens utredning börjar idag. Så nu blir det mycket intensivt tempo i några veckor framåt, sen är det bara å vänta på D-dagen, igen....
Får lite deja-vu känsla över det hela. Känns som att man gått igenom den här trallen förut...
Nämen, det har jag ju! Det är skönt att väntan är över nu, att det händer nåt. Men jag gick ju så länge och bortförklarade sonens svårigheter, \"han tar efter syrran\", \"han e ju pojke\" osv.... Tyckte det räckte med ett npf-barn i familjen, ville inte gå igenom det här igen.
Samtidigt så är det ju en lättnad att han nu ska utredas, att min oro tas på allvar och att även BuP tycker en utredning är befogad.
Men ändå....
Jaja, sista utredningen är 8/12, så före jul vet jag. Väntan på domedagen har börjat..
Ville bara skriva av mig lite nu innan jag drar iväg.
Hörs sen
*kram på er alla*