Var ni på underBARA BARN-mässan? Jag var där.

Jag hade mycket roligt och bla satte jag mig för att prata med ViFöräldrars psykolog, Marie.
Min avsikt var att fråga om bra litteratur om bokstavsbarn men det slutade med en ömsesidig dialog om hur trist vinklingen kring dessa barn känns.

Är det bara jag som tycker att problematiken kring bokstavsbarn överskuggar allt positivt de för med sig?

Jag drar parallellen till downs-barn. Speciellt utseende, inte lika hög IQ som \"vanliga barn\" men ack så goa!! Kärleksfulla, kramvänliga... små hjärtebarn i dubbel bemärkelse!!

Är inte våra bokstavsbarn lika?! Är inte problematiseringen kring dem i allt som skrivs ibland besvärande? Är det inte lite trist att alltid få läsa om hur svårt, ansträngande mm det är att vara förälder till ett bokstavsbarn?
Att vågskålen mot allt vi får av dem får väga tillbaka någon gång. Kreativiteten, det intensiva bemötandet, sprittigheten... konsten de har att våga tänka annorlunda, förmågan att trots sina handikapp anpassa sig till sin omgivining.

Jag har fn ett förmodat svårt adhd-barn och ett troligt adhd men jag ser detta som möjligheter också för dem. Jag älskar mina barn, inte trots sin ev diagnos utan för att det är vad de är! Speciella.

Stora Kramar längs vägen och grattis alla till att just ni fick dessa svåra och fantastiska barn!!!!!!