Jag undrar lite hur ni gör med uppfostran eller snarare tillrättavisanden med era barn. Fast jag har en känsla av att era barn är mycket lugnare och mer välartade än vårt lilla monster :-)
Jens är helt otroligt busig, vild och provocerande. Han trotsar mer nu än någonsin och så har han helt plötsligt visat en enorm svartsjuka mot lillebror - något han inte alls visade det första halvåret.
Vi har tyvärr ganska dåligt tålamod med Jens både Jonas och jag och det blir mycket skällande och gapande tycker jag. Jag vill så gärna försöka vara lugn och pedagogisk men det är ta mig tusan omöjligt när han vägrar lyssna och gör precis det han inte får femtielva ggr i rad. Vi försöker köra ganska mycket med \"time-out\" där han får gå in i ett annat rum (inte hans eget för det vill vi att han ska tycka om att vara i) och det fungerar väl hyfsat. Ofta räcker det nu med att varna (eller snarar hota) honom med en time-out så skärper han sig.
Vi tycker ju om att Jens har en så stark personlighet och är så otroligt framåt och busig men vi vill också ha ett barn som lyssnar på vad vi säger, som inte slår lillebror och som vi kan ta med oss ut bland folk utan att skämmas eller svimma av utmattning.......
Hjälp mottages tacksamt :-)
1
Uppfostringsfråga Jag undrar lite hur ni gör med uppfostran eller snarare tillrättavisanden med era barn. Fast jag har en känsla av att era barn är mycket lugnare och mer välartade än vårt lilla monster :-)
Jens är helt otroligt busig, vild och provocerande. Han trotsar mer nu än någonsin och så har han helt plötsligt visat en enorm svartsjuka mot lillebror - något han inte alls visade det första halvåret.
Vi har tyvärr ganska dåligt tålamod med Jens både Jonas och jag och det blir mycket skällande och gapande tycker jag. Jag vill så gärna försöka vara lugn och pedagogisk men det är ta mig tusan omöjligt när han vägrar lyssna och gör precis det han inte får femtielva ggr i rad. Vi försöker köra ganska mycket med \"time-out\" där han får gå in i ett annat rum (inte hans eget för det vill vi att han ska tycka om att vara i) och det fungerar väl hyfsat. Ofta räcker det nu med att varna (eller snarar hota) honom med en time-out så skärper han sig.
Vi tycker ju om att Jens har en så stark personlighet och är så otroligt framåt och busig men vi vill också ha ett barn som lyssnar på vad vi säger, som inte slår lillebror och som vi kan ta med oss ut bland folk utan att skämmas eller svimma av utmattning.......
jag har inga råd att komma med alls! Men jag förstår precis hur du känner dig! :)
Ida är precis likadan just nu! Hon lyssnar aldrig på vad man ber henne om, ignorerar mig tills jag blir jättearg! Smäller i dörrar, kastar saker och skriker! Jag blir så vansinnigt provocerad av någon anledning...
Dock kör jag inte med time-out! Tycker det känns som en modernare variat av skamvrå och gillar det inte alls!
Oftast blir dte dock så att vi tar en time-out från varandra ändå. Antingen går jag min väg en stund eller så slänger Ida igen sin dör och skriker \"Jag vill vara ifreeeed!!\" :)
2
Jadu... jag har inga råd att komma med alls! Men jag förstår precis hur du känner dig! :)
Ida är precis likadan just nu! Hon lyssnar aldrig på vad man ber henne om, ignorerar mig tills jag blir jättearg! Smäller i dörrar, kastar saker och skriker! Jag blir så vansinnigt provocerad av någon anledning...
Dock kör jag inte med time-out! Tycker det känns som en modernare variat av skamvrå och gillar det inte alls!
Oftast blir dte dock så att vi tar en time-out från varandra ändå. Antingen går jag min väg en stund eller så slänger Ida igen sin dör och skriker \"Jag vill vara ifreeeed!!\" :)
Det beror alldeles på barnet. Tea är också inne i en jobbig period just nu. Hon testar mycket vid matbordet. Vi har som regel att man inte får skrika vid matbordet. Vill man skrika får man gå in i rummet brevid och göra det. Vi är alltid lugna när Tea får gå i väg.
Andra tillfällen då hon blir hysterisk brukar jag sitta och hålla henne i famnen tills hon lugnat ner sig och kan förklara varför hon är så arg. Tea måste alltid också säga förlåt!
3
Svårt! Det beror alldeles på barnet. Tea är också inne i en jobbig period just nu. Hon testar mycket vid matbordet. Vi har som regel att man inte får skrika vid matbordet. Vill man skrika får man gå in i rummet brevid och göra det. Vi är alltid lugna när Tea får gå i väg.
Andra tillfällen då hon blir hysterisk brukar jag sitta och hålla henne i famnen tills hon lugnat ner sig och kan förklara varför hon är så arg. Tea måste alltid också säga förlåt!
Jag minns själv hur liten och kränkt jag kände mig på dagis och i skolan då man var tvugen att säga förlåt! Oftast tyckte man ju att man inte ens gjort nåt fel!
Mina tjejer behöver aldrig säga förlåt om de inte vill, men de gör det ändå! Jag och Danne är noga med att själva säga förlåt om vi gjort fel, båd till varandra och till barnen...
4
Men... menar inte att kritisera nu, men måste fråga...
Om hon \"måste\" säga fölåt, menar hon det då?
Jag minns själv hur liten och kränkt jag kände mig på dagis och i skolan då man var tvugen att säga förlåt! Oftast tyckte man ju att man inte ens gjort nåt fel!
Mina tjejer behöver aldrig säga förlåt om de inte vill, men de gör det ändå! Jag och Danne är noga med att själva säga förlåt om vi gjort fel, båd till varandra och till barnen...
som har ett viljestarkt barn. Clara är enormt viljestark. Hon blir sällan ledsen utan oftast arg och driver långa argumentationer som tillslut övergår i slag, sparkar och nypningar - eller att hon försöker ha sönder något.
Även vi kör med time-out (tre minuter i rummet, då en av oss vuxna sitter med). Hon blir jättearg.
Jag tycker också att framförallt jag har väldigt dåligt tålamod och gärna övergår till att skälla och vara opedagogisk. Jag blir såååå trött - främst för att Clara är så mammig och det mesta drabbar mig.
Jag har tyvärr inga råd att ge, mest bara tala om att alla vi andra inte alls har så välartade barn.
5
Å, en till som har ett viljestarkt barn. Clara är enormt viljestark. Hon blir sällan ledsen utan oftast arg och driver långa argumentationer som tillslut övergår i slag, sparkar och nypningar - eller att hon försöker ha sönder något.
Även vi kör med time-out (tre minuter i rummet, då en av oss vuxna sitter med). Hon blir jättearg.
Jag tycker också att framförallt jag har väldigt dåligt tålamod och gärna övergår till att skälla och vara opedagogisk. Jag blir såååå trött - främst för att Clara är så mammig och det mesta drabbar mig.
Jag har tyvärr inga råd att ge, mest bara tala om att alla vi andra inte alls har så välartade barn.
Nej, det handlar inte om att kränka någon eller tvinga fram något. Du förstår säkert att det beror på situationen. Jag tycker det är viktigt att barnen får chansen att rätta till det de gjort. Man kan säga förlåt på olika sätt: klappa på kinden, ge en kram. Det är inte ordet förlåt som vi tvingar fram. Jag tror säkert du förstår att det finns nyanser i allt. Kanske du skulle vara försiktigare med ordvalet och liknelserna från din skoltid. Det låter lite hårt när du skriver att du kände dig kränkt apropå mina reflektioner om Teas uppfostran.
7
Kränkt?
Nej, det handlar inte om att kränka någon eller tvinga fram något. Du förstår säkert att det beror på situationen. Jag tycker det är viktigt att barnen får chansen att rätta till det de gjort. Man kan säga förlåt på olika sätt: klappa på kinden, ge en kram. Det är inte ordet förlåt som vi tvingar fram. Jag tror säkert du förstår att det finns nyanser i allt. Kanske du skulle vara försiktigare med ordvalet och liknelserna från din skoltid. Det låter lite hårt när du skriver att du kände dig kränkt apropå mina reflektioner om Teas uppfostran.
Vi vuxna säger själva förlåt till varandra och till Clara. Vi har liksom alltid förklarat att när man vill nli vänner igen så kan man säga förlåt och hon gör det spontant numera när hon känner att någon blev ledsen. Vår lilla \"blisamsritual\" från bådas håll är att säga förlåt, kramas och konstatera att nu är vi vänner. Jag tycker inte att det är kränkande att lära barn innebörden av ordet \"förlåt\". Iallafall tycker jag att Clara också tycker att det är en skön markering på att konflikten är över och inte behöver ältas mer. Vi använde inte ordet i mitt hem och kom sällan heller till avslut på våra konflikter. Det var jobbigt.
8
Vi använder också förlåt Vi vuxna säger själva förlåt till varandra och till Clara. Vi har liksom alltid förklarat att när man vill nli vänner igen så kan man säga förlåt och hon gör det spontant numera när hon känner att någon blev ledsen. Vår lilla \"blisamsritual\" från bådas håll är att säga förlåt, kramas och konstatera att nu är vi vänner. Jag tycker inte att det är kränkande att lära barn innebörden av ordet \"förlåt\". Iallafall tycker jag att Clara också tycker att det är en skön markering på att konflikten är över och inte behöver ältas mer. Vi använde inte ordet i mitt hem och kom sällan heller till avslut på våra konflikter. Det var jobbigt.
...tycker jag att hamna i tjata-gapa-bråka-fällan. Barnet provocerar och testar och ens egen stubin blir bara kortare och kortare. Nu är inte Wilma så testande just nu vilket jag är oändligt tacksam över, då jag för tillfället får överdos av provokationer på jobbet.
Ett bra knep som alltid har funkat för mig, om jag varit tillräckligt envis och konsekvent, är att delvis ignorera det negativa beteendet. Tjat leder ingen vart och barnet VET oftast när det är OK och inte. Jag brukar utan ord flytta barnet i fråga ur situationen och säga att du är välkommen tillbaka när du vill lyssna. Ibland får man göra det femtielva gånger på raken innan barnet förstått budskapet, men det kan det vara värt.
Desto viktigare blir det då att lyfta fram och ge cred för minsta lilla positiv sak som barnet åstadkommer, vad det än må vara.
Överenskommelser i alla lägen är bra för att förtydliga; så här gör vi, så här gör vi inte osv.
Det ser enkelt ut på papperet, men är inte lika lätt att genomföra. Men stålsätter man sig och hjälps åt så är iaf jag övertygad om att det blir resultat.
Det underlättar såklart om man tror på metoden.
9
Det är så lätt... ...tycker jag att hamna i tjata-gapa-bråka-fällan. Barnet provocerar och testar och ens egen stubin blir bara kortare och kortare. Nu är inte Wilma så testande just nu vilket jag är oändligt tacksam över, då jag för tillfället får överdos av provokationer på jobbet.
Ett bra knep som alltid har funkat för mig, om jag varit tillräckligt envis och konsekvent, är att delvis ignorera det negativa beteendet. Tjat leder ingen vart och barnet VET oftast när det är OK och inte. Jag brukar utan ord flytta barnet i fråga ur situationen och säga att du är välkommen tillbaka när du vill lyssna. Ibland får man göra det femtielva gånger på raken innan barnet förstått budskapet, men det kan det vara värt.
Desto viktigare blir det då att lyfta fram och ge cred för minsta lilla positiv sak som barnet åstadkommer, vad det än må vara.
Överenskommelser i alla lägen är bra för att förtydliga; så här gör vi, så här gör vi inte osv.
Det ser enkelt ut på papperet, men är inte lika lätt att genomföra. Men stålsätter man sig och hjälps åt så är iaf jag övertygad om att det blir resultat.
Det underlättar såklart om man tror på metoden.
de är ju svårt att veta hur du menar riktigt när man inte hör dig säga det! :)
Det jag minns är när man fick stå och vänta tills man hade sagt förlåt, och det tycker jag är kränkande! Det är ju inget jag förväntar mig utav någon annan, utan förlåtet får komma av sig själv!
Om jag och min man bråkat tex. kan det ta flera dagar innan någon av oss säger förlåt, och då är det okay, för då menar men det ju verkligen!
Jag tror på att visa barnen var som är rätt, utan att tvinga dem.
Menade inte alls nu att ni kränker Tea! Det var absolut int emin mening med inlägget! Mer att fundera lite kring det här med förlåt...
10
Nja... de är ju svårt att veta hur du menar riktigt när man inte hör dig säga det! :)
Det jag minns är när man fick stå och vänta tills man hade sagt förlåt, och det tycker jag är kränkande! Det är ju inget jag förväntar mig utav någon annan, utan förlåtet får komma av sig själv!
Om jag och min man bråkat tex. kan det ta flera dagar innan någon av oss säger förlåt, och då är det okay, för då menar men det ju verkligen!
Jag tror på att visa barnen var som är rätt, utan att tvinga dem.
Menade inte alls nu att ni kränker Tea! Det var absolut int emin mening med inlägget! Mer att fundera lite kring det här med förlåt...
att det inte är kränkande då! När man _visar_ hur man använder förlåt! (menade inte att någon särskilt gjorde det, utan funderade mest!)
Däremot när man blir inskickad på sitt rum och föväntas säga förlåt innan man får komma ut igen, då tycker jag att man passerar över för vad som är kränkande eller inte...
11
Så klart... att det inte är kränkande då! När man _visar_ hur man använder förlåt! (menade inte att någon särskilt gjorde det, utan funderade mest!)
Däremot när man blir inskickad på sitt rum och föväntas säga förlåt innan man får komma ut igen, då tycker jag att man passerar över för vad som är kränkande eller inte...
fattar vad du menar nu. Jag måste nog fundera lite på det innan jag vet vad jag tycker. Är det kränkande att tvingas säga förlåt? Hmm..jag måste tänka....
Jag är spontant inte så säker...återkommer :-)
12
aha fattar vad du menar nu. Jag måste nog fundera lite på det innan jag vet vad jag tycker. Är det kränkande att tvingas säga förlåt? Hmm..jag måste tänka....
Jag tycker jag har märkt på barnen att de tycker det är skönt med \"avslutet\" och att de fått chansen att rätta till det de gjort \"galet\". Om de spiller är det självklart ingen som skäller, men de får hämta papper och torka upp (efter förmåga). Jag har märkt hur barnen växer och sträcker på sig när de fått ta hand om problemet själva. Det är aldrig ilska eller skrik inblandat från vår sida.
Jag skulle också känna mig kränkt om jag fick sitta på rummet tills jag sagt förlåt. Jag tycker man ska behandla barnen som man vill bli behandlad själv.
13
Kul diskussion! Jag tycker jag har märkt på barnen att de tycker det är skönt med \"avslutet\" och att de fått chansen att rätta till det de gjort \"galet\". Om de spiller är det självklart ingen som skäller, men de får hämta papper och torka upp (efter förmåga). Jag har märkt hur barnen växer och sträcker på sig när de fått ta hand om problemet själva. Det är aldrig ilska eller skrik inblandat från vår sida.
Jag skulle också känna mig kränkt om jag fick sitta på rummet tills jag sagt förlåt. Jag tycker man ska behandla barnen som man vill bli behandlad själv.
att det också beror lite på vad man lägger i ordet förlåt. Det är ju inte alltid ett förlåt innebär att man verkligen tycker att man gjort fel.... Eller? Jag menar att det är något man ska lära sig att säga när man gjort något som andra ogillar eller om man sårat andra. På engelska är ju \"sorry\" ett mycket vanligt uttryck och jag tycker att det är artigt och trevligt att säga det ofta. Jens säger sorry när han gjort något \"dumt\", svårt att komma på exempel just nu men jag tycker inte att det måste vara en stor bekännelse av ens skuld.
14
Men jag tycker att det också beror lite på vad man lägger i ordet förlåt. Det är ju inte alltid ett förlåt innebär att man verkligen tycker att man gjort fel.... Eller? Jag menar att det är något man ska lära sig att säga när man gjort något som andra ogillar eller om man sårat andra. På engelska är ju \"sorry\" ett mycket vanligt uttryck och jag tycker att det är artigt och trevligt att säga det ofta. Jens säger sorry när han gjort något \"dumt\", svårt att komma på exempel just nu men jag tycker inte att det måste vara en stor bekännelse av ens skuld.
Det handlar lite om sociala färdigheter och artighet. Jag märker i skolan att de ungdomarna som ursäktar sig för att de kommit sent, stört eller missat läxan oftare gör ett bättre intryck på oss lärare. Det handlar inte om skuldfråga, utan mer ett social samspel. Sedan om barnen tabbat sig och gjort någon illa, tycker jag man ska visa att man ångrar sig (när man gör det)
15
Nej, precis! Det handlar lite om sociala färdigheter och artighet. Jag märker i skolan att de ungdomarna som ursäktar sig för att de kommit sent, stört eller missat läxan oftare gör ett bättre intryck på oss lärare. Det handlar inte om skuldfråga, utan mer ett social samspel. Sedan om barnen tabbat sig och gjort någon illa, tycker jag man ska visa att man ångrar sig (när man gör det)
Håller med Venus om att det är kränkande att tvingas säga förlåt om man inte är redo för det.
Det viktigaste för mig, och en viss skillnad, är att man avslutar konflikten med att \"göra förlåt\". Det behöver inte nödvändigtvis innebära att ordet förlåt yttras, utan för det mesta säger en kram eller en klapp mycket mer.
Att \"göra förlåt\" känns för mig mycket ärligare många gånger. Man kramar inte gärna en person man fortfarande är sur på, medan ett ord är lättare att säga utan att man egentligen menar det.
Viktigt att tänka på tror jag, är att inte förvänta sig att alla kan bli sams samtidigt efter en konflikt, och därmed inte \"göra förlåt\" på beställning.
Ja...det kanske är detta alla sagt redan, men det var en intressant och tankeväckande diskussion.
17
Lägger mig i... Håller med Venus om att det är kränkande att tvingas säga förlåt om man inte är redo för det.
Det viktigaste för mig, och en viss skillnad, är att man avslutar konflikten med att \"göra förlåt\". Det behöver inte nödvändigtvis innebära att ordet förlåt yttras, utan för det mesta säger en kram eller en klapp mycket mer.
Att \"göra förlåt\" känns för mig mycket ärligare många gånger. Man kramar inte gärna en person man fortfarande är sur på, medan ett ord är lättare att säga utan att man egentligen menar det.
Viktigt att tänka på tror jag, är att inte förvänta sig att alla kan bli sams samtidigt efter en konflikt, och därmed inte \"göra förlåt\" på beställning.
Ja...det kanske är detta alla sagt redan, men det var en intressant och tankeväckande diskussion.
men kankse inte blivit så mycket klokare. Jah försöker förklara hur jag tänker kring förlåt (tror jag):
För mig finns det olika typer av förlåt. Det genuina förlåtet eller handlingen att göra förlåt - det som vi använder i vår familj. Men sen finns det för mig ett annat förlåt också som fyller en annan funktion och har delvis annan betydelse - en social betydelse. Jag tänker främst på en händelse då jag i yngre tonåren betedde mig väldigt tonårsaktigt utåtagerade och illa framför en av min far mer betydande kunder. Jag \"tvingades\" några dagar senare att be mannen ifråga om ursäkt trots att jag själv önskat slippa. För mig var det en viktigt lärdom i det sociala spelet. Jag lärde mig att ordet förlåt kan fungera som en artighet som gör att människor har överseende med ibland impulsiva och ogenomtänkta handlingar. För mig, som har vissa problem med impulskontroll och i viss mån även sociala koder var dete en lättnad att upptäcka. Inte för att ordet förlåt tillät mig att bete mig illa och lösa det smidigt - utan för att denna lilla sociala kod hjälpte mig att inte vara så sträng mot mig själv. Jag är inte perfekt, jag gör sociala missar men det finns ett sätt att gottgöra det.
Jag menar att den insikten har jag fått av att säkert några gånger konfronterats med att måsta säga förlåt trots att jag inte velat själv. Jag talar dock verkligen bara om mig själv och varför jag inte egentligen anser att det varit kränkande för mig. Jag skulle nog inte tvinga min dotter i nuläget utifrån den person hon är idag.
18
N har jag tänk lite *långt* men kankse inte blivit så mycket klokare. Jah försöker förklara hur jag tänker kring förlåt (tror jag):
För mig finns det olika typer av förlåt. Det genuina förlåtet eller handlingen att göra förlåt - det som vi använder i vår familj. Men sen finns det för mig ett annat förlåt också som fyller en annan funktion och har delvis annan betydelse - en social betydelse. Jag tänker främst på en händelse då jag i yngre tonåren betedde mig väldigt tonårsaktigt utåtagerade och illa framför en av min far mer betydande kunder. Jag \"tvingades\" några dagar senare att be mannen ifråga om ursäkt trots att jag själv önskat slippa. För mig var det en viktigt lärdom i det sociala spelet. Jag lärde mig att ordet förlåt kan fungera som en artighet som gör att människor har överseende med ibland impulsiva och ogenomtänkta handlingar. För mig, som har vissa problem med impulskontroll och i viss mån även sociala koder var dete en lättnad att upptäcka. Inte för att ordet förlåt tillät mig att bete mig illa och lösa det smidigt - utan för att denna lilla sociala kod hjälpte mig att inte vara så sträng mot mig själv. Jag är inte perfekt, jag gör sociala missar men det finns ett sätt att gottgöra det.
Jag menar att den insikten har jag fått av att säkert några gånger konfronterats med att måsta säga förlåt trots att jag inte velat själv. Jag talar dock verkligen bara om mig själv och varför jag inte egentligen anser att det varit kränkande för mig. Jag skulle nog inte tvinga min dotter i nuläget utifrån den person hon är idag.
Kan det vara kränkande att tvingas säga förlåt om man inte vet varför man gjort fel, eller inte tycker det själv. Diskussionen började med mitt inlägg och där blev det missförstånd. Jag tycker att man ska rida ut konflikterna och bli sams. Förlåt kan man säga på många olika sätt, som jag sa. Man ska vara försiktig med ordet kränkande, ibland tycker jag det missbrukas. Hur definierar ni ordet kränkande? Talar vi om samma sak?
20
Ja, visst Kan det vara kränkande att tvingas säga förlåt om man inte vet varför man gjort fel, eller inte tycker det själv. Diskussionen började med mitt inlägg och där blev det missförstånd. Jag tycker att man ska rida ut konflikterna och bli sams. Förlåt kan man säga på många olika sätt, som jag sa. Man ska vara försiktig med ordet kränkande, ibland tycker jag det missbrukas. Hur definierar ni ordet kränkande? Talar vi om samma sak?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
