Ann..
Sond- & knappmatning
  1. Gabrielle med Victoria
    #1

    Ann..

    Kan inte du dra din och Fridas matningsstory? Ni har ju haft kontinuerlig matning också såg jag? Varför? Hur länge? Hur började det hela?

    Och det här med sondnäringarna. Vilka har du erfarenhet av? Vilken välling ger du? (Vi har haft vanlig semper med extra kolhydratstillsats men det var nog sämre än sondnäringen som iaf klumpar lite i magen.)

  2. 1
    Ann.. Kan inte du dra din och Fridas matningsstory? Ni har ju haft kontinuerlig matning också såg jag? Varför? Hur länge? Hur började det hela?

    Och det här med sondnäringarna. Vilka har du erfarenhet av? Vilken välling ger du? (Vi har haft vanlig semper med extra kolhydratstillsats men det var nog sämre än sondnäringen som iaf klumpar lite i magen.)

  3. Medlem sedan
    Oct 2002
    #2

    Ojojojjjj

    vilken fråga! *skrattar* Du menar att jag ska återge 3 års helvete på några rader hahahaha? Nädå, skämt åsido så jag ska försöka sammafatta lite.

    Frida fick knapp när hon var 6 månader gammal lite drygt. Hon åt då själv, men inte tillräckligt för att hon skulle gå upp i vikt. Vi hade haft nässond i några månader då men den drog hon ju stup i ett. Så knapp blev det.

    I början fick hon lemolac dvs vanlig välling med 67 kalorier per 100 ml, funkade perfekt, inga kräkningar. Sen börjades det med sondnäringarna. *suckar djupt* Jag tror hon först fick Infatrini, sen semper sondnäring, Isosourse Junior, ja vi gick nog igenom marknaden. Och då började kräkningarna! Hon kräktes ohyggligt mycket och det blev en kamp med att få i henne vad hon skulle på ett dygn. Hon kräktes mindre nattetid med pump så därför fick det bli det en rätt lång period. Hur mycket hon fick minns jag inte nu men det var rätt lite per timme, typ 20-30 ml eller nåt. (Och vilket meckande det var med pump, milde tid! Fylla på mat när det tog slut mitt i natten, slangen vek sig, luft i pumpen mm, ja ni vet ju själva.)

    I november 2003 fick vi tips av andra föräldrar att sluta med sondnäringar och då gjorde vi det och började ge vanlig semper välling istället och lite vispgrädde på det för kaloriernas skull. Frida slutade då kräkas samma dag och började smaka mat första gången tre dagar senare. *ler* Och vi som hade fått massa olika mediciner för hennes läkare trodde att felet låg i att hon var så slemmig!!! Och så var det sondnäringen det berodde på hela tiden.

    Detta med nattmatning höll vi på med länge. När vi slutade med det minns jag inte exakt men i slutet gav vi ju välling och vispgrädde och då kunde vi lätt ge 50 ml i timmen utan problem. Jag tror vi slutade för nåt år sedan, ungefär.

    Nu får Frida sondnäring igen, Frebini Fiber, och nu funkar det jättebra. Nu får hon 250 ml x 4 per dag och så äter hon ju lite gröt och annat också. Kanon. Men det är visst nån annan typ av fett i frebini jämfört med andra sondnäringar har jag förstått. Kanske därför hon tål den.

    Så här i efterhand är det ju konstigt att ingen fattade att det var maten och inte knappen eller slemmigheten som var orsaken till att hon kräktes. Det krävdes en annan förälder som gått igenom samma sak för att man skulle få veta det! Märkligt.

    Vill du veta mer så får du fråga!
    Kram
    Ann
  4. 2
    Ojojojjjj vilken fråga! *skrattar* Du menar att jag ska återge 3 års helvete på några rader hahahaha? Nädå, skämt åsido så jag ska försöka sammafatta lite.

    Frida fick knapp när hon var 6 månader gammal lite drygt. Hon åt då själv, men inte tillräckligt för att hon skulle gå upp i vikt. Vi hade haft nässond i några månader då men den drog hon ju stup i ett. Så knapp blev det.

    I början fick hon lemolac dvs vanlig välling med 67 kalorier per 100 ml, funkade perfekt, inga kräkningar. Sen börjades det med sondnäringarna. *suckar djupt* Jag tror hon först fick Infatrini, sen semper sondnäring, Isosourse Junior, ja vi gick nog igenom marknaden. Och då började kräkningarna! Hon kräktes ohyggligt mycket och det blev en kamp med att få i henne vad hon skulle på ett dygn. Hon kräktes mindre nattetid med pump så därför fick det bli det en rätt lång period. Hur mycket hon fick minns jag inte nu men det var rätt lite per timme, typ 20-30 ml eller nåt. (Och vilket meckande det var med pump, milde tid! Fylla på mat när det tog slut mitt i natten, slangen vek sig, luft i pumpen mm, ja ni vet ju själva.)

    I november 2003 fick vi tips av andra föräldrar att sluta med sondnäringar och då gjorde vi det och började ge vanlig semper välling istället och lite vispgrädde på det för kaloriernas skull. Frida slutade då kräkas samma dag och började smaka mat första gången tre dagar senare. *ler* Och vi som hade fått massa olika mediciner för hennes läkare trodde att felet låg i att hon var så slemmig!!! Och så var det sondnäringen det berodde på hela tiden.

    Detta med nattmatning höll vi på med länge. När vi slutade med det minns jag inte exakt men i slutet gav vi ju välling och vispgrädde och då kunde vi lätt ge 50 ml i timmen utan problem. Jag tror vi slutade för nåt år sedan, ungefär.

    Nu får Frida sondnäring igen, Frebini Fiber, och nu funkar det jättebra. Nu får hon 250 ml x 4 per dag och så äter hon ju lite gröt och annat också. Kanon. Men det är visst nån annan typ av fett i frebini jämfört med andra sondnäringar har jag förstått. Kanske därför hon tål den.

    Så här i efterhand är det ju konstigt att ingen fattade att det var maten och inte knappen eller slemmigheten som var orsaken till att hon kräktes. Det krävdes en annan förälder som gått igenom samma sak för att man skulle få veta det! Märkligt.

    Vill du veta mer så får du fråga!
    Kram
    Ann
  5. Medlem sedan
    Dec 2003
    #3

    Nu kräks jag med..

    Hahahahaha..vilken underbar ödets ironi. Försöker landa i det nya med kontinuerlig matning och få det att funka. Gissa vad som händer..Både mor och barn åker på en maginfluensa.

    Nu är det kontinuerlig kräkning istället. Jag tycker att det borde vara olagligt för knappbarn att få maginfluensa.

    Undrar några saker till, tar det när vi piggat på oss lite.

    Kram på dig med!
  6. 3
    Nu kräks jag med.. Hahahahaha..vilken underbar ödets ironi. Försöker landa i det nya med kontinuerlig matning och få det att funka. Gissa vad som händer..Både mor och barn åker på en maginfluensa.

    Nu är det kontinuerlig kräkning istället. Jag tycker att det borde vara olagligt för knappbarn att få maginfluensa.

    Undrar några saker till, tar det när vi piggat på oss lite.

    Kram på dig med!
  7. Medlem sedan
    Dec 2003
    #4

    Frågar nu..

    passar på medan det är lite lugnt här.

    Först vill jag säga att jag inte upphör att förvånas över hur dåligt mycket runt knappbarnen fungerar. Som detta med Fridas intolerans av sondnäringen. HUr ska man som förälder, om man inte haft knapperfarenhet tidigare kunna veta. Det är alltför mycket ansvar som läggs på föräldrarna. Det blir på något sätt vår uppgift att experimentera med behandlingar och söka information. Detta med sondnäringen kan ju knappast ha varit första gången de stötte på fenomenet. Grrrr.

    Undrar nu om Frebini, hur många kalorier är det i den? Och hur stor är Frida? Vikt och längd alltså. Kräks hon aldrig längre? Har hon några allergier?

    Och hur går det med hennes epillepsi? Har det haft någon betydelse i det här tror du? Har den funnits med länge eller dök den upp då när hon började få kramperna? (Victorias läkare funderade på att ta eeg för att se ifall hennes refluxkramper är epillepsi..)

    Kommer kanske följdfrågor.

    Tack snälla för att du tar dig tid att dela med dig. Vad skulle man göra utan knappmammorna!
    Kram.
  8. 4
    Frågar nu.. passar på medan det är lite lugnt här.

    Först vill jag säga att jag inte upphör att förvånas över hur dåligt mycket runt knappbarnen fungerar. Som detta med Fridas intolerans av sondnäringen. HUr ska man som förälder, om man inte haft knapperfarenhet tidigare kunna veta. Det är alltför mycket ansvar som läggs på föräldrarna. Det blir på något sätt vår uppgift att experimentera med behandlingar och söka information. Detta med sondnäringen kan ju knappast ha varit första gången de stötte på fenomenet. Grrrr.

    Undrar nu om Frebini, hur många kalorier är det i den? Och hur stor är Frida? Vikt och längd alltså. Kräks hon aldrig längre? Har hon några allergier?

    Och hur går det med hennes epillepsi? Har det haft någon betydelse i det här tror du? Har den funnits med länge eller dök den upp då när hon började få kramperna? (Victorias läkare funderade på att ta eeg för att se ifall hennes refluxkramper är epillepsi..)

    Kommer kanske följdfrågor.

    Tack snälla för att du tar dig tid att dela med dig. Vad skulle man göra utan knappmammorna!
    Kram.
  9. Ann m Frida
    #5

    Hej igen!

    Hoppas att ni snart är friska igen!!!

    Ferbini har 100 kalorier per 100 ml. Och näää, Frida kräks bara när hon är sjuk, har inte kräkts annat på ett år typ. Hon är väl runt 93-95 cm lång och väger väl 16-17 tror jag. Så hon är rätt lagom. :-)
    Inga matallergier har hon, tackolov, eller inga som vi vet iaf. *ler* EP:n ligger verkligen på sparlåga, hon har inte krampat på flera månader nu och sist hon krampade var det bara en kort frånvaroattack. Tror inte att det har spelat in alls. Det är ju känt att noonansbarn har svårt att äta så jag tror mer på att i Fridas fall handlar det om nån slags obalans i hungerhormonsystemet. Det är några forskare inkopplade på det nu, får se vad de lyckats klura ut. Jag återkommer naturligtvis om jag får veta något mer där!

    Kram
    Ann
  10. 5
    Hej igen! Hoppas att ni snart är friska igen!!!

    Ferbini har 100 kalorier per 100 ml. Och näää, Frida kräks bara när hon är sjuk, har inte kräkts annat på ett år typ. Hon är väl runt 93-95 cm lång och väger väl 16-17 tror jag. Så hon är rätt lagom. :-)
    Inga matallergier har hon, tackolov, eller inga som vi vet iaf. *ler* EP:n ligger verkligen på sparlåga, hon har inte krampat på flera månader nu och sist hon krampade var det bara en kort frånvaroattack. Tror inte att det har spelat in alls. Det är ju känt att noonansbarn har svårt att äta så jag tror mer på att i Fridas fall handlar det om nån slags obalans i hungerhormonsystemet. Det är några forskare inkopplade på det nu, får se vad de lyckats klura ut. Jag återkommer naturligtvis om jag får veta något mer där!

    Kram
    Ann
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar