Nu har 14-åringen utretts färdigt, hon var sista gången hos logopeden i onsdags och innan nyår ska vi få besked.
Logopeden sa att det är \"något\" som inte stämmer, men hon ville inte säga mer än så till dottern.
Lite kluvet är det ju, man vill att barnen ska vara \"perfekta\" och precis som de \"ska\" - men samtidigt är det ju jättebra om hon får hjälp och de resurser hon behöver om hon nu HAR dyslexi.
1
Jaha - då väntar vi bara..
Nu har 14-åringen utretts färdigt, hon var sista gången hos logopeden i onsdags och innan nyår ska vi få besked.
Logopeden sa att det är \"något\" som inte stämmer, men hon ville inte säga mer än så till dottern.
Lite kluvet är det ju, man vill att barnen ska vara \"perfekta\" och precis som de \"ska\" - men samtidigt är det ju jättebra om hon får hjälp och de resurser hon behöver om hon nu HAR dyslexi.
att ni kommit så långt. Att väl få en diagnos underlättar framförallt för barnen att få en bekräftelse och ett namn på sina problem.
Jag kände precis som du när vi väl fått diagnosen. Man vill ju att ens barn ska vara lika duktiga som alla andra, inte skilja sig från mängden i det avseendet. Jag tänkte några gånger att jag kanske gjorde Marcus en otjänst när jag tog tag i det. Att han skulle utmärka sig för mycket i förhållande till sina klasskompisar och kanske bli mobbad för det. Men efter som tiden gått har jag insett att det blivit precis tvärt om.
Nu vill jag inte på något sätt vara negativ. Förstå mig rätt. Men bered dig på mycket jobb efter diagnosen. om ni inte har en väldigt bra skola med många bra och engagerade lärare. Det är snart 1 år sedan Marcus fick sin diagnos och än har det inte kommit igång någon speciell hjälp från skolan. Vi har tjatat och tjatat och tjatat och... Det som har bestämts på möten har inte följts vilket resulterat att rektorn fått vara med på två möten. Nu har rektorn lovat åtgärder och förhoppningsvis kommer de igång nästa vecka (två veckor efter senaste mötet).
2
Skönt att ni kommit så långt. Att väl få en diagnos underlättar framförallt för barnen att få en bekräftelse och ett namn på sina problem.
Jag kände precis som du när vi väl fått diagnosen. Man vill ju att ens barn ska vara lika duktiga som alla andra, inte skilja sig från mängden i det avseendet. Jag tänkte några gånger att jag kanske gjorde Marcus en otjänst när jag tog tag i det. Att han skulle utmärka sig för mycket i förhållande till sina klasskompisar och kanske bli mobbad för det. Men efter som tiden gått har jag insett att det blivit precis tvärt om.
Nu vill jag inte på något sätt vara negativ. Förstå mig rätt. Men bered dig på mycket jobb efter diagnosen. om ni inte har en väldigt bra skola med många bra och engagerade lärare. Det är snart 1 år sedan Marcus fick sin diagnos och än har det inte kommit igång någon speciell hjälp från skolan. Vi har tjatat och tjatat och tjatat och... Det som har bestämts på möten har inte följts vilket resulterat att rektorn fått vara med på två möten. Nu har rektorn lovat åtgärder och förhoppningsvis kommer de igång nästa vecka (två veckor efter senaste mötet).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
