Vad är det med honom?

[trött]

Våran son 2 år och 2 månader, är ledsen jätteofta!
Gnäller och gråter om vart annat ibland. Till slut känner jagmig helt otillräcklig och vet inte vad jag ska göra. Ibland måste jag säga nej när det gäller vissa saker, han kan ju inte alltid få göra som han vill. Vi har tydliga regler och gränser för våra barn och det har oftast funkat jättebra. Barn behöver rutiner och tydliga regler.

Nu ikväll skulle pappa lägga honom och läsa saga, han grät vissa stunder i inne i sitt rum när pappa skulle läsa saga. Vet inte om det var nått han ville men som han inte fick för pappa. Vid tandborstninen när pappa ansåg att borstningen var färdig blev sonen helt rasande! Han fick väl nog inte borsta själv så länge som han ville tror jag. Sen så hörde jag att pappa frågade om dom skulle läsa en bok till eller inte, men då bara skrek sonen. Till slut tog jag upp honom och satte honom i mitt knä och frågade varför han var så ledsen. Då hade han gråtit och h ostat så mycket så han spydde lite i mitt knä. Jag fick bära in honom i duschen där han blev helt vansinnig för att han var tvungen att spola av sig!

Vad är det med honom undrar vi? Det är ofta han vill nått och OM vi säger blankt nej så blir han så vansinnig att man knappt känner igen honom. Och man vet inte ibland varför han får det här humöret, e vi för stränga eller förstår vi inte våran egen son vad det är han vill eller behöver????

Gör vi nått fel?

[Pernilla]

två år och två månader :) Att vara två år kan var jättejobbigt! De börjar förstå så mycket, vilja massor och samtidigt inse att de inte klarar allt de vill, att de inte kan få allt de vill! Det är tufft.

Vår pojke blir oxå jättelätt frustrerad, är gnällig utan att kunna förmedla varför, vill så mycket, och blir helt knäckt när det inte går.

Jag tror på att _välja_ sina strider noggrant som förälder till två-åringar. Jag säger ytterst sällan nej, till min pojke, gör han nåt toktigt så försöker jag istället ge alternativ, häller han ut russin på golvet tex, så säger jag inte nej, utan oj! de här måste vi plocka upp (hurtigt) och han hjälper hjärna till.
Försöker uppmuntra honom att delta i vårt vardagsliv så mycket det går, \"hjälpa till\" att packa in maten, diska, bära tvätt osv... Det växer han av och gör honom på gott humör, och mycket berömm när han gör bra saker.

Ger honom inte så mycket valmöjligheter _det_ klarar han inte av, tex inte vill du gå ut, utan nu ska vi gå ut! Inte ska vi läsa en saga till, utan \" en bok till sen ska vi släcka :)

Tycker det låter som er pojke är helt normal. Min tvååring hatar föresten mer än nåt annat att bli tvättad i ansiktet och att bli påkläddd, men vissa saker måste man göra och det är ok att bli arg. Jag brukar bara bekräfta hans känslor, säga jag hör att du är arg men du måste ha kläder för att kunna gå ut, och så klär jag på bara, håller inte på och förhandlar.

Mycket pussar och kramar och _bus_ behöver en liten frustrerad kille oxå :) Ofta kan man busa bort analkande utbrott, och jag är övertygad om att de inte växer upp till ouppfostrade ungar bara för att man inte är stenhård med ramar och gränser - tvärtom.

[EM]

..fint formulerat svar. Jag sitter rörd.
Ska gå upp och pussa min lilla tvårshjälte nu.