Vad är vita lögner

[Småmogul]

flyttar upp tråden nedan.
De sammanhang där nästan alla i tråden tycker det kan vara ok att använda \"vita lögner\" eller avstå från sanningen är sådant som gäller att man tycker något negativt om någon och inte vill såra.

Men när det gäller sanning och lögn så frågar jag mig om man verkligen kan jämställa subjektiva omdömen med objektiva faktum. Ett omdöme är något som uppstår i hjärnan och som är tolkningsbart och dessutom påverkbart med intellekt osv.

Jag tror ni gör det för lätt för er när ni menar att det är sådant som vita lögner handlar om. Jag skulle snarare dra exempel som

Jag missade bussen för att jag snavade
Jag har inte ringt för att jag inte har hunnit
Jag hängde upp kläderna så fort jag kom hem
Äpplena var slut etc

Det kan alltså handlar om väldigt vida tolkningar av verkligheten, eller rena lögner, men fortfarande av det slag att de inte kan skada någon. Och ändock om den i någon mening objektiva verkligheten, inte tankar. Jag är tveksam till att det existerar en *sanning* om vad jag tycker om tant Ullas hår.

Alltså. När barn ställer sådana frågor rör man sig in på ett filosofiskt område som kan bli hur komplicerat som helst. Man kan inte kräva mer än en viss nivå av barn, men det är viktigt att man inte leder dem in i en återvändsgränd för att man vill förenkla tillvaron, utan att man ger dem resonemang som går att bygga vidare på.
En ren lögn kan vara lätt att identifiera, men vad som är sanning är betydligt svårare att definiera. Jag tror att det är nyttigt för barn att inte servera dem en i onödan förenklad svartvit världsbild. Och inte begränsa den här diskussionen till vilka regler man ska ha utan varför. Vilka konsekvenserna kan bli om man ger felaktig information.

[amiable]

Fick mig att fundera lite(mera) över hur jag har gjort med mina barn, som nu är 15½,14½ och 11år.

Jag kan tycka att sk. vita lögner är bra, precis som jag nämnde innan, för att inte såra någon. Det är min uppfattning. Tror inte direkt att jag har överfört den delen till mina barn.

Att barn lögnar, är en procedur i utvecklingen. Även i ett led i hur de har blivit behandlade av omvärlden. Närmast då av; mamma/pappa eller den som haft den uppfostrande rollen.

Jag har tidigt bett mina barn att gå på känsla, av vad som känns bra eller obehagligt. I flera olika situationer. T ex, när de varit med kamrater som jag tycker har varit FÖRproduktiva i vissa hänseenden. Började rätt tidigt med det, ungefär i 3-årsåldern.
Likväl att de ska sätta sig in i den andres situation(om det hänt nåt), hur de själva skulle uppfatta ord/agerande/tanke/känsla...
<-Rätt nivå efter vad barnen har kapacitet till givetvis.

Du nämner det här med tolkningar av verkligheten eller lögnerna.
Vet inte om jag uppfattar det rätt men..
Alla har vi olika världar vi upplever, när vi överför våra normer till våra barn, likväl hur vi presenterar lögnernas värde i verkligheten.

För barn som får mycket straff för lögner, ger tusenfallt mera lögner åter.. blir ett ekorrhjul.. som tillslut inte går att hejda.

[seven]

en sanning om vad jag tycker om Ullas hår. Om jag omedelbart tycker det är jättefult så är det sanning att jag tycker det. Om jag säger att det är fint (för att inte såra Ulla) så är det en lögn. Dock en vit sådan.

Det du är inne på är undanflykter och bortförklaringar. (om man nu inte snavade på riktigt förstås). Det är inte vita lögner - för då ljuger man för att skydda sig själv.

[Småmogul]

Ja, mina exempel kan sägas utgöra undanflykter och bortförklaringar. Men menar du verkligen att det är något väsensskilt från vita lögner? Att man ljuger för att skydda sig själv, det gör man vid en bortförklaring - kan jag hålla med om. Gäller inte det för vita lögner? Jag förstod inte riktigt vad du menar. Vad har du för definition av en vit lögn?

[milla]

Jag definerar vita lögner som osanningar som sägs för att vara snäll mot någon annan. Dit hör att inte säga sårande och kränkande saker till folk och att se glad och tacksam ut för alla saker man får oavsett vad man egentligen tycker. Vita lögner på detta sätt hör till vanlig artighet tycker jag. Vissa väljer att bara undvika att säga någonting elakt medan andra stör mer eller mindre sanningsenlig komplimanger omkring sig.

Att försöka bortförklara ett dåligt beteende med en lögn är inte till glädje för någon och inte vita lögner tycker jag. Jag blir i alla fall irriterad då jag hör sådanna undanflykter som oftast genomskådas ganska lätt. Jag försöker lära mina barn att ta ansvar för de fel som de gör så att de kan undvika dem i fortsättningen. Det är inte snällt att komma för sent eftersom man slösar med andras tid och då är en ursäkt bättre än en påhittad anledning.
Jag behöver knappast lära barnen att komma med bortförklaringar och undanflykter, det försöker de med redan då de är tre år, mitt jobb är att försöka få dem att undvika dessa små lögner trots att de kan vara bekväma ibland.

[mamma S]

och oljar bort gnisslet i vår samvaro med andra!
Jag vet, för jag har en pojke med aspergers syndrom som aldrig någonsin fattat vitsen med att inte ALLTID TALA SANNING. För honom är det som det är, men för omgivningen är det JOBBIGT!

[seven]

vita lögner är små lögner för att skydda andras känslor.
Om man drar till med en liten lögn för att skydda sig själv från att få skäll så tycker jag det är en undanflykt mer än en vit lögn. Men jag har inte kollat med Horace.