I tisdags sa pappan till mina barn att han förmodligen ville skiljas. Det kom som en blixt från klar himmel. Igår sa han att han inte vill försöka reparera utan vi ska separera så fort som möjligt. Vi har en dotter på snart tre samt en dotter på drygt 9mån. Herregud, vad ska jag göra??Allt bara snurrar, hur beter man sig när barnen är så små?? Han vill ha dem varannan vecka, jag tycker att de är för små. De behöver en fast punkt att utgå ifrån...
VAD ska jag göra???
1
min man vill separera I tisdags sa pappan till mina barn att han förmodligen ville skiljas. Det kom som en blixt från klar himmel. Igår sa han att han inte vill försöka reparera utan vi ska separera så fort som möjligt. Vi har en dotter på snart tre samt en dotter på drygt 9mån. Herregud, vad ska jag göra??Allt bara snurrar, hur beter man sig när barnen är så små?? Han vill ha dem varannan vecka, jag tycker att de är för små. De behöver en fast punkt att utgå ifrån...
VAD ska jag göra???
Mitt tips är familjerådgivningen, vi ska gå dit, jag och min man för här är det jag som har såna tankar, men man vill ju in i det sista försöka för barnens skull. Sen försök få honom att tala om varför, det förtjänar du att veta! Att råda om hur era barn ska ha det avstår jag att göra, det känner ni bäst själva om de är för små eller inte. Men ring familjerådgivningen redan på måndag och be om en akuttid.
Kramar och hoppas på det bästa!
2
*kramar om* Mitt tips är familjerådgivningen, vi ska gå dit, jag och min man för här är det jag som har såna tankar, men man vill ju in i det sista försöka för barnens skull. Sen försök få honom att tala om varför, det förtjänar du att veta! Att råda om hur era barn ska ha det avstår jag att göra, det känner ni bäst själva om de är för små eller inte. Men ring familjerådgivningen redan på måndag och be om en akuttid.
Kramar och hoppas på det bästa!
jag tycker så synd om dig. Hela tillvaron måste ju vändas upp och ner för er. Märkligt att han inte visat någonting tidigare eller delat med sig av sina tankar. Men det är ju i och för sig ett ganska manligt beteende att hålla sådana funderingar inom sig och sedan släppa \"bomben\" när man redan tänkt ut en lösning.
Jag håller med dig om att barnen är för små för att hålla på och flytta fram och tillbaka. Kan du inte ringa soc eller en kurator (eller vem som nu kan sådant)och ta reda på om du har möjlighet att få ensam vårdnad?
Kan inte din man tänka sig att ni separerar på prov en period (bor på varsitt håll utan att ta ut skilsmässa) för att känna efter om det är rätt beslut?
Usch, jag vet inte, kan ingenting om sådant här. Men jag tycker oändligt synd om dig och dina godingar och hoppas att det löser sig på ett bra sätt för er.
Kram
3
Oj, vad jobbigt jag tycker så synd om dig. Hela tillvaron måste ju vändas upp och ner för er. Märkligt att han inte visat någonting tidigare eller delat med sig av sina tankar. Men det är ju i och för sig ett ganska manligt beteende att hålla sådana funderingar inom sig och sedan släppa \"bomben\" när man redan tänkt ut en lösning.
Jag håller med dig om att barnen är för små för att hålla på och flytta fram och tillbaka. Kan du inte ringa soc eller en kurator (eller vem som nu kan sådant)och ta reda på om du har möjlighet att få ensam vårdnad?
Kan inte din man tänka sig att ni separerar på prov en period (bor på varsitt håll utan att ta ut skilsmässa) för att känna efter om det är rätt beslut?
Usch, jag vet inte, kan ingenting om sådant här. Men jag tycker oändligt synd om dig och dina godingar och hoppas att det löser sig på ett bra sätt för er.
fy vilket hemskt slut på året. Varför vill han inte försöka? Anade du ingenting? Det låter ju som om han har fått en knäpp, eller en kris av något slag. Har man två små barn så måste man försöka och inte bara ge upp.
Kramar om
Emeli
5
Nej men, fy vilket hemskt slut på året. Varför vill han inte försöka? Anade du ingenting? Det låter ju som om han har fått en knäpp, eller en kris av något slag. Har man två små barn så måste man försöka och inte bara ge upp.
jag anade verkligen ingenting. Vi har haft en svacka under hösten, trötta småbarnsföräldrar som vi är. Han började på nytt jobb som visade sig vara ganska tufft.
Vi har varit tillsammans i 12 år och gifta i 7. Nåt borde finnas kvar att kämpa för. Våra underbara barn till ex.
Oj vad det snurrar i mitt huvud...
6
nej jag anade verkligen ingenting. Vi har haft en svacka under hösten, trötta småbarnsföräldrar som vi är. Han började på nytt jobb som visade sig vara ganska tufft.
Vi har varit tillsammans i 12 år och gifta i 7. Nåt borde finnas kvar att kämpa för. Våra underbara barn till ex.
Oj vad det snurrar i mitt huvud...
jo jag ska ringa familjerådgivningen det första jag gör på måndag och även BVC tänkte jag. Griper efter halmstrån för att få hjälp med detta.
Bomben släpptes väldigt abrupt, ja, och det är han i ett nötskal! Han talar aldrig om problem. Förmodligen har massor av mindre problem lagts på hög tills han nu har exploderat. Jag har under frågat vad det är han tänker på, om det är nåt osv han har verkat ovanligt sur och grinig, men svaret har varit att han är trött, inget annat. Det är den enda signal jag fått..
Han vill bo kvar tills han hittar en lägenhet, dvs ca 2 mån för att det ska vara nåt vi/han dessutom har råd med. När han i går fick åka till sin mamma och sova blev han förvånad. Hur trodde du att jag skulle reagera, frågade jag. Jag trodde inte att du skulle bli så här arg säger han då..vadå inte arg?!
Ja, jösses...
7
hej jo jag ska ringa familjerådgivningen det första jag gör på måndag och även BVC tänkte jag. Griper efter halmstrån för att få hjälp med detta.
Bomben släpptes väldigt abrupt, ja, och det är han i ett nötskal! Han talar aldrig om problem. Förmodligen har massor av mindre problem lagts på hög tills han nu har exploderat. Jag har under frågat vad det är han tänker på, om det är nåt osv han har verkat ovanligt sur och grinig, men svaret har varit att han är trött, inget annat. Det är den enda signal jag fått..
Han vill bo kvar tills han hittar en lägenhet, dvs ca 2 mån för att det ska vara nåt vi/han dessutom har råd med. När han i går fick åka till sin mamma och sova blev han förvånad. Hur trodde du att jag skulle reagera, frågade jag. Jag trodde inte att du skulle bli så här arg säger han då..vadå inte arg?!
Ja, jösses...
Vad är det med karlar? För oftast är det väl ändå karlar som sticker från förhållanden under de tuffa småbarnsåren?
Det är ju hur jobbigt som helst ibland, jag vet själv. Man bara tjatar och tjafsar om ingenting, eller iallafall om bagateller. Smågrejer blir oerhört förstorade just för att man är trött och det är lite trist i vardagen. Ingen av de två \"vuxna\" har någon egen tid och sällan någon tid tillsammans heller.
Så känns det för mig. Jag är nära att explodera dagligen, och många gånger gör jag det. I vårt förhållande är det jag som, iallafall öppet, \"hotar\" med slut om inte ändring sker osv. Menar egentligen inte allvar, men vill på nåt sätt nå fram till sambon att han måste... än det ena, än det andra.
Vet inte om det är den här typen av tjafs ni haft när du skriver att det varit en tuff höst. Men det är ju så jäkla konstigt att han bara släpper en sån här bomb. Man tycker att 12 år skulle göra att man känner varandra, att man haft andra svackor och klarat dem, att man vill kämpa vidare, osv.
Jag fattar inte att man vill bryta upp efter 12 år och två fantastiska ungar. Tror han att livet utanför ert hem är bättre? Varför har han stannat i förhållandet 12 år lixom.
Har själv varit med sambon i 12,5 år och blir som sagt mållös av ditt inlägg. Kan inte föreställa mig att helt plötsligt efter den här tiden bryta upp och börja om. Vi har också två ungar.
Antar att jag bara svamlar, vill ge dig en bamsekram och mitt stöd. Fortsätt prata ut om du vill. Bolla här eller mer enskilt.
Kramar och hoppas att du får ett gott nytt iallafall!
/M
8
Oj, jag blir mållös Vad är det med karlar? För oftast är det väl ändå karlar som sticker från förhållanden under de tuffa småbarnsåren?
Det är ju hur jobbigt som helst ibland, jag vet själv. Man bara tjatar och tjafsar om ingenting, eller iallafall om bagateller. Smågrejer blir oerhört förstorade just för att man är trött och det är lite trist i vardagen. Ingen av de två \"vuxna\" har någon egen tid och sällan någon tid tillsammans heller.
Så känns det för mig. Jag är nära att explodera dagligen, och många gånger gör jag det. I vårt förhållande är det jag som, iallafall öppet, \"hotar\" med slut om inte ändring sker osv. Menar egentligen inte allvar, men vill på nåt sätt nå fram till sambon att han måste... än det ena, än det andra.
Vet inte om det är den här typen av tjafs ni haft när du skriver att det varit en tuff höst. Men det är ju så jäkla konstigt att han bara släpper en sån här bomb. Man tycker att 12 år skulle göra att man känner varandra, att man haft andra svackor och klarat dem, att man vill kämpa vidare, osv.
Jag fattar inte att man vill bryta upp efter 12 år och två fantastiska ungar. Tror han att livet utanför ert hem är bättre? Varför har han stannat i förhållandet 12 år lixom.
Har själv varit med sambon i 12,5 år och blir som sagt mållös av ditt inlägg. Kan inte föreställa mig att helt plötsligt efter den här tiden bryta upp och börja om. Vi har också två ungar.
Antar att jag bara svamlar, vill ge dig en bamsekram och mitt stöd. Fortsätt prata ut om du vill. Bolla här eller mer enskilt.
Kramar och hoppas att du får ett gott nytt iallafall!
av hur jobbig vardagen ofta är är verkligen precis så som vi har haft det. Vi har inte haft några större gräl utan småtjafs och gått och varit småsura typ. I mina ögon är detta så normala allmänmänskliga problem att det inte är något att ge upp hela sin familj för. Visst har vi en kris nu, det är ju klart och tydligt, men jag trodde att vi kunde hitta tillbaka till varann och reda ut det som var jobbigt. Det tror inte han, han vill ha ett så snabbt avslut som möjligt verkar det som.
Jag tycker han är så otroligt egoistisk, han gör det som just nu verkar bäst för honom och tänker inte på alla andra som påverkas, framförallt barnen...
Usch, allt känns svart, jag känner bara en enorm sorg och tomhet...
9
din beskrivning av hur jobbig vardagen ofta är är verkligen precis så som vi har haft det. Vi har inte haft några större gräl utan småtjafs och gått och varit småsura typ. I mina ögon är detta så normala allmänmänskliga problem att det inte är något att ge upp hela sin familj för. Visst har vi en kris nu, det är ju klart och tydligt, men jag trodde att vi kunde hitta tillbaka till varann och reda ut det som var jobbigt. Det tror inte han, han vill ha ett så snabbt avslut som möjligt verkar det som.
Jag tycker han är så otroligt egoistisk, han gör det som just nu verkar bäst för honom och tänker inte på alla andra som påverkas, framförallt barnen...
Usch, allt känns svart, jag känner bara en enorm sorg och tomhet...
Oh vad ledsen jag blir för din skull...men du ska se att det ordnar sig. Du är stark och kommer att klara det här, om du tycker det blir för jobbigt så kan du vända dig till familjerådgivningen på BVC, de kan hjälpa dig med att prata med pappan osv.
För jag håller med dig, varann vecka låter inte bra när man är så liten. Och speciellt inte för tjejen på 9 månader.
och glöm inte, du kommer att klara det här, var stark för dina tjejers skull! Stor kram!
10
Nej men usch... Oh vad ledsen jag blir för din skull...men du ska se att det ordnar sig. Du är stark och kommer att klara det här, om du tycker det blir för jobbigt så kan du vända dig till familjerådgivningen på BVC, de kan hjälpa dig med att prata med pappan osv.
För jag håller med dig, varann vecka låter inte bra när man är så liten. Och speciellt inte för tjejen på 9 månader.
och glöm inte, du kommer att klara det här, var stark för dina tjejers skull! Stor kram!
vad jobbigt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till dig... skickar över lite styrkekramar till dig.
Vad gäller barnen så hoppas jag att ni kan komma överens om ett sätt som fungerar. De är ju små och behöver komma först i såna här trista situationer. Förstår att du är chockad! Jag vet inte vad jag hade gjort i ditt ställe (jag är ju verkligen ingen tröst...:-)).
Kram på dig och om du behöver någon att prata med så finns jag på msn: [email protected]
11
Oj då vad jobbigt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till dig... skickar över lite styrkekramar till dig.
Vad gäller barnen så hoppas jag att ni kan komma överens om ett sätt som fungerar. De är ju små och behöver komma först i såna här trista situationer. Förstår att du är chockad! Jag vet inte vad jag hade gjort i ditt ställe (jag är ju verkligen ingen tröst...:-)).
Kram på dig och om du behöver någon att prata med så finns jag på msn: [email protected]
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
