Hur mycket avlösning har ni ??
Utvecklingshämning
  1. Medlem sedan
    Jan 2003
    #1

    Hur mycket avlösning har ni ??

    Jag velar fram och tillbaka ang detta med avlösning. Hur mycket ska man ta som mamma och hur mycket borde hon klara om hon vore \"normal\"
    För er som inte vet är min dotter gravt utvecklingsstörd. Inget tal, går inte, kräver ständig passning ( kan gå in i duchen fem minuter om jag ger henne leksaker/bok/videofilm ) matas, ståskal... etc etc
    Ibland vill jag söka mer avlastning men sen ibland tänker jag att det är ju ändå mitt ansvar.

    Just nu har jag det så här;
    Måndag och torsdag har jag avlösare mellan kl 15- 18
    avlösaren hämtar på fritids och går hem.
    Onsdag em åker dottern taxi till kortis och sover där till torsdag. På morgonen tar hon sen taxi tillbaka till skolan.
    Jag har också en kortis helg / månad.
    Avlösare 6 timmar var fjärde lördag.

    Många i omgivningen tycker att jag ska ha mer, men jag kommer inte överens med mig själv.....
  2. 1
    Hur mycket avlösning har ni ?? Jag velar fram och tillbaka ang detta med avlösning. Hur mycket ska man ta som mamma och hur mycket borde hon klara om hon vore \"normal\"
    För er som inte vet är min dotter gravt utvecklingsstörd. Inget tal, går inte, kräver ständig passning ( kan gå in i duchen fem minuter om jag ger henne leksaker/bok/videofilm ) matas, ståskal... etc etc
    Ibland vill jag söka mer avlastning men sen ibland tänker jag att det är ju ändå mitt ansvar.

    Just nu har jag det så här;
    Måndag och torsdag har jag avlösare mellan kl 15- 18
    avlösaren hämtar på fritids och går hem.
    Onsdag em åker dottern taxi till kortis och sover där till torsdag. På morgonen tar hon sen taxi tillbaka till skolan.
    Jag har också en kortis helg / månad.
    Avlösare 6 timmar var fjärde lördag.

    Många i omgivningen tycker att jag ska ha mer, men jag kommer inte överens med mig själv.....
  3. Sara m N-01,V-04 ,bf 26/5
    #2

    Hej!

    Det går nog inte att svara på...
    Är du ensam vuxen i familjen? Då tycker jag att du verkar ha lite avlösning.
    Men det kan ju bara du bestämma.

    Vi har en liten 1,5-åring med en kromosomskada som ger utvecklingsstörning (ej grav). Det jag önskar av framtiden är så mycket hjälp att livet känns roligt. Inte att det är på gränsen av vad man orkar, utan bättre än så. Det borde vara det bästa för alla: mig, pappan, barnet och syskonen.
  4. 2
    Hej! Det går nog inte att svara på...
    Är du ensam vuxen i familjen? Då tycker jag att du verkar ha lite avlösning.
    Men det kan ju bara du bestämma.

    Vi har en liten 1,5-åring med en kromosomskada som ger utvecklingsstörning (ej grav). Det jag önskar av framtiden är så mycket hjälp att livet känns roligt. Inte att det är på gränsen av vad man orkar, utan bättre än så. Det borde vara det bästa för alla: mig, pappan, barnet och syskonen.
  5. Medlem sedan
    Jan 2003
    #3

    jättesvår fråga

    och du är nog inte ensam. Står i startgroparna till att söka avlösning för Alexander men det känns som du beskriver litegrand. Att det är mitt barn och det borde jag fixa etc. Han är drygt två år och kräver passning dygnet runt av olika anledningar, har precis lärt sig krypa, sondmatas, pratar inte.
    Jag tycker att du ska fixa mer avlösning om du funderar på det och sen kan du alltid minska ner på det om det känns som för mycket.
    Jag insåg inte hur mycket Alexander krävde förrens han fick en frisk lillasyster. Han kräver så väldigt mycket mer än hon gör som spädbarn. Innan tänkte jag mer att \"jaja, barn behöver mycket omsorg\"
    Stor kram
  6. 3
    jättesvår fråga och du är nog inte ensam. Står i startgroparna till att söka avlösning för Alexander men det känns som du beskriver litegrand. Att det är mitt barn och det borde jag fixa etc. Han är drygt två år och kräver passning dygnet runt av olika anledningar, har precis lärt sig krypa, sondmatas, pratar inte.
    Jag tycker att du ska fixa mer avlösning om du funderar på det och sen kan du alltid minska ner på det om det känns som för mycket.
    Jag insåg inte hur mycket Alexander krävde förrens han fick en frisk lillasyster. Han kräver så väldigt mycket mer än hon gör som spädbarn. Innan tänkte jag mer att \"jaja, barn behöver mycket omsorg\"
    Stor kram
  7. Medlem sedan
    Jan 2003
    #4

    Jo jag är ensam ..

    vuxen i min familj och pappan i fråga har henne ingenting eftersom han har skadat sin rygg och inte klarar av lyft och förfluttningar. Han kan maz ha henne en timme på promenad i rullstolen tex..
  8. 4
    Jo jag är ensam .. vuxen i min familj och pappan i fråga har henne ingenting eftersom han har skadat sin rygg och inte klarar av lyft och förfluttningar. Han kan maz ha henne en timme på promenad i rullstolen tex..
  9. Medlem sedan
    Jan 2003
    #5

    Det är ju så ..

    hade det bara varit jag och dottern så hade det inte varit något problem. Men nu har jag två andra barn som kräver sitt och som kanske är ännu mer i behov av uppmärksamhet ?? På ett annat sätt dvs.

    Det är svårt att inte \"räcka till\" men man är ju inte mer än människa, tyvärr...
  10. 5
    Det är ju så .. hade det bara varit jag och dottern så hade det inte varit något problem. Men nu har jag två andra barn som kräver sitt och som kanske är ännu mer i behov av uppmärksamhet ?? På ett annat sätt dvs.

    Det är svårt att inte \"räcka till\" men man är ju inte mer än människa, tyvärr...
  11. Medlem sedan
    Oct 2002
    #6

    Hej!

    Jag har avlösning i hemmet med ynka 5 timmar i veckan men jag har en annan situation än du så det går itne riktigt att jämföra. Dessutom var vi erbjudna 20 tim/veckan men så ville vi ha en speciell person och hon kunde bara 5 tim. Ja, då fick det blir så.

    Jag tycker nog som flera andra har sagt att du kanske ska tänka mer på att du ska mer än att precis orka. Och egentligen så är väl den stora fråga hur barnet trivs med sin avlastning/kortis? Om barnet trivs riktigt bra, tycker det är superkul, då är det kanon. Då behöver man inte känna dåligt samvete för det. Sen kommer ens egna känslor av skuld in och de får man kanske ha hjälp med av kuratorn på hab kanske att reda ut?

    *kram*
    Ann
  12. 6
    Hej! Jag har avlösning i hemmet med ynka 5 timmar i veckan men jag har en annan situation än du så det går itne riktigt att jämföra. Dessutom var vi erbjudna 20 tim/veckan men så ville vi ha en speciell person och hon kunde bara 5 tim. Ja, då fick det blir så.

    Jag tycker nog som flera andra har sagt att du kanske ska tänka mer på att du ska mer än att precis orka. Och egentligen så är väl den stora fråga hur barnet trivs med sin avlastning/kortis? Om barnet trivs riktigt bra, tycker det är superkul, då är det kanon. Då behöver man inte känna dåligt samvete för det. Sen kommer ens egna känslor av skuld in och de får man kanske ha hjälp med av kuratorn på hab kanske att reda ut?

    *kram*
    Ann
  13. Hosanna
    #7

    Vi är stödfamilj...

    ...och ett av våra barn har inte diagnos ännu men är tre och ett halvt, pratar inte, skadar sig själv, gillar inte närhet och får kraftiga utbrott. Hon är inte så svår som din flicka men vi är ändå övertygade om att hon behöver mer stöd och alla vi runtomkring henne också.
    Ett alternativ för din del skulle kunna vara en kombinerad assistent/stödfamilj inom LSS och soc. Dvs. samma person (med utbildning och genuint intresse)skulle kunna följa med din dotter hem och vara mer er samt att hon också tar hem henne i sin familj under vissa kvällar och helger. Själv skulle jag föredra det framför kortis som mer ger känslan av att man lämnar bort sitt barn. En kortishelg per månad låter alldeles för lite.

    Visst du har rätt - hon är ditt ansvar men det innebär inte att du skall klara allting själv. Ansvaret ligger i att du som känner henne bäst skall kunan hjälpa henne att få den hjälp hon och du behöver. Lycka till!
  14. 7
    Vi är stödfamilj... ...och ett av våra barn har inte diagnos ännu men är tre och ett halvt, pratar inte, skadar sig själv, gillar inte närhet och får kraftiga utbrott. Hon är inte så svår som din flicka men vi är ändå övertygade om att hon behöver mer stöd och alla vi runtomkring henne också.
    Ett alternativ för din del skulle kunna vara en kombinerad assistent/stödfamilj inom LSS och soc. Dvs. samma person (med utbildning och genuint intresse)skulle kunna följa med din dotter hem och vara mer er samt att hon också tar hem henne i sin familj under vissa kvällar och helger. Själv skulle jag föredra det framför kortis som mer ger känslan av att man lämnar bort sitt barn. En kortishelg per månad låter alldeles för lite.

    Visst du har rätt - hon är ditt ansvar men det innebär inte att du skall klara allting själv. Ansvaret ligger i att du som känner henne bäst skall kunan hjälpa henne att få den hjälp hon och du behöver. Lycka till!
  15. lene
    #8

    För din dotters skull

    skall du ha så mycket avlastning att du orkar vara bara mamma , det är en aspekt,
    Sedan kommer det andra att din dotter behöver avlastnig från dig med det menar jag att hon i sitt eget liv ovasett utvecklingsnivå kan känna sig trygg med andra vårdgivare om vi kallar det så Det är en medvetenhet du måste ta in som viktig del Detta vad händer om du i bästa fall hamnar på sjukhus med benbrott Hur omvälvande för ditt barn är det att då få 24 timmars omvårdnad med andra än dig,
    Det viktigast är att du tycker jag känner dig trygg med de ass o korits din dotter har att du kan lämna över och att din dotter trivs , Tänk inte tanken för mycket tänkt det som passar er och framtiden ,
    Vi har för lite kan jag skriva jag har märkt hur dåligt rustad min dotter är för att var självständig för sin egen skull och nu jobbar jag för att ge henne mer avlastning från mig , önskar att jag vi börjat tidigare Men man fastnar så lätt i rollen av modern vårdaren att man inte kan inte ser om man tappar mamma rollen,, att bara vara, Låta de andra vårdarna vara benen tanken mm o vi bara mamma
  16. 8
    För din dotters skull skall du ha så mycket avlastning att du orkar vara bara mamma , det är en aspekt,
    Sedan kommer det andra att din dotter behöver avlastnig från dig med det menar jag att hon i sitt eget liv ovasett utvecklingsnivå kan känna sig trygg med andra vårdgivare om vi kallar det så Det är en medvetenhet du måste ta in som viktig del Detta vad händer om du i bästa fall hamnar på sjukhus med benbrott Hur omvälvande för ditt barn är det att då få 24 timmars omvårdnad med andra än dig,
    Det viktigast är att du tycker jag känner dig trygg med de ass o korits din dotter har att du kan lämna över och att din dotter trivs , Tänk inte tanken för mycket tänkt det som passar er och framtiden ,
    Vi har för lite kan jag skriva jag har märkt hur dåligt rustad min dotter är för att var självständig för sin egen skull och nu jobbar jag för att ge henne mer avlastning från mig , önskar att jag vi börjat tidigare Men man fastnar så lätt i rollen av modern vårdaren att man inte kan inte ser om man tappar mamma rollen,, att bara vara, Låta de andra vårdarna vara benen tanken mm o vi bara mamma
  17. Medlem sedan
    Dec 1999
    #9

    Vi har sökt men använder inte....

    Behovet finns ibland (ganska ofta kanske) men samtidigt känns det SÅ fel att Emma inte ska vara med oss andra som ju är hennes familj. Men mest fel känns det att ha en främmande människa i vårt hem. Lucas (lillebror) kommer i skymundan ibland för att vi måste hålla på mer med Emma än om hon inte haft Downs syndrom. Det är mer träning, läxorna tar längre tid, det blir konflikter när vi är i affärer odyl och bara en sådan sak som att vi tillbringar timmar varje vecka på toan med henne då hon har svår förstoppning! Livet är jättesvårt ibland och det finns inga bra lösningar! Samtidigt som vi vill ha avlösning så tycker vi inte att det fungerar! Vi måste bestämma långt innan om vi ska göra något och när så dagen kommer kanske Lucas är sjuk eller vi andra inte alls känner för att åka iväg! Vi gillar inte att planera vårt liv till punkt och pricka så det blir nästan en belastning för oss. Inte blir det bättre av att jag städar som en tok innan och är helt slut när vi äntligen ska ge oss av!!!!!!!!!! Inte kul medokända hemma hos en ju! Vi funderar nu på om det skulle fungera bättre med farmor som avlösare?!

    Nikki
  18. 9
    Vi har sökt men använder inte.... Behovet finns ibland (ganska ofta kanske) men samtidigt känns det SÅ fel att Emma inte ska vara med oss andra som ju är hennes familj. Men mest fel känns det att ha en främmande människa i vårt hem. Lucas (lillebror) kommer i skymundan ibland för att vi måste hålla på mer med Emma än om hon inte haft Downs syndrom. Det är mer träning, läxorna tar längre tid, det blir konflikter när vi är i affärer odyl och bara en sådan sak som att vi tillbringar timmar varje vecka på toan med henne då hon har svår förstoppning! Livet är jättesvårt ibland och det finns inga bra lösningar! Samtidigt som vi vill ha avlösning så tycker vi inte att det fungerar! Vi måste bestämma långt innan om vi ska göra något och när så dagen kommer kanske Lucas är sjuk eller vi andra inte alls känner för att åka iväg! Vi gillar inte att planera vårt liv till punkt och pricka så det blir nästan en belastning för oss. Inte blir det bättre av att jag städar som en tok innan och är helt slut när vi äntligen ska ge oss av!!!!!!!!!! Inte kul medokända hemma hos en ju! Vi funderar nu på om det skulle fungera bättre med farmor som avlösare?!

    Nikki
  19. Medlem sedan
    Dec 1999
    #10

    Oj!

    Jag glömde ju svara dig *S*

    Jag tycker att du ska känna efter själv och se till just din familj när det gäller vilket behov som finns. Alla familjer är olika och en del har mycket stöd från släkt och vänner andra kanske inte har det! Om DU kommer fram till att det behövs mer tid ska du söka det så fort du kan! Speciellt med tanke på att du är ensam med barnen så kanske behovet är större än om man är två då man alltid kan ta micro pauser vilket nog är ganska bra för en!

    Kram och hoppas du hittar något som känns bra!

    Nikki
  20. 10
    Oj! Jag glömde ju svara dig *S*

    Jag tycker att du ska känna efter själv och se till just din familj när det gäller vilket behov som finns. Alla familjer är olika och en del har mycket stöd från släkt och vänner andra kanske inte har det! Om DU kommer fram till att det behövs mer tid ska du söka det så fort du kan! Speciellt med tanke på att du är ensam med barnen så kanske behovet är större än om man är två då man alltid kan ta micro pauser vilket nog är ganska bra för en!

    Kram och hoppas du hittar något som känns bra!

    Nikki
  21. Ann m Frida (och Fanny)
    #11

    Hej Nikki.

    Jag kan hålla med om att man helst vill slippa okända människor i hemmet, och av den anledningen valde vi makens syster, dvs Fridas faster. Himla bra och smidigt. *ler*

    Ann
  22. 11
    Hej Nikki. Jag kan hålla med om att man helst vill slippa okända människor i hemmet, och av den anledningen valde vi makens syster, dvs Fridas faster. Himla bra och smidigt. *ler*

    Ann

Liknande trådar

  1. Avlösning
    By Afrodite in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2011-02-25, 18:51
  2. Det här med skärmen som avlösning
    By malojeli in forum Ordet är fritt
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2010-06-20, 22:40
  3. ang. avlösning i hemmet
    By P...... in forum Vårdbidrag/försäkringar
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2008-01-25, 21:38
  4. avlösning
    By carin2010 in forum Downs Syndrom
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-08-07, 02:31
  5. avlösning
    By K in forum Hjärtfel - barn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-08-04, 16:11
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar