En fråga till er som har/har haft bröstcancer: HUR kändes knölen/klumpen/förändringen i bröstet/armhålan? Liten & fast (som en ärta typ)? Större och \"klumpig\"? Eller bara hårt & konstigt i bröstet?
Är det värre att drabbas av bröstcancer som rel ung, under 40 år, brukar cancern vara mer aggressiv då?
Jättetacksam för svar
Kramar från Hilma (som ska undersökas imorgon...)
1
Bröstcancer, någon? Hej!
En fråga till er som har/har haft bröstcancer: HUR kändes knölen/klumpen/förändringen i bröstet/armhålan? Liten & fast (som en ärta typ)? Större och \"klumpig\"? Eller bara hårt & konstigt i bröstet?
Är det värre att drabbas av bröstcancer som rel ung, under 40 år, brukar cancern vara mer aggressiv då?
och lycka till imorgon! Jag har hört att man kan inte känna om det handlar om en cancerknöl, men samtidigt sa min husläkare efteråt att hon hade misstänkt cancer redan vid första undersökningen, p g a hur knölen kändes. Jag hade en knöl som mätte under 2 cm -och den kändes hård. Jag försökte känna om den liksom satt fast i vävnaden omkring (för jag had läst någonstans att cancerknölar skulle göra det), men ena dagen satt den fast och den andra inte *s*, så jag blev inte klokare av det. Men den kändes väldigt hård - den satt ganska ytligt på höger bröst.
Jag tror inte att åldern har betydelse på det viset, det finns visserligen ärftlig bröstcancer som verkar vara ganska aggresiv och som ofta drabbar unga kvinnor. Jag träffade många yngre med olika sorters bröstcancer medan jag fick behandling och de flesta hade ju väldigt bra prognos. Stackars dig, det är hemskt att vänta på undersökningar. Andas djupt! Om det skulle visa sig att det är cancer (de flesta knölar är ju inte det!) är faktiskt bröstcancer en ganska bra form av cancer s a s och de allra flesta blir ju helt friska. Lycka till!!!
2
Hej Hilma, och lycka till imorgon! Jag har hört att man kan inte känna om det handlar om en cancerknöl, men samtidigt sa min husläkare efteråt att hon hade misstänkt cancer redan vid första undersökningen, p g a hur knölen kändes. Jag hade en knöl som mätte under 2 cm -och den kändes hård. Jag försökte känna om den liksom satt fast i vävnaden omkring (för jag had läst någonstans att cancerknölar skulle göra det), men ena dagen satt den fast och den andra inte *s*, så jag blev inte klokare av det. Men den kändes väldigt hård - den satt ganska ytligt på höger bröst.
Jag tror inte att åldern har betydelse på det viset, det finns visserligen ärftlig bröstcancer som verkar vara ganska aggresiv och som ofta drabbar unga kvinnor. Jag träffade många yngre med olika sorters bröstcancer medan jag fick behandling och de flesta hade ju väldigt bra prognos. Stackars dig, det är hemskt att vänta på undersökningar. Andas djupt! Om det skulle visa sig att det är cancer (de flesta knölar är ju inte det!) är faktiskt bröstcancer en ganska bra form av cancer s a s och de allra flesta blir ju helt friska. Lycka till!!!
Hej & tack för din beskrivning. En fråga till (trots att jag förstår att alla knölar, ofarliga el inte, förstås är olika): var din knöl rund eller avlång eller svår att avgöra i formen?
Jag tycker att jag har haft hyfsad koll på mina bröst å plötsligt har jag en minibanan på undersidan av bröstet. Hallå, var kom den ifrån? Och när?
Troligen en ofarlig knöl men eftersom jag ju inte är 20 längre och har 2 små barn så är det bäst att ta det säkra före det osäkra att kolla upp det.
Tack igen för ditt svar!
Hilma
3
Tack Zeta Hej & tack för din beskrivning. En fråga till (trots att jag förstår att alla knölar, ofarliga el inte, förstås är olika): var din knöl rund eller avlång eller svår att avgöra i formen?
Jag tycker att jag har haft hyfsad koll på mina bröst å plötsligt har jag en minibanan på undersidan av bröstet. Hallå, var kom den ifrån? Och när?
Troligen en ofarlig knöl men eftersom jag ju inte är 20 längre och har 2 små barn så är det bäst att ta det säkra före det osäkra att kolla upp det.
en knöl i bröstet o ska till en bröstmotagning nästa vecka....fy....min knöl sitter på vä bröst som kl 2 ca 2 cm... ganska rund o hård.. ovanför bröstvårtan...men en bit in...den är ruckbar....ja är 35...
när ja kände den först va innan mens..o då väldigt tydlig...men fanns även kvar efter..mens då resten av ömigheten på brösten försvunnit...nu tycker ja inte att ja känner den lika lätt....
vet inte ....men brösten svullnar innan mens.....så de kan ju vara något sånt....men tänker åxå att de kan vara så att knölen \"lyfts fram...\" då resten av bröstet svullnar... ja man blir galen ??? hoppas de går bra ida ?? får du svar i dag med ?? hör av dig o tala om va de gjorde ...matulda
5
ja har åxå,,, en knöl i bröstet o ska till en bröstmotagning nästa vecka....fy....min knöl sitter på vä bröst som kl 2 ca 2 cm... ganska rund o hård.. ovanför bröstvårtan...men en bit in...den är ruckbar....ja är 35...
när ja kände den först va innan mens..o då väldigt tydlig...men fanns även kvar efter..mens då resten av ömigheten på brösten försvunnit...nu tycker ja inte att ja känner den lika lätt....
vet inte ....men brösten svullnar innan mens.....så de kan ju vara något sånt....men tänker åxå att de kan vara så att knölen \"lyfts fram...\" då resten av bröstet svullnar... ja man blir galen ??? hoppas de går bra ida ?? får du svar i dag med ?? hör av dig o tala om va de gjorde ...matulda
Nu har jag gjort mammografi och ett stickprov. Den kvinnliga läkaren som undersökte mig, och tog beslut om att jag skulle undersökas för säkerhets skull, var bra. Hon konstaterade att jag har en rätt stor klump inuti bröstet som verkar gå ända ner till körtelvävnaden.
Hon blev inte orolig, vilket ju borde betyda att det är lugnt, med tanke på att hon säkerligen känt på en del bröst. Självklart finns inga garantier. Inom ett par veckor skulle jag få svar (brev hem) - eller ett tfn.samtal om de måste komplettera med fler undersökningar.
Stickprovet gjorde inte ont alls. Blundade för jag ville inte se den stoora sprutan.
Nu är det bara att hålla tummarna men jag känner mig inte så orolig faktiskt. Tänker mest på mina barn OM det skulle vara ngt. Zeta, hur gammal var du när du fick diagnosen & hur gamla var dina barn? Hur mår du idag?
Hoppas det går bra för dig nästa vecka Matilda.
/Hilma
6
Nu har jag gjort undersökningen Hej Zeta & Matilda!
Nu har jag gjort mammografi och ett stickprov. Den kvinnliga läkaren som undersökte mig, och tog beslut om att jag skulle undersökas för säkerhets skull, var bra. Hon konstaterade att jag har en rätt stor klump inuti bröstet som verkar gå ända ner till körtelvävnaden.
Hon blev inte orolig, vilket ju borde betyda att det är lugnt, med tanke på att hon säkerligen känt på en del bröst. Självklart finns inga garantier. Inom ett par veckor skulle jag få svar (brev hem) - eller ett tfn.samtal om de måste komplettera med fler undersökningar.
Stickprovet gjorde inte ont alls. Blundade för jag ville inte se den stoora sprutan.
Nu är det bara att hålla tummarna men jag känner mig inte så orolig faktiskt. Tänker mest på mina barn OM det skulle vara ngt. Zeta, hur gammal var du när du fick diagnosen & hur gamla var dina barn? Hur mår du idag?
den formen tror jag INTE en tumör har.Den formen har däremot körtlar av alla de slag.Känns den som en \"ås\"? Sådana är vanliga,har jag haft själv,och flera av de jag känner.
7
Minibanan,,nää.. den formen tror jag INTE en tumör har.Den formen har däremot körtlar av alla de slag.Känns den som en \"ås\"? Sådana är vanliga,har jag haft själv,och flera av de jag känner.
Det är väl skönt att dagen är förbi? Det är så hemskt att gå och vänta och våndas. Det du skriver låter ju bra. Jag tror att om de skulle misstänka något, skulle de inte ens ha talat om brevsvar, utan bara gett dig en ny tid. Jag var 41 när fick diagnosen och barnen var 9, 7 och minstingen hade inte fyllt två (jag ammade henne fortfarande och fick äta mediciner för att få slut på mjölken, inte kul).
Pojkarna tog allting ganska lugnt, jag berättade förstås vad det var och så, men de verkade inte vara rädda. Jag mår helt utmärkt idag - förutom svarta hål man trillar i ibland, när något känns inte som vanligt - då förvandlas vardagen till en hemsk ångest och rädsla. Men efter min sjukdom har det hänt mycket, vi har flyttat, jag har ett jätteroligt jobb, jag har varit frisk, barnen är friska - mera kan man knappast begära.
Du har en ganska hemsk tid framför dig innan du har fått svar - att vänta är värre än något annat, tyckte jag i a f. Du får skriva och berätta hur det går! Varma hälsningar,
8
hej du! Det är väl skönt att dagen är förbi? Det är så hemskt att gå och vänta och våndas. Det du skriver låter ju bra. Jag tror att om de skulle misstänka något, skulle de inte ens ha talat om brevsvar, utan bara gett dig en ny tid. Jag var 41 när fick diagnosen och barnen var 9, 7 och minstingen hade inte fyllt två (jag ammade henne fortfarande och fick äta mediciner för att få slut på mjölken, inte kul).
Pojkarna tog allting ganska lugnt, jag berättade förstås vad det var och så, men de verkade inte vara rädda. Jag mår helt utmärkt idag - förutom svarta hål man trillar i ibland, när något känns inte som vanligt - då förvandlas vardagen till en hemsk ångest och rädsla. Men efter min sjukdom har det hänt mycket, vi har flyttat, jag har ett jätteroligt jobb, jag har varit frisk, barnen är friska - mera kan man knappast begära.
Du har en ganska hemsk tid framför dig innan du har fått svar - att vänta är värre än något annat, tyckte jag i a f. Du får skriva och berätta hur det går! Varma hälsningar,
Tack för all info. Jag tror också att om de hade misstänkt nåt direkt hade de bokat in en ny tid för mig direkt. Därför känner jag mig faktiskt lugn, oroar mig inte alls (än iaf).
Det känns iaf så roligt och hoppfullt att läsa om att du återhämtat dig så bra, är frisk och trivs med livet. Har ett roligt jobb, skriver. Får jag fråga vad för skoj du gör (bara för att jag själv känner mig rätt oinspirerad själv just nu)?
Jag skriver och berättar när jag fått hem brevet att allt är ok.
Kram och tack till dig
Hilma
9
Hej igen Zeta Tack för all info. Jag tror också att om de hade misstänkt nåt direkt hade de bokat in en ny tid för mig direkt. Därför känner jag mig faktiskt lugn, oroar mig inte alls (än iaf).
Det känns iaf så roligt och hoppfullt att läsa om att du återhämtat dig så bra, är frisk och trivs med livet. Har ett roligt jobb, skriver. Får jag fråga vad för skoj du gör (bara för att jag själv känner mig rätt oinspirerad själv just nu)?
Jag skriver och berättar när jag fått hem brevet att allt är ok.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
