Skrivet: 2006-01-13, 12:34
#1
Ååå, pust, somna själv...
Hua, det är lite mycket nu, som killen sa i Lorry för typ en evighet sedan, då man var ung och inga barn hade och gick ut och hade skoj. Nä, nu ska jag inte klaga, men oj, jobbigt är det! ;-)
Freja har alltid varit extremt mammig, skrek från dag ett om hon var hos någon annan än mig. Hon har även en egenhet, hon pillar/nyps/klappar på min arm eller hand till hon kommer till ro och somnar. (Som endel barn som snurrar hår m.m.)
Jag har hela tiden sedan Tuva föddes fortsatt att natta Freja, men nu börjar det bli jobbigt. Vi har nämligen fått en till liten MAMMIS, ja just det TUVA! ;-) Vet inte om jag ska skratta eller gråta... Hon gallskriker hos pappa och kommer hon till mig slutar hon. Och jag är betydligt tuffare mot Tuva, hon får skrika då jag tex nattar Freja. Det orkade jag inte höra på samma sätt då Freja var bebis, men då hade jag ju likosm bara henne också.
Till saken. Freja måste lära sig somna själv känner både jag och sambon. Det är bara så. Tips på hur vi ska gå tillväga? Som i nannyakuten, att leda in en panikskrikande unge till rummet för femtioelfte gången eller? Den metoden känns tung... Kanske den enda som funkar? Eller kanske sitta utanför rummet så att hon ser oss hela tiden? Det är ju det att Tuva gallskriker hela kvällarna (kvälloro, lite ont i lilla magen), det stör Freja när hon ska sova. Nu när jag nattar Freja vankar sambon med Tuva nere i källaren för att inte störa Freja...
Tips? Hur somnar era 3-4 åringar? Hur har ni gjort? Har era barn någon \"egenhet\", tex snurra hår?
Vill i alla fall tillägga att, peppar peppar, Tuva somnar själv i sin säng med lilla nappen i munnen och sover där hela natten. Jag sitter bredvid en liten stund bara och gungar sängen (vyssan lull tassar på den). Vilken skillnad mot Freja, henne sövde jag antingen ammandes, eller gåendes tills hon somnade och sedan blev hon kvar i vår säng.
Ha det gött alla vårbarnmammaor 02!