Nu börjar chocken släppa
_0508 Augustibarn
  1. Medlem sedan
    Jul 2002
    #1

    Nu börjar chocken släppa

    och tårarna komma.

    Pontus försvann idag. Han var ute med sin pappa i trädgården och helt plötsligt var han inte där. Han hade precis innan gått in så min man trodde att han hade gjort det nu också. Maken kommer in och frågar efter Pontus. Jag blir jätterädd.

    Kommer ut - ingen skymt av ungen. Maken har provat ena hållet nä - inte där. Jag börjar vråla ut i panik POOOONTUS!!!! springer runt helt virrig fram och tillbaka i bara t-shirt. Kan inte springa så långt ifrån huset för uppe på övervåningen ligger Caroline och sover.

    Till slut springer jag in och hämtar jackan. Ut igen och fortsätter att springa i blindo. Då kommer våra gulliga grannar ut - 4 stycken (från 2 hus här bredvid) och hjälper oss att leta.

    Det värsta är att vi bor precis bredvid Gudöbroleden - den går mellan Haninge och Tyresö - en 70väg med tät trafik. Det är inte alls långt emellan. Vi har en husrad, en gångväg, ett bullerplank och sen är man framme.

    Så otroligt rädd. Vettskrämd. Min 3-åriga son någonstans själv därute bland alla bilar.

    Springer in och hämtar telefonen. Kommer faktiskt ihåg numret. 112. Det har gått kanske 10 minuter nu sen Pontus försvann. 10 minuter kan man komma en bra bit på. Iallafall om man är snabb och heter Pontus.

    Kommer fram och blir kopplad till polisen. Pratar faktiskt lugnt med dem - annars är det jag som är den som kommer i hysteri - maken är den lugna när det händer något otäckt. Lyckas beskriva signalement och de ska skicka en radiobil hem till oss.

    Går ut och hinner vara ute en minut. Då kommer två av våra grannar bärandes på Pontus. Han hade hunnit över Gudöbroleden på en gångbro och en bra bit in i Söderby som ligger på andra sidan vägen. Bara TUR att de hann ikapp honom där. Vem vet vart han hade gått. Kanske till Ica - Pontus och hans pappa brukar gå dit. Vid Ica ligger Nynäsvägen och det är hemskt mycket bilar där. Nä fy - usch - vill inte ens tänka tanken.

    Min 3-åring ute på upptäcktsfärd. Nu börjar den här chocken som har gjort mig helt vilsen idag att släppa. Nu sitter jag bara och skakar och tårarna kommer. Så otroligt tacksam över våra underbara grannar som bara släpper allt och kommer ut och hjälper oss. Det finns hur många vägar som helst att springa från vårt hus TUR att de valde rätt och hittade honom.

    Behövde bara skriva av mig. Vet ju att det här inte är något aug05ämne...

    Kram
  2. 1
    Nu börjar chocken släppa och tårarna komma.

    Pontus försvann idag. Han var ute med sin pappa i trädgården och helt plötsligt var han inte där. Han hade precis innan gått in så min man trodde att han hade gjort det nu också. Maken kommer in och frågar efter Pontus. Jag blir jätterädd.

    Kommer ut - ingen skymt av ungen. Maken har provat ena hållet nä - inte där. Jag börjar vråla ut i panik POOOONTUS!!!! springer runt helt virrig fram och tillbaka i bara t-shirt. Kan inte springa så långt ifrån huset för uppe på övervåningen ligger Caroline och sover.

    Till slut springer jag in och hämtar jackan. Ut igen och fortsätter att springa i blindo. Då kommer våra gulliga grannar ut - 4 stycken (från 2 hus här bredvid) och hjälper oss att leta.

    Det värsta är att vi bor precis bredvid Gudöbroleden - den går mellan Haninge och Tyresö - en 70väg med tät trafik. Det är inte alls långt emellan. Vi har en husrad, en gångväg, ett bullerplank och sen är man framme.

    Så otroligt rädd. Vettskrämd. Min 3-åriga son någonstans själv därute bland alla bilar.

    Springer in och hämtar telefonen. Kommer faktiskt ihåg numret. 112. Det har gått kanske 10 minuter nu sen Pontus försvann. 10 minuter kan man komma en bra bit på. Iallafall om man är snabb och heter Pontus.

    Kommer fram och blir kopplad till polisen. Pratar faktiskt lugnt med dem - annars är det jag som är den som kommer i hysteri - maken är den lugna när det händer något otäckt. Lyckas beskriva signalement och de ska skicka en radiobil hem till oss.

    Går ut och hinner vara ute en minut. Då kommer två av våra grannar bärandes på Pontus. Han hade hunnit över Gudöbroleden på en gångbro och en bra bit in i Söderby som ligger på andra sidan vägen. Bara TUR att de hann ikapp honom där. Vem vet vart han hade gått. Kanske till Ica - Pontus och hans pappa brukar gå dit. Vid Ica ligger Nynäsvägen och det är hemskt mycket bilar där. Nä fy - usch - vill inte ens tänka tanken.

    Min 3-åring ute på upptäcktsfärd. Nu börjar den här chocken som har gjort mig helt vilsen idag att släppa. Nu sitter jag bara och skakar och tårarna kommer. Så otroligt tacksam över våra underbara grannar som bara släpper allt och kommer ut och hjälper oss. Det finns hur många vägar som helst att springa från vårt hus TUR att de valde rätt och hittade honom.

    Behövde bara skriva av mig. Vet ju att det här inte är något aug05ämne...

    Kram
  3. Medlem sedan
    Apr 2005
    #2

    Men gumman

    vilken otäck upplevelse, förstår verkligen att du bara skakar. Vad skönt att ni fick hjälp av grannarna.

    Ta hand om dig och krama på Pontus.

    Kram kram
  4. 2
    Men gumman vilken otäck upplevelse, förstår verkligen att du bara skakar. Vad skönt att ni fick hjälp av grannarna.

    Ta hand om dig och krama på Pontus.

    Kram kram
  5. Medlem sedan
    Oct 1998
    #3

    Men vännen....

    ....förstår att du blev helt chockad av att upptäcka att Pontus var borta....:-(

    Fy, vilken upplevelse och jag kan säga att jag förstår dig för att jag har själv varit med om detsamma (även det gick bra) och det var hemska minuter innan vi hittade Malin (min äldsta dotter).

    Försök att inte tänka på vad som kunde hänt, även om det är lätt att säga det.

    Krama om Pontus extra mycket nu och jag håller tummarna för att det aldrig händer mera.

    Många kramar!
  6. 3
    Men vännen.... ....förstår att du blev helt chockad av att upptäcka att Pontus var borta....:-(

    Fy, vilken upplevelse och jag kan säga att jag förstår dig för att jag har själv varit med om detsamma (även det gick bra) och det var hemska minuter innan vi hittade Malin (min äldsta dotter).

    Försök att inte tänka på vad som kunde hänt, även om det är lätt att säga det.

    Krama om Pontus extra mycket nu och jag håller tummarna för att det aldrig händer mera.

    Många kramar!
  7. Medlem sedan
    Jan 2005
    #4

    Men vännen,

    vilken upplevelse.Jag kan förstå din panik, haft likadan när Patricia var borta.
    Vilka snälla grannar du har som hjälpte till att leta. Hoppas att du har kunnat släppa det lite nu och tar det lugnt.

    Ta vara på er och krama om Pontus

    Kramiz
  8. 4
    Men vännen, vilken upplevelse.Jag kan förstå din panik, haft likadan när Patricia var borta.
    Vilka snälla grannar du har som hjälpte till att leta. Hoppas att du har kunnat släppa det lite nu och tar det lugnt.

    Ta vara på er och krama om Pontus

    Kramiz
  9. Medlem sedan
    Oct 2001
    #5

    Åh, huuuuu...

    Det där är min stora skräck- att ungen ska vara borta. :-(
    Anders och Sacharias kom ifrån varandra vid ett tillfälle i våras/somras, här utanför. Var man än är i vårt område är man aldrig längre än 500 meter från vattnet, eftersom området är som en liten udde... Jag hann inte märka det- för det första Sacharias gjorde var att gå hem, ringa på och säga \"Pappa har tappat bort mig...\". Gissa om maken fått äta upp det? ;-)

    Skönt att det gick bra och de hittade honom. Vad säger han själv om sin lilla \"rymning\"?

    Min pappa var tydligen en rymmare av sällan skådade mått när han var liten (han minns inte, men min farmor pratade jämt om det med fasa...). När de bodde i Kalix när han var 3-4 år hittades han på en buss flera mil därifrån- efter det hade han en stor lapp fastsatt m säkerhetsnålar på ryggen om vem han \"tillhörde\" och att han skulle skickas hem om han var på vift...*ler*
  10. 5
    Åh, huuuuu... Det där är min stora skräck- att ungen ska vara borta. :-(
    Anders och Sacharias kom ifrån varandra vid ett tillfälle i våras/somras, här utanför. Var man än är i vårt område är man aldrig längre än 500 meter från vattnet, eftersom området är som en liten udde... Jag hann inte märka det- för det första Sacharias gjorde var att gå hem, ringa på och säga \"Pappa har tappat bort mig...\". Gissa om maken fått äta upp det? ;-)

    Skönt att det gick bra och de hittade honom. Vad säger han själv om sin lilla \"rymning\"?

    Min pappa var tydligen en rymmare av sällan skådade mått när han var liten (han minns inte, men min farmor pratade jämt om det med fasa...). När de bodde i Kalix när han var 3-4 år hittades han på en buss flera mil därifrån- efter det hade han en stor lapp fastsatt m säkerhetsnålar på ryggen om vem han \"tillhörde\" och att han skulle skickas hem om han var på vift...*ler*
  11. Medlem sedan
    Jan 2003
    #6

    Å Fyy

    Stor kram till er.
    Usch vilken dag, hoppas det dröjer innan Dennis kommer på att han ska ut på egna äventyr. Usch.....för de lär väl komma nångång, tyvärr.

    Kram på dej!
  12. 6
    Å Fyy Stor kram till er.
    Usch vilken dag, hoppas det dröjer innan Dennis kommer på att han ska ut på egna äventyr. Usch.....för de lär väl komma nångång, tyvärr.

    Kram på dej!
  13. Medlem sedan
    Dec 2003
    #7

    Oj

    blir tårögd, fy vilken panikkänsla du måste haft! Kan bara föreställa mig.
    Jag är glad att det gick bra till slut,
    många kramar
  14. 7
    Oj blir tårögd, fy vilken panikkänsla du måste haft! Kan bara föreställa mig.
    Jag är glad att det gick bra till slut,
    många kramar
  15. Medlem sedan
    Mar 2004
    #8

    Kram!

    Det verkar du verkligen behöva. Fick faktiskt tårar i ögonen av att läsa om han äventyr. Obehagligt, men tur att allt gick bra. Har själv en liten upptäckare och vårt hus ligger ju precis vid en 70-väg, som tur är inte jättetrafikerad vintertid i alla fall. Men skogen är extremt spännande och den finns ju också ända in på tomten. Så det gäller att hålla ögonen på honom.
    Kram!
  16. 8
    Kram! Det verkar du verkligen behöva. Fick faktiskt tårar i ögonen av att läsa om han äventyr. Obehagligt, men tur att allt gick bra. Har själv en liten upptäckare och vårt hus ligger ju precis vid en 70-väg, som tur är inte jättetrafikerad vintertid i alla fall. Men skogen är extremt spännande och den finns ju också ända in på tomten. Så det gäller att hålla ögonen på honom.
    Kram!
  17. Medlem sedan
    Sep 1999
    #9

    Vilken SKRÄCK!

    Det är det värsta som finns, om så bara för några sekunder, att inte veta var barnen är! Förstår att du blev riktigt rädd!
    Skickar massor av kramar till er gumman!
    KRRRAAAAAAM!
  18. 9
    Vilken SKRÄCK! Det är det värsta som finns, om så bara för några sekunder, att inte veta var barnen är! Förstår att du blev riktigt rädd!
    Skickar massor av kramar till er gumman!
    KRRRAAAAAAM!
  19. Medlem sedan
    Feb 2005
    #10

    åh fy vad hemskt!!!

    =((
    jag ryser.. =/

    vilken tur att det gick bra!!!!!!!!!
    *supermegakram på er*
  20. 10
    åh fy vad hemskt!!! =((
    jag ryser.. =/

    vilken tur att det gick bra!!!!!!!!!
    *supermegakram på er*
  21. Medlem sedan
    Feb 2005
    #11

    Vilken mardröm!

    Skönt att det gick bra till slut, men jag förstår att du blev chockad.
    Hoppas att du har hämtat dig lite nu. Det är så lätt att skrämma upp sig själv när man börjar tänka på allt som kan hända med barnen, men nästan alltid går det ju faktiskt bra.
    Kram!
  22. 11
    Vilken mardröm! Skönt att det gick bra till slut, men jag förstår att du blev chockad.
    Hoppas att du har hämtat dig lite nu. Det är så lätt att skrämma upp sig själv när man börjar tänka på allt som kan hända med barnen, men nästan alltid går det ju faktiskt bra.
    Kram!
  23. Medlem sedan
    Dec 2003
    #12

    Näää!

    Usch, vilken mardröm. Förstår att du måste vara chockad/skärrad!! Vilken tur att era grannar såg Pontus!!!! Och för allt i världen, vilken tur att det gick bra!!!

    Jag kan tänka mig din känsla...i höstas var jag och min brors flickvän i Sickla köpcentrum. Där inne blev det ett missförstånd och sonen kom ifrån oss! MASSOR med folk och där vi var var det dörrar ut mot parkeringen. Tack och lov så hörde jag min son gråta och några vänliga damer stod och frågade vad mamma heter osv. Usch, det var verkligen en läskig känsla att ha tappat bort honom! Han var SÅÅ ledsen.

    Det som sen förvånade mig, var att det endast var damer som hade stannat för att ta hand om honom - inte en karl?!

    Hur tog Pontus det? Förstod han att han var själv på rund tur, eller tyckte han det var spännande?!??!


    Jättestor kram till dig, gumman!

  24. 12
    Näää! Usch, vilken mardröm. Förstår att du måste vara chockad/skärrad!! Vilken tur att era grannar såg Pontus!!!! Och för allt i världen, vilken tur att det gick bra!!!

    Jag kan tänka mig din känsla...i höstas var jag och min brors flickvän i Sickla köpcentrum. Där inne blev det ett missförstånd och sonen kom ifrån oss! MASSOR med folk och där vi var var det dörrar ut mot parkeringen. Tack och lov så hörde jag min son gråta och några vänliga damer stod och frågade vad mamma heter osv. Usch, det var verkligen en läskig känsla att ha tappat bort honom! Han var SÅÅ ledsen.

    Det som sen förvånade mig, var att det endast var damer som hade stannat för att ta hand om honom - inte en karl?!

    Hur tog Pontus det? Förstod han att han var själv på rund tur, eller tyckte han det var spännande?!??!


    Jättestor kram till dig, gumman!

  25. Medlem sedan
    Jan 2003
    #13

    hjälp!

    förstår VERKLIGEN att du blev rädd!! FY!

    Min dotter på 2½ \"försvann\" ca 1 minut på Lindex här innan jul, och jag blev SÅ RÄDD! Många tankar på kort stund - TÄNK OM ngn har tagit henne? TÄNK OM hon gått ut ur affären? TÄNK OM jag inte hittar henne på flera timmar?

    Det där är verkligen SUPERLÄSKIGT!

    STOR kram!
  26. 13
    hjälp! förstår VERKLIGEN att du blev rädd!! FY!

    Min dotter på 2½ \"försvann\" ca 1 minut på Lindex här innan jul, och jag blev SÅ RÄDD! Många tankar på kort stund - TÄNK OM ngn har tagit henne? TÄNK OM hon gått ut ur affären? TÄNK OM jag inte hittar henne på flera timmar?

    Det där är verkligen SUPERLÄSKIGT!

    STOR kram!
  27. Medlem sedan
    Dec 2004
    #14

    Fy vad hemskt.....

    Usch...stackars er. Ge nu Pontus en bamsekram. Och dig själv också! Så himla skönt att allt ordnade sig, att inget hände och att han kom tillbaks oskadd. Blir själv helt kallsvettig här...så jag förstår att du blev chockad!
    Kramar till er kommer här.
  28. 14
    Fy vad hemskt..... Usch...stackars er. Ge nu Pontus en bamsekram. Och dig själv också! Så himla skönt att allt ordnade sig, att inget hände och att han kom tillbaks oskadd. Blir själv helt kallsvettig här...så jag förstår att du blev chockad!
    Kramar till er kommer här.
  29. Medlem sedan
    Jul 2002
    #15

    Tiger,

    tack.

    Jag är så otroligt tacksam att bo där vi bor. Kan inte med ord beskriva hur underbara grannar vi har som bara släpper allt - springer ut med jackan i högsta hugg och springer iväg för att leta efter Pontus. Två stycken väljer rätt väg och hittar honom. Själv var jag fast ganska nära huset eftersom Caroline låg och sov på övervåningen.

    Kramar
  30. 15
    Tiger, tack.

    Jag är så otroligt tacksam att bo där vi bor. Kan inte med ord beskriva hur underbara grannar vi har som bara släpper allt - springer ut med jackan i högsta hugg och springer iväg för att leta efter Pontus. Två stycken väljer rätt väg och hittar honom. Själv var jag fast ganska nära huset eftersom Caroline låg och sov på övervåningen.

    Kramar
  31. Medlem sedan
    Jul 2002
    #16

    Elaine,

    tack!! Jag förstod inte förrän där på kvällen att jag verkligen hade blivit så chockad som jag hade blivit. Var helt förstörd när jag sprang ut och virrade runt. Men sen helt vimsig. Skulle ju sitta med korten här på kvällen och bara började att gråta och skaka om vart annat. Adrennalinchocken tog slut på alla mina krafter.

    Tacksam för tummarna. Informerade dagis idag. De vet ju om sen tidigare att han är rymningsbenägen och har extra koll på honom. Det känns oerhört tryggt nu efter i lördags.

    kram på dig!
  32. 16
    Elaine, tack!! Jag förstod inte förrän där på kvällen att jag verkligen hade blivit så chockad som jag hade blivit. Var helt förstörd när jag sprang ut och virrade runt. Men sen helt vimsig. Skulle ju sitta med korten här på kvällen och bara började att gråta och skaka om vart annat. Adrennalinchocken tog slut på alla mina krafter.

    Tacksam för tummarna. Informerade dagis idag. De vet ju om sen tidigare att han är rymningsbenägen och har extra koll på honom. Det känns oerhört tryggt nu efter i lördags.

    kram på dig!
  33. Medlem sedan
    Jul 2002
    #17

    Jennie,

    tack!!! Vi har toppenbra grannar - precis som jag skrev till Tiger så är jag oerhört tacksam att vi bor där vi bor.

    Kram på dig!
  34. 17
    Jennie, tack!!! Vi har toppenbra grannar - precis som jag skrev till Tiger så är jag oerhört tacksam att vi bor där vi bor.

    Kram på dig!
  35. Medlem sedan
    Jul 2002
    #18

    Sanna,

    tack!! Det var oerhört jobbig upplevelse som jag hade kunnat klarat mig utan. Fruktansvärda minuter - de var långa. Jag tror (uppskattar) att Pontus var borta totalt i 15-20 minuter *rys*.

    Pontus själv säger att han skulle fånga en fjäril?!? Han höll i en träpinne - som en bit av en list - när han blev buren hem. Måste ju ha fått totalt gameover i huvudet. Vet ju att han inte får gå iväg så där. Pratar om att XXX kommer och hämtar honom - XXX var den som fann Pontus och bar hem honom. Vi försöker förklara att det bara var TUR. Att Pontus måste stå STILL och vråla efter mamma och pappa om han kommer bort nästa gång.

    Det där med lapp ska vi nog anamma. Funderar på att plasta in papperslapp och lägga i hans ficka.

    Kram på dig!
  36. 18
    Sanna, tack!! Det var oerhört jobbig upplevelse som jag hade kunnat klarat mig utan. Fruktansvärda minuter - de var långa. Jag tror (uppskattar) att Pontus var borta totalt i 15-20 minuter *rys*.

    Pontus själv säger att han skulle fånga en fjäril?!? Han höll i en träpinne - som en bit av en list - när han blev buren hem. Måste ju ha fått totalt gameover i huvudet. Vet ju att han inte får gå iväg så där. Pratar om att XXX kommer och hämtar honom - XXX var den som fann Pontus och bar hem honom. Vi försöker förklara att det bara var TUR. Att Pontus måste stå STILL och vråla efter mamma och pappa om han kommer bort nästa gång.

    Det där med lapp ska vi nog anamma. Funderar på att plasta in papperslapp och lägga i hans ficka.

    Kram på dig!
  37. Medlem sedan
    Jul 2002
    #19

    Vivi,

    tack!!! Hoppas att ni får klara er utan den här upplevelsen. Den var inte rolig :-(. Pontus har alltid varit rörlig så egentligen med facit i handen så har det här varit skrämmande nog väntat. Saken är att vi aldrig brukar lämna honom själv ute. Den här gången var han själv i kanske en minut medan hans pappa var inne i vårt förråd och skulle hämta en sak.

    Kram på dig!
  38. 19
    Vivi, tack!!! Hoppas att ni får klara er utan den här upplevelsen. Den var inte rolig :-(. Pontus har alltid varit rörlig så egentligen med facit i handen så har det här varit skrämmande nog väntat. Saken är att vi aldrig brukar lämna honom själv ute. Den här gången var han själv i kanske en minut medan hans pappa var inne i vårt förråd och skulle hämta en sak.

    Kram på dig!
  39. Medlem sedan
    Jul 2002
    #20

    Anna,

    tack!!! Det var ingen rolig upplevelse. Jag fick bokstavligen panik. Fick känna på ett kort kort ögonblick hur det känns när barnet kommer bort. Fy!!! Tänk om vi inte hade hittat Pontus - det här var ju på em och det hade ju mörknat ganska snart efteråt. Usch - hemska tanke!!!

    Kram på dig!
  40. 20
    Anna, tack!!! Det var ingen rolig upplevelse. Jag fick bokstavligen panik. Fick känna på ett kort kort ögonblick hur det känns när barnet kommer bort. Fy!!! Tänk om vi inte hade hittat Pontus - det här var ju på em och det hade ju mörknat ganska snart efteråt. Usch - hemska tanke!!!

    Kram på dig!
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Huvudvärken börjar släppa
    By ÅJ67 m 3 kidz in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2010-02-06, 21:05
  2. Nu börjar bedövningen släppa
    By Moonbeam in forum Vikt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-02-14, 13:23
  3. Chocken börjar lägga sig..
    By seife in forum _0704 Aprilbarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-10-05, 19:41
  4. Nu börjar det släppa för CeLinn
    By Tanja+Ninja&CeLinn in forum _0504 Aprilbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-05-07, 20:46
  5. Biverkningarna börjar släppa...
    By Ullen in forum Känsliga snack
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-05-05, 16:31
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar