Eller är vi de enda i världen? Björn är inne i en trotsperiod och vägrar gå själv till och från dagis. Det är en sträcka på 300-400 meter och innehåller en lång trappa. Går hur lätt som helst när han är på gott humör. Men nu när jag hämtar honom får man vara glad om han samarbetar en bit i början. Sedan ställer han sig och tjurar och \"VILL INTE\". Det blir att man växlar mellan att gå i förväg med honom skrikandes efter, att ta ett ordentligt tag i handen och DRA honom med sig, och att bära. Att bära är riktigt jobbigt, det vet ni nog också för de flesta barn här väger väl minst 15 kilo. Att ta vagnen vägrar jag bara. Visst kan jag ha förståelse för att han är trött efter dagis, men jag kräver absolut inte att han ska gå fort. Han får gå sakta och stanna och leka lite på vägen, bara det går framåt. Hur hade ni gjort, fortsatt kampen på samma sätt eller tagit vagnen tills han vill gå själv?
1
Någon mer gå-vägrare? Eller är vi de enda i världen? Björn är inne i en trotsperiod och vägrar gå själv till och från dagis. Det är en sträcka på 300-400 meter och innehåller en lång trappa. Går hur lätt som helst när han är på gott humör. Men nu när jag hämtar honom får man vara glad om han samarbetar en bit i början. Sedan ställer han sig och tjurar och \"VILL INTE\". Det blir att man växlar mellan att gå i förväg med honom skrikandes efter, att ta ett ordentligt tag i handen och DRA honom med sig, och att bära. Att bära är riktigt jobbigt, det vet ni nog också för de flesta barn här väger väl minst 15 kilo. Att ta vagnen vägrar jag bara. Visst kan jag ha förståelse för att han är trött efter dagis, men jag kräver absolut inte att han ska gå fort. Han får gå sakta och stanna och leka lite på vägen, bara det går framåt. Hur hade ni gjort, fortsatt kampen på samma sätt eller tagit vagnen tills han vill gå själv?
Vi promenerar 100m till förskolan och går också upp för en stor trappa. Vissa dagar är det helt hopplöst att gå, en promenad som tar runt 5 minuter tar 15 min. Går vi samtidigt som en kompis går det bra men själv vill William oftast leka på vägen (och det är ok om han sedan går efter en stund) men när han ska vända om o springa hem, gå någon annan väg eller bara stå stilla så blir det jobbigt. Han protesterar som Björn och vill bli buren, men jag orkar honom inte längre. Och jag löser det på samma sätt som du. Oftast funkar det att jag går lite före och han kommer efter, men ibland vinkar han och säger hej då och han ingen vilja alls att följa med. Jag vill inte heller ta vagnen. När det är mkt snö kan jag dra honom på snowracern annars brukar jag locka honom med att \"Vi ska se vad som finns bakom hörnet\" och vi letar bussar, traktorer och sopbilar. En dag i veckan kommer sopbilen samtidigt som vi går till förskolan. Då ska William stå och beundra den ett tag och sedan kan vi gå lugnt. Nu är det lite skillnad på 100 m som vi går och 300-400m, men kanske kan du dra honom i en pulka på vägen? Här har det snöat för fullt och kommer att fortsätta göra det hela helgen.
2
Samma situation här! Vi promenerar 100m till förskolan och går också upp för en stor trappa. Vissa dagar är det helt hopplöst att gå, en promenad som tar runt 5 minuter tar 15 min. Går vi samtidigt som en kompis går det bra men själv vill William oftast leka på vägen (och det är ok om han sedan går efter en stund) men när han ska vända om o springa hem, gå någon annan väg eller bara stå stilla så blir det jobbigt. Han protesterar som Björn och vill bli buren, men jag orkar honom inte längre. Och jag löser det på samma sätt som du. Oftast funkar det att jag går lite före och han kommer efter, men ibland vinkar han och säger hej då och han ingen vilja alls att följa med. Jag vill inte heller ta vagnen. När det är mkt snö kan jag dra honom på snowracern annars brukar jag locka honom med att \"Vi ska se vad som finns bakom hörnet\" och vi letar bussar, traktorer och sopbilar. En dag i veckan kommer sopbilen samtidigt som vi går till förskolan. Då ska William stå och beundra den ett tag och sedan kan vi gå lugnt. Nu är det lite skillnad på 100 m som vi går och 300-400m, men kanske kan du dra honom i en pulka på vägen? Här har det snöat för fullt och kommer att fortsätta göra det hela helgen.
Minoo hade en sån period, fast det var när hon var yngre, knappt två. Vi hade jättenära till dagis då. Nu när vi flyttat har vi längre, 20 minuters rask promenad för en vuxen. Skulle jag vänta på en trött Nemo skulle det ta flera timmar att gå hem, så han åker faktiskt sulky och brukar somna där på väg hem, så nog är han ordentligt trött.
Jag skulle valt att ta vagnen och inte göra en grej av det. När han ser att de stora barnen på dagis inte åker vagn kommer han så småningom att vilja göra som de och gå istället, tippar jag, det var vad som hände med Minoo :-) Eller ge honom valet varje dag, fråga om han vill gå eller åka vagn. Kanske överraskar han och vill gå nån dag. Lycka till!
3
Inte Nemo men Minoo hade en sån period, fast det var när hon var yngre, knappt två. Vi hade jättenära till dagis då. Nu när vi flyttat har vi längre, 20 minuters rask promenad för en vuxen. Skulle jag vänta på en trött Nemo skulle det ta flera timmar att gå hem, så han åker faktiskt sulky och brukar somna där på väg hem, så nog är han ordentligt trött.
Jag skulle valt att ta vagnen och inte göra en grej av det. När han ser att de stora barnen på dagis inte åker vagn kommer han så småningom att vilja göra som de och gå istället, tippar jag, det var vad som hände med Minoo :-) Eller ge honom valet varje dag, fråga om han vill gå eller åka vagn. Kanske överraskar han och vill gå nån dag. Lycka till!
Just till och från dagis orkar vi inte tjafsa. Vill han gå så går han, annars får han åka vagn. Vi har iofs längre promenad, ca 7-10 minuter i vuxentempo.
Däremot har vi rätt ofta problem med att få Viggo att gå upp för trappan (vi bor på 3:e vån). \"Jag har inga beeeeeen! Jag har bara DANKA-BENAR!\" (Vad är det??) Vi vägrar iaf bära honom upp, det är bara för tugnt.
Jag kan inte råda er hur ni ska göra, man får ju själv välja sina stider. Är det inte mer än 300-400 meter bör han ju kunna gå.
4
Vi tar vagnen... Just till och från dagis orkar vi inte tjafsa. Vill han gå så går han, annars får han åka vagn. Vi har iofs längre promenad, ca 7-10 minuter i vuxentempo.
Däremot har vi rätt ofta problem med att få Viggo att gå upp för trappan (vi bor på 3:e vån). \"Jag har inga beeeeeen! Jag har bara DANKA-BENAR!\" (Vad är det??) Vi vägrar iaf bära honom upp, det är bara för tugnt.
Jag kan inte råda er hur ni ska göra, man får ju själv välja sina stider. Är det inte mer än 300-400 meter bör han ju kunna gå.
E ska JÄMT gå och det tar 100 år att komma nånvart. Ett steg fram, två åt sidan och ett bakåt osv... Men vi har jättenära t dagis (2 minuter vuxenknat) och jag har inga tider att passa ju, så för mig gör det inget om det tar tid.
OM jag hade en tid att passa och E vägrade gå så skulle jag låta henne åka vagn el pulka - det känns som att det, iaf för oss, skulle vara en övergående \"grej\", en upphakning, som självmant skulle ge sig. För att såklart ersättas av nån annan \"kul\" hangup ;-).
5
Tvärtom här... E ska JÄMT gå och det tar 100 år att komma nånvart. Ett steg fram, två åt sidan och ett bakåt osv... Men vi har jättenära t dagis (2 minuter vuxenknat) och jag har inga tider att passa ju, så för mig gör det inget om det tar tid.
OM jag hade en tid att passa och E vägrade gå så skulle jag låta henne åka vagn el pulka - det känns som att det, iaf för oss, skulle vara en övergående \"grej\", en upphakning, som självmant skulle ge sig. För att såklart ersättas av nån annan \"kul\" hangup ;-).
... allt vad vagnåkning heter i somras. Både jag och mannen cyklar under den varmare delen av året, så en bra bit in på hösten fick sonen åka bakpå till förskolan. Men sedan oktober/november så går han till dagis utan knot. Jag tror det fungerar bra eftersom att vi helt inte har någon vagn.
Det är en bit till sonens förskola - en kilometer, kanske lite mer - men det fungerar bra. Ibland knotar han, men då försöker vi leka bort det och det fungerar för det mesta.
Jag skulle försökt lirka, leka, avleda och muta. Jag fattar att du inte vill ta vagnen. Och dessutom - hur skulle det fungera i trappan?
6
Vi lade ned ... ... allt vad vagnåkning heter i somras. Både jag och mannen cyklar under den varmare delen av året, så en bra bit in på hösten fick sonen åka bakpå till förskolan. Men sedan oktober/november så går han till dagis utan knot. Jag tror det fungerar bra eftersom att vi helt inte har någon vagn.
Det är en bit till sonens förskola - en kilometer, kanske lite mer - men det fungerar bra. Ibland knotar han, men då försöker vi leka bort det och det fungerar för det mesta.
Jag skulle försökt lirka, leka, avleda och muta. Jag fattar att du inte vill ta vagnen. Och dessutom - hur skulle det fungera i trappan?
..om vi ska nånstans med gångavstånd.
Hon är så otroligt långsam och lägger sig ner i snön och bara vägrar ta sig framåt. Det går inte att muta eller leka fram henne heller. Hon bara lägger sig ner.
Så vi tar vagnen!
7
Alva åker vagn... ..om vi ska nånstans med gångavstånd.
Hon är så otroligt långsam och lägger sig ner i snön och bara vägrar ta sig framåt. Det går inte att muta eller leka fram henne heller. Hon bara lägger sig ner.
Så vi tar vagnen!
.....tvärtom-problem.....Men det beror på att dom är två som hela tiden ska hitta på saker på vägen och visa varandra och tjafsa med varandra...Vi har ca 30 sekunders gångväg till dagis, vilket kan ta 30 minuter att gå för dom med allt vad dom hittar på vägen.....Pust! Men jag tror att det är mycket åldern som gör att dom blir lite \"lata\", minns att mina större killar alltid ville bli burna vid den åldern.
8
Har... .....tvärtom-problem.....Men det beror på att dom är två som hela tiden ska hitta på saker på vägen och visa varandra och tjafsa med varandra...Vi har ca 30 sekunders gångväg till dagis, vilket kan ta 30 minuter att gå för dom med allt vad dom hittar på vägen.....Pust! Men jag tror att det är mycket åldern som gör att dom blir lite \"lata\", minns att mina större killar alltid ville bli burna vid den åldern.
vi har ca 5-10 minuter i vuxentakt till dagis (40-60 min om Viktor går själv, det finns så mkt roligt längs vägen) o eftersom vi (läs jag) alltid lyckas bli sen på mornarna så blir det vagn dit.
hem skulle han kunna gå, men så länge det är apkallt o jag är höggravid så får det bli vagnen.
Det räcker med kampen att få honom ut från dagis öht,
orkar inte bära/tjata om gående just nu.
10
Japp vi har ca 5-10 minuter i vuxentakt till dagis (40-60 min om Viktor går själv, det finns så mkt roligt längs vägen) o eftersom vi (läs jag) alltid lyckas bli sen på mornarna så blir det vagn dit.
hem skulle han kunna gå, men så länge det är apkallt o jag är höggravid så får det bli vagnen.
Det räcker med kampen att få honom ut från dagis öht,
orkar inte bära/tjata om gående just nu.
Det är ju det att om man har vagnen och Björn vägrar gå just i trappan, så får man först trixa upp honom bitvis i trappan, springa ner och så köra upp vagnen, bit för bit. Fruktansvärt. Trappan har ramper men den är 60 steg lång...Jag har burit pojken alldeles för mycket i den helvetestrappan. Har ont i korsryggen efter de striderna. Man kan ta en omväg, men det blir mycket längre. Tyvärr är det nog bättre utan vagn. Om han inte verkligen är trött. Då får man väl ta omvägen med vagn...
11
Trappan, ja Det är ju det att om man har vagnen och Björn vägrar gå just i trappan, så får man först trixa upp honom bitvis i trappan, springa ner och så köra upp vagnen, bit för bit. Fruktansvärt. Trappan har ramper men den är 60 steg lång...Jag har burit pojken alldeles för mycket i den helvetestrappan. Har ont i korsryggen efter de striderna. Man kan ta en omväg, men det blir mycket längre. Tyvärr är det nog bättre utan vagn. Om han inte verkligen är trött. Då får man väl ta omvägen med vagn...
Rebecka kan vara helt gräslig ibland, speciellt efter dagis. Vi åker ofta bil, eftersom jag har lite problem att gå. Men hon VÄGRAR att sätta sig i bilen! Visst kan hon få leka en stund vid bilen, men när jag sagt ifrån om att vi ska åka så har jag helt ärligt ingen lust att bara stå och vänta... Så om lite lirkand einte hjälper, så sätter jag mig i bilen och säger \"hejdå, nu åker jag!\" och startar bilen. Någon gång har jag till och med fått rulla några decimeter.
Det är en svår gränsdragning mellan att hon ska bli rädd för att jag skulle kunna lämna henne på riktigt och den rena maktkamp som det annars är.
Jag skulle nog i första hand försöka locka med något kul (typ: \"när vi kommer hem så kan vi leka med lekleran!\" eller \"när vi kommit upp för trappan så ....\"). I andra hand skulle jag (efter några fövarningar) säga \"nu går JAG. HEJDÅ\" och stega upp för trappan utan att stanna och vända mig om (förrän jag kommit upp och utom dirket synhåll.
13
Vinka hejdå och gå! Rebecka kan vara helt gräslig ibland, speciellt efter dagis. Vi åker ofta bil, eftersom jag har lite problem att gå. Men hon VÄGRAR att sätta sig i bilen! Visst kan hon få leka en stund vid bilen, men när jag sagt ifrån om att vi ska åka så har jag helt ärligt ingen lust att bara stå och vänta... Så om lite lirkand einte hjälper, så sätter jag mig i bilen och säger \"hejdå, nu åker jag!\" och startar bilen. Någon gång har jag till och med fått rulla några decimeter.
Det är en svår gränsdragning mellan att hon ska bli rädd för att jag skulle kunna lämna henne på riktigt och den rena maktkamp som det annars är.
Jag skulle nog i första hand försöka locka med något kul (typ: \"när vi kommer hem så kan vi leka med lekleran!\" eller \"när vi kommit upp för trappan så ....\"). I andra hand skulle jag (efter några fövarningar) säga \"nu går JAG. HEJDÅ\" och stega upp för trappan utan att stanna och vända mig om (förrän jag kommit upp och utom dirket synhåll.
Jag har hört från många håll att man aldrig ska göra just det: säga \"hejdå, nu går jag\". Man gör barnet osäkert på om mamma/pappa stannar, något som barnen alltid ska kunna vara säkra på. För det är ju inte sant, det man säger, att mamma går och lämnar barnet kvar. Jag gör aldrig det. Man ska inte säga sånt man inte menar eller hota med sånt man inte tänker verkställa. Med risk för att stöta mig med nån (men den risken tar jag nu...)
Att locka och lirka med roliga saker gör jag, men ofta är Björn så trotsig nu att ALLT bara är \"nej\", \"vill inte\".
14
Gör inte det Jag har hört från många håll att man aldrig ska göra just det: säga \"hejdå, nu går jag\". Man gör barnet osäkert på om mamma/pappa stannar, något som barnen alltid ska kunna vara säkra på. För det är ju inte sant, det man säger, att mamma går och lämnar barnet kvar. Jag gör aldrig det. Man ska inte säga sånt man inte menar eller hota med sånt man inte tänker verkställa. Med risk för att stöta mig med nån (men den risken tar jag nu...)
Att locka och lirka med roliga saker gör jag, men ofta är Björn så trotsig nu att ALLT bara är \"nej\", \"vill inte\".
... i följande situation:
Ni har varit på stan och ska hem, alla är lite lagom trötta och hungriga. Mycket lirkande för att få barnet att överhuvudtaget komma med till bilen. Väl där befinner sig barnet hela tiden 5-10 meter bort (ingen trafik just där) och klättrar på stenar, i trappor osv. Barnet kommer INTE när du säger till. Barnet lyssnar inte på argument som \"nu ska vi hem och äta\". Så fort du närmar dig barnet springer det iväg och förväntar sig att du ska jaga det (vilket du inte orkar). Det går alltså inte att bara gå fram och bära barnet till bilen.
När allt (inklusive ev. småsyskon) är inpackat i bilen väntar ni bara på att 3-åringen ska behaga komma och sätta sig så att ni kan komma hem. Inpacknigen i bilen har tagit ca 10 min och du har lockat med allt du kan komma på, men barnet fortsätter ändå med sitt.
Vad skulle du göra då?
Obs, detta är ingen kritik! Jag har själv varit i den situationen och det enda rimliga som jag upplevde återstod var att sätta mig i bilen och starta den. Jag hade sagt att vi skulle åka NU, så det kändes lite som att jag faktiskt var tvungen att göra något drastiskt. I detta fall räckte det med att starta bilen så kom hon farande som ett skott. För mig känns det inte som om jag hotat att lämna henne, utan att hon MÅSTE lära sig att själv lyssna och göra som jag säger. I vissa lägen är mammas ord inte förhandlingsbara. Men man måste göra det med omsorg och försiktighet.
15
Hur skulle du göra... ... i följande situation:
Ni har varit på stan och ska hem, alla är lite lagom trötta och hungriga. Mycket lirkande för att få barnet att överhuvudtaget komma med till bilen. Väl där befinner sig barnet hela tiden 5-10 meter bort (ingen trafik just där) och klättrar på stenar, i trappor osv. Barnet kommer INTE när du säger till. Barnet lyssnar inte på argument som \"nu ska vi hem och äta\". Så fort du närmar dig barnet springer det iväg och förväntar sig att du ska jaga det (vilket du inte orkar). Det går alltså inte att bara gå fram och bära barnet till bilen.
När allt (inklusive ev. småsyskon) är inpackat i bilen väntar ni bara på att 3-åringen ska behaga komma och sätta sig så att ni kan komma hem. Inpacknigen i bilen har tagit ca 10 min och du har lockat med allt du kan komma på, men barnet fortsätter ändå med sitt.
Vad skulle du göra då?
Obs, detta är ingen kritik! Jag har själv varit i den situationen och det enda rimliga som jag upplevde återstod var att sätta mig i bilen och starta den. Jag hade sagt att vi skulle åka NU, så det kändes lite som att jag faktiskt var tvungen att göra något drastiskt. I detta fall räckte det med att starta bilen så kom hon farande som ett skott. För mig känns det inte som om jag hotat att lämna henne, utan att hon MÅSTE lära sig att själv lyssna och göra som jag säger. I vissa lägen är mammas ord inte förhandlingsbara. Men man måste göra det med omsorg och försiktighet.
Riktigt, man ska inte säga så. För det första är det ju inte sant, vilket barnet snabbt genomskådar. Mamma går faktiskt inte. Då är barnet starkt (om det kan hantera det). Vill man förresten att barnet ska komma av rena rädslan att bli lämnad ensam?
Det är bättre att vara realistisk, t.ex.: Om vi inte går nu så blir vi sena och du missar samlingen på dagis. Då hinner du inte välja sång etc. Men aldrig hota med att lämna barnet!!!
16
Aldrig säga så. Riktigt, man ska inte säga så. För det första är det ju inte sant, vilket barnet snabbt genomskådar. Mamma går faktiskt inte. Då är barnet starkt (om det kan hantera det). Vill man förresten att barnet ska komma av rena rädslan att bli lämnad ensam?
Det är bättre att vara realistisk, t.ex.: Om vi inte går nu så blir vi sena och du missar samlingen på dagis. Då hinner du inte välja sång etc. Men aldrig hota med att lämna barnet!!!
.. till dig (se ovan!). Hur skulle du göra när argument som \"vi blir sena och missar samlingen\" eller \"vi blir sena och missar kvällsmaten\" inte funkar?
För min del har jag märkt att det som är roligt NU (som att klättra på en stor sten) har betydlgt större lockelse än det mer abstrakta (som att få välja sång på samlignen).
Jag tycker också det är viktgit att inte komma med hot man inte kan genomföra, men om jag säger \"vi måste gå nu\" och det inte blir någon konsekvens så har ju barnet genomskådat det också?
För min del så HAR jag lämnat barnet vid något tillfälle (men givetvis stått så att jag haft uppsikt utan att barnet sett det) så det är ingen bluff i hennes ögon. Samtidigt vill jag att hon ska veta att jag aldrig helt skulle lämna henne, så det är en väldigt svår avvägning.
Obs, detta är ingen kritik, jag är upprikgit nyfiken på hur andra löser motsvarande situation och vill gärna ha ett ärligt svar. Eller har du turen att det funkar med argument om missad samling? Det vore också rolgit att höra!
17
Jag ställer samma fråga... .. till dig (se ovan!). Hur skulle du göra när argument som \"vi blir sena och missar samlingen\" eller \"vi blir sena och missar kvällsmaten\" inte funkar?
För min del har jag märkt att det som är roligt NU (som att klättra på en stor sten) har betydlgt större lockelse än det mer abstrakta (som att få välja sång på samlignen).
Jag tycker också det är viktgit att inte komma med hot man inte kan genomföra, men om jag säger \"vi måste gå nu\" och det inte blir någon konsekvens så har ju barnet genomskådat det också?
För min del så HAR jag lämnat barnet vid något tillfälle (men givetvis stått så att jag haft uppsikt utan att barnet sett det) så det är ingen bluff i hennes ögon. Samtidigt vill jag att hon ska veta att jag aldrig helt skulle lämna henne, så det är en väldigt svår avvägning.
Obs, detta är ingen kritik, jag är upprikgit nyfiken på hur andra löser motsvarande situation och vill gärna ha ett ärligt svar. Eller har du turen att det funkar med argument om missad samling? Det vore också rolgit att höra!
faktiskt inte komma på tanken att starta bilen innan alla sitter där! Jag skulle springa ikapp barnet, hugga tag i det, bära den sprattlande ungen till bilen och spänna fast henne/honom i sätet. Kräver en del fysisk styrka, dock. Så resultatet blir väl att jag inte åker till stan ensam med barnen lika ofta som du, utan jag tar mannen med. Min son är också inne i en period när han ska ha sin vilja igenom till varje pris, det finns inga argument som biter, inget lock och pock heller. Det hjälper inte ens att han får sin vilja igenom faktiskt,för då blir han genast arg för något annat...:-)
18
Jag skulle... faktiskt inte komma på tanken att starta bilen innan alla sitter där! Jag skulle springa ikapp barnet, hugga tag i det, bära den sprattlande ungen till bilen och spänna fast henne/honom i sätet. Kräver en del fysisk styrka, dock. Så resultatet blir väl att jag inte åker till stan ensam med barnen lika ofta som du, utan jag tar mannen med. Min son är också inne i en period när han ska ha sin vilja igenom till varje pris, det finns inga argument som biter, inget lock och pock heller. Det hjälper inte ens att han får sin vilja igenom faktiskt,för då blir han genast arg för något annat...:-)
.. jag med! Men tyvärr så ÄLSKAR Rebecka att bli jagad och det fanns inga möjlihgeter att överlista henne och tränga in henne i ett hörn (det fanns inga hörn för den delen). Dessutom har jag fortfarande mina problem med foglossning, så SPRINGA är inte riktigt min grej...
Detta inträffade under sommaren och inget dagis fanns att tillgå, så det var inte så mycket att välja på. Skulle vi få stadsärendena gjorda så fick det blir med barnen.
Eftersom argumentering och lock inte funkade (jag kan ju inte utlova pizza varje gång jag vill få henne att komma med! *ler snett*) och SPRINGA ifatt henne var uteslutet så såg jag ingen annan lösning.
Som jag ser det så VISSTE hon vad som gällde och hon VISSTE att när man startar bilen är det bara en tidsfråga innan man åker, alltså kom hon av sig själv. Hellre det än att jag blir skogstokig och börjar skälla på henne....
19
Jo, jag hade gärna gjort det... .. jag med! Men tyvärr så ÄLSKAR Rebecka att bli jagad och det fanns inga möjlihgeter att överlista henne och tränga in henne i ett hörn (det fanns inga hörn för den delen). Dessutom har jag fortfarande mina problem med foglossning, så SPRINGA är inte riktigt min grej...
Detta inträffade under sommaren och inget dagis fanns att tillgå, så det var inte så mycket att välja på. Skulle vi få stadsärendena gjorda så fick det blir med barnen.
Eftersom argumentering och lock inte funkade (jag kan ju inte utlova pizza varje gång jag vill få henne att komma med! *ler snett*) och SPRINGA ifatt henne var uteslutet så såg jag ingen annan lösning.
Som jag ser det så VISSTE hon vad som gällde och hon VISSTE att när man startar bilen är det bara en tidsfråga innan man åker, alltså kom hon av sig själv. Hellre det än att jag blir skogstokig och börjar skälla på henne....
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
