Hej, jag vet inte om ni har diskuterat detta tidigare, men jag undrar vad ni som har barn i denna åldern tycker om dagis? När skall barnet börja? Är dagis bra? Jag är förstås medveten om att ekonomiska faktorer styr detta och kommer att göra så även för mig, men jag tycker att hon är så himla liten. Vet också att det finns ett ställe att diskutera för och emot dagis, men ville gärna höra med er med vinterbarn i samma ålder vad ni tycker och vad ni planerar att göra.
1
dagis Hej, jag vet inte om ni har diskuterat detta tidigare, men jag undrar vad ni som har barn i denna åldern tycker om dagis? När skall barnet börja? Är dagis bra? Jag är förstås medveten om att ekonomiska faktorer styr detta och kommer att göra så även för mig, men jag tycker att hon är så himla liten. Vet också att det finns ett ställe att diskutera för och emot dagis, men ville gärna höra med er med vinterbarn i samma ålder vad ni tycker och vad ni planerar att göra.
kommer att börja på dagis i höst, börjar skola in vid skolstarten. Hade jag kunnat så hade jag gärna varit hemma längre, men det går inte ekonomiskt. Idealet vore om barnen fick var hemma till tre år, efter det anser jag att de behöver den stimulans som dagis ger.
Hugo började också dagis när han var drygt 1½ år och det var en helt ok ålder om ej idealet. Milo fyllde 1 år under inskolningen och det var hemsk att skola in så tidigt, han kunde inte gå ännu ens. Aldrig mer.
2
Irmelin... kommer att börja på dagis i höst, börjar skola in vid skolstarten. Hade jag kunnat så hade jag gärna varit hemma längre, men det går inte ekonomiskt. Idealet vore om barnen fick var hemma till tre år, efter det anser jag att de behöver den stimulans som dagis ger.
Hugo började också dagis när han var drygt 1½ år och det var en helt ok ålder om ej idealet. Milo fyllde 1 år under inskolningen och det var hemsk att skola in så tidigt, han kunde inte gå ännu ens. Aldrig mer.
olika förskolor är olika bra. Det är jag fast beslutsam om.
Min lilla Elsie hoppas jag kommer få börja på förskolan i Maj. Hon är född i feb, så hon kommer då vara 15 månader. Jag tror det kommer gå jättebra för henne, för hon är en mycket frammåt tjej som älskar att busa o leka med sina äldr syskon. Hon har dessutom gått sedan hon var nio månader.
Hennes syskon var äldre när de började. De började samtidigt så äldsta var 2 år 8 månader och mellantjejen var 18 månader.
När Elsie börjar har hon sina syskon där och det är ju givetvis en trygghet.
Barn _behöver_ inte förskolan, men en treåring behöver kompisar att leka med.
När man ska börja förskolan, beror ju oftast inte på barnet, utan på föräldrarnas situation, men JAG rekommenderar att man väntar så länge som möjligt (ja, jag kanske talar emot mig själv lite, men jag tycker det är annorlunda om man har tryggheten med syskon på samma ställe).
3
det beror väl på olika förskolor är olika bra. Det är jag fast beslutsam om.
Min lilla Elsie hoppas jag kommer få börja på förskolan i Maj. Hon är född i feb, så hon kommer då vara 15 månader. Jag tror det kommer gå jättebra för henne, för hon är en mycket frammåt tjej som älskar att busa o leka med sina äldr syskon. Hon har dessutom gått sedan hon var nio månader.
Hennes syskon var äldre när de började. De började samtidigt så äldsta var 2 år 8 månader och mellantjejen var 18 månader.
När Elsie börjar har hon sina syskon där och det är ju givetvis en trygghet.
Barn _behöver_ inte förskolan, men en treåring behöver kompisar att leka med.
När man ska börja förskolan, beror ju oftast inte på barnet, utan på föräldrarnas situation, men JAG rekommenderar att man väntar så länge som möjligt (ja, jag kanske talar emot mig själv lite, men jag tycker det är annorlunda om man har tryggheten med syskon på samma ställe).
Storasyster började på ett föräldrakooperativ i augusti då hon var 2 år och 9 månader. Vi är 100 % nöjda med att vi väntade så länge (varken mer eller mindre).
Planen är att lillasyster skall börja på dagis i augusti 2007 då hon kommer att vara 2 år och 7 månader. Förhoppningsvis kommer hon att gå 6 timmar per dag de första åren.
4
Vi är nöjda med dagis Storasyster började på ett föräldrakooperativ i augusti då hon var 2 år och 9 månader. Vi är 100 % nöjda med att vi väntade så länge (varken mer eller mindre).
Planen är att lillasyster skall börja på dagis i augusti 2007 då hon kommer att vara 2 år och 7 månader. Förhoppningsvis kommer hon att gå 6 timmar per dag de första åren.
Har juh en storebror till Izabelle som gått på dagis, men nu har jag valt dagmamma till båda två och jag ångrar INTE mitt beslut! Tvärtom! Jag ser faktiskt INGA fördelar med dagis, hemskt men så är det, nu när jag fått jämföra!
Hos dagmamman är det EN som är med barnen hela tiden, vilket innebär att hon/han VET om dom ätit bra under dagen, om det varit något annat, om dom slagit sig eller slagit nån annan....sånt är jättesvårt för dagispersonalen att ha koll på har JAG upplevt då det ofta inte är den som jobbar eftermiddag som suttit med mina barn och ätit, eller så är det en vikarie eller liknande....vi fick eg aldrig nån vettig information tycker jag (förutom på det första stället han var på, men där var det så få barn för den var alldeles nyöppnad, så dom hade väl mer tid där)
Sen var det inte en gång som man hämtade på vintern och Alex då tre år gammal fått klä sig själv utan att någon kollat honom innan dom gick ut, vilket innebar att han hade overallen uppknäppt, inte överdraget över skorna, mössan på sne osv! Närmare våren när det var minus på morgonen men kunde bli uppemot 15 plus på dagen i solen, så hade jag hängt tunnare kläder på hans plats men då hade han alltid overallen på sig iaf....osv osv i all oändlighet typ...flera gånger hade dom inte bytt blöja så han var uppfrätt i rumpan av bajs! :/
Nä, aldrig mer känner jag....men det är jag det....
Vad gäller ålder så sägs det juh att det kan vara enklare att skola in en ettåring än en 1½-åring, men jag vet inte....Alex var ett år och det var inte minsta problem, Izabelle skolades in fram tills i fredags och trots att vi missat två av inskolningsdagarna så har det gått toppen, får väl se imorrn efter deras första dag där själva, då dom dessutom skall vara hos reservdagmamman som dom ska vara varje måndag framöver med! Men jag tror det går bra, e inte minsta orolig!
Lycka till med vad du än väljer! Hoppas jag inte avskräckt dig! ;)
5
Mina åsikter Har juh en storebror till Izabelle som gått på dagis, men nu har jag valt dagmamma till båda två och jag ångrar INTE mitt beslut! Tvärtom! Jag ser faktiskt INGA fördelar med dagis, hemskt men så är det, nu när jag fått jämföra!
Hos dagmamman är det EN som är med barnen hela tiden, vilket innebär att hon/han VET om dom ätit bra under dagen, om det varit något annat, om dom slagit sig eller slagit nån annan....sånt är jättesvårt för dagispersonalen att ha koll på har JAG upplevt då det ofta inte är den som jobbar eftermiddag som suttit med mina barn och ätit, eller så är det en vikarie eller liknande....vi fick eg aldrig nån vettig information tycker jag (förutom på det första stället han var på, men där var det så få barn för den var alldeles nyöppnad, så dom hade väl mer tid där)
Sen var det inte en gång som man hämtade på vintern och Alex då tre år gammal fått klä sig själv utan att någon kollat honom innan dom gick ut, vilket innebar att han hade overallen uppknäppt, inte överdraget över skorna, mössan på sne osv! Närmare våren när det var minus på morgonen men kunde bli uppemot 15 plus på dagen i solen, så hade jag hängt tunnare kläder på hans plats men då hade han alltid overallen på sig iaf....osv osv i all oändlighet typ...flera gånger hade dom inte bytt blöja så han var uppfrätt i rumpan av bajs! :/
Nä, aldrig mer känner jag....men det är jag det....
Vad gäller ålder så sägs det juh att det kan vara enklare att skola in en ettåring än en 1½-åring, men jag vet inte....Alex var ett år och det var inte minsta problem, Izabelle skolades in fram tills i fredags och trots att vi missat två av inskolningsdagarna så har det gått toppen, får väl se imorrn efter deras första dag där själva, då dom dessutom skall vara hos reservdagmamman som dom ska vara varje måndag framöver med! Men jag tror det går bra, e inte minsta orolig!
Lycka till med vad du än väljer! Hoppas jag inte avskräckt dig! ;)
tror jag, och jag är även av den kontroversiella åsikten att om bara föräldrarna är trygga med sitt val, så spelar åldern på barnet mindre roll. Studier på barn har ju visat (kom en förra hösten) att barn som började på dagis för ett års ålder (barn födda på 70talet var det här)var harmoniska och klarade sig lika bra eller bättre i skolan jämfört med barn som börjat på dagis senare än tre år. Detta innebär inte att jag propagerar för dagis, bara att det finns ett utbrett tyckande att \"dagis är inte bra för små barn\" vilket det inte finns några generella belägga för. Barn under tre år BEHÖVER inte gå på dagis för sin egen skull, men det BEHÖVER inte vara hemma. Vissa barn är inte omedelbara dagisbarn och mår kanske bättre av att vara hemma eller hos en dagmamma. Vissa dagis och viss personal är inte bra/passar inte mitt barn eller min familj, så kan det också vara.
Med detta långa inlägg vill jag bara poängtera att det mesta som man väljer för sitt barn blir bra, oavsett om man är hemma eller på dagis.
Elvira skulle ha börjat på dagis vid 18 månader, men kommer att vara hemma eftersom vi får syskon. Jag kommer nog inte välja en 15 timmars placering. Kan använda pengarna till roligare saker, men det beror också på hur situationen blir när syskonet kommer!
Lycka till med ert dagisval!
6
Dagis är oftast bra tror jag, och jag är även av den kontroversiella åsikten att om bara föräldrarna är trygga med sitt val, så spelar åldern på barnet mindre roll. Studier på barn har ju visat (kom en förra hösten) att barn som började på dagis för ett års ålder (barn födda på 70talet var det här)var harmoniska och klarade sig lika bra eller bättre i skolan jämfört med barn som börjat på dagis senare än tre år. Detta innebär inte att jag propagerar för dagis, bara att det finns ett utbrett tyckande att \"dagis är inte bra för små barn\" vilket det inte finns några generella belägga för. Barn under tre år BEHÖVER inte gå på dagis för sin egen skull, men det BEHÖVER inte vara hemma. Vissa barn är inte omedelbara dagisbarn och mår kanske bättre av att vara hemma eller hos en dagmamma. Vissa dagis och viss personal är inte bra/passar inte mitt barn eller min familj, så kan det också vara.
Med detta långa inlägg vill jag bara poängtera att det mesta som man väljer för sitt barn blir bra, oavsett om man är hemma eller på dagis.
Elvira skulle ha börjat på dagis vid 18 månader, men kommer att vara hemma eftersom vi får syskon. Jag kommer nog inte välja en 15 timmars placering. Kan använda pengarna till roligare saker, men det beror också på hur situationen blir när syskonet kommer!
Jag tror inte att dagens förskolor passar för barn under ett år, p ga större grupper och färre personal. Tror att barnen behöver kunna ta sig själva och uttrycka sin vilja på något så när tydligt sätt. Bara ett tillägg till hänvisningen till studien i förra inlägget
7
Tillägg: Jag tror inte att dagens förskolor passar för barn under ett år, p ga större grupper och färre personal. Tror att barnen behöver kunna ta sig själva och uttrycka sin vilja på något så när tydligt sätt. Bara ett tillägg till hänvisningen till studien i förra inlägget
Jag tycker absolut att barn i vår ålder är alldeles för små för att gå på dagis. Nu kanske endel tar illa upp, men detta står jag för. Barn i 1 årsåldern har ju ett väldigt behov att gå och tanka trygghet tittsom tätt mellan upptäcktsfärderna och det blir ju inte så lätt på dagis :(. Har jobbat på dagis och sett dessa små ängsliga 1-åringar som hade mått mycket bättre hemma hos mamma. Kan man, så tycker jag att man ska göra ALLT som står i ens makt för att låta så här små barn vara hemma ett bra tag till! Medveten om att det kanske inte är möjligt för alla och då är det ju tufft. Jag är hemmamamma, så mina barn har fått vara hemma hela tiden och jag planerar för att Joy också ska få vara det tills hon börjar i 6-års.
8
Inte än!! Jag tycker absolut att barn i vår ålder är alldeles för små för att gå på dagis. Nu kanske endel tar illa upp, men detta står jag för. Barn i 1 årsåldern har ju ett väldigt behov att gå och tanka trygghet tittsom tätt mellan upptäcktsfärderna och det blir ju inte så lätt på dagis :(. Har jobbat på dagis och sett dessa små ängsliga 1-åringar som hade mått mycket bättre hemma hos mamma. Kan man, så tycker jag att man ska göra ALLT som står i ens makt för att låta så här små barn vara hemma ett bra tag till! Medveten om att det kanske inte är möjligt för alla och då är det ju tufft. Jag är hemmamamma, så mina barn har fått vara hemma hela tiden och jag planerar för att Joy också ska få vara det tills hon börjar i 6-års.
Jag kan absolut inte hålla med dig om att små barn skulle må lika bra på dagis som hemma hos mamma! Det säger ju sig självt! Vem är det man försöker lura? Sig själv och alla andra....Känner inte till den undersökning du nämnde, men har däremot tagit del av den undersökning som gjordes i Storbrittaninen i höstas också. Där undersökte man barn vid flera olika åldrar och det var barn som varit hemma med mamma, med en släkting, med barnflicka, hos dagmamma och på dagis. Mamma var \"OUTSTANDING!!\" Oh big surprise ;-). Barnen som varit hos mamma hade hade bäst resultat på alla de olika sakerna de undersökt. Dagis kom inte i närheten!!
9
Ursäkta men.. Jag kan absolut inte hålla med dig om att små barn skulle må lika bra på dagis som hemma hos mamma! Det säger ju sig självt! Vem är det man försöker lura? Sig själv och alla andra....Känner inte till den undersökning du nämnde, men har däremot tagit del av den undersökning som gjordes i Storbrittaninen i höstas också. Där undersökte man barn vid flera olika åldrar och det var barn som varit hemma med mamma, med en släkting, med barnflicka, hos dagmamma och på dagis. Mamma var \"OUTSTANDING!!\" Oh big surprise ;-). Barnen som varit hos mamma hade hade bäst resultat på alla de olika sakerna de undersökt. Dagis kom inte i närheten!!
nån rätt eller fel ålder när barnet skall börja på dagis. William började när han var 15 månader och det fungerade jättebra. Amanda kommer börja i augusti spetember och då är hon 1 år och 8 månader ungefär.
Jag hade gärna varit hemma 1 år till innan sambon skall vara hemma men av ekonomiska skäl så funkar inte det.
10
Tycker inte det finns nån rätt eller fel ålder när barnet skall börja på dagis. William började när han var 15 månader och det fungerade jättebra. Amanda kommer börja i augusti spetember och då är hon 1 år och 8 månader ungefär.
Jag hade gärna varit hemma 1 år till innan sambon skall vara hemma men av ekonomiska skäl så funkar inte det.
att Arvid gott kan vänta till hösten. Våra barn kasats in i ett ekorrhjul så tidigt i livet och jag vill att mina barn ska ha en lugn vardag.
Men visst tror jag att dagis är bra. Där får barnen leka i grupp och det lär de sig jättemycket av. Däremot tror jag, att barn mår bra av bara villkorslös lek. Så det här med att allt ska var sådär \"pedagogiskt\" och att barnen ska lära sig en massa vid ung ålder, ger jag inte mycket för. Det jag kräver av mina barns dagis är mycket utevistelse, regelbundenhet och att personlaen ser varje barn.
Så Arvid börjar dagis tillsammans med storasyster i augusti, hade vi tänkt.
11
Jag tycker... att Arvid gott kan vänta till hösten. Våra barn kasats in i ett ekorrhjul så tidigt i livet och jag vill att mina barn ska ha en lugn vardag.
Men visst tror jag att dagis är bra. Där får barnen leka i grupp och det lär de sig jättemycket av. Däremot tror jag, att barn mår bra av bara villkorslös lek. Så det här med att allt ska var sådär \"pedagogiskt\" och att barnen ska lära sig en massa vid ung ålder, ger jag inte mycket för. Det jag kräver av mina barns dagis är mycket utevistelse, regelbundenhet och att personlaen ser varje barn.
Så Arvid börjar dagis tillsammans med storasyster i augusti, hade vi tänkt.
Ska försöka hitta studeien jag hänvisade till, men hinner inte nu ibröllopsförberedelserna, det var en svensk studie iaf av nån Lars-Åke...nåt? Återkommer i frågan. Kanske är det också så att de mammor som ständigt är hemma med sina barn VILL och KAN vara det, och därför är outstanding. De flesta har inte den möjligheten. Att säga att små barn \"abslout inte mår bra på dagis\" är att lägga sten på bördan på de föräldrar som inte har möjlighet att vara hemma med sina barn. Barn far generellt sett inte illa på dagis! Jag talar inte om 80 timmars placeringar för en ettåring, men de flesta klarar lite mer rimliga tider. Skulle barn bli vrak av att bli lämnade på dagis skulle de flesta av oss vara helt knäppa i skallen. Att barn ständigt ska vara hos en totalt närvarande mamma är ett rätt nytt påfund, barnpassning har funnits i alla tider, och då tror jag ändå dagens versioner är att föredra. Och nej, alla barn mår INTE bäst hemma hos sina föräldrar. Jag jobbar med barn där det för en del varit räddningen att komma in på dagis, i en strukturerad miljö med pedagogiska vuxna, som inte ersätter föräldrarna (var tog papporna vägen i diskussionen?)men som är ett fantastiskt komplement för barnen och en fantastisk avlastning för föräldrarna. Återigen- jag bryr mig personligen inte ett dugg om huruvida andra människors barn är hemma tills de är fyra eller är på dagis från de är ett år. Jag tror att de flesta barn i Sverige har en tillfredsställande daglig omsorg.
12
Nej Ska försöka hitta studeien jag hänvisade till, men hinner inte nu ibröllopsförberedelserna, det var en svensk studie iaf av nån Lars-Åke...nåt? Återkommer i frågan. Kanske är det också så att de mammor som ständigt är hemma med sina barn VILL och KAN vara det, och därför är outstanding. De flesta har inte den möjligheten. Att säga att små barn \"abslout inte mår bra på dagis\" är att lägga sten på bördan på de föräldrar som inte har möjlighet att vara hemma med sina barn. Barn far generellt sett inte illa på dagis! Jag talar inte om 80 timmars placeringar för en ettåring, men de flesta klarar lite mer rimliga tider. Skulle barn bli vrak av att bli lämnade på dagis skulle de flesta av oss vara helt knäppa i skallen. Att barn ständigt ska vara hos en totalt närvarande mamma är ett rätt nytt påfund, barnpassning har funnits i alla tider, och då tror jag ändå dagens versioner är att föredra. Och nej, alla barn mår INTE bäst hemma hos sina föräldrar. Jag jobbar med barn där det för en del varit räddningen att komma in på dagis, i en strukturerad miljö med pedagogiska vuxna, som inte ersätter föräldrarna (var tog papporna vägen i diskussionen?)men som är ett fantastiskt komplement för barnen och en fantastisk avlastning för föräldrarna. Återigen- jag bryr mig personligen inte ett dugg om huruvida andra människors barn är hemma tills de är fyra eller är på dagis från de är ett år. Jag tror att de flesta barn i Sverige har en tillfredsställande daglig omsorg.
på de dagis jag tittat på har det inte varit så stor vikt på det pedagogiska för de minsta barnen. Där har det varit fokus på kontinuitet, utevistelse och mycket möjlighet till närhet. Så där håller jag med dig!
13
Men på de dagis jag tittat på har det inte varit så stor vikt på det pedagogiska för de minsta barnen. Där har det varit fokus på kontinuitet, utevistelse och mycket möjlighet till närhet. Så där håller jag med dig!
jag menar inte att alla \"blir vrak\" av att vara på dagis.Är själv uppvuxen på dagis... Men nog måste du väl hålla med om att 1-åringar i de allra flesta fallen skulle mått bäst hos en av sina föräldrar (hemma m pappa fanns tyvärr inte med i den undersökning jag hänvisade till). Visst finns det fall där dagis är \"räddningen\" men då är det väl otroligt tragiskt. Dagis kan vara ett jättebra komplement till hemmet om det inte är för många timmar och om det gäller STÖRRE barn. Men enligt min åsikt har 1-åringar inget där att göra. Visst, inte är vi alla \"knäppa i skallen\", men man kan väl heller inte påstå att det svenska folket mår bra. Vi har ju bland de högsta sjukskrivningstalen i världen och ett alarmerande högt antal av tonåringar som söker psykiatrisk hjälp. Att allt detta bara skulle bero på dagis menar jag så klart inte, men nog tror jag det kan vara en av bovarna i dramat. Det kommer ju också hela tiden rapporter om stress bland allt yngre barn, det faktumet tycker jag talar sitt tydlga språk. Sen tror jag dagissituatonen på 70-talet inte riktigt går att jämföra med dagens. I detta fallet stämmer nog kyschan \"Det var bättre förr\"...
14
Men jag menar inte att alla \"blir vrak\" av att vara på dagis.Är själv uppvuxen på dagis... Men nog måste du väl hålla med om att 1-åringar i de allra flesta fallen skulle mått bäst hos en av sina föräldrar (hemma m pappa fanns tyvärr inte med i den undersökning jag hänvisade till). Visst finns det fall där dagis är \"räddningen\" men då är det väl otroligt tragiskt. Dagis kan vara ett jättebra komplement till hemmet om det inte är för många timmar och om det gäller STÖRRE barn. Men enligt min åsikt har 1-åringar inget där att göra. Visst, inte är vi alla \"knäppa i skallen\", men man kan väl heller inte påstå att det svenska folket mår bra. Vi har ju bland de högsta sjukskrivningstalen i världen och ett alarmerande högt antal av tonåringar som söker psykiatrisk hjälp. Att allt detta bara skulle bero på dagis menar jag så klart inte, men nog tror jag det kan vara en av bovarna i dramat. Det kommer ju också hela tiden rapporter om stress bland allt yngre barn, det faktumet tycker jag talar sitt tydlga språk. Sen tror jag dagissituatonen på 70-talet inte riktigt går att jämföra med dagens. I detta fallet stämmer nog kyschan \"Det var bättre förr\"...
Man kan generellt ha en åsikt ang tidig start på dagis, men man jag tycker måste se utifrån enskilda familjers situation.
Vår 1-åring kommer inte börja dagis förrän tidigast hösten -07. Men då har vi möjligheten att vara hemma pga av ett lillesyskon som borde komma när som helst :o)
Annars hade jag nog gärna sett att vi väntat tills han var minst 1,5 år.
Annat för det för några år sedan då våran äldsta prins fick börja på dagis några timmar. Min utbildning skulle upphöra så jag var mer eller mindre tvungen att studera för att få examen. Sambon var hemma men inte fullt pga ekonomin. Då tyckte jag att det var jobbigt att lämna sonen (då 1 år)på dagis, tyckte han var för liten, men visste att det var den bästa lösningen vi kunde få till.
Vår äldsta son har alltid tyckt om dagis och vi har tyckt om dagis/dagispersonalen så det har på det viset alltid kännts bra.
Lycka till i ditt val. Hoppas att det kommer kännas bra hur du än gör :o)
15
Mitt tänkande
Man kan generellt ha en åsikt ang tidig start på dagis, men man jag tycker måste se utifrån enskilda familjers situation.
Vår 1-åring kommer inte börja dagis förrän tidigast hösten -07. Men då har vi möjligheten att vara hemma pga av ett lillesyskon som borde komma när som helst :o)
Annars hade jag nog gärna sett att vi väntat tills han var minst 1,5 år.
Annat för det för några år sedan då våran äldsta prins fick börja på dagis några timmar. Min utbildning skulle upphöra så jag var mer eller mindre tvungen att studera för att få examen. Sambon var hemma men inte fullt pga ekonomin. Då tyckte jag att det var jobbigt att lämna sonen (då 1 år)på dagis, tyckte han var för liten, men visste att det var den bästa lösningen vi kunde få till.
Vår äldsta son har alltid tyckt om dagis och vi har tyckt om dagis/dagispersonalen så det har på det viset alltid kännts bra.
Lycka till i ditt val. Hoppas att det kommer kännas bra hur du än gör :o)
jämföra dagissituationen i Storbritannien med den i Sverige, vet jag som har bott där. Men vi tycker olika helt enkelt, det är väl kul!
16
Man kan heller inte jämföra dagissituationen i Storbritannien med den i Sverige, vet jag som har bott där. Men vi tycker olika helt enkelt, det är väl kul!
från mig som inte har nån egen erfarenhet än och inte får det på ett tag: att det var jobbigt att lämna sonen på dagis när han var ett, vad berodde det på. Kändes han för liten? Mådde han dåligt, eller var det jobbigt för er som föräldrar?Tycker det är en intressant diskussion! Snart är det dags för nästa bebis också ser jag! Spännande!!
17
En fråga från mig som inte har nån egen erfarenhet än och inte får det på ett tag: att det var jobbigt att lämna sonen på dagis när han var ett, vad berodde det på. Kändes han för liten? Mådde han dåligt, eller var det jobbigt för er som föräldrar?Tycker det är en intressant diskussion! Snart är det dags för nästa bebis också ser jag! Spännande!!
Varför jag tyckte det var jobbigt var nog mest pga mig själv, separationsångest.
Han gillade dagis från första stund, det var aldrig problem vid lämning. Han grinade aldrig utan vinkade glatt i fönstret. Personalen var fantastisk, bra organisation.
Jag tyckte ändå det kändes svårt att lämna min lille plutt. Jag ville vara med honom, se han utvecklas osv. Han gick inte ens när han började inskolningen. Jag ville se hans första steg, höra nya ord osv.
Jag pendlade långt till skolan och åkte tidigt, kom hem sent. Mina känslor skulle nog ha funnits även fast han hade varit hemma 100 % med sambon, det var mest min saknad till honom som gjorde det jobbigt.
Kan ju bara fantisera hur jag hade kännt om lämningarna hade varit svåra med tårar och så. Då hade jag nog haft svårt att komma iväg till skolan.
Ja, nu är det spännande!! Slemproppen har börjat släppa och jag har haft kraftiga sammandragningar länge. Hoppas att jag slipper gå över tiden som jag faktist blivit spådd.
Mår du bra annars?
18
Hej Karinko
Hej Karinko!
Varför jag tyckte det var jobbigt var nog mest pga mig själv, separationsångest.
Han gillade dagis från första stund, det var aldrig problem vid lämning. Han grinade aldrig utan vinkade glatt i fönstret. Personalen var fantastisk, bra organisation.
Jag tyckte ändå det kändes svårt att lämna min lille plutt. Jag ville vara med honom, se han utvecklas osv. Han gick inte ens när han började inskolningen. Jag ville se hans första steg, höra nya ord osv.
Jag pendlade långt till skolan och åkte tidigt, kom hem sent. Mina känslor skulle nog ha funnits även fast han hade varit hemma 100 % med sambon, det var mest min saknad till honom som gjorde det jobbigt.
Kan ju bara fantisera hur jag hade kännt om lämningarna hade varit svåra med tårar och så. Då hade jag nog haft svårt att komma iväg till skolan.
Ja, nu är det spännande!! Slemproppen har börjat släppa och jag har haft kraftiga sammandragningar länge. Hoppas att jag slipper gå över tiden som jag faktist blivit spådd.
Inga symptom alls, har bara börjat få en liiiten mage.Det är precis som förra gången fast jag har fått finnar och fult hår. Jättekul när det är bröllop gå G (pålördag) Hoppas hår- och sminktjejen kan utföra mirakel!
Tack för dagissvar. Det är nog oftast så tror jag, att man säger automatiskt att det är dåligt för barnen att börja dagis tidigt, när det nog oftast är föräldrarna det är jobbigt för. Vilket iofs också är ett bra skäl att skjuta på dagisstarten!
Väntar med spänning på förlossningsstory snart!
19
Mårbra! Inga symptom alls, har bara börjat få en liiiten mage.Det är precis som förra gången fast jag har fått finnar och fult hår. Jättekul när det är bröllop gå G (pålördag) Hoppas hår- och sminktjejen kan utföra mirakel!
Tack för dagissvar. Det är nog oftast så tror jag, att man säger automatiskt att det är dåligt för barnen att börja dagis tidigt, när det nog oftast är föräldrarna det är jobbigt för. Vilket iofs också är ett bra skäl att skjuta på dagisstarten!
Neo var precis ett när vi började skola in, Ronja knappt 1½ Juni börjar ju i Augusti (om vi får plats, vilket jag blint räknar med).
Ett år var på tok för tidigt tyckte jag. Oj vad jag grät och hade ångest... Kände mig som världens uslaste mamma som lämnade bort mitt barn så tidigt, när allt vi ville var att spendera hela dagarna ihop och må bra. Men jag var ju gravid då och fick inte ha honom hemma, då jag ju var sjukskriven från jobbet pga foglossning.
Var sååå arg på FK som inte fattade att mitt barn inte var några som helst problem att ta hand om. Det var mitt jobb som skapade problemen. Ingen möjlighet till kisspauser, monotom arbetsställning, rökig och stökig miljö, stå och sitta still mkt. De sakerna gjorde ju att jag inte alls kunde jobba... men att vara hemma och ha det mysigt med sonen var ju inga problem alls. Vi anpassade ju våra aktiviteter efter dagsformen. Ironin i det hela var att det var jobbigare för mig att hämta och lämna på dagis än vad det var att ha honom hemma. Vi bodde högst upp i en lång backe och ner gick ok, även om det var jobbigt och gjorde ont. Men upp var rena tortyren... Vagn gick inte alls mot slutet och då tog hempromenaden dryga timmen istället för tio minuter, för att han ahde så mkt att kika på längs vägen. Många dagar satt vi kvar på dagisgården å lekte tills pappa kom från jobbet vid halvsex-tiden och kunde ta Neo i vagnen.
Nu var han hemma mkt iaf. Dels så var han mkt sjuk... och dels så fuskade jag faktiskt lite ibland och hade honom hemma bara för att vi ville och jag helt enkelt hade för ont för att gå iväg till dagis. Men det var ändå hemskt att lämna honom när han var så liten.
Håller med dig om att tre är en rätt bra ålder. Då är dom lagom stora egentligen. Dom kan göra sig bra förstådda och man kan förklara varför man lämnar dom osv.
Hoppas så att det som redan skett i två av Sthlms komuner, sker på fler ställen nu snart. Att man får en barnpeng på 5000:-/barn om man vill vara hemma med sina barn. Men å andra sidan... så lär väl mina vara för stora när det väl sker. För har dom väl börjat på dagis... så känns det inte helt rätt att ta hem dom igen heller. Då har dom ju kompisarna och är vana att få komma iväg dit! Men jag hoppas ju få fler barn om några år, så då kanske kanske... *hoppas*.
20
Precis som med mina barn... Neo var precis ett när vi började skola in, Ronja knappt 1½ Juni börjar ju i Augusti (om vi får plats, vilket jag blint räknar med).
Ett år var på tok för tidigt tyckte jag. Oj vad jag grät och hade ångest... Kände mig som världens uslaste mamma som lämnade bort mitt barn så tidigt, när allt vi ville var att spendera hela dagarna ihop och må bra. Men jag var ju gravid då och fick inte ha honom hemma, då jag ju var sjukskriven från jobbet pga foglossning.
Var sååå arg på FK som inte fattade att mitt barn inte var några som helst problem att ta hand om. Det var mitt jobb som skapade problemen. Ingen möjlighet till kisspauser, monotom arbetsställning, rökig och stökig miljö, stå och sitta still mkt. De sakerna gjorde ju att jag inte alls kunde jobba... men att vara hemma och ha det mysigt med sonen var ju inga problem alls. Vi anpassade ju våra aktiviteter efter dagsformen. Ironin i det hela var att det var jobbigare för mig att hämta och lämna på dagis än vad det var att ha honom hemma. Vi bodde högst upp i en lång backe och ner gick ok, även om det var jobbigt och gjorde ont. Men upp var rena tortyren... Vagn gick inte alls mot slutet och då tog hempromenaden dryga timmen istället för tio minuter, för att han ahde så mkt att kika på längs vägen. Många dagar satt vi kvar på dagisgården å lekte tills pappa kom från jobbet vid halvsex-tiden och kunde ta Neo i vagnen.
Nu var han hemma mkt iaf. Dels så var han mkt sjuk... och dels så fuskade jag faktiskt lite ibland och hade honom hemma bara för att vi ville och jag helt enkelt hade för ont för att gå iväg till dagis. Men det var ändå hemskt att lämna honom när han var så liten.
Håller med dig om att tre är en rätt bra ålder. Då är dom lagom stora egentligen. Dom kan göra sig bra förstådda och man kan förklara varför man lämnar dom osv.
Hoppas så att det som redan skett i två av Sthlms komuner, sker på fler ställen nu snart. Att man får en barnpeng på 5000:-/barn om man vill vara hemma med sina barn. Men å andra sidan... så lär väl mina vara för stora när det väl sker. För har dom väl börjat på dagis... så känns det inte helt rätt att ta hem dom igen heller. Då har dom ju kompisarna och är vana att få komma iväg dit! Men jag hoppas ju få fler barn om några år, så då kanske kanske... *hoppas*.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
