Någon mer som hört att det tar ca 3 mån för kroppen att återhämta sig efter ett missfall?? Nu har 3 personer påpekat det för mig och jag bara undrar...
1
3 månader Någon mer som hört att det tar ca 3 mån för kroppen att återhämta sig efter ett missfall?? Nu har 3 personer påpekat det för mig och jag bara undrar...
att det är ganska individuellt. Jag har precis fått missfall själv i v.6+1 och hoppas verkligen att kroppen ska komma igång fort.
Har ett par sådana positiva historier. När jag hängde på FBG så va det två tjejer där som fick missfall precis efter att de fått + på gravtestet, och månaden efter så va de gravida igen båda två!! Det känns skönt att höra tycker jag..
Kram kram
4
Jag tror.. att det är ganska individuellt. Jag har precis fått missfall själv i v.6+1 och hoppas verkligen att kroppen ska komma igång fort.
Har ett par sådana positiva historier. När jag hängde på FBG så va det två tjejer där som fick missfall precis efter att de fått + på gravtestet, och månaden efter så va de gravida igen båda två!! Det känns skönt att höra tycker jag..
...redan: det är nog individuellt. Jag fick ÄL ungefär en månad efter mf:et, första mensen efter var också mer riklig men efter det har nog min kropp varit hyfsat normal ändå (förutom att jag tycker att jag blöder något mindre vid mens nu, fast jag blödde jättemycket innan jag blev gravid). Däremot var jag otroligt trött länge länge efter och psykiskt har jag nog inte alls återhämtat mig än, även om det blir bättre för var dag som går! Fick mf i vecka 7+3 i slutet av augusti.
5
Som de andra skrivit.. ...redan: det är nog individuellt. Jag fick ÄL ungefär en månad efter mf:et, första mensen efter var också mer riklig men efter det har nog min kropp varit hyfsat normal ändå (förutom att jag tycker att jag blöder något mindre vid mens nu, fast jag blödde jättemycket innan jag blev gravid). Däremot var jag otroligt trött länge länge efter och psykiskt har jag nog inte alls återhämtat mig än, även om det blir bättre för var dag som går! Fick mf i vecka 7+3 i slutet av augusti.
...så är det där med tre månader bara för att man tycker att det tar tre månader för psyket att komma ikapp.
Eftersom jag vet att du liksom jag inte sitter och väntar på någon mens som ska komma igång kan jag berätta att jag 10 dagar efter min skrapning fick sätta igång med nästa behandling. Jag äter nu Östrogen för att sedan kunna få en låtsasblödning så att jag kan börja med sprutor.
6
Enligt mina läkare... ...så är det där med tre månader bara för att man tycker att det tar tre månader för psyket att komma ikapp.
Eftersom jag vet att du liksom jag inte sitter och väntar på någon mens som ska komma igång kan jag berätta att jag 10 dagar efter min skrapning fick sätta igång med nästa behandling. Jag äter nu Östrogen för att sedan kunna få en låtsasblödning så att jag kan börja med sprutor.
jag har tänkt på dig sedan du lämnade gruppen på samma sätt som jag nu gjort. Har ni kunnat landa någorlunda i allt som hänt?
Vi är fortfarande i chocktillstånd tror jag.
/
johanna
7
hur är det med dig Bridz? jag har tänkt på dig sedan du lämnade gruppen på samma sätt som jag nu gjort. Har ni kunnat landa någorlunda i allt som hänt?
Vi är fortfarande i chocktillstånd tror jag.
Jag mådde dåligt av min infertilitet redan innan missfallet, och nu vet jag allvarligt talat inte hur jag ska ta mig upp till ytan igen. Jag är sjukskriven just nu...
Tack för att du frågar! Och jag hoppas att du ska ta dig genom det hela bättre än vad jag verkar göra.
8
Det är inte så bra med mig Jag mådde dåligt av min infertilitet redan innan missfallet, och nu vet jag allvarligt talat inte hur jag ska ta mig upp till ytan igen. Jag är sjukskriven just nu...
Tack för att du frågar! Och jag hoppas att du ska ta dig genom det hela bättre än vad jag verkar göra.
Hej Bridz! Vet inte om du läste mitt svar här när du berättade att du skulle göra en skrapning. Så jag tar tillfället i akt och skriver igen till dig! Jag blev verkligen jätteledsen att se att du \"hade hamnat på den här sidan\". Jag var också men i juligruppen (då med nick Ettan med nr3) men fick ett missfall i december. Jag tyckte så mycket om dina omtänksamma och personliga svar och inlägg. Du vet nog inte hur många styrketankar jag sänt dig trots att vi inte känner varandra \"på riktigt\". Sänder en stor kram med en förhoppning att du får den hjälp du behöver för att få må bra igen!
10
Tänker på dig Bridz! Hej Bridz! Vet inte om du läste mitt svar här när du berättade att du skulle göra en skrapning. Så jag tar tillfället i akt och skriver igen till dig! Jag blev verkligen jätteledsen att se att du \"hade hamnat på den här sidan\". Jag var också men i juligruppen (då med nick Ettan med nr3) men fick ett missfall i december. Jag tyckte så mycket om dina omtänksamma och personliga svar och inlägg. Du vet nog inte hur många styrketankar jag sänt dig trots att vi inte känner varandra \"på riktigt\". Sänder en stor kram med en förhoppning att du får den hjälp du behöver för att få må bra igen!
att allt ordande sig med tentor och skolan iaf(?) Mina kursansvariga var inte så förstående så det jobbigaste är att ha börjat ny kurs igår med massa nya människor...
Jag önskar verkligen er all lycka, jag har svårt att förstå varför sånt här händer folk sokm verkligen önskar sig barn. Det jobbigaste just nu har varit en kompis till mig som inte vetat om att hon varit gravid och hon har festat och rökt under de första 4 månaderna och hennes bebis mår bra... Allt känns så orättvist.
Jag tror att det tar längre tid att komma över ett sent MA än man tror.
11
Jag läste... att allt ordande sig med tentor och skolan iaf(?) Mina kursansvariga var inte så förstående så det jobbigaste är att ha börjat ny kurs igår med massa nya människor...
Jag önskar verkligen er all lycka, jag har svårt att förstå varför sånt här händer folk sokm verkligen önskar sig barn. Det jobbigaste just nu har varit en kompis till mig som inte vetat om att hon varit gravid och hon har festat och rökt under de första 4 månaderna och hennes bebis mår bra... Allt känns så orättvist.
Jag tror att det tar längre tid att komma över ett sent MA än man tror.
inte vet jag :-) Själv blev jag gravid med mitt andra barn första ÄL efter det missfallet. Det man sagt till mig är att det inte är nån fara att försöka direkt, men att man bör vänta ändå för det första för att kanske hinna hämta sig mentalt och för det andra för att ha en chans att få lite koll på sin cykel. Tydligen kan risken för missfall också vara något högre om man blir gravid direkt efter ett missfall. Jag har just genomgått mitt fjärde missfall och funderar dygnet runt på hur jag och min man skall göra - om vi skall försöka få ett barn till eller vara nöjda med de 2 ljuvliga gossar vi redan har. Svårt!
12
Tja... inte vet jag :-) Själv blev jag gravid med mitt andra barn första ÄL efter det missfallet. Det man sagt till mig är att det inte är nån fara att försöka direkt, men att man bör vänta ändå för det första för att kanske hinna hämta sig mentalt och för det andra för att ha en chans att få lite koll på sin cykel. Tydligen kan risken för missfall också vara något högre om man blir gravid direkt efter ett missfall. Jag har just genomgått mitt fjärde missfall och funderar dygnet runt på hur jag och min man skall göra - om vi skall försöka få ett barn till eller vara nöjda med de 2 ljuvliga gossar vi redan har. Svårt!
Jag fick missfall i sept -03 och blev gravid direkt i oktober. Det är så olika om man får äl direkt eller om det hoppas över ett tag. Jag testade med äl-stickor för att se om jag hade äl. Det funkade för mig. Jag har läst i en del gamla böcker att man tidigare rekommenderade en kvinna som haft missfall att vänta några mån på att bli gravid igen, det rekommenderar man ju inte idag.
14
Inte för mig Jag fick missfall i sept -03 och blev gravid direkt i oktober. Det är så olika om man får äl direkt eller om det hoppas över ett tag. Jag testade med äl-stickor för att se om jag hade äl. Det funkade för mig. Jag har läst i en del gamla böcker att man tidigare rekommenderade en kvinna som haft missfall att vänta några mån på att bli gravid igen, det rekommenderar man ju inte idag.
Tror att kroppen kan återhämta sig mycket snabbare speciellt om man skrapas. Är allt borta så är det nog inga problem att försöka igen.
Kan sen säga att för mig tog det tid vid ett av mina missfall. Det upptäcktes i v5+6 då jag kände att det var något som inte stämde. Fick lite blod men alla jag pratade med trodde att det var som vanligt. Blodprov visade dock att det var missfall. Då mina hormonhalter sjönk långsamt och det jag blödde var inte mycket, några strimmor blod på pappret när jag torkade mig. Fick lämna blodprov under 6 veckor innan de beslutade att skrapning inte behövdes, jag låg på gränsen hela tiden. Första mensen som kom 8 veckor efter att jag upptäckte det var enorm. Jag blödde massor, mer än vanligt. Kan säga att det var skönt att blöda så mycket för det kändes som om livmodern rensade ut det sista.
Så här i efterhand så tror jag att jag fick ett MA men att jag följde förloppet istället för att vara ovetandes. Och om jag inte hade tyckt att det inte stämt och sett till att bli undersökt hade det dröjt till v 14 innan det upptäcktes.
Har även haft ett till tidigt missfall. Det var dock helt annorlunda och jag blödde ungefär som en mens. Där kom mensen tillbaks efter 4 veckor och var helt normal.
Då missfall kan vara på så många olika sätt så tror jag det är svårt att ge ett generellt svar. Efter mina erfarenheter så hade jag helst väntat en mens innan man försöker igen. Sen kan man ju se det som så att om kroppen inte är redo så blir det ingen graviditet. Att få lov att gå så länge som jag vid mitt första missfall är nog ovanligt. Mina hormoner sjönk långsamt men precis tillräkligt för att de skulle tycka att kroppen klarade av att ta hand om missfallet själv. De ville helst inte skrapa då det ofta är lindrigare för kroppen när den klarar det själv. Hade jag velat hade jag nog kunnat få till en skrapning och då hade ju alla rester kommit ut och inte som nu när mycket kom ut efter 8 veckor.
15
Tror det beror på Tror att kroppen kan återhämta sig mycket snabbare speciellt om man skrapas. Är allt borta så är det nog inga problem att försöka igen.
Kan sen säga att för mig tog det tid vid ett av mina missfall. Det upptäcktes i v5+6 då jag kände att det var något som inte stämde. Fick lite blod men alla jag pratade med trodde att det var som vanligt. Blodprov visade dock att det var missfall. Då mina hormonhalter sjönk långsamt och det jag blödde var inte mycket, några strimmor blod på pappret när jag torkade mig. Fick lämna blodprov under 6 veckor innan de beslutade att skrapning inte behövdes, jag låg på gränsen hela tiden. Första mensen som kom 8 veckor efter att jag upptäckte det var enorm. Jag blödde massor, mer än vanligt. Kan säga att det var skönt att blöda så mycket för det kändes som om livmodern rensade ut det sista.
Så här i efterhand så tror jag att jag fick ett MA men att jag följde förloppet istället för att vara ovetandes. Och om jag inte hade tyckt att det inte stämt och sett till att bli undersökt hade det dröjt till v 14 innan det upptäcktes.
Har även haft ett till tidigt missfall. Det var dock helt annorlunda och jag blödde ungefär som en mens. Där kom mensen tillbaks efter 4 veckor och var helt normal.
Då missfall kan vara på så många olika sätt så tror jag det är svårt att ge ett generellt svar. Efter mina erfarenheter så hade jag helst väntat en mens innan man försöker igen. Sen kan man ju se det som så att om kroppen inte är redo så blir det ingen graviditet. Att få lov att gå så länge som jag vid mitt första missfall är nog ovanligt. Mina hormoner sjönk långsamt men precis tillräkligt för att de skulle tycka att kroppen klarade av att ta hand om missfallet själv. De ville helst inte skrapa då det ofta är lindrigare för kroppen när den klarar det själv. Hade jag velat hade jag nog kunnat få till en skrapning och då hade ju alla rester kommit ut och inte som nu när mycket kom ut efter 8 veckor.
Och du, livet är inte ett dugg rättvist. Om livet svar rättvisst skulle inte tonåringar som inte har någon möjlighet eller vilja att ta hand om barn tvingas till aborter medan vi som verkligen vill och har alla möjligheter inte får.
Kramar
18
Ja jag har haft väldig tur... ...med alla människor omkring mig.
Och du, livet är inte ett dugg rättvist. Om livet svar rättvisst skulle inte tonåringar som inte har någon möjlighet eller vilja att ta hand om barn tvingas till aborter medan vi som verkligen vill och har alla möjligheter inte får.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
