En månad till

[Katarina76]

har gått, är nu 21 månader sedan min lilla tjej dog.
Och det blir inte lättare, och inte enklare, det gör inte mindre ont och saknaden den bara växer.
Samtidigt så fins det ju fler och fler dagar som är bra, stunder som känns helt ok. Och det käns skönt, det ger mig lite kraft. Men ju bättre det blir, desstå hådare blir fallet tillbaka, och faller det gör jag hela tiden, varje dag är en berg och dal bana, fins inget som odelat är bra, odelat roligt, för hon fattas oss hela tiden, vad vi än gör skulle hon ha varit med oss, jag kan bara inte vänja mig vid livet utan henne, det funkar inte, går inte.
I dag köpte vi en liten kaninflicka till Anna, en 9 veckor gammal dvärgvädur, alldeles grå och super söt, hon heter Ella, och hela eftermidagen har ägnats åt detta lilla djur, tycker ju själv att det är riktigt roligt. Känner någonstans att jag borde vara glad, fast jag mest bara gråter. Så fort barna gått och lagt sig så kommer alla tårarna, det gör bara så ont, så ont.

[MYZOXE!]

kramar om.... Här har det gått undan själv tycker jag. Gått lite för snabbt... Man har inte fått den tid själv att sörja på.
skönt iaf att du ser lite mera positiva dagar i ditt liv. Det är skönt att blicka tillbaka på när det är en tung dag. Alla tar ju olika tid på sig. Ibland blir jag arg för att det inte händer nått... =( Och ibland går det för fort... sen blir jag arg på mamma som inte förstår nått alls. HOn tycker jag ser pojkar över allt bara för jag födde en son. Nä så är det inte. Jag försökte förklara för henne att jag blir mer ledsen när jag ser en pojke som gråter eller så.. Men jag blir oxå ledsen över bebisskrik öht...=( Det smärtar så när man inte fick höra sin egen lille son skrika... Just det förstår hon inte. Då förstår min faster mer =(....
kramar om dig vännen... HOppas du får lite fler ljusa stunder med kaninen oxå. Bra som sällskap oxå. kram