Skrivet: 2006-01-23, 01:22
#1
En månad till
har gått, är nu 21 månader sedan min lilla tjej dog.
Och det blir inte lättare, och inte enklare, det gör inte mindre ont och saknaden den bara växer.
Samtidigt så fins det ju fler och fler dagar som är bra, stunder som känns helt ok. Och det käns skönt, det ger mig lite kraft. Men ju bättre det blir, desstå hådare blir fallet tillbaka, och faller det gör jag hela tiden, varje dag är en berg och dal bana, fins inget som odelat är bra, odelat roligt, för hon fattas oss hela tiden, vad vi än gör skulle hon ha varit med oss, jag kan bara inte vänja mig vid livet utan henne, det funkar inte, går inte.
I dag köpte vi en liten kaninflicka till Anna, en 9 veckor gammal dvärgvädur, alldeles grå och super söt, hon heter Ella, och hela eftermidagen har ägnats åt detta lilla djur, tycker ju själv att det är riktigt roligt. Känner någonstans att jag borde vara glad, fast jag mest bara gråter. Så fort barna gått och lagt sig så kommer alla tårarna, det gör bara så ont, så ont.