Nu var det ett tag sen jag skrev och berättade hur det går för oss. Efter omgipsningen i början av januari så har vi haft det väldigt jobbigt. Antonia har ätit så dåligt och kräkts en del och hon har ju aldrig ätit bra och har en dålig viktuppgång så vi har varit bekymrade. Dessutom har matadet tagit så lång tid så det har mest varit det vi har gjort om dagarna och nätterna känns det som.
Först trodde vi att det berodde på att vi gått över från baby semp till baby plus (vi ger tillägg förutom bröstmjölk) så vi ändrade tillbaka, sen för att vi har gått på så många läkarbesök (vi har inte bara höftproblem här utan mycket mer) och att det blivit för mycket. Till slut tänkte jag att det kanske var något med gipset och fick tag i Antonias läkare (han har telefontid en halvtimme i veckan!). Vi fick komma in i torsdags och det konstaterades att gipset sitter för hårt. Stackars vår lilltjej!
Antonias gips klipptes upp och hon har nu två korkar på magen som håller isär gipset och sen är det gipsat på det så nu är hon verkligen ett stort paket. Det är obekvämt att hålla henne mot magen och hon kan inte alls ligga på magen själv längre, men åh vilken skillnad! Nu kan hon äta igen i normal hastighet och hon kräks inte längre.
Jag har så dåligt samvete för att jag inte gjorde kopplingen tidigare och för att jag väntade på att få tala med läkaren, men det har varit så mycket med alla de andra läkarbesöken. Hur som helst så verkar hon ok nu och det är två veckor till nästa omgipsning så vi kommer klara detta.
Kram!
1
bakslag och framgångar Hej!
Nu var det ett tag sen jag skrev och berättade hur det går för oss. Efter omgipsningen i början av januari så har vi haft det väldigt jobbigt. Antonia har ätit så dåligt och kräkts en del och hon har ju aldrig ätit bra och har en dålig viktuppgång så vi har varit bekymrade. Dessutom har matadet tagit så lång tid så det har mest varit det vi har gjort om dagarna och nätterna känns det som.
Först trodde vi att det berodde på att vi gått över från baby semp till baby plus (vi ger tillägg förutom bröstmjölk) så vi ändrade tillbaka, sen för att vi har gått på så många läkarbesök (vi har inte bara höftproblem här utan mycket mer) och att det blivit för mycket. Till slut tänkte jag att det kanske var något med gipset och fick tag i Antonias läkare (han har telefontid en halvtimme i veckan!). Vi fick komma in i torsdags och det konstaterades att gipset sitter för hårt. Stackars vår lilltjej!
Antonias gips klipptes upp och hon har nu två korkar på magen som håller isär gipset och sen är det gipsat på det så nu är hon verkligen ett stort paket. Det är obekvämt att hålla henne mot magen och hon kan inte alls ligga på magen själv längre, men åh vilken skillnad! Nu kan hon äta igen i normal hastighet och hon kräks inte längre.
Jag har så dåligt samvete för att jag inte gjorde kopplingen tidigare och för att jag väntade på att få tala med läkaren, men det har varit så mycket med alla de andra läkarbesöken. Hur som helst så verkar hon ok nu och det är två veckor till nästa omgipsning så vi kommer klara detta.
Gumman, vad ni får kämpa. Ha inte dåligt samvete, det är ju alltid lätt att vara efterklok det vet du. Och det var ju ändå du som kom på det där med gipset. Skönt att lilla A får i sig sin mat igen. Men nu tänker jag mest på dig, får du någon lugn och ro nån gång? Hoppas verkligen du har någon som avlastar dig emellanåt, för allt det här tar ju på dina krafter. Annars får jag väl packa in alla ungarna på X2000 och komma upp till dig ;-)Ta hand om dig nu, och så låter vi de här två kommande veckorna rulla på lite fortare än vanligt...*kramar*
2
Åhh Anna! Gumman, vad ni får kämpa. Ha inte dåligt samvete, det är ju alltid lätt att vara efterklok det vet du. Och det var ju ändå du som kom på det där med gipset. Skönt att lilla A får i sig sin mat igen. Men nu tänker jag mest på dig, får du någon lugn och ro nån gång? Hoppas verkligen du har någon som avlastar dig emellanåt, för allt det här tar ju på dina krafter. Annars får jag väl packa in alla ungarna på X2000 och komma upp till dig ;-)Ta hand om dig nu, och så låter vi de här två kommande veckorna rulla på lite fortare än vanligt...*kramar*
Förstår att du får dåligt samvete. Men man kan inte alltid veta vad som står på. Skönt att du lyckades få en tid så de kunde se att gipset var för hårt.
Bra att hon nu äter normalt och inte kräks!
Jag har en son som har problem och innan vi visste det så trodde vi bara att han struntade i att lyssna på oss och fick skäll för det (han är 5 år). Nu i efterhand så har vi fått veta att han inte förstår. Det ger också dåligt samvete. Men man gör bara sitt bästa och kan inte förstå/ veta allting.
Jag skickar ett gäng med varma kramar till dig och håller tummarna för att det blir mycket mer positivt för er framöver!!!
Ta hand om dig!
Kram
3
Anna... Förstår att du får dåligt samvete. Men man kan inte alltid veta vad som står på. Skönt att du lyckades få en tid så de kunde se att gipset var för hårt.
Bra att hon nu äter normalt och inte kräks!
Jag har en son som har problem och innan vi visste det så trodde vi bara att han struntade i att lyssna på oss och fick skäll för det (han är 5 år). Nu i efterhand så har vi fått veta att han inte förstår. Det ger också dåligt samvete. Men man gör bara sitt bästa och kan inte förstå/ veta allting.
Jag skickar ett gäng med varma kramar till dig och håller tummarna för att det blir mycket mer positivt för er framöver!!!
Ta hand om dig!
Jag får ju sova bra på natten. Försöker lägga mig 22:30 och sen matar maken sista nattpasset. Jag går sedan upp på morgonkvisten vid fem så då får jag ju oftast sova sex timmar. Så hade jag det inte med Leo så det tycker jag är jättebra. Jag är glad att hon sover så bra på natten.
Det hade ju varit jättekul om du hade kommit med tåget!
Kram!
4
Jag klarar mig Jag får ju sova bra på natten. Försöker lägga mig 22:30 och sen matar maken sista nattpasset. Jag går sedan upp på morgonkvisten vid fem så då får jag ju oftast sova sex timmar. Så hade jag det inte med Leo så det tycker jag är jättebra. Jag är glad att hon sover så bra på natten.
Det hade ju varit jättekul om du hade kommit med tåget!
Betyder det något? Hon kräktes nästan aldrig innan omgipsningen. Inte ens bara lite så där vid en rap som många spädbarn gör. Vår Leo var en riktig kräkbebis som kräktes stup i kvarten, men där behövde man aldrig vara orolig för att han inte fick i sig maten. Hoppas att det inte blir mer nu för jag vill verkligen få ordning på ätandet.
Tråkigt att höra om din son, men då vet jag att du förstår hur det känns. Hur länge pågick det att ni tjatade på honom utan att veta att han inte rådde för det?
Kram!
5
Nej, nu har hon kräkts igen Betyder det något? Hon kräktes nästan aldrig innan omgipsningen. Inte ens bara lite så där vid en rap som många spädbarn gör. Vår Leo var en riktig kräkbebis som kräktes stup i kvarten, men där behövde man aldrig vara orolig för att han inte fick i sig maten. Hoppas att det inte blir mer nu för jag vill verkligen få ordning på ätandet.
Tråkigt att höra om din son, men då vet jag att du förstår hur det känns. Hur länge pågick det att ni tjatade på honom utan att veta att han inte rådde för det?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
