generell språkstörning

[me37]

Hej! Jag het er Marie. Mins son Kevin är 8 år och har diagnosen generell språkstörning och endast det. Efter en utredning hos BUP har det konstaterats då man från skolläkarens och skolpsykologenssida hade funderingar på om Kevin led av autismspektrum eller asperger syndrom. Nu är det konstaterat i alla fall att det inte är något annat än \"språkstörning\". Under flera års tid har vi haft kontakt med logopeder. Jag tror det är den 4 el. 5:e logopeden nu på 4 år. Känns inte alls roligt. Logopederna slutar visst hela tiden. Detta ger ingen kontinutet. Nu står vi här med en diagnos om generell språkstörning och det som slår mig att det verkar inte vara så många som är insatta i vad detta är eller betyder för barnet. Inte ens vi, jag och pappan. Vi kan ju nämligen både se och höra att det här språkliga hindret skapar en mängd olika problem för vås son, men får liksom ingen handledning, fördjupning eller utbildning i detta. Ja åtminstonne är det ingen som talat om för oss vilka alternativen är. Vi känner oss väldigt ensamna och utelämnade. Vi har en väldigt bra enligt vår mening skolgrupp åt Kevin. Det är en grupp om ca 8-9 barn , en 1-3, en skoldel i skolan för barn med särskillda behov.Man jobbar utifrån en individuell handlingsplan och eftersom Kevin inte har några inlärningsproblem vad gäller skolämnen utan snarare ligger på lite och mycker över snittet för hans ålder i olika ämnen. Det han dock har ganska stora problem med är det sk. sociala samspelet, det är som han vill leka men vet inte riktigt hur man interagerar på ett normalt sätt med andra barn, vilket ställer till problem och Kevin är oerhört ensam. Som ett resultat av detta flyr han till tvn och spelens värld. Det är i stort det enda han gör om dagarn. han vill helst inte berätta vad de har gjort under skoltid. Det märks på honom att han tycker att det är jobbigt och inte alltid varken finner ord och får ut dem rätt både vad gäller hur det uttalas och hur man säger det grammatiskt riktigt. För någon månad sedan satt jag mig ensam med honom och pratade med honom om han upplever att det är jobbigt att prata, för att undersöka hur medveten han är om problematiken och han var förvånansvärt medveten om det problem han har. han kunde tilloch med ge exempel på vad han blandar ihop osv. Jag förstod i detta ögonblick hur liten man håller barn som har språkliga problem just pga. språket. Kevin verkar vara väldigt intelligent och detta måste vara oerhört fruaterande för honom. Nu undrar jag om de uta av er som har barn med just \"generell språkstörinig\" expressiv och impressiv problematik har lust att dela med er av vad ni vet, om det finns bra literatur att läsa, utbildningar att gå, om någon kan hjälpa mig att svara på om det är vanligt att den här typen av barn har sociala samspelsproblem och är väldigt ensamna. Det gör så ont!!! Tack för ordet!

[Språket]

Min son har exact samma problem, han är 6 år nu. Och håller fast vid ett enkelt språk så länge han kan. Man får jämt påminna honom om uttalet. Endå vill han inte använda ett mera avanserat språk, även fast vi vet att han kan. Han är oxå väldigt ensam, spelar framför tvn. Jag tror det kommer bli mycket bättre när han väl hittat sin riktiga kompis. Så jag bekymrar mig inte så mycket..min är endå rätt \"outgoing\", även fast han vet om att han har problem med att uttrycka sig språkligt.
Skicka gärna din email, så kan vi pratas vid mera.

[samiralva]

i gruppen? Har ni träffat andra familjer?

Jag kan förstå att ni är oroliga. När barnet fortfarande har problem, och är 8 år, då har man liksom passerat det där; \"du skall se att det lossnar snart\".

Min egen erfarenhet sträcker sig till mina egna tre barn, mig själv, och de familjer jag har haft lyckan att träffa på språkförskola, genom DHB´s sommarläger, och \"projekt barn med språkstörning\"s föreläsningar.
- Och många år här på fN/aff, förstås!

Nu drar jag lite snabbt några svar ur minnet:

Bra böcker:
\"Leva med språkstörning\" och \"Barn utvecklar sitt språk\". Samt de faktaspäckade häften man får när man går med i DHB eller Afasi/talknuten.

Föreningar, som även håller föreläsningar:
Döva, hörselskadade och språkstörda barn; DHB www.dhb.se
Afasi/talknuten
Projektet som DHB och Afasi/talknuten drivit tillsammans med pengar från allmäna arvsfonden:
www.sprakstorning.org
Attention, som är en förening för barn, ungdomar och vuxna med olika neuropsykiatriska funktionshinder, bla språkstörning:
www.attention.se

Det finns också en statlig myndighet som skall se till att alla barn med särskilda behov i Sverige får det pedagogiska stöd de behöver. Den myndigheten heter Specialpedagogiska institutet.
Länken dit... www.sit.se kanske? Om det inte stämmer, så skall jag rätta mig själv.
Dit kan man vända sig både som förälder och som personal. Använd sök-funktionen. och sök på språkstörning, så kommer det upp många träffar.

Du kan också söka på ordet språkstörning på googles.

Den svåra frågan som du ställer är hur vanligt det är med sociala samspelsproblem bland barn med språkstörning. Ja, hur vanligt är det? Jag vet faktiskt inte.

Min store pojk, på 12 år, som hade stora impressiva och expressiva svårigheter som liten, upp till sju-åtta år, han har fortfarande svårt att hantera om det dyker upp en knepig situation med jämnåriga.
Han sluter sig, och drar sig tillbaka.
På skoltid så tar han sig igenom lektioner och raster,
men leker hemma sedan ngt år tillbaka med en ett år yngre kille. I bland kommer han hem ledsen från skolan, och orkar inte prata. Han lägger sig i sin säng, och jag lägger mig bredvid. Försiktigt, försiktigt får jag lirka ur honom vad som har hänt, vad han har upplevt.
Han kan inte själv berätta, utan jag får föreslå olika scenarier, och han säger ja eller nej.
Ändå är jag lycklig över att vi nu har kommit så långt.

Hur gick BUP tillväga när de gjorde sin undersökning?
Jag har själv nyligen fått diagnosen ADD, som ADHD, men inte lika motoriskt överaktiv. Min store son skulle kanske också kvala in på den symtombeskrivningen. Mellanflickan däremot har i vår fått diagnosen autistiskt syndrom, mer exakt; hfa.
Minste sonen på sex år har en grav expressiv språkstörning, men helt okej på den impressiva biten.

Nästa vecka kommer vi att få en bärbar dator, med talsyntes till vår minsting. Det är ett hjälpmedel. Hur väl kan din pojk göra sig förstådd? Om det går trögt för honom att göra sig förstådd, så kanske det hade varit en bra hjälp?

Välkommen hit, i alla fall! Det FINNS fler familjer med barn i skolåldern där barnen fprtfarande har sin språkstörning kvar. Jag brukar säga att min minsting låter som om han har det jobbigast, men iom att han har full språkförståelse, nästan noll impressiva svårigheter, så har han det enklare än de andra två.

Välkommen hit!
Kram,

[lollipopp]

Hej Marie och alla andra.
Välkommen hit!
Vi har också en Kevin med generellspråkstörning men han fyller fem år till sommaren.
Jag känner igen och tror att vi kommer att gå igenom samma som du och din son gör, och även fast Kevin är mindre har han börjat försöka beskriva samma problematik för mig gällande det sociala kontakterna med kompisarna och vuxna runt omkring sig.
Det smärtar mitt hjärta också att höra hans funderingar och tankar rörande sin vardag då jag inte är med.Jag upplever också att det är ett stort problem att det finns så lite kunskap om språkstörning runt många av dessa barn.Jag själv arbetar som förskollärare och visste inte mycket om språkstörning.I dag kan jag tacka min son för de kunskaper han givit mig.
Det har bidragit till att jag och mina kolegor har kunnat utveckla vår verksamhet och stödet för småbarns språkutveckling.
Jag har sökt mycket på internet, språkförskolor och Ingelas hemsida samt orden språkstörning och språkutveckling för att jag inte riktigt förstod vad Kevins diagnos innebar, men ska jag vara ärlig så känns det som att jag fortfarande söker mer kunskap Det här forumet har varit väldigt värdefullt för mig då det är den enda kontakten med andra familjer i liknande situationer som vi har.
Vi känner oss också väldigt ensamma då vi inte känner några barn här omkring med språkstörning.
Jag skulle så innerligt vilja att Kevin fick lära känna några språkstörda kompisar som förstår och känner igen vad han ibland känner.
Kevins mamma Lotta.

[samiralva]

Vi har jobbat mycket för att hitta ngn aktivitet som barnen kan fungera i. Varken min man eller jag är så där jättesociala, tyvärr. Eller skönt nog, från barnens sida sett...

Men vi har kämpat för att barnen skall kunna känna sig delaktiga i ngn förening, och helst också ngn idrottsförening. Min man har kämpat på med fotbollen, och jag med friluftsfrämjandet.

Vi tar med det, samt den tid det tar kring kulturskolans musikundervisning, som mertid i vårdbidragsansökan. Det är ju ett extra moment som barnen inte själva bett om, men som de vinner på i sin utveckling...

I bland känns det som om vi inte orkar en dag till, men så går tiden ändå. Nu kan jag ju bara prata för oss, men det har krävt väldigt mycket energi att ha barnen i ngn aktivitet. Ändå ger det så mycket mer tillbaka.

Kan det finnas ngn aktivitet på fritiden som ni som förälder-barn kan engagera er i? Det är ju ett sätt att träna det sociala samspelet, och där man som förälder kan finnas till hands under tiden.

Annars tycker jag att det skall vara en av de saker som tas upp vid utvecklingssamtal, och finns dokumenterade i åtgärdsprogrammet. Att utvecklas socialt är lika viktigt som att lära sig räkna eller läsa. Kanske behövs det mer specialpedagogiska insatser på tiden som är icke-lektionstid i skolan?

PS. Vi har många gånger under årens lopp fått rådet att bjuda hem barn till oss \"så de får leka\". Det låter enkelt, men det har inte lyckats. Den lösningen var liksom inte rätt i vår familj...

[samiralva]

Hej!
Jag håller med dig, och Marie, att begreppet språkstörning, och dess innebörd inte ligger i var mans mun ännu.
Och kanske vill jag inte heller det... Jag VILL tro att allt blir bra snart. Även om jag använder forskningsresultat från boken \"Barn utvecklar sitt språk\", när jag kämpar för att min tolvårings diffusa språkliga svårigheter skall tas på största allvar.

För min minsting, som ju har stora expressiva svårigheter ( ah, dessa konsonanter!) har DHB´s sommarläger, och lokala aktiviteter varit väldigt beydelsefulla. Han kan i bland referera till den döva pojken X. Eller den andra pojken Y som talar samma språk som han själv ( två år äldre, med stora uttalssvårigheter ).

Har ni försökt starta ett föräldranätverk där ni bor?
Kanske finns det fler familjer än ni...
bor ni långt ifrån de nätverk som redan finns, och som finns noterade hos projektet \"Barn med språkstörning\"
www.sprakstorning.org ?

Kram, så länge...

[Marie]

Hej !
Det känns befriande att höra att andra känner till och lever nära och med detta språkliga hinder som våra barn har. Missuppfatta mig rätt. Nu sliper man gå runt och känna att Kevin är ensam i världen om det här även om man vet att han inte är det. Du skriver att du jämt får påminna din son om uttalet. Det är ju en grej också. Många säger att man inte skall påpeka när de här barnen säger fel utan bara återupprepa det korrekta och andra säger korrigera och gör barnet uppmärksamt på hur det ska låta. man undrar hur man ska göra egentligen? Det här med ensamheten tror jag nog ändå är värst, åtminstonne för oss föräldrar. kevin vill ju så gärna leka och har en jätteaptit på det men helst att spela tv-spel då men att göra det med någon annan. Det känns ibland som vi inte gör något annat än sitter och leker med Kevin och detta kan vara väldigt frustrerande då han också har en syster som är 6 år och behöver sin uppmärksamhet också. Jag blir väldigt stressad och nervös av detta. Du skriver att ditt barn är outgoing, och det är faktiskt Kevin också även om inte överdrivet men ändå är han en glad och pigg unge som vill var med här och fär, men det är på något sätt det här att både ta sig för att söka kontakt med andra men också om och när han gör det, fungera i samspel med den andra. Det händer ofta att Kevin gärna vill styra då och att allt ska vara på hans villkor. Det är också på något vis så att trots att Kevin begåvningsmässigt befinner sig på sin älder och ibland över också så verkar han ändå mindre och omognare än hans jämnåriga och då krockar de och andra barn tycker han är jobbig. Sen är det ofta så att Kevin inte ens kommer på att man kan leka med andra och föredrar att leka med oss istället för att ringa någon eller gå ut och leka.
Min email adress: [email protected]

[Marie]

Nej, det finns inga andra diagnostieserade språkstörda barn och vi har aldrig träffat någon annan familj eller andra familjer med liknande problematik. Det händer att Kevin leker med en kille som har diagnosen adhd, men det funkar oftast bara en stund. Det kan bli väldigt internsivt och båda är rätt egensinniga. Det här med samspelsproblemet som vi talar om visar sig både hemma och iskolan. Men i skolan har han kompisar och leker med andra barn. mest då med de barnen som går i hans lilla grupp men där har han det bra och är väldigt lycklig. Det är snarare hemma som problemet är värst. Han säger ofta att han har en sån otur som bor där han bor för där finns det ingen att leka med och påpekar att hans syster som är 6 år har många fler kompisar än han.Som han brukar säga -\"hon har mycket kuligare än mig\" - \" jag har inge kult\".
Di skriver att din grabb i bland kommer hem från skolan och inte vill prata och att du får lirka. Det får jag göra hela tiden med Kevin. Frågar man om vad han har ätir säger han att han inte vill eller orkar berätta. Frågar man varför han verkar trumpen eller ledsen , säger han: -Jag vill inte berätta. Och han blir jättearg när man försäker dra ur honom vad det kan vara.

Ja hur gick BUP till väga? de hade en remiss från skolläkaren med frågeställningen om han harautismspektrumstörning/asperger syndrom eller språkstörning. Eftersom diagnosen språkstörnin sedan tifigare är konstaterade av logopedmottagningen på Sabbatsberg så var det väl så att man ville utröna om han hade något neurologisk hinder (tror jag det heter).
De ingick i utredningsteamet en psykolog och en läkare i psykiatri som träffade först familjen tillsammans och sedan träffade de Kevin själv och så fick vi fylla i en massa formulär. En begåvnings utredning och logopedutrdning var ju redan gjord så de hade ett ganska gediget materail att gå igenom + att skolan och fritis har fått besvarat en mängd frågor. När läkaren och psykologen gjort sitt så träffades vi och fick veta att han inte hade autism spektrumstörning/asperger men som logopeden kommmit fram till senast i våras har en fortsatt generell språkstörning. Kevin akn göra sig förstådd ganska bra numera. Det har hänt mycket det senaste äret. Han har i synnerhet problem att uttala vissa ord korrekt eller så blr de avhuggna, bokstäver omslängda, talet ofta väldigt nasalt och så hittar han på och håller fast vid egenkomponerade ord. Det konstiga är att logopeden säger att han har alla ljuden på plats och när han läser ibok så blir orden rätt uttalade eller om han tar det väldigt lugnt. Vad gäller det här med det nasala så har vi sedan något år tillbaka haft kontakt med en öron-näsa-hals specialist för att istort sett från nov - mars är Kevin snorig , förkyld och nasal. När han var ca 4år så opererade man bort polyper på honom och nu har det bildats en ny som man har beslutat ta bort och även halsmandlarna. så nu får vi se hur talaet blir efter det. För det har ju varit ett väldigt problem och påverkat uttalet av ord väldeliga. Vad är en talsyntes?

Tillslut vill jag tacka för alla fina tips på läsning och sidor att gå in på och inte minst för det fina engagemanget det visas här.

Vi hörs igen!!
Marie

[Marie]

Hej Samiralva!!

Jag känner precis igen mig. Vi har också kämpat på med diverse aktiviteter. Kevin är väldigt rytmisk, så ett tag gick han på först Kindahls dansskola i Vällingby men han ville inte gå kvar där för det fanns bara en kille och han sög på napp. Jaha då var det Lasse Kuhlers dansskola som han började i där han gick i en killgrupp. Men efter att de hade haft sin årsshow så ville han inte gå kvar där för som han sa att han kände sig blyg att var på scenen, trots att han fick tala i mikrofon och verkade inte må dåligt av det. Under hela den här tiden har Kevin gått i spårvägens simsällskap. En sport som fungerar väldigt bra för Kevins person pga. att det är både individuelt och i lag. Förra terminen började Kevin på scouterna, det visade sig vara en mycket bra aktivitet för Kevin. Man lär sig mycket och det är ofta samspelsövningar och kamratskap på agendan samt övernattningar och samarbete osv. Skit bra grej!!!!!!!

Det du skriver: PS. Vi har många gånger under årens lopp fått rådet att bjuda hem barn till oss så de får leka. Det låter enkelt, men det har inte lyckats. Den lösningen var liksom inte rätt i vår familj...

Jag kärnner igen mig i det. Det är inte enkelt för det är oftast Kevin som är den som får ringa eller vi vuxna och så har den han ringer planerat något annat och då har Kevin svårt att se de sambandet att de kanske skall bort eller har planerat annat och blir både väldigt arg och besviken och säger att han aldrig tänkeer leka med den personen igen, så vi frar oss. Rätt eller fel!! Det är känslomässigt jobbigt!!!

Ha det !!
Marie

[Ingela]

... A 5½ år och S 4 år. A har dyspraxi och S grav expressiv språkstörning (vilket även A hade tidigare). Just nu går de hos logopeden för årlig uppföljning och jag har inte fått ngn \"uppdatering\" av henne ännu, men jag tycker att de båda även har kvar impressiva svårigheter, S mer än A. Just sociala samspelsproblem är en sak som bekymrar mig mkt.

De går båda på stimulansplats på förskola, 20 timmar i veckan. Det fungerar bättre för A än för S, som verkar ganska ensam. Han leker helst med ett yngre barn och med sin storebror.

Igår ville A ringa grannpojken, som är lika gammal. Grannpojken kom över, men efter en halvtimme började A dra sig undan och ville inte leka mer med honom. Grannpojken undrade varför, och A utbrast frustrerad \"varför gillar du inte TV-spel och dataspel?\" A vill gärna leka, men när en kompis väl kommer hit blir det snabbt för jobbigt och så vill han ta sin tillflykt till TV-spel och dataspel, som är ngt han är duktig på och som inte är så ansträngande för honom som socialt samspel med andra.

A pratar redan om sitt kommande kalas i maj, han vill bjuda hela förskolan - och han vill spela TV-spel. Jag försöker prata med honom om att vi kan bjuda färre och ha bestämda lekar, så få se vad vi kommer fram till... Vi har oxå pratat om varför han tycker det är så svårt när grannpojken kommer hit, men det är lättare att gå dit. Jag föreslår att de ska leka samma slags lekar här som där, och vi har ju leksaker grannpojken tycker om, men A tycker ändå det är svårt. Jag minns hur det var när jag var liten: om en kompis kom hem till en hade man liksom ansvar för att hon hade roligt. Kanske känner A likadant...

S leker oxå gärna, men kan inte göra sig förstådd språkligt och det slutar oftast med att han medvetet \"straffar ut sig\" ur leken genom att stöka och slåss. När han var yngre gick det bättre att leka med andra, då var det mer fysiska lekar och inte så mkt prat. Nu när det blir mer och mer prat om scenarion i leken fixar han det inte...

[Lotta - lollipopp]

Tänker mycket på det du skrev som tex just det här med att straffa ur sig ur leken.Du beskrev det så bra för det är ju just vad de gör för att hantera situationen.Jag vet inte riktigt hur Kevin gör på förskolan och hemma träffar vi inte så ofta barn i Kevins ålder.Men jag är livrädd för att han ska få stämpel på sig att vara bråkig.Han är i vanliga fall väldigt lugn hemma.Just nu är Kevin på kalas hos en pojke från dagis, och i morgon ska han till en annan pojke från dagis.Jag är jätte orolig för hur det går.
Hur gör ni när det vankas kalas?Ska man dra hela hans sociala problematik eller är det onödigt? Kevin är fyra år och fyller fem i sommar.Jag såg att han låg ålders mässigt i era pojkars ålder.
Kevin har generell språkstörning och jag tror att hans största problem är in putt, att ta in språket.
Ut kommer det hela tiden han babblar konstant och har problem med att reglera röst volymen.Han pratar hela tiden med hög röst.Det vore kul att få kontakt min mejl adress är: [email protected]

Hälsningar Lotta

[Stina]

Hej,
Undrar bara om du vet vad det var som avgjorde att diagnosen blev språkstörning och inte något i autismspektrum? Vi har en 2 1/2-åring som inte pratar eller pekar och gärna leker själv länge. Men han känns inte riktigt autistisk - fast BUP tror det är autism av något slag. Han är liksom inte besvärlig på något sätt och tycker om att vara med oss också. Mer som en stor bebis till sättet (när det gäller det sociala).
Känner du igen detta? Vi har funderat mycket på språkstörning, men BUP överväger som sagt inte detta.

[Ingela]

Mailar dig.... :-)

[Marie]

Hej Stina! Vet inte om du ställde frågan till mig Marie. Kändes så i alla fall så jag svarar. När det gäller vår son Kevin , idag 8 år så konstaterade man generell språkstörning redan när han var i 4 års åldern och den har hela tiden kvarstått. sedan han började i 6 år s så har vi stått i kö för en utredning. Den blev av i höstas. Remissfärfrågan till BUP från Skolläkaren var autismspektrumstörning/asperger eller språkstörning. Utredningen som gjordes hos BUP med besvarade material från skola, föräldrar,begåvningstestet WISC hos skolpsykologen samt tester hos BUP osv. ledde fram till att den psykologen och överläkaren i psykiatri samt logopedutlåtande kunde kontatera att Kevin visserligen hade vissa likheter med aspergerbarn men inte så mycket att man kan sätta diagnosen asperger på honom och efter detta besked så kvarstår ju språkstörningen, den har utredningen har ju inte med BUP att göra utan den har ju logopeden utrett. Min erfarenhet är att BUP precis som många andra inte är så bevandrade i begreppet språkstörning. Tala med logopeden direkt eller be BVC hjälpa till med en remiss.

[Sisan881]

Hej. Det är befriande att läsa denna blogg. Att man inte är ensam om att försöka hitta ett sätt att hjälpa sitt barn. Är själv språklärare och har läst specialpedagogik - ändå var jag inte medveten om vad detta handlade om. Man VET nog inte om man inte själv har en språkstörning.
Själv hittade jag - till slut - en jättebra logoped som lyckades få mig att förstå lite mer. Tillsammans har vi plockat fram material i form av lekar och spel som hjälp för att lära sig grammatik, öka ordförrådet, kategorisera ord, träna ordföljd mm. Jag kände att jag ville göra något konkret för att hjälpa min dotter.
Någon skrev ovanför att deras barn inte ville prata - fast barnet kan. Inget barn väljer att prata fel. Det blir bara olika bra/dåligt beroende på situation, vad som ska sägas, har barnet tänkt igenom vad den vill få fram, är barnet trött eller utvilad. Sååå mycket saker är avgörande och vi som inte har en språkstörning kan inte förstå hur ansträngande detta är för barnen. Det enda vi kan göra är att hjälpa dom, stötta och visa dom att det är inte deras fel och att dom är lika älskade ändå. Öka självförtroendet och självkänslan - det behövs när livet är jobbigt, varje dag, jämt, jämt, jämt.

[Sisan881]

Hejsan
Vad många likheter jag hittar i din beskrivning.
Jag har en dotter på 7 år som också har generell språkstörning. Har precis fått bekräftat att hon "endast" har språkstörning. Hon går också i en vanlig skola. Hon är pratig och social men kan liksom din so inte klara av den sociala delen. Hon är otroligt ensam och önskar inget hellre än att ha en "goakompis". Alla barn som börjar leka med henne försvinner snabbt iväg. Det är hjärtskärande som mamma och jag har skickat iväg henne på diverse aktiviteter men utan lyckat resultat. Jag känner ingen som har språkstörning varken vuxen eller barn. Jag har försökt sätta mig in i vad det handlar om och laggt upp det jag hitat på en hemsida (www.nordic-design.web.surftown.se) först för att själv samla ihop information men sen bestämde jag mig för att lägga ut den på nätet - man kanske kan göra sökandet på information, tips och ideer mindre för någon annan. Jag har lagt ner mycket tid på språkträning och tycker att jag kan se en stor skillnad. Jag rättar henne sällan, jag speglar hennes mening med korrekt sätt att säga det på. Senaste testet visade att hon hade bra ordförståelse med tanke på hennes språkstörning :-) Det käns som att jag har koll på språkträning, lekar, spel och övningar jag håller på med - men hur löser man den sociala biten? Vart hittar man kompisar? Jag är orolig att hon ska ge upp och hålla sig undan för att inte bli ledsen - igen, det verkar som att hon börjar ge upp.

Ha det så bra - Sisan