Funderar lite kring det. Man skyller ju ibland på sådana saker. Vi småbarnsföräldrar som är trötta och slitna osv. Hur länge är barnen små. Först tyckte jag att de blir mer barn än småbarn nu vid 3år men pratar man med jobbarkompisar med högstadie ungar så är ju allt under 7-8 småbarn?.
Börjar nämligen själv tycka småbarnstiden är över.
1
När slutar man vara småbarns- förälder?
Funderar lite kring det. Man skyller ju ibland på sådana saker. Vi småbarnsföräldrar som är trötta och slitna osv. Hur länge är barnen små. Först tyckte jag att de blir mer barn än småbarn nu vid 3år men pratar man med jobbarkompisar med högstadie ungar så är ju allt under 7-8 småbarn?.
Börjar nämligen själv tycka småbarnstiden är över.
Livet är mer som innan. Jobb, funderar på att byta arbetsuppgifter, blev nämligen tillfrågad häromdagen. Drömmer om resor (vilket vi ju iofs ska förverkliga). Ja mer fokus på egenutveckling. Det enda som fortfarande inte hinns med är träning men det har aldrig varit min fokus.
4
JA. Grymt mycket. Livet är mer som innan. Jobb, funderar på att byta arbetsuppgifter, blev nämligen tillfrågad häromdagen. Drömmer om resor (vilket vi ju iofs ska förverkliga). Ja mer fokus på egenutveckling. Det enda som fortfarande inte hinns med är träning men det har aldrig varit min fokus.
Alexander och Arvid är ju lika stora å de är ju inte småbarn längre. Arvid är stor nu på alla sätt och vis. Men du har ju två till. Jag har ji bara en och han är inte så pyttig heller längre. Grymt 3-årig just nu bara.
5
Nä precis Alexander och Arvid är ju lika stora å de är ju inte småbarn längre. Arvid är stor nu på alla sätt och vis. Men du har ju två till. Jag har ji bara en och han är inte så pyttig heller längre. Grymt 3-årig just nu bara.
Vad skönt att höra att fokus flyttas lite, kanske är det så att vi måste snöa in lite när vi har småbarn, för att sen vidga vyerna i typ samma takt som barnen gör det.
(När åker ni?)
Verkligen skönt att höra!
6
*skrattar* nej träning ligger inte högt på min lista heller!
Vad skönt att höra att fokus flyttas lite, kanske är det så att vi måste snöa in lite när vi har småbarn, för att sen vidga vyerna i typ samma takt som barnen gör det.
..är tack&lov förbi (jo, jag vet, det är helmysigt _också_ men jag vänjer mig aldrig vid det där totalberoendet), och jag räknar nog folk med barn under 3 år som småbarnsföräldrar.
Men så länge man kan ta ut föräldradagar är man väl småbarnsförälder i samhällets ögon?
7
Ja, den värsta slabbiga tiden ..är tack&lov förbi (jo, jag vet, det är helmysigt _också_ men jag vänjer mig aldrig vid det där totalberoendet), och jag räknar nog folk med barn under 3 år som småbarnsföräldrar.
Men så länge man kan ta ut föräldradagar är man väl småbarnsförälder i samhällets ögon?
Vi har ju ungefär lika gamla barn, och jag kan bara säga att jag har en fot i bägge läger på nåt sätt. Känner mig fortfarande som småbarnsförälder för Emilia åtminstone, men har samtidigt börjat orientera mig åt \"mig-själv\"-hållet. Ägnar tid åt mig själv, odlar hobbies, vill träffa väninnor och dricka vin och drinkar och prata tjejprat osv. Så jag känner att jag till viss del är \"ute på andra sidan\". Det känns skönt. Samtidigt som jag kastar mig över alla bebisar i min närhet för att få gosa och leka med dem. Men jag behöver inga fler själv.
Det enda kruxet är väl att jag har börjat komma ihåg hur det kändes det där med passion, nyförälskelse och åtrå, och den delen känns lite förbi liksom... Missförstå mig rätt, jag älskar min man och vi har det ganska bra (t o m sexlivet börjar blomstra lite igen!) men jag kan inte påstå att det är passion direkt - sånt där man upplevde i sitt tidigare liv liksom :-) Förstår ni hur jag menar? Det är svårt att skriva om sånt här utan att bli missförstådd. Det var ju samtidigt jobbigt att vara passionerat förälskad, men lite mysigt också, vill jag minnas. Hur tänker ni kring sånt här? Och jag är mån om att inte missuppfattas, det är inte så att jag är ute och raggar!!!
8
Jag har börjat ändra fokus Vi har ju ungefär lika gamla barn, och jag kan bara säga att jag har en fot i bägge läger på nåt sätt. Känner mig fortfarande som småbarnsförälder för Emilia åtminstone, men har samtidigt börjat orientera mig åt \"mig-själv\"-hållet. Ägnar tid åt mig själv, odlar hobbies, vill träffa väninnor och dricka vin och drinkar och prata tjejprat osv. Så jag känner att jag till viss del är \"ute på andra sidan\". Det känns skönt. Samtidigt som jag kastar mig över alla bebisar i min närhet för att få gosa och leka med dem. Men jag behöver inga fler själv.
Det enda kruxet är väl att jag har börjat komma ihåg hur det kändes det där med passion, nyförälskelse och åtrå, och den delen känns lite förbi liksom... Missförstå mig rätt, jag älskar min man och vi har det ganska bra (t o m sexlivet börjar blomstra lite igen!) men jag kan inte påstå att det är passion direkt - sånt där man upplevde i sitt tidigare liv liksom :-) Förstår ni hur jag menar? Det är svårt att skriva om sånt här utan att bli missförstådd. Det var ju samtidigt jobbigt att vara passionerat förälskad, men lite mysigt också, vill jag minnas. Hur tänker ni kring sånt här? Och jag är mån om att inte missuppfattas, det är inte så att jag är ute och raggar!!!
också \"kommit ut på andra sidan\" s a s när det känns att barnen blivit större och man kan ägna mer fokus åt sig själv. Jag tycker ändå att jag ofta har dåligt samvete om jag inte är hemma eller på jobbet och är nog stor del antingen på jobbet eller hemma.... Försöker ta mig mer tid till att shoppa, gå ut själv osv men det är ofta någon som knackar på axeln och säger att jag kanske hade varit mer behjälplig hemma eller.....? Konstigt. Men, det är bara att träna på att försöka se till sina egna behov antar jag. Jobbar ständigt på det.
Ja, håller med om det där med relationen........ kanske det nya relationsprogrammet \"sexinpector\" kan pigga upp? *fniss* Visst känner man igen sig....?
11
jag har också \"kommit ut på andra sidan\" s a s när det känns att barnen blivit större och man kan ägna mer fokus åt sig själv. Jag tycker ändå att jag ofta har dåligt samvete om jag inte är hemma eller på jobbet och är nog stor del antingen på jobbet eller hemma.... Försöker ta mig mer tid till att shoppa, gå ut själv osv men det är ofta någon som knackar på axeln och säger att jag kanske hade varit mer behjälplig hemma eller.....? Konstigt. Men, det är bara att träna på att försöka se till sina egna behov antar jag. Jobbar ständigt på det.
Ja, håller med om det där med relationen........ kanske det nya relationsprogrammet \"sexinpector\" kan pigga upp? *fniss* Visst känner man igen sig....?
är det inte då man har skolbarn?... eller 6-års. Typ att förskoleålder räknas mer till \"småbarn\"? vet inte riktigt. Som jag skrev nedan; jag känner mig också mycket piggare nu och det känns ju att \"småbarnstiden\" med totalberoende är över. Fortfarande är ju våra 3-åringar ändå små och behöver mycket. Man måste ändå följa med om de ska besöka någon, är mindre självständig etc. Skillnad mot våra 6-åringar. Vi får se när våra små blir 5-6 år, då kanske det blir annat?.... Jag har också blivit mer intresserad av omgivningen; ex bytt jobb och tycker det är jättekul, men ändå har jag mycket fokus hemma och har dåligt samvete om jag är borta mycket (ja, jag tränar ständigt:-)) på att inte ha det:-)
12
ja... är det inte då man har skolbarn?... eller 6-års. Typ att förskoleålder räknas mer till \"småbarn\"? vet inte riktigt. Som jag skrev nedan; jag känner mig också mycket piggare nu och det känns ju att \"småbarnstiden\" med totalberoende är över. Fortfarande är ju våra 3-åringar ändå små och behöver mycket. Man måste ändå följa med om de ska besöka någon, är mindre självständig etc. Skillnad mot våra 6-åringar. Vi får se när våra små blir 5-6 år, då kanske det blir annat?.... Jag har också blivit mer intresserad av omgivningen; ex bytt jobb och tycker det är jättekul, men ändå har jag mycket fokus hemma och har dåligt samvete om jag är borta mycket (ja, jag tränar ständigt:-)) på att inte ha det:-)
Inte att titta på programmet kanske - men att vara med! Men själva _det_ behöver vi ingen hjälp med - finns det nåt medel som gör att man känner sig nyförälskad tro? *fniss*
13
Haha där går min gräns!! Inte att titta på programmet kanske - men att vara med! Men själva _det_ behöver vi ingen hjälp med - finns det nåt medel som gör att man känner sig nyförälskad tro? *fniss*
Dessvärre verkar mina barn göra detsamma, så nu måste jag gå och natta dem - men jag kommer gärna till Helena, se ovan.
14
Jag gillar låååååååånga kvällar Dessvärre verkar mina barn göra detsamma, så nu måste jag gå och natta dem - men jag kommer gärna till Helena, se ovan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
