Nu är det dags för mig att skriva gnällinlägg, och ett rejält sådant. Nu är det inte kul att vara gravid längre. Jag som lovat mig själv att njuta av den här graviditeten, då det troligtivs blir sista gången. Att det är tungt och jobbigt på slutet det visste jag ju. Delvis har man väl förträngt hur jobbigt, men så här har det inte varit med de andra.
I lördags fick jag så ont i magen. Hade ju precis samma före jul, men då kräktes jag med och tänkte att det var magsjuka. Då hade jag magvärk konstant i ett dygn och sedan när jag åt i några dagar efteråt. Då hade jag också total förstoppning. Men den här gången är magen hyffsat igång, lite gasig och bubblig bara.
Det började när vi gick på stan i lördags. Det kändes nästan som kramp i magsäcken och jag tänkte att jag bara var hungrig. Vi åt på resturang och jag fick attacker med magknip och att jag mådde illa. Ville bara åka hem och lägga mig. Hade vakat natten innan med min son som sov dåligt och klagade på ont i magen. Vi skulle dessutom ha främmande på kvällen och var tvugna att göra i ordning mat och sånt. När vi kom hem gick jag och la mig en timme. Mådde lite bättre efter en stund. Så kom gästerna och jag kände att jag inte skulle få i mig nåogon mat. Det var fullt ända upp till halsen. Tog en liten bit paj och försökte låssas som ingenting. Skyllde på att jag blir ju så fort mätt nu för tiden och lämnade sista biten.
Vi satte oss i soffan och pratade, i vågor mådde jag så illa så jag trodde jag skulle kräkas. Tänkte att nu har jag fått magsjuka igen (min dotter hade det förra helgen). Men sen gick det över, jag sprang på toa några gånger och det blev bättre. Maken ställde fram efterätt men jag åt inget. Som \"tur\" var har våra gäster en tvååring, så redan kl 20 var det dags för de att åka hem. Jag hade då rejält magknip och slängde mig i säng. Hade ont i magen hela natten och sov inte mycket. Igår låg jag i sängen hela dagen och hade ingen matlust. Mådde illa i omgångar, magknipet släppte sakta. Rapade som bara den och magen bubblade. Så min teori nu är att min magkatarr är tillbaka, fast jag brukar ha ont långt ner och inte högt upp som nu. Antar att graviditen bidrar med, alla tarmar som är ihoptryckta osv.
Funderade ett tag på om det kunde vara gallan som spökar med. Jag fick gallsten efter min förra förlossning och tog bort gallblåsan, men man kan ju få känningar ändå. Jag har mått illa till och från i några veckor nu och är sååå less på detta. Så nu får jag tänka på vad jag äter, skonsam kost och inget kaffe suck.
Men det är ju inte det enda, jag håller på att kvävas. Har haft tungt att andas i flera månader nu. Min busbebbe ligger högt upp och trycker. Nu kan jag inte ens sitta upp utan att det är jobbigt. Sova är ett elände. Fogarna är inte roliga heller. Jag blir anfådd för ingenting, bara ta sig till och från dagis är ett jätteprojekt. Sen ska barnen ha mellanmål, jag ska fixa middag innan maken äntligen kommer hem vid 17. Och maten ska ju planeras och handlas med, ja allt det där vet ni ju också.
Bara jag rör mig blir magen alldeles \"trött\". Det känns som när man gjort situps och bara inte orkar göra en till. Det är inte mysigt med sparkar längre. Jag vill bara kräkas när han rumlar runt där inne. Eller så gör det ont i revbenen eller i fogen vid
blygdbenet när han trycker och bökar.
Sammandragningarna tar andan ur mig och en del gör ont med. Sen har klådan blivit mycket värre. Jag kliar mig överallt nu. Tack och lov ska jag till spec-mvc i morgon för snittsamtal. Så då får jag vräka ur mig alla problem. Antagligen vill de ta nya lever och gallsyraprover och kanske får jag tavegyl med. Jag hoppas snittet blir snart, om jag får bestämma får de gärna ta ut honom efter 37 fullgångna :)
Stor eloge till er som orkat läsa ända hit. Jag vet att jag inte är den enda som har de jobbigt så här på slutet. Men nu känns det bättre när jag fått vräka ur mig allting :) Kram till er kämpande duktiga mammor!!
Zahra
1
vill inte vara med längre *lååångt* Nu är det dags för mig att skriva gnällinlägg, och ett rejält sådant. Nu är det inte kul att vara gravid längre. Jag som lovat mig själv att njuta av den här graviditeten, då det troligtivs blir sista gången. Att det är tungt och jobbigt på slutet det visste jag ju. Delvis har man väl förträngt hur jobbigt, men så här har det inte varit med de andra.
I lördags fick jag så ont i magen. Hade ju precis samma före jul, men då kräktes jag med och tänkte att det var magsjuka. Då hade jag magvärk konstant i ett dygn och sedan när jag åt i några dagar efteråt. Då hade jag också total förstoppning. Men den här gången är magen hyffsat igång, lite gasig och bubblig bara.
Det började när vi gick på stan i lördags. Det kändes nästan som kramp i magsäcken och jag tänkte att jag bara var hungrig. Vi åt på resturang och jag fick attacker med magknip och att jag mådde illa. Ville bara åka hem och lägga mig. Hade vakat natten innan med min son som sov dåligt och klagade på ont i magen. Vi skulle dessutom ha främmande på kvällen och var tvugna att göra i ordning mat och sånt. När vi kom hem gick jag och la mig en timme. Mådde lite bättre efter en stund. Så kom gästerna och jag kände att jag inte skulle få i mig nåogon mat. Det var fullt ända upp till halsen. Tog en liten bit paj och försökte låssas som ingenting. Skyllde på att jag blir ju så fort mätt nu för tiden och lämnade sista biten.
Vi satte oss i soffan och pratade, i vågor mådde jag så illa så jag trodde jag skulle kräkas. Tänkte att nu har jag fått magsjuka igen (min dotter hade det förra helgen). Men sen gick det över, jag sprang på toa några gånger och det blev bättre. Maken ställde fram efterätt men jag åt inget. Som \"tur\" var har våra gäster en tvååring, så redan kl 20 var det dags för de att åka hem. Jag hade då rejält magknip och slängde mig i säng. Hade ont i magen hela natten och sov inte mycket. Igår låg jag i sängen hela dagen och hade ingen matlust. Mådde illa i omgångar, magknipet släppte sakta. Rapade som bara den och magen bubblade. Så min teori nu är att min magkatarr är tillbaka, fast jag brukar ha ont långt ner och inte högt upp som nu. Antar att graviditen bidrar med, alla tarmar som är ihoptryckta osv.
Funderade ett tag på om det kunde vara gallan som spökar med. Jag fick gallsten efter min förra förlossning och tog bort gallblåsan, men man kan ju få känningar ändå. Jag har mått illa till och från i några veckor nu och är sååå less på detta. Så nu får jag tänka på vad jag äter, skonsam kost och inget kaffe suck.
Men det är ju inte det enda, jag håller på att kvävas. Har haft tungt att andas i flera månader nu. Min busbebbe ligger högt upp och trycker. Nu kan jag inte ens sitta upp utan att det är jobbigt. Sova är ett elände. Fogarna är inte roliga heller. Jag blir anfådd för ingenting, bara ta sig till och från dagis är ett jätteprojekt. Sen ska barnen ha mellanmål, jag ska fixa middag innan maken äntligen kommer hem vid 17. Och maten ska ju planeras och handlas med, ja allt det där vet ni ju också.
Bara jag rör mig blir magen alldeles \"trött\". Det känns som när man gjort situps och bara inte orkar göra en till. Det är inte mysigt med sparkar längre. Jag vill bara kräkas när han rumlar runt där inne. Eller så gör det ont i revbenen eller i fogen vid
blygdbenet när han trycker och bökar.
Sammandragningarna tar andan ur mig och en del gör ont med. Sen har klådan blivit mycket värre. Jag kliar mig överallt nu. Tack och lov ska jag till spec-mvc i morgon för snittsamtal. Så då får jag vräka ur mig alla problem. Antagligen vill de ta nya lever och gallsyraprover och kanske får jag tavegyl med. Jag hoppas snittet blir snart, om jag får bestämma får de gärna ta ut honom efter 37 fullgångna :)
Stor eloge till er som orkat läsa ända hit. Jag vet att jag inte är den enda som har de jobbigt så här på slutet. Men nu känns det bättre när jag fått vräka ur mig allting :) Kram till er kämpande duktiga mammor!!
Jag förstår dig så väl, du har all rätt att skriva av dig! Nu på sluttampen är det ingen dans på rosor längre, det ska gudarna veta. Den som påstår det ljuger, skulle jag säga. *s*
Vi får snällt bita ihop några veckor till, eller hur?
Kram!
2
Kram på dig! Jag förstår dig så väl, du har all rätt att skriva av dig! Nu på sluttampen är det ingen dans på rosor längre, det ska gudarna veta. Den som påstår det ljuger, skulle jag säga. *s*
Vi får snällt bita ihop några veckor till, eller hur?
Sista veckorna är alltid tunga och jobbiga. Du ska kanske ringa bm och prata lite, hon har kanske råd och tips som kan hjälpa dig.
Skickar dig massor av kramar.
4
Kramar tjejen! Sista veckorna är alltid tunga och jobbiga. Du ska kanske ringa bm och prata lite, hon har kanske råd och tips som kan hjälpa dig.
Skickar dig massor av kramar.
...så mycket uppmuntrande att säga. Men skickar styrkekramar och hoppas att det känns lite bättre om en stund. Och att magen slutar göra ont omedelbums! Många kramar!
5
Har inte... ...så mycket uppmuntrande att säga. Men skickar styrkekramar och hoppas att det känns lite bättre om en stund. Och att magen slutar göra ont omedelbums! Många kramar!
Min bm säger att det ska vara så jobbigt på slutet därför att kvinna ska längta efter förlossningen och när den kommer ska hon inte vara rädd utan glad att snart allt detta är över:-)) Jag tycker att det är ganska logiskt.
6
Snart är det över Min bm säger att det ska vara så jobbigt på slutet därför att kvinna ska längta efter förlossningen och när den kommer ska hon inte vara rädd utan glad att snart allt detta är över:-)) Jag tycker att det är ganska logiskt.
Det ÄR tungt nu, speciellt när man har barn sedan tidigare. Förra graviditeten låg jag mest i soffan efter jobbet men nu är det fullt upp. Jag opererade också bort gallblåsan efter förra graviditeten men får känningar nu ibland, ofta kramper följt av diarée och illamående. Har mått bra i magen fram tills för någon vecka sedan så det är säkert för att bebben är så stor som det kommer nu.
Vi får peppa varandra och hålla ut några veckor till! Snart är det över!!!!
7
Kram till dig!!! Det ÄR tungt nu, speciellt när man har barn sedan tidigare. Förra graviditeten låg jag mest i soffan efter jobbet men nu är det fullt upp. Jag opererade också bort gallblåsan efter förra graviditeten men får känningar nu ibland, ofta kramper följt av diarée och illamående. Har mått bra i magen fram tills för någon vecka sedan så det är säkert för att bebben är så stor som det kommer nu.
Vi får peppa varandra och hålla ut några veckor till! Snart är det över!!!!
Stort tack för alla kramar och peppningar. Ni är bäst! Idag har jag iaf mått bättre även om jag inte har någon större matlust. Men nu börjar jag faktiskt känna mig lite hungrig.
kram
9
TACK!! Stort tack för alla kramar och peppningar. Ni är bäst! Idag har jag iaf mått bättre även om jag inte har någon större matlust. Men nu börjar jag faktiskt känna mig lite hungrig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
