Ny här...

[Ninnaogryn]

Hej allihopa!
Jag är ny här, fast jag har varit inne och spanat lite här i ett halvår innan jag nu äntligen \"vågade\" skriva lite själv. Jag har en dotter på 2 år som är utvecklingshämmad, ingen diagnos än. Vi går regelbundet på Habiliteringen i vår stad. Hon går på dagis och stortrivs. Jag arbetar halvtid. Hur arbetar Ni andra som är här inne? Jag har 1/4 vårdbidrag för tösen. Jag irriterar mig på att vårdbidraget inte är sgi-grundande. Hur tycker ni andra? Ja, detta var lite om mig till att börja med. =)

[Millimeterns mamma]

Hej och välkommen hit!

Har också en dotter som är utvecklingshämmad - har en \"luddiagnos\" Microcefalus. Det går framåt emmelanåt med stormsteg för dottern, hon är idag stora thjejen på 4 år som också stormtrivs på sitt dagis.
Jag jobbar 80% eller kommer att göra from 1 februrai. Jag har varit föräldraledig med lillebror i drygt ett år.
Ja, det är mycket som kan irritera en föräldrer till speciella barn, dessa evinnerliga ansökningar och all generell pappersexercis som stjäl så mycket tid. Huga, det är snart dags att ansöka om förlägning av vårdbidraget...vi har 1/2 vårdbidrag bevijat.

Hur är det med din dotter, på vilket sätt är hon utvecklingshämmad, är det motoriskt, språkligt eller annat?
Kram

[Cecilia m. små troll]

Det här är en väldigt trevlig sida med många kunniga föräldrar!

Min dotter har heller ingen diagnos och hon är snart 3,5 år. Hon har många medicinska problem och en utvecklingsförsening. Just nu är jag hemma eftersom dottern är sjukskriven från dagis och inte klarar av alla infektioner som går där. Hon går annars på ett resursdagis. Vi har vårdbidrag på 1/4 vilket känns som ett hån med tanke på att dottern detta år bara klarat att gå på dagis ( och då talar vi resursdagis) i sammanlagt 5 månader på 15 timmar/vecka.

[Mamm_Ann]

Välkommen hit! Jag är mamma till Frida, snart 3,5 år som har \"kanske\"-diagnoserna Noonans/CFC. Tiden får väl utvisa. *ler* Frida är väldigt sen i motiriken men även i den mentala utvecklingen. Samtidigt är hon världens mysigaste, roligaste och gladaste flickebarn.
Jag har precis börjat jobba heltid, har jobbat deltid fram tills nu. Vi har fullt VB för Frida, mycket pga att hon är så sen med motoriken plus att hon har knapp och är hemskt svår med ätandet.

Ann

[Åsa]

Jag hör till en av de som läser här mer än skriver... Men jag får försöka se till att det blir ändring på det! Jag har en son på drygt 3,5 år som ännu inte har fått någon diagnos. Vi har varit på habiliteringen en gång på ett första besök och nu i mars ska en utredning göras för att se om de kan hitta något.

Vi har ju inte kommit in i vårdbidragssvängen än så jag har ingen koll alls på det där. Just nu är jag föräldraledig med lillebror men före det jobbade jag 70%. Det har dock inget att göra med sonens utvecklingshämning utan jag känner att det är lagomt att jobba så mycket/litet med småttingar. Jag kommer att ligga däromkring i procent när jag börjar jobba efter föräldraledigheten nu också.

Min kille är hypoton (heter det så?), började krypa när han var kring året och gå när han var drygt 1 år och 9 månader. Sen med det mesta. Lite \"lat\", man måste trigga honom jättemycket för att få honom att lära sig något. Efter att vi fick börja hos logoped i våras så har språket börja komma men han har rätt stora uttalsproblem. Blev blöjfri på dagarna nu i höstas men har fortfarande blöja nattetid.
Det var lite om sonen!

[Helene_med_Alexander]

Jag är mamma till Alexander som har hjärnskador, CP syndrom kallas det på intyg men någon officiell diagnos har vi inte riktigt fått ännu. Jag är mammaledig med lillasyster nu till i höst troligtvis. Förmodligen kommer de att börja på dagis 25tim/v och min man kommer att vara hemma resten i ca 5 månader och därefter ska jag gå ned i arbetstid igen så att dagistiden kommer att vara 20-25tim/v. Vi har 3/4 vårdbidrag pga all träning både motoriskt och med kommunikation samt allt bök med sondmatningen

[Ninnaogryn]

...är sen i utvecklingen mest med grovmotoriken och talet. Hon lärde sig gå vid 21 mån ålder, men kan fortfarande inte resa sig själv upp eller ta sig från liggande till sittande. Hon säger bara några få ord (inte mamma o pappa!). Vi går på Hab en gång varannan månad och Hab kommer till hennes dagis en gång varannan månad. Vi har gjort en basutredning som inte visade något konstigt. Nästa steg blir en magnetröntgen. Det värsta är att sambon, tösens pappa, avskyr allt vad sjukhus heter så det är jag själv som åker som en skottspoling mellan alla undersökningar. Han har dessutom ett jobb som gör att han sällan kan ta ledigt, tyvärr. Han är inte positiv till magnetröntgenundersökningen... Har ni svårt att få era män/sambos att \"acceptera läget\"? Dvs att barnen är som de är?

[Malou]

och välkommen, jag tillhör också dem som läser mest och skriver ibland. Har en kille på 5 år som har en odiagnostiserad utvecklingshämning. Han har lågt muskeltonus och lärde sej sitta efter 1½ års ålder, gå vid ca 3 åå om jag inte minns fel. Han har dålig balans,munmotorik, pratar otydligt och har även svårt att uttrycka sej om saker.
Vi har 3/4 vårdbidrag, jag jobbar 65 % och det tycker jag funkar ganska bra, började jobba 50% men ökade lite pga ekonomin, då hade vi inte mer än 1/4 vårdbidrag. Ett tips är att ta hjälp av kurator eller likn. när ni ska skicka vårdbidragsansökan, det kan vara svårt att veta hur man ska formulera sej. Det är ju svårt att plocka fram de \"dåliga\" sidorna hos sitt älskade barn!

[Erika med Loke 0305]

min man accepterar vår son som han är, men när intensivt ett hopp om att det skall visa sig i slutändan att han är överbegåvad. Jag får ständigt höra historier om att Einstein talade minsann inte förrän han var sju och bla och bla. Och visst känner jag igen att det är jag som får springa till sjukhuset på diverse besök. Magnetröntgen skulle min man till nöds kunna tänka sig, men vi tackade nej till datortomografi på sonens skalle. Detta på grund av strålning och forskning om datortomogografins påverkan på den intellektuella förmågan. Nu var det ju så att det var aktuellt när sonen bara var ett år, dvs. väldigt tidigt. Man misstänkte heller inte att det skulle vara någon tumör eller så, och vi fick också beskedet att även om man hittade \"felet\" så var det inget man skulle kunna göra något åt. Så vi avstod. Kanske bli aktuellt längre fram. Min son är också sen motoriskt, gick när han var dryga två år. Vi har använt tecken som stöd (TAKK) eftersom han inte talar. Det har verkligen varit toppen. Språkförståelsen blev omedelbart bättre och efter sju åtta månader har han börjat teckna enstaka ord själv. Härligt! Ja, välkommen hit och hoppas att du kan få maken med på vagnen, för det är ju tungt om du skall dra lasset.

[Helene_med_Alexander]

om att det är svårt att plocka fram det dåliga. Till vardags fokuserar jag så väldigt mycket på det positiva för att orka med. Jag blev faktiskt riktigt sänkt i samband med vårdbidragsintervjun (det inträffade lite annat jobbigt samtidigt) eftersom det var så mycket fokus på det jobbiga i vardagen.
Ett tips till ninnagryn är absolut att göra en omfattande och noggrann ansökan

[Susanne m D & E]

Välkommen hit! Här finns ett trevligt och stöttande gäng så jag hoppas att du ska trivas!
Min son är 3 år och har ett mycket ovanligt kromosomfel, som kort beskrivet innebär att han är utvecklingsstörd, har autistiska drag och damp. Dessutom har han en immunbristsjukdom som inte är så rolig ihop med hans astma. Han har mycket kräkningar, magsäcksproblem och matproblem pga att han inte kan tugga sin mat (fel på musklerna kring munnen), mjölkallergi och stor ovilja mot viss konsistens och utseende på mat.
Jag är föräldraledig med lillasyster men planerar att börja jobba till hösten och då någonstans mellan 50-75 %. Vi har 1/4 vb, vilket känns otroligt löjligt, men vi håller just nu på med en ny ansökan.