Jag vill inte stöta mig med någon med detta inlägg, men jag måste få hjälp att förstå er föräldrar till Bokstavsbarn. Min son blev misshandlad av en flera år äldre pojke på skolan i tisdags. Skolan tillkallade ambulans. Han blev tillfälligt förlamad i båda benen under några timmar, men inga skador på kotorna kunde ses på röntgen. Förlamningen har släppt men vi är fortfarande i chock. Pojken som gjorde detta är vad jag tror är ett bokstavsbarn. Han hade en assistent i skolan på lågstadiet, men inte nu mer. (Han går i femman). Denna pojke har i alla år slagit andra barn. Vad jag inte förstår är hur man som förälder till ett sådant barn kan leva med detta. Hur kan man stå ut med att ha det på sitt samvete att inte göra något åt det? Om min son nu hade blivit permanent förlamad, hur skulle de kunna leva med sitt beslut att inte placera barnet i särskola eller försöka kräva speciell hjälp till barnet så att han kan klara av att vistas bland andra barn?? Hur kan man bara blunda för detta problem och låta andra barn lida? Det har hänt flera allvarliga incidenter kring denna pojke. I dagsläget törs jag inte skicka tillbaka min son till skolan. Kanske kan någon här inne hjälpa mig att förstå??? Att pojken är som han är är ingens fel, men att inte göra miljön säker för de andra barnen är ett fruktansvärt beslut.
1
Hur resonerar ni? Jag vill inte stöta mig med någon med detta inlägg, men jag måste få hjälp att förstå er föräldrar till Bokstavsbarn. Min son blev misshandlad av en flera år äldre pojke på skolan i tisdags. Skolan tillkallade ambulans. Han blev tillfälligt förlamad i båda benen under några timmar, men inga skador på kotorna kunde ses på röntgen. Förlamningen har släppt men vi är fortfarande i chock. Pojken som gjorde detta är vad jag tror är ett bokstavsbarn. Han hade en assistent i skolan på lågstadiet, men inte nu mer. (Han går i femman). Denna pojke har i alla år slagit andra barn. Vad jag inte förstår är hur man som förälder till ett sådant barn kan leva med detta. Hur kan man stå ut med att ha det på sitt samvete att inte göra något åt det? Om min son nu hade blivit permanent förlamad, hur skulle de kunna leva med sitt beslut att inte placera barnet i särskola eller försöka kräva speciell hjälp till barnet så att han kan klara av att vistas bland andra barn?? Hur kan man bara blunda för detta problem och låta andra barn lida? Det har hänt flera allvarliga incidenter kring denna pojke. I dagsläget törs jag inte skicka tillbaka min son till skolan. Kanske kan någon här inne hjälpa mig att förstå??? Att pojken är som han är är ingens fel, men att inte göra miljön säker för de andra barnen är ett fruktansvärt beslut.
som fattat beslutet om att ta bort pojkens assistent?? Skulle inte tro det.
Vet du att det är så att pojkens föräldrar blundar för hans svårigheter/att han utgör en risk för andra barn?
Vet du att föräldrarna _inte försökt göra nånting åt pojkens situation_ ?
Om man \"som förälder till ett sådant barn\" INTE orkar leva med detta- vad är deras alternativ anser du? Avsäga sig sitt föräldraskap eller sluta leva?
Jag beklagar verkligen att din pojke blivit utsatt för våld i skolan. Det är helt enkelt förjäkligt att sånt ska kunna hända. Hade det hänt mitt barn hade jag förmodligen polisanmält. SKOLAN.
2
Är det föräldrarna som fattat beslutet om att ta bort pojkens assistent?? Skulle inte tro det.
Vet du att det är så att pojkens föräldrar blundar för hans svårigheter/att han utgör en risk för andra barn?
Vet du att föräldrarna _inte försökt göra nånting åt pojkens situation_ ?
Om man \"som förälder till ett sådant barn\" INTE orkar leva med detta- vad är deras alternativ anser du? Avsäga sig sitt föräldraskap eller sluta leva?
Jag beklagar verkligen att din pojke blivit utsatt för våld i skolan. Det är helt enkelt förjäkligt att sånt ska kunna hända. Hade det hänt mitt barn hade jag förmodligen polisanmält. SKOLAN.
bara instämma. JAG skulle anmäla skolan och kanske i och för sig pojken också,,,för att larma myndigheter om att detta barn behöver mer hjälp.
Bokstavsbarn hör INTE hemma på särskola,,,,där går barn med utvecklingsstörning.
Beklagar även jag att din pojk råkade ut för att skolan inte kan hantera detta andra barn. Hoppas att din pojke snart mår bättre och att han inte ska vara rädd för att gå till skolan efter detta.
Hälsningar Åsa.
3
kan bara instämma. JAG skulle anmäla skolan och kanske i och för sig pojken också,,,för att larma myndigheter om att detta barn behöver mer hjälp.
Bokstavsbarn hör INTE hemma på särskola,,,,där går barn med utvecklingsstörning.
Beklagar även jag att din pojk råkade ut för att skolan inte kan hantera detta andra barn. Hoppas att din pojke snart mår bättre och att han inte ska vara rädd för att gå till skolan efter detta.
Hälsningar Åsa.
Jag förstår att du är upprörd men varför anklaga oss somdu inte känner för vad somhar hänt din son.
Kan du inte hitta bättre sätt att ge upplopp till din vrede.
Du förmodar att killen som slog din son är ett bokstavbarn och fråga oss \"utan att vilja stöta mig med någon\" hur som föräldrar till bokstavsbarn har samvete att skicka våra barn till skolan.
Jag kan berätta några saker för dig:
1- det är skolplikt i Sverige så helt enkelt det finns inget val än att skicka barnen till skola även om skolan inte tar hänsyn om barnens problem
2- det händer mycket oftare att det är bokstavsbarn som blir mobbade och misshandlade i skolan: min sons kläder försvann jämt under jympan och återfanns i soptunnor! Hans moped blev snodd av skolkamrater och kastad i Mälaren. De skröt om det också och det är så vi fick veta det
3- att vi slåss blodiga med systemet, ägna många timmar med skolpersonal för att få dem att förstå våra barns speciella behov
4- hemma jobba vi med att återställa den raserade självförtroende hos våra barn
5- vi brottas jämt med besservissrar som tycker att det är fel på oss föräldrar
Men om du känner dig så ofelbar i ditt föräldrarskap det vore bra att du ägnade lite av din fritid att stödja de som har problem.
4
Hur resonerar du? Jag förstår att du är upprörd men varför anklaga oss somdu inte känner för vad somhar hänt din son.
Kan du inte hitta bättre sätt att ge upplopp till din vrede.
Du förmodar att killen som slog din son är ett bokstavbarn och fråga oss \"utan att vilja stöta mig med någon\" hur som föräldrar till bokstavsbarn har samvete att skicka våra barn till skolan.
Jag kan berätta några saker för dig:
1- det är skolplikt i Sverige så helt enkelt det finns inget val än att skicka barnen till skola även om skolan inte tar hänsyn om barnens problem
2- det händer mycket oftare att det är bokstavsbarn som blir mobbade och misshandlade i skolan: min sons kläder försvann jämt under jympan och återfanns i soptunnor! Hans moped blev snodd av skolkamrater och kastad i Mälaren. De skröt om det också och det är så vi fick veta det
3- att vi slåss blodiga med systemet, ägna många timmar med skolpersonal för att få dem att förstå våra barns speciella behov
4- hemma jobba vi med att återställa den raserade självförtroende hos våra barn
5- vi brottas jämt med besservissrar som tycker att det är fel på oss föräldrar
Men om du känner dig så ofelbar i ditt föräldrarskap det vore bra att du ägnade lite av din fritid att stödja de som har problem.
och vi har mkt lite att säga till om. Sök gärna på skolan här inne så får du massor med info.
_självklart_ så får inte våra barn misshandla andra. De HELLER! Men många gånger så har de lättare att ta till nävarna än andra, det är då de behöver sitt andra jag (förhoppningsvis en assistent)
Och skolan ser många gånger inte problemen. Tror ingen blir tacksammare än föräldrarna till grabben som slog om du gör slag i saken och talar med rektorn. DE vill inte heller att deras barn gör så här.
JAG vill att min son har kompisar att umgås med och att han kommer hem trygg på kvällen.
Jag vill inte ha honom inlåst nånstans och jag vill inte ha honom på på lasarettet el bårhuset heller så där tycker vi nog lika tror jag :-)
Vi HAR många gånger stora bekymmer med våra barn och vi försöker faktiskt vara överallt men vi kan ju inte gärna sätta koppel på dem.... tror jag.
5
Vi HAR skolplikt och vi har mkt lite att säga till om. Sök gärna på skolan här inne så får du massor med info.
_självklart_ så får inte våra barn misshandla andra. De HELLER! Men många gånger så har de lättare att ta till nävarna än andra, det är då de behöver sitt andra jag (förhoppningsvis en assistent)
Och skolan ser många gånger inte problemen. Tror ingen blir tacksammare än föräldrarna till grabben som slog om du gör slag i saken och talar med rektorn. DE vill inte heller att deras barn gör så här.
JAG vill att min son har kompisar att umgås med och att han kommer hem trygg på kvällen.
Jag vill inte ha honom inlåst nånstans och jag vill inte ha honom på på lasarettet el bårhuset heller så där tycker vi nog lika tror jag :-)
Vi HAR många gånger stora bekymmer med våra barn och vi försöker faktiskt vara överallt men vi kan ju inte gärna sätta koppel på dem.... tror jag.
då det åter är barn som hamnar i kläm pga floskler i systemet....
Frågan är om pojken har nån diagnos? Rektorn har ju också ett övergripande ansvar för att trygga alla barnens skolgång.
Naturligtvis ska inte den här pojken få chans att ge sig på och misshandla barnen på skolan men det är inte föräldrarnas fel att han agerar ut på skolgården, under skoltid så är det faktiskt rektorn som är huvudansvarig så det är henne/honom ni ska gå på i första hand.
Dock kan jag säga att mina barn har inget i en särskola att göra MEN det innebär inte att de får härja hur som helst på skolan! Jag ställer samma krav på dem som på mina andra barn vad gäller uppförande, min son har resurs pga sina svårigheter att kontrollera sitt humör och lär nog få behålla sin resurs ett bra tag framöver.
Det är jättetråkigt att din son skulle råka ut för det här och jag förstår att du är arg och chockad men som sagt, den som i första hand ska bära hundhuvudet för det här och stå i skamvrån är rektorn.
Däremot hade, om det hade varit nån av mina ungar som slagit, mitt barn fått gå och be om ursäkt öga mot öga. Diagnos eller ej är ingen som helst ursäkt för att misshandla någon.
Ring rektorn, kräv möte med respektive föräldrar, kräv att åtgärdsplan upprättas och uppföljs och sen vete tusan om jag inte skulle överväga en polisanmälan också faktiskt då misshandeln var så grov.
Många kramar
6
Tragiskt då det åter är barn som hamnar i kläm pga floskler i systemet....
Frågan är om pojken har nån diagnos? Rektorn har ju också ett övergripande ansvar för att trygga alla barnens skolgång.
Naturligtvis ska inte den här pojken få chans att ge sig på och misshandla barnen på skolan men det är inte föräldrarnas fel att han agerar ut på skolgården, under skoltid så är det faktiskt rektorn som är huvudansvarig så det är henne/honom ni ska gå på i första hand.
Dock kan jag säga att mina barn har inget i en särskola att göra MEN det innebär inte att de får härja hur som helst på skolan! Jag ställer samma krav på dem som på mina andra barn vad gäller uppförande, min son har resurs pga sina svårigheter att kontrollera sitt humör och lär nog få behålla sin resurs ett bra tag framöver.
Det är jättetråkigt att din son skulle råka ut för det här och jag förstår att du är arg och chockad men som sagt, den som i första hand ska bära hundhuvudet för det här och stå i skamvrån är rektorn.
Däremot hade, om det hade varit nån av mina ungar som slagit, mitt barn fått gå och be om ursäkt öga mot öga. Diagnos eller ej är ingen som helst ursäkt för att misshandla någon.
Ring rektorn, kräv möte med respektive föräldrar, kräv att åtgärdsplan upprättas och uppföljs och sen vete tusan om jag inte skulle överväga en polisanmälan också faktiskt då misshandeln var så grov.
Många kramar
Om barnet hade haft tex Downs- skulle du har klivit in på snacket där föräldrar till barn med Downs syndrom och ifrågasatt hur man som förälder till ett \"sånt barn\" kan stå ut med att ha på sitt samvete att barnet beter sig så?
Och förklara att du måste få hjälp att förstå oss Downsföräldrar?
10
Hmm Om barnet hade haft tex Downs- skulle du har klivit in på snacket där föräldrar till barn med Downs syndrom och ifrågasatt hur man som förälder till ett \"sånt barn\" kan stå ut med att ha på sitt samvete att barnet beter sig så?
Och förklara att du måste få hjälp att förstå oss Downsföräldrar?
Jag vill bara få hjälp att förstå!! Kanske man på nåt vis kan blunda för allt för att man inte orkar, vad vet jag! Jag vill absolut inte anklaga er, tänkte bara att jag kanske kan få hjälp här att se det ur den andra synvinkeln. Och det tycker jag att jag har fått. Och jag frågar inte hur man kan ha samvete att skicka sitt barn till skolan, utan hur man kan välja att blunda för det och inte se att barnet faktiskt skadar andra. Speciellt efter att nåt så allvarlig har hänt.
Jag är ledsen att det varit så för din son. Jag känner mig inte allt ofelbar, och jag kommer att göra allt för att stödja min son, som just nu har stora problem med att våga gå tillbaka till skolan.
13
Jag anklagar inte er!!! Jag vill bara få hjälp att förstå!! Kanske man på nåt vis kan blunda för allt för att man inte orkar, vad vet jag! Jag vill absolut inte anklaga er, tänkte bara att jag kanske kan få hjälp här att se det ur den andra synvinkeln. Och det tycker jag att jag har fått. Och jag frågar inte hur man kan ha samvete att skicka sitt barn till skolan, utan hur man kan välja att blunda för det och inte se att barnet faktiskt skadar andra. Speciellt efter att nåt så allvarlig har hänt.
Jag är ledsen att det varit så för din son. Jag känner mig inte allt ofelbar, och jag kommer att göra allt för att stödja min son, som just nu har stora problem med att våga gå tillbaka till skolan.
Natuligtvis inte!! Och min fråga var inte hur man kan stå ut med att barnet beter sig så, utan hur man kan blunda för att barnet beter sig så. Om jag hade gjort det som förälder tror jag inte att jag skulle ha kunnat förlåta mig själv efteråt om mitt barn skulle ha slagit någon förlamad.
15
Nej!!! Natuligtvis inte!! Och min fråga var inte hur man kan stå ut med att barnet beter sig så, utan hur man kan blunda för att barnet beter sig så. Om jag hade gjort det som förälder tror jag inte att jag skulle ha kunnat förlåta mig själv efteråt om mitt barn skulle ha slagit någon förlamad.
Tycker att du är lite hård mot drabbad mamma.
Varför blir du så upprörd och känner dig personligt påhoppad? Alla människor kan väl inte förstå vår situation och dessutom är ju inte vår situation likadan. Bara för att jag har ett bokstavsbarn och någon annan har det , så innebär ju inte det att våra verkligheter...och våra sätt att handskas med dem ser liknande ut. Det finns ju faktiskt bokstavsföräldrar som INTE har ett bra föräldraansvar...och dem behöver inte du och jag försvara...
Vad som hänt i det här fallet vet ju ingen...men visst har man väl rätt att bli arg om ens barn blir så brutalt nersparkad att man blir förlamad.
Om det sedan var av ett bokstavsbarn, så var det förståeligt, men inte försvarbart! Bokstavsbarn får inte heller slåss...hur arga de än blir...
Kan de inte hantera sina aggressioner, så MÅSTE de få hjälp av trygga vuxna runt omkring som skyddar dem från att skada andra eller att själva bli skadade (som din son)Tyvärr finns det dåligt utbyggd aggressionsträning på våra BUP runt om i landet. Min son skulle behöva någon slags aggressionsbehandling, men någon sådan har de i alla fall inte på vårt BUP.
Jag tycker att det är bra att hon vänder sig hit så kan vi få berätta lite om vår verklighet...och göra förståelsen bättre. Att som du \"kasta\" dig över henne bättrar inte på oddsen att \"vanliga\" mammor ska få större förståelse för våra barn eller vårt eget föräldraskap...det spär nog bara på att vi försvarar våra barn med näbbar och klor...till och med när de begått grova fel, som att sparka ner någon...
16
Hon vill ju bara förstå? Tycker att du är lite hård mot drabbad mamma.
Varför blir du så upprörd och känner dig personligt påhoppad? Alla människor kan väl inte förstå vår situation och dessutom är ju inte vår situation likadan. Bara för att jag har ett bokstavsbarn och någon annan har det , så innebär ju inte det att våra verkligheter...och våra sätt att handskas med dem ser liknande ut. Det finns ju faktiskt bokstavsföräldrar som INTE har ett bra föräldraansvar...och dem behöver inte du och jag försvara...
Vad som hänt i det här fallet vet ju ingen...men visst har man väl rätt att bli arg om ens barn blir så brutalt nersparkad att man blir förlamad.
Om det sedan var av ett bokstavsbarn, så var det förståeligt, men inte försvarbart! Bokstavsbarn får inte heller slåss...hur arga de än blir...
Kan de inte hantera sina aggressioner, så MÅSTE de få hjälp av trygga vuxna runt omkring som skyddar dem från att skada andra eller att själva bli skadade (som din son)Tyvärr finns det dåligt utbyggd aggressionsträning på våra BUP runt om i landet. Min son skulle behöva någon slags aggressionsbehandling, men någon sådan har de i alla fall inte på vårt BUP.
Jag tycker att det är bra att hon vänder sig hit så kan vi få berätta lite om vår verklighet...och göra förståelsen bättre. Att som du \"kasta\" dig över henne bättrar inte på oddsen att \"vanliga\" mammor ska få större förståelse för våra barn eller vårt eget föräldraskap...det spär nog bara på att vi försvarar våra barn med näbbar och klor...till och med när de begått grova fel, som att sparka ner någon...
Ibland har jag en känsla av att folk tar för givet att bara för att man inte har gått och bett om ursäkt, så har man ingen tanke på att göra det.
Kanske är det här bokstavsbarnet fortfarande så arg på din son som kanske sa något retsamt att det bara sulle bli värre för din son om hankom och bad om ursäkt, för då kanske bokstavspojken skulle börja \"skälla\" tillbaka om hur knäpp i huvudet han varit som sagt det eller det och att han faktiskt fick skylla sig själv...och frågan är om ett sådant förlåt är uppbyggande? För så fungerar många bokstavsbarn i sina funderingar...Han var dum-jag var dum-han var dum först-då ska han be om förlåt först. När han har bett om förlåt för det han sa...först då kan jag be om förlåt för att jag slog.
Vi friska kan se en stor skillnad i storleken på \"felen\" men jag får jobba stenhårt med min bokstavs-son för att lära honom \"normala\" tankegångar när han blir arg så att det går över gränsen.
Efter några dagar kan det gå bättre...jag vet ju inte hur lång tid det gått ännu...
Jag vill inte försvara det pojken gjorde...eller att de inte bett om ursäkt, men kanske mår föräldrarna så dåligt att de bara sitter hemma och skakar-eller själva blivit inlagda på psyket. Men du verkar ju veta hur dessa föräldrar resonerar. Har ni ändå pratat med varandra?
17
Vem har du fått informationen från? Ibland har jag en känsla av att folk tar för givet att bara för att man inte har gått och bett om ursäkt, så har man ingen tanke på att göra det.
Kanske är det här bokstavsbarnet fortfarande så arg på din son som kanske sa något retsamt att det bara sulle bli värre för din son om hankom och bad om ursäkt, för då kanske bokstavspojken skulle börja \"skälla\" tillbaka om hur knäpp i huvudet han varit som sagt det eller det och att han faktiskt fick skylla sig själv...och frågan är om ett sådant förlåt är uppbyggande? För så fungerar många bokstavsbarn i sina funderingar...Han var dum-jag var dum-han var dum först-då ska han be om förlåt först. När han har bett om förlåt för det han sa...först då kan jag be om förlåt för att jag slog.
Vi friska kan se en stor skillnad i storleken på \"felen\" men jag får jobba stenhårt med min bokstavs-son för att lära honom \"normala\" tankegångar när han blir arg så att det går över gränsen.
Efter några dagar kan det gå bättre...jag vet ju inte hur lång tid det gått ännu...
Jag vill inte försvara det pojken gjorde...eller att de inte bett om ursäkt, men kanske mår föräldrarna så dåligt att de bara sitter hemma och skakar-eller själva blivit inlagda på psyket. Men du verkar ju veta hur dessa föräldrar resonerar. Har ni ändå pratat med varandra?
ursäkt från en som kanske inte förstår vad han gjort o hur det tagit. Du måste förstå att det är ett handikapp, en funktionsstörning som gör att dom inte fungerar som du gör i samma situation. Saker du tar för givet kan ses som hemskt skrämmande, de känner inte sin styrka. När man inte kan tala o uttrycka sig tar nävarna vid.
Du kan markera o närma dej både föräldrar o barnet på det sätt _du_ tycker är bäst, men eftersom det inte stämmer överens med handikappets art så kommerni ingenvart o du kommer att bli än mer arg o upprörd. Jag förstår att du är arg o upprörd men försök förstå handikappets art innan du kräver ngt av en pojke som inte kan. Hoppas din pojke kryar på sig.
18
Det kan ju vara svårt att få en ursäkt från en som kanske inte förstår vad han gjort o hur det tagit. Du måste förstå att det är ett handikapp, en funktionsstörning som gör att dom inte fungerar som du gör i samma situation. Saker du tar för givet kan ses som hemskt skrämmande, de känner inte sin styrka. När man inte kan tala o uttrycka sig tar nävarna vid.
Du kan markera o närma dej både föräldrar o barnet på det sätt _du_ tycker är bäst, men eftersom det inte stämmer överens med handikappets art så kommerni ingenvart o du kommer att bli än mer arg o upprörd. Jag förstår att du är arg o upprörd men försök förstå handikappets art innan du kräver ngt av en pojke som inte kan. Hoppas din pojke kryar på sig.
till, han behöver inte enbart ha en bokstavsdiagnos utan ngt annat också eller istället. Det är svårt att säga exakt vad o varför han reagerat som han gjort el hur man ska hantera det när man inte vet allt runt omkring.
19
Och en massa annat osm också hör till, han behöver inte enbart ha en bokstavsdiagnos utan ngt annat också eller istället. Det är svårt att säga exakt vad o varför han reagerat som han gjort el hur man ska hantera det när man inte vet allt runt omkring.
Som orkar och vill engagera sig, som släpar iväg ungen för att be om ursäkt och som förklarar till öronen blöder.
Men som trots allt detta säkerligen fått höra mera än en gång hur mkt bättre allt skulle bli om man bara- *tittade på Nannyjouren
*Gav ungen ett ordentligt kok stryk
*låtit bli att titta på våldsprogram på tvn under graviditeten
Listan skulle kunna bli hur lång som helst.
Drabbad mamma är lessen och frustrerad och söker svar OCH någon att ställa till svars.
Men de skyldiga finns överallt, det är ALLA föräldrar som underlåter att bry sig, skolan som blundar, andra föräldrar till \"normala\" barn som många gånger inte vill se vad deras egna gör.
JAG tycker Drabbad mamma gjorde rätt med polisanmälan och jag hoppas att hennes son blir snabbt frisk och slipper men av händelsen.
20
Du har rätt, men saken är nog den att HÄR hittar hon de som bryr sig.
Som orkar och vill engagera sig, som släpar iväg ungen för att be om ursäkt och som förklarar till öronen blöder.
Men som trots allt detta säkerligen fått höra mera än en gång hur mkt bättre allt skulle bli om man bara- *tittade på Nannyjouren
*Gav ungen ett ordentligt kok stryk
*låtit bli att titta på våldsprogram på tvn under graviditeten
Listan skulle kunna bli hur lång som helst.
Drabbad mamma är lessen och frustrerad och söker svar OCH någon att ställa till svars.
Men de skyldiga finns överallt, det är ALLA föräldrar som underlåter att bry sig, skolan som blundar, andra föräldrar till \"normala\" barn som många gånger inte vill se vad deras egna gör.
JAG tycker Drabbad mamma gjorde rätt med polisanmälan och jag hoppas att hennes son blir snabbt frisk och slipper men av händelsen.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
