Hej alla änglaföräldrar. Idag är det fyra veckor sen jag födde mitt första barn, en dotter My, som vägde 3550 gram och var 52 cm lång. Hon dog i min mage ca 1 vecka innan och det upptäcktes när jag skulle skrivas in på Sundsvalls sjukhus den 3/1 för planerat kejsarsnitt den 4/1. My låg i säte, så det var anledningen till att jag skulle snittas. Jag hade längtat och längtat efter detta barn, räknat dagarna tills hon skulle komma. Men när läkaren gav beskedet som slet hjärtat ur mig och min mans kroppar, kändes det som om en tsunami kommit och slitit henne ur våra armar och vi orkade inte hålla emot. Dödsorsaken var förmodlingen att hennes navelsträng klämts och stoppat syretillförseln, eftersom den var hårt virad 3-4 varv hårt runt halsen. En ytterst ovanlig dödsorsak enligt läkare och barnmorskor, är det någon som har hört om det eller själva varit med om det?
Av alla er jag läst om här förstår jag att vi inte är ensamma änglaföräldrar tyvärr. Jag vill bara beklaga sorgen hos er alla. Det är omänskligt att behöva uppleva sina barns död. Istället för att gå med barnvagnen på stan, går vi nu på vår lilla My\'s kyrkogård. Och det finns bara ett stort VARFÖR?
********** TILL MY FRÅN MAMMA OCH PAPPA *****
Det var den vackraste vinterdag, himlen var så oskyldigt blå
Livets lyckligaste dag var här, bekymren var så få
Som en flodvåg kom då orden,
Ert barns hjärta slår ej längre på denna jorden
Vi stod förvirrade ensamma kvar,
Frågade efter svar
Mamma födde Dig utan att få höra Ditt skrik
Vi tog Dig i vår famn, undrade vem Du var lik
Glädjen att vänta Dig finns kvar i våra hjärtan
Det hjälper lite för att döva smärtan
Allt gott som i framtiden sker
Vet vi att det är Du som oss ger
My, vår ängel, Vi älskar Dig för alltid
1
Ny här tyvärr Hej alla änglaföräldrar. Idag är det fyra veckor sen jag födde mitt första barn, en dotter My, som vägde 3550 gram och var 52 cm lång. Hon dog i min mage ca 1 vecka innan och det upptäcktes när jag skulle skrivas in på Sundsvalls sjukhus den 3/1 för planerat kejsarsnitt den 4/1. My låg i säte, så det var anledningen till att jag skulle snittas. Jag hade längtat och längtat efter detta barn, räknat dagarna tills hon skulle komma. Men när läkaren gav beskedet som slet hjärtat ur mig och min mans kroppar, kändes det som om en tsunami kommit och slitit henne ur våra armar och vi orkade inte hålla emot. Dödsorsaken var förmodlingen att hennes navelsträng klämts och stoppat syretillförseln, eftersom den var hårt virad 3-4 varv hårt runt halsen. En ytterst ovanlig dödsorsak enligt läkare och barnmorskor, är det någon som har hört om det eller själva varit med om det?
Av alla er jag läst om här förstår jag att vi inte är ensamma änglaföräldrar tyvärr. Jag vill bara beklaga sorgen hos er alla. Det är omänskligt att behöva uppleva sina barns död. Istället för att gå med barnvagnen på stan, går vi nu på vår lilla My\'s kyrkogård. Och det finns bara ett stort VARFÖR?
********** TILL MY FRÅN MAMMA OCH PAPPA *****
Det var den vackraste vinterdag, himlen var så oskyldigt blå
Livets lyckligaste dag var här, bekymren var så få
Som en flodvåg kom då orden,
Ert barns hjärta slår ej längre på denna jorden
Vi stod förvirrade ensamma kvar,
Frågade efter svar
Mamma födde Dig utan att få höra Ditt skrik
Vi tog Dig i vår famn, undrade vem Du var lik
Glädjen att vänta Dig finns kvar i våra hjärtan
Det hjälper lite för att döva smärtan
Allt gott som i framtiden sker
Vet vi att det är Du som oss ger
Och välkommen hit! Grattis till er lilla flicka, så ledsen att ni inte fick behålla henne hos er!
Min dotter förblödde vidförlossningen, också ett riktigt ovanligt sätt att dö. Har hört andra som drabbats på samma sätt som er, men ingen just här vad jag vet? Men det är ju offtast så, att det våra barn dött av är riktigt ovanliga saker, sådant som nästan inte kan hända, för hade det varit varnligare hade man hittat ett sätt att undvika det på, ingen vill ju att ett lite barn skall behöva dö.
Just frågan varför, den kommer nog alltid att finnas där, den fins det inget svar på, men undra gör man ju ändå.
Jag hoppas ni skall känna att ni är välkomna här, att ni kanke kan hitta lite stöd och tröst här.
2
Hej Och välkommen hit! Grattis till er lilla flicka, så ledsen att ni inte fick behålla henne hos er!
Min dotter förblödde vidförlossningen, också ett riktigt ovanligt sätt att dö. Har hört andra som drabbats på samma sätt som er, men ingen just här vad jag vet? Men det är ju offtast så, att det våra barn dött av är riktigt ovanliga saker, sådant som nästan inte kan hända, för hade det varit varnligare hade man hittat ett sätt att undvika det på, ingen vill ju att ett lite barn skall behöva dö.
Just frågan varför, den kommer nog alltid att finnas där, den fins det inget svar på, men undra gör man ju ändå.
Jag hoppas ni skall känna att ni är välkomna här, att ni kanke kan hitta lite stöd och tröst här.
Ingen vill väl egentligen välkomna någon till den här snackgruppen men då saker är som dom är så gör jag det ändå.
Jag vill även gratulera er till att ha blivit föräldrar till lilla My. Hon är er gåva och sorgeskatt, värd att älska, sakna och sörja. Ni har en tung tid bakom och framför er då ni ska lära er att leva med sorgen och saknaden. Vill bara säga att man faktiskt kommer att känna glädje igen trots att man inte tror det just då.
Själv bor jag i Härnösand (vilket ju inte är så väldigt långt från er).
Många cyberkramar från mig (som jag hoppas ska skänka lite styrka).
3
Välkomen... Ingen vill väl egentligen välkomna någon till den här snackgruppen men då saker är som dom är så gör jag det ändå.
Jag vill även gratulera er till att ha blivit föräldrar till lilla My. Hon är er gåva och sorgeskatt, värd att älska, sakna och sörja. Ni har en tung tid bakom och framför er då ni ska lära er att leva med sorgen och saknaden. Vill bara säga att man faktiskt kommer att känna glädje igen trots att man inte tror det just då.
Själv bor jag i Härnösand (vilket ju inte är så väldigt långt från er).
Många cyberkramar från mig (som jag hoppas ska skänka lite styrka).
Innan man är på denna sidan tror man väl aldrig att man ska behöva vara här...
Det är, precis som du skriver, omänskligt att ha sitt lilla barn på kyrkogården istället för varma, goa, levande i våra armar.
Så sorgligt att ni förlorade er lilla flicka. För åtta månader sen var vi där ni är nu. Vår lilla Hanna dog av plötslig spädbarnsdöd, helt oförklarligt, i min mage i v 40. Vi är många på dennna sidan som förstår hur ni har det nu. Det tar inte bort ens egen sorg och smärta, att det finns fler, men jag hoppas ändå du kan känna att du kan få stöd och kanske lite tröst här hos oss. Dennan sidan har varit min livlina många tunga dagar...
Kram!
4
Hej Innan man är på denna sidan tror man väl aldrig att man ska behöva vara här...
Det är, precis som du skriver, omänskligt att ha sitt lilla barn på kyrkogården istället för varma, goa, levande i våra armar.
Så sorgligt att ni förlorade er lilla flicka. För åtta månader sen var vi där ni är nu. Vår lilla Hanna dog av plötslig spädbarnsdöd, helt oförklarligt, i min mage i v 40. Vi är många på dennna sidan som förstår hur ni har det nu. Det tar inte bort ens egen sorg och smärta, att det finns fler, men jag hoppas ändå du kan känna att du kan få stöd och kanske lite tröst här hos oss. Dennan sidan har varit min livlina många tunga dagar...
Och vad säger man? Ingen visste vad de skulle säga till mig heller och nej, det finns inte mycket att säga. Att livet är hemskt och orättvist och att man bara inte förstår hur man ska överleva. Men på något märkligt sätt så gör man det - överlever.
Jag förlorade min Liten i magen i gravvecka 28. Han hade kommit till efter tre provrörsförsök och jag kan bli tokig av att tänka på att han var helt frisk och fin och hade kunnat klara ett liv utanför magen om han bara hade fått chansen.
Du har skrivit en jättefin dikt som går rakt in i hjärtat på mig.
Jag hoppas att vi hörs igen. Kram!
5
Hej... Och vad säger man? Ingen visste vad de skulle säga till mig heller och nej, det finns inte mycket att säga. Att livet är hemskt och orättvist och att man bara inte förstår hur man ska överleva. Men på något märkligt sätt så gör man det - överlever.
Jag förlorade min Liten i magen i gravvecka 28. Han hade kommit till efter tre provrörsförsök och jag kan bli tokig av att tänka på att han var helt frisk och fin och hade kunnat klara ett liv utanför magen om han bara hade fått chansen.
Du har skrivit en jättefin dikt som går rakt in i hjärtat på mig.
hände mig. I somras förlorade jag min son Bo i magen i vecka 39. Han hade också navelsträngen lindad två varv runt halsen och läkarna tror att det orsakat syrebrist. Emellertid är detta inget de har kunnat bevisa, men inga andra orsaker har heller hittats. Hur meningslöst kan det bli??? Bo var vårt första barn och jag gick fullkomligt sönder när vi fick reda på att hans hjärta slutat slå. Jag har inga bra tips på hur man klarar sig igenom detta, vet knappt själv hur jag har lyckats. Vet bara att jag har skrikit och gråtit och verkligen sörjt, jag har inte försökt vara stark utan tagit emot alla känslor som kommit. Tiden läker inga sår, men tiden gör att det gör lite mindre ont. Men ont, det kommer det alltid att göra. Det känns ju som om man har blivit av med en kroppsdel, en del av sig själv. Inte konstigt att det gör ont. Men det är inte farligt att det gör ont, för man vet ju varför det gör ont. Man vet ju vem det är som fattas en.
Kram från en änglamamma till en annan
6
Samma sak... hände mig. I somras förlorade jag min son Bo i magen i vecka 39. Han hade också navelsträngen lindad två varv runt halsen och läkarna tror att det orsakat syrebrist. Emellertid är detta inget de har kunnat bevisa, men inga andra orsaker har heller hittats. Hur meningslöst kan det bli??? Bo var vårt första barn och jag gick fullkomligt sönder när vi fick reda på att hans hjärta slutat slå. Jag har inga bra tips på hur man klarar sig igenom detta, vet knappt själv hur jag har lyckats. Vet bara att jag har skrikit och gråtit och verkligen sörjt, jag har inte försökt vara stark utan tagit emot alla känslor som kommit. Tiden läker inga sår, men tiden gör att det gör lite mindre ont. Men ont, det kommer det alltid att göra. Det känns ju som om man har blivit av med en kroppsdel, en del av sig själv. Inte konstigt att det gör ont. Men det är inte farligt att det gör ont, för man vet ju varför det gör ont. Man vet ju vem det är som fattas en.
trodde aldrig att jag skulle behöva besöka denna sidan,men nu är vi här. Tillsammans får vi hitta styrka och stötta varandra, Något oförståeligt har hänt.
Massa styrkekramar/sarah
7
Sörjer med dig... trodde aldrig att jag skulle behöva besöka denna sidan,men nu är vi här. Tillsammans får vi hitta styrka och stötta varandra, Något oförståeligt har hänt.
Massa styrkekramar/sarah
Tack för dina kramar, kramar till dig också. Det är såå grymt, varför skulle våra flickor tas ifrån oss när väntan varit så lång?? Jag var in på din dagbok och läste dikten som du lagt in om Gud om talade om för barnet att en ängel skulle ta emot på jorden. Känns väldigt sorgligt nu...
Om du har frågor, vilka som helst, kring det praktiska eller nåt annat, tveka inte att \"höra\" av dig. Detta har ju hänt mig också alldeles nyligt. Sköt om dig och ta hand om varandra. Kramar från Anna och lilla My
8
Sörjer med dig också Tack för dina kramar, kramar till dig också. Det är såå grymt, varför skulle våra flickor tas ifrån oss när väntan varit så lång?? Jag var in på din dagbok och läste dikten som du lagt in om Gud om talade om för barnet att en ängel skulle ta emot på jorden. Känns väldigt sorgligt nu...
Om du har frågor, vilka som helst, kring det praktiska eller nåt annat, tveka inte att \"höra\" av dig. Detta har ju hänt mig också alldeles nyligt. Sköt om dig och ta hand om varandra. Kramar från Anna och lilla My
Jag beklagar så din lilla Bo. Det är så orättvist, jag förstår så väl dina känslor. Vad sa de till er om navelsträngar? Till oss sa de att det är väldigt vanligt att den ligger om halsen, men ytterst ovanligt att den tar barnets liv.
Många kramar till dig och lill-Bo från Anna och lilla My
9
Tack Jag beklagar så din lilla Bo. Det är så orättvist, jag förstår så väl dina känslor. Vad sa de till er om navelsträngar? Till oss sa de att det är väldigt vanligt att den ligger om halsen, men ytterst ovanligt att den tar barnets liv.
Många kramar till dig och lill-Bo från Anna och lilla My
Åååh, vad ledsen jag blir att höra att du förlorade honom efter alla dina provrörsförsök. Det är så sorgligt att våra lill-bäbisar som varit så längtade, fick vända tillbaka till himlen. Jag har undrat ibland under mina sämsta stunder om det nåt straff för nåt jag gjort??
Jag hoppas att ni har modet och orken att försöka vidare. Många kramar från en annan Anna och lilla My
10
Tack Anna ... för dina ord och berömmet om dikten.
Åååh, vad ledsen jag blir att höra att du förlorade honom efter alla dina provrörsförsök. Det är så sorgligt att våra lill-bäbisar som varit så längtade, fick vända tillbaka till himlen. Jag har undrat ibland under mina sämsta stunder om det nåt straff för nåt jag gjort??
Jag hoppas att ni har modet och orken att försöka vidare. Många kramar från en annan Anna och lilla My
.. för välkomnandet, jag är så ledsen för eran lill-gumma. Jag kan inte förstå varför man ska gå en hel graviditet för att sen plötsligt få sitt kärleksbarn ryckt ifrån sig?? Jag kommer aldrig se någon mening med det.
Många kramar till dig från Anna och lilla My
11
Tack .. för välkomnandet, jag är så ledsen för eran lill-gumma. Jag kan inte förstå varför man ska gå en hel graviditet för att sen plötsligt få sitt kärleksbarn ryckt ifrån sig?? Jag kommer aldrig se någon mening med det.
... för välkomnandet och för gratulationerna. Man är ju så stolt över sin lilla ängel, My var ju helt fullt frisk och barnmorska sa det syntes att hon haft det bra i min mage.
Du skriver inte vad som hänt Dig, men jag antar att du förstås är en ängel-förälder också. Det finns inga ord man kan säga egentligen, men jag beklagar sorgen.
Skriv gärna lite mer om Dig. Härnösand är ju inte långt borta, det känns \"bra\" eller vad man ska säga att ha nån i närheten som varit med om en liknande sak.
Kramisar från Anna och lilla My
12
Tack.. ... för välkomnandet och för gratulationerna. Man är ju så stolt över sin lilla ängel, My var ju helt fullt frisk och barnmorska sa det syntes att hon haft det bra i min mage.
Du skriver inte vad som hänt Dig, men jag antar att du förstås är en ängel-förälder också. Det finns inga ord man kan säga egentligen, men jag beklagar sorgen.
Skriv gärna lite mer om Dig. Härnösand är ju inte långt borta, det känns \"bra\" eller vad man ska säga att ha nån i närheten som varit med om en liknande sak.
... och jag beklagar förlusten av din lilla tjej. Jag är glad att det finns detta forum där man kan hitta andra som befinner sig i samma situation. Jag tänker tillbaka för ett år sen då jag var inne på \"Försöker bli med barn\"-snacket. Inte hade jag en aning då om vad som skulle hända nu. Och tur var väl det för då hade man väl inte vågat. Men jag var så himla rädd för att inte kunna bli gravid, men så kom den 2a maj 2005 då jag fick veta att jag var gravid med My. Jag var såå lycklig!
Sköt om dig, jag har sett att du har skrivit mycket här. Många kramar från Anna och lilla My
13
Tack ... och jag beklagar förlusten av din lilla tjej. Jag är glad att det finns detta forum där man kan hitta andra som befinner sig i samma situation. Jag tänker tillbaka för ett år sen då jag var inne på \"Försöker bli med barn\"-snacket. Inte hade jag en aning då om vad som skulle hända nu. Och tur var väl det för då hade man väl inte vågat. Men jag var så himla rädd för att inte kunna bli gravid, men så kom den 2a maj 2005 då jag fick veta att jag var gravid med My. Jag var såå lycklig!
Sköt om dig, jag har sett att du har skrivit mycket här. Många kramar från Anna och lilla My
till oss änglamammor och pappor. Vilken fin dikt. Skrev oxå många dikter när jag förlorade Robin. Undrade så hur Robin lät. fick ju inte heller höra han skrika. Har ni nått namn på er lilla son? Skriv av dig här om du har lust. detta snacket har hjälpt mig oerhört mkt att läsa andras tankar och bolla mina tankar med.
massa styrkekramar och grattis till er tjej och beklagar att hon inte fick stanna. kraaam
14
välkommen till oss änglamammor och pappor. Vilken fin dikt. Skrev oxå många dikter när jag förlorade Robin. Undrade så hur Robin lät. fick ju inte heller höra han skrika. Har ni nått namn på er lilla son? Skriv av dig här om du har lust. detta snacket har hjälpt mig oerhört mkt att läsa andras tankar och bolla mina tankar med.
massa styrkekramar och grattis till er tjej och beklagar att hon inte fick stanna. kraaam
ledsen för eran skull. Det är så orättvist och känns så meningslöst att ett litet barn inte får stanna hos oss. Vi fick en dotter med kromosomfel (trisomi 18) den 8 augusti förra året, hon gick bort efter bara 5 dagar. Det är en tomhet som inte går att beskriva, en tagg i hjärtat som inte försvinner och den eviga frågan: varför??? Sänder en kram till er och eran lilla ängel.
15
hej ledsen för eran skull. Det är så orättvist och känns så meningslöst att ett litet barn inte får stanna hos oss. Vi fick en dotter med kromosomfel (trisomi 18) den 8 augusti förra året, hon gick bort efter bara 5 dagar. Det är en tomhet som inte går att beskriva, en tagg i hjärtat som inte försvinner och den eviga frågan: varför??? Sänder en kram till er och eran lilla ängel.
och många tankar till er båda i er sorg och er smärta.
Välkommen hit där ingen vill behöva vara, men som är ett otroligt stöd när det ofattbara hänt.
Vi miste vår dotter Anja, nästan exakt lika stor som er dotter (3580g o 52 cm), i maj 01 i en blodförgiftning 2 h gammal. Hittade hit nästan direkt, och det tillsammans med möten med andra drabbade via föreningar mm blev en livlina att hålla fast vid i det mörka.
Vi tänker på er och er dotter
Varm kram
Christèl
mamma till * Anja 01* o två småsyskon
16
Varm kram och många tankar till er båda i er sorg och er smärta.
Välkommen hit där ingen vill behöva vara, men som är ett otroligt stöd när det ofattbara hänt.
Vi miste vår dotter Anja, nästan exakt lika stor som er dotter (3580g o 52 cm), i maj 01 i en blodförgiftning 2 h gammal. Hittade hit nästan direkt, och det tillsammans med möten med andra drabbade via föreningar mm blev en livlina att hålla fast vid i det mörka.
Vi tänker på er och er dotter
Varm kram
Christèl
mamma till * Anja 01* o två småsyskon
Så har jag också tänkt - ofta! Vad har jag gjort för ont för att straffas så här? Att ta ifrån någon ett så efterlängtat barn - hur grymt är inte det? Och lilla My och Liten - varför just de? Men några fel har vi inte gjort och några svar får vi aldrig heller.
Mer än de medicinska då. Ibland får man inte ens det. I mitt fall hittade man till slut blodproppar i moderkakan så jag äter blodförtunnande nu. Och jo, vi ska försöka igen. Men livrädd är jag...
Vi har en pojke på fem år också - ett riktigt mirakel. Han är mitt allt.
Vi kanske hörs igen?
En stor kram till dig
17
Jo... Så har jag också tänkt - ofta! Vad har jag gjort för ont för att straffas så här? Att ta ifrån någon ett så efterlängtat barn - hur grymt är inte det? Och lilla My och Liten - varför just de? Men några fel har vi inte gjort och några svar får vi aldrig heller.
Mer än de medicinska då. Ibland får man inte ens det. I mitt fall hittade man till slut blodproppar i moderkakan så jag äter blodförtunnande nu. Och jo, vi ska försöka igen. Men livrädd är jag...
Vi har en pojke på fem år också - ett riktigt mirakel. Han är mitt allt.
Jo de sa samma sak till oss, det är väldigt vanligt att barn har navelsträngen runt halsen, men väldigt sällsynt att det orsakar några problem. Kunde läkarna bestämt säga att det var orsaken till att My dog? jag har träffat på andra där barnens dödorsak varit samma som för våra barn, men i alla fall två av de fallen så har man kunnat bevisa detta. I ett av fallen var navelsträngen alldeles svart pga att den klämts åt och i ett annat fall kunde man se en bakterieansamling där navelsträngen klämts åt. I vårt fall har man inte hittat något sådant, men eftersom man inte heller hittat något annat tror man att det var dödsorsaken.
Kram till dig och lilltjejen från Anja och lill-Bo
18
Inga bevis Jo de sa samma sak till oss, det är väldigt vanligt att barn har navelsträngen runt halsen, men väldigt sällsynt att det orsakar några problem. Kunde läkarna bestämt säga att det var orsaken till att My dog? jag har träffat på andra där barnens dödorsak varit samma som för våra barn, men i alla fall två av de fallen så har man kunnat bevisa detta. I ett av fallen var navelsträngen alldeles svart pga att den klämts åt och i ett annat fall kunde man se en bakterieansamling där navelsträngen klämts åt. I vårt fall har man inte hittat något sådant, men eftersom man inte heller hittat något annat tror man att det var dödsorsaken.
Kram till dig och lilltjejen från Anja och lill-Bo
Av alla proverna som de tog på mig samt undersökningen av navelsträng och moderkaka (vi obducerade inte My), var det bara navelsträngen som indikerade att den strypts. Läkaren pratade om någon infektion, kanske var det samma som den du pratat med om bakterieansamling. Barnmorskan sa när My kom ut att hon var 99% säker på att det var navelsträngen som var orsaken, så vi var inte förvånade när vi fick provsvaren i tisdags. Det var också orsaken till att vi inte lät obducera henne. 100% blir man ju aldrig ändå, men jag försöker acceptera det, så jag inte blir tokig. Vi som har fått någon form av medicinskt svar på frågan VARFÖR, har kanske lite mer ro i sinnet än de som får diagnosen plötslig spädbarnsdöd. Inte för att sorgen blir mindre, men... ja, du kanske förstår vad jag menar. Läkare och barnmorskor har sagt åt oss flera gånger att My såg så fin och frisk ut och att detta ska hända oss igen, är högst osannolikt. Så det ger lite hopp om framtiden eftersom vi vill försöka igen. Men jag känner mig ibland skräckslagen när jag tänker på den oro som jag troligvis kommer känna om jag kan bli gravid igen.
Kramisar från oss!
19
Troligast navelsträngen Av alla proverna som de tog på mig samt undersökningen av navelsträng och moderkaka (vi obducerade inte My), var det bara navelsträngen som indikerade att den strypts. Läkaren pratade om någon infektion, kanske var det samma som den du pratat med om bakterieansamling. Barnmorskan sa när My kom ut att hon var 99% säker på att det var navelsträngen som var orsaken, så vi var inte förvånade när vi fick provsvaren i tisdags. Det var också orsaken till att vi inte lät obducera henne. 100% blir man ju aldrig ändå, men jag försöker acceptera det, så jag inte blir tokig. Vi som har fått någon form av medicinskt svar på frågan VARFÖR, har kanske lite mer ro i sinnet än de som får diagnosen plötslig spädbarnsdöd. Inte för att sorgen blir mindre, men... ja, du kanske förstår vad jag menar. Läkare och barnmorskor har sagt åt oss flera gånger att My såg så fin och frisk ut och att detta ska hända oss igen, är högst osannolikt. Så det ger lite hopp om framtiden eftersom vi vill försöka igen. Men jag känner mig ibland skräckslagen när jag tänker på den oro som jag troligvis kommer känna om jag kan bli gravid igen.
... för ditt välkomnande. För ett år sen var jag inne på \"Försöker bli gravid\"-sidan och jag tror jag såg dig där då. Jag har inte skrivit något där, utan läste bara om andra innan jag själv blev gravid. Även fast det känns skitjobbigt att man sitter här nu, är jag väldigt glad att det finns denna snack-tjänst där man kan hitta andra som är i samma sits. Tack internet för det!
Jag beklagar att du miste din lill-ängel, jag hoppas att du får ditt jordbarn till slut.
Många kramar från Anna och lilla My.
20
Tack ... för ditt välkomnande. För ett år sen var jag inne på \"Försöker bli gravid\"-sidan och jag tror jag såg dig där då. Jag har inte skrivit något där, utan läste bara om andra innan jag själv blev gravid. Även fast det känns skitjobbigt att man sitter här nu, är jag väldigt glad att det finns denna snack-tjänst där man kan hitta andra som är i samma sits. Tack internet för det!
Jag beklagar att du miste din lill-ängel, jag hoppas att du får ditt jordbarn till slut.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
