Kan så små barn som våra ha nattskräck? Tycker att det verkar så på Malte. Han vaknade och var helt hysterisk. Det går inte att trösta honom och han har hållt på en bra stund nu. Så jobbigt att se honom sådan, men om det nu är nattskräck så verkar det ju som att han inte kommer att komma ihåg nåt av det i morgon om jag har förstått det rätt.
Det har hänt nån enstaka gång förut, men inte hållit på så här länge. Nån mer som har varit med om det?
1
Nattskräck? Kan så små barn som våra ha nattskräck? Tycker att det verkar så på Malte. Han vaknade och var helt hysterisk. Det går inte att trösta honom och han har hållt på en bra stund nu. Så jobbigt att se honom sådan, men om det nu är nattskräck så verkar det ju som att han inte kommer att komma ihåg nåt av det i morgon om jag har förstått det rätt.
Det har hänt nån enstaka gång förut, men inte hållit på så här länge. Nån mer som har varit med om det?
Det är väldigt vanligt att barn i denna åldern har mardrömmar då dom börjar förstå lite av vad som händer i \"verkliga\" livet som att mamma/pappa kan gå o vara borta en stund osv.
Kajsa kan vakna ibland o sitta helt skräckslagen i sin säng o kippa efter andan, så rädd/ledsen blir hon.
/Nettis
2
Mardrömmar? Det är väldigt vanligt att barn i denna åldern har mardrömmar då dom börjar förstå lite av vad som händer i \"verkliga\" livet som att mamma/pappa kan gå o vara borta en stund osv.
Kajsa kan vakna ibland o sitta helt skräckslagen i sin säng o kippa efter andan, så rädd/ledsen blir hon.
Och många gånger, också. Inte med Viggo, men med hans storasyster. Jag minns inte riktigt hur gammal hon var när det började, men jag tror att det var runt 1,5 ungefär.
Hon vaknade ofta, nästan varje natt, och var så gott som okontaktbar. Jättearg och jätteledsen, men ville inte bli tröstad.
Många sa till oss att det var just nattskräck och det stämde väl in på de beskrivningar jag hittade av det. Samtidigt verkar nattskräck vara ett luddigt begrepp som kan täcka en del.
Jag såg för några år sedan ett program om barn som gick i sömnen. Och de betedde sig på pricken som Viggos storasyster gjorde! Att de gick i sömnen betydde inte nödvändigtvis att de var uppe och sprang på natten, det kunde lika gärna vara att de vaknade och var arga och ledsna, men liksom inte riktigt vakna och medvetna om omgivningen.
Vårt bästa knep var att ta upp henne och försiktigt försöka väcka henne. Vi gjorde en ritual där vi bar upp henne ur sängen och gick ut för att titta efter månen genom ett fönster. Det brukade fungera de flesta nätter, även om det tog olika lång tid. När hon väl vaknade var hon sitt vanliga, soliga jag, om än trött.
Nattskräcken/sömngångeriet höll i sig i flera år, åtminstone en två år, men nu är det väldigt länge sedan det hände.
Hoppas att Malte slipper vakna så ofta!
4
Japp, det har jag varit med om Och många gånger, också. Inte med Viggo, men med hans storasyster. Jag minns inte riktigt hur gammal hon var när det började, men jag tror att det var runt 1,5 ungefär.
Hon vaknade ofta, nästan varje natt, och var så gott som okontaktbar. Jättearg och jätteledsen, men ville inte bli tröstad.
Många sa till oss att det var just nattskräck och det stämde väl in på de beskrivningar jag hittade av det. Samtidigt verkar nattskräck vara ett luddigt begrepp som kan täcka en del.
Jag såg för några år sedan ett program om barn som gick i sömnen. Och de betedde sig på pricken som Viggos storasyster gjorde! Att de gick i sömnen betydde inte nödvändigtvis att de var uppe och sprang på natten, det kunde lika gärna vara att de vaknade och var arga och ledsna, men liksom inte riktigt vakna och medvetna om omgivningen.
Vårt bästa knep var att ta upp henne och försiktigt försöka väcka henne. Vi gjorde en ritual där vi bar upp henne ur sängen och gick ut för att titta efter månen genom ett fönster. Det brukade fungera de flesta nätter, även om det tog olika lång tid. När hon väl vaknade var hon sitt vanliga, soliga jag, om än trött.
Nattskräcken/sömngångeriet höll i sig i flera år, åtminstone en två år, men nu är det väldigt länge sedan det hände.
:..när han var runt ett och ett halvt, precis när han hade börjat på dagis...
Han vaknade på nätterna var helt hysterisk, okontaktbar och sprang runt i hela huset och bara skrek. När vi lyfte upp honom och försökte trösta blev han om möjligt ännu argare. Det är faktiskt lite läskigt när de blir så där...
Men jag är övertygad om att det är helt möjligt för så små barn att drabbas av nattskräck.
5
Vi tror att Oscar hade det... :..när han var runt ett och ett halvt, precis när han hade börjat på dagis...
Han vaknade på nätterna var helt hysterisk, okontaktbar och sprang runt i hela huset och bara skrek. När vi lyfte upp honom och försökte trösta blev han om möjligt ännu argare. Det är faktiskt lite läskigt när de blir så där...
Men jag är övertygad om att det är helt möjligt för så små barn att drabbas av nattskräck.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
