Hemma från sjukhuset - långt
_0510 Oktoberbarn
  1. Medlem sedan
    May 2001
    #1

    Hemma från sjukhuset - långt

    Har skrivit om det inne på höstbarn, men eftersom det är här jag känner att jag hör hemma från början så måste jag ju berätta här med. Sara blev förkyld förra helgen. På måndagen började hon blir mer snorig och rosslig. Jag försökte få tid hos läkaren, men fick ingen förrän dagen därpå. På natten hade hon total panik och fick ingen luft. Om man vaggade henne i bilstolen lugnade hon ner sig, men bröstet hävde sig som en bälg och hon andades med hela magen. Tillslut åkte vi in akut. Hon fick andas adrenalin och koksalt och till slut blev vi inlagda. Det blev kontaterar rs-virus och då fick man komma in till ett dubbelrum med annan rs-bebis. Hann passera två stycken under den tiden vi var inne. Vi trodde ju att det värsta var när vi kom in, men det fick man ju snabbt klart för sig att det inte var. 4-5:e dygnet är värst fick vi höra och då var det ju bara att vänta. Jag fick låna en pump, eftersom hon inte ätit så mycket och jag hade stenhårda Dolly Parton-tuttar. \"Kan ju vara bra om vi behöver sondmata\", sa en sköterska. DÅ fattade jag att det verkligen kunde bli värre. Dagen efter vägrade hon att äta och senare orkade hon inte heller. De satte sond och det var bara att sitta och titta på sin lilla godbit som sov och inte ens vaknade för att äta. När hon vaknade lite var nästan värre, för då såg hon sååå sjuk ut och bara gnydde. När hon blivit sondmatad ett dygn började hon i alla fall pigga på sig, men vill INTE äta. Verkade som att det gjorde ont. Så åt hon lite en gång, men inte nästa. Till slut började jag misstänka att hon inte var hungrig, för de hade bestämt att var 3:e timme skulle hon ha i sig 130 ml och åt hon inte så mycket så sondmatade de resten. Hon väcktes ju dygnet runt i stort sett och även om hon inte vaknade, så blev hon ju matad. Sista natten fick jag i alla fall en sköterska som lyssnade och hon fick sova tills hon blev hungrig och sedan kom det i gång. Fast hon behövde fortfarnde inhaleras före varje mål och nässugas. I går räckte det med att nässugas och vi fick åka hem, efter att jag skickat maken att inhandla en näs-frida (å vad den är bra). Avslutade mitt sjukhusbesök med att bli dåligi magen och satt på toa i stort sett hela kvällen i går, men jag är HEMMA! Sara är rosslig och snörvlig, men man märker att hon är glad att vara hemma igen. Somnade på två sekunder i sin egen säng!
  2. 1
    Hemma från sjukhuset - långt Har skrivit om det inne på höstbarn, men eftersom det är här jag känner att jag hör hemma från början så måste jag ju berätta här med. Sara blev förkyld förra helgen. På måndagen började hon blir mer snorig och rosslig. Jag försökte få tid hos läkaren, men fick ingen förrän dagen därpå. På natten hade hon total panik och fick ingen luft. Om man vaggade henne i bilstolen lugnade hon ner sig, men bröstet hävde sig som en bälg och hon andades med hela magen. Tillslut åkte vi in akut. Hon fick andas adrenalin och koksalt och till slut blev vi inlagda. Det blev kontaterar rs-virus och då fick man komma in till ett dubbelrum med annan rs-bebis. Hann passera två stycken under den tiden vi var inne. Vi trodde ju att det värsta var när vi kom in, men det fick man ju snabbt klart för sig att det inte var. 4-5:e dygnet är värst fick vi höra och då var det ju bara att vänta. Jag fick låna en pump, eftersom hon inte ätit så mycket och jag hade stenhårda Dolly Parton-tuttar. \"Kan ju vara bra om vi behöver sondmata\", sa en sköterska. DÅ fattade jag att det verkligen kunde bli värre. Dagen efter vägrade hon att äta och senare orkade hon inte heller. De satte sond och det var bara att sitta och titta på sin lilla godbit som sov och inte ens vaknade för att äta. När hon vaknade lite var nästan värre, för då såg hon sååå sjuk ut och bara gnydde. När hon blivit sondmatad ett dygn började hon i alla fall pigga på sig, men vill INTE äta. Verkade som att det gjorde ont. Så åt hon lite en gång, men inte nästa. Till slut började jag misstänka att hon inte var hungrig, för de hade bestämt att var 3:e timme skulle hon ha i sig 130 ml och åt hon inte så mycket så sondmatade de resten. Hon väcktes ju dygnet runt i stort sett och även om hon inte vaknade, så blev hon ju matad. Sista natten fick jag i alla fall en sköterska som lyssnade och hon fick sova tills hon blev hungrig och sedan kom det i gång. Fast hon behövde fortfarnde inhaleras före varje mål och nässugas. I går räckte det med att nässugas och vi fick åka hem, efter att jag skickat maken att inhandla en näs-frida (å vad den är bra). Avslutade mitt sjukhusbesök med att bli dåligi magen och satt på toa i stort sett hela kvällen i går, men jag är HEMMA! Sara är rosslig och snörvlig, men man märker att hon är glad att vara hemma igen. Somnade på två sekunder i sin egen säng!
  3. Medlem sedan
    Aug 2003
    #2

    Nämen!

    Stackars lilla Sara. Usch vad jobbigt det låter! Det är ju så jobbigt när dom små är sjuka. Skönt att höra att allt gick bra till slut och ni nu är hemma! *kram*
  4. 2
    Nämen! Stackars lilla Sara. Usch vad jobbigt det låter! Det är ju så jobbigt när dom små är sjuka. Skönt att höra att allt gick bra till slut och ni nu är hemma! *kram*
  5. Medlem sedan
    Nov 2002
    #3

    OJ!

    Men vad otäckt .. det är så himla synd om de små när de blir drabbade av RS .. been there done that MEN Ida behövdes aldrig sondmatas så ni hade det nog \"värre\" .. otäckt. Skönt att ni fått komma hem nu i alla fall. Skickar massor med krya på sig kramar till den lilla tjejen!!
  6. 3
    OJ! Men vad otäckt .. det är så himla synd om de små när de blir drabbade av RS .. been there done that MEN Ida behövdes aldrig sondmatas så ni hade det nog \"värre\" .. otäckt. Skönt att ni fått komma hem nu i alla fall. Skickar massor med krya på sig kramar till den lilla tjejen!!
  7. Medlem sedan
    Jul 2002
    #4

    STOR STYRKE KRAM TILL ER!

    .
  8. 4
    STOR STYRKE KRAM TILL ER! .
  9. Medlem sedan
    Dec 2003
    #5

    Välkomna hem!

    Så skönt att ni är hemma igen, men usch vilken pärs. Har tänkt mycket på er. Sköt om er nu och säg åt lillskruttan på skarpen att inte göra om de ;-)
    Kram till er!
  10. 5
    Välkomna hem! Så skönt att ni är hemma igen, men usch vilken pärs. Har tänkt mycket på er. Sköt om er nu och säg åt lillskruttan på skarpen att inte göra om de ;-)
    Kram till er!
  11. MarreB och Sara 23 okt
    #6

    Näe

    svarade dig nyss på höstbarn (håller aldrig reda på vilket snack av höst eller oktober-barn jag är på...) men nu läste jag ju här också och blir alldeles tagen, usch, och tårar får jag i ögonen när jag läser hur jobbigt det var för Sara och dig och, förmodligen, hela er familj. Mer kramar till er!
  12. 6
    Näe svarade dig nyss på höstbarn (håller aldrig reda på vilket snack av höst eller oktober-barn jag är på...) men nu läste jag ju här också och blir alldeles tagen, usch, och tårar får jag i ögonen när jag läser hur jobbigt det var för Sara och dig och, förmodligen, hela er familj. Mer kramar till er!
  13. Medlem sedan
    Jul 2005
    #7

    Stackars er!

    Både Sara och ni som föräldrar! Måste vara fruktansvärt att känna sig hjälplös. Dessutom med sjukvårdspersonal som inte riktigt lyssnar... Hoppas att hon blir bättre snabbt!
  14. 7
    Stackars er! Både Sara och ni som föräldrar! Måste vara fruktansvärt att känna sig hjälplös. Dessutom med sjukvårdspersonal som inte riktigt lyssnar... Hoppas att hon blir bättre snabbt!
  15. Medlem sedan
    May 2003
    #8

    Stor kram

    och skönt att ni är hemma! Krya nu på er ordentligt!
  16. 8
    Stor kram och skönt att ni är hemma! Krya nu på er ordentligt!
  17. Medlem sedan
    May 2001
    #9

    I det stora hela

    hade jag mycket stort förtroende och kände att de hade stor lyhördhet för mig, men kanske inte alla och inte i allt. I början var det säkert nödvändigt att få i gång henne och man kan ju inte trycka i henne allt hon behövde på en gång, när hon inte ätit på flera dagar. Men sedan kände jag nog att det var dags att börja lyssna på mig. Men riktigt irriterad blev jag bara en gång, då jag och Sara precis vaknat halv åtta på morgonen och satt i sängen. Det var precis när hon började komma i gång och var ganska pigg, men inte ville äta. Då kom de in med sondmatningsmaskinen och sa \"eftersom ni sov, så ska hon få här\". Jag kom mig inte för att protestera (hade ju gärna testat amma när jag nu var vaken). De satte i gång maskinen och jag satt där bredvid och tittade ömsom på henne och ömsom på morgontv och så började det läcka ur munnen på henne. Jag ringde på klockan och när sköterskan kom (inte samma) så kom ALLT upp i kaskadspyor över hela henne och hela baljan hon sov i. Då visade det sig att eftersom jag tydligen inte hade pumpat så att det räckte till ett mål hade de tagit ersättning i stället! Inget emot ersättning när det behövs, men HALLÅ klockan var halv åtta på morgonen, jag hade gärna vaknat och pumpat ur för att hon skulle få min mjölk. De trodde dessutom senare att anledningen till att hon spydde var just att hon inte var van vid ersättning och inte så mycket mat heller för den delen och ju hade lättare att spy med slem och allt (hon hade inte spytt av sondmatningen en enda gång då hon fick min mjölk). Såna saker tycker jag faktiskt att föräldrarna ska få vara delaktiga i. Jag kan inte bedömma vilken medicin hon ska ha, men väl vilken mat i detta fall. Annars var alla så otroligt gulliga och omtänksamma och jag kände mig aldrig orolig för att det inte skulle gå bra till slut. Att den här sköterskan gjorde som hon gjorde var ju också i ren omtänksamhet, men det blev bara fel helt enkelt. Skönt i alla fall att hon fick sova och bli hungrig till slut. Kan även tillägga att hon ammade nästa gång efter kaskadspyorna, så hade de bara avvaktat lite och inte varit så noga med klockan...
  18. 9
    I det stora hela hade jag mycket stort förtroende och kände att de hade stor lyhördhet för mig, men kanske inte alla och inte i allt. I början var det säkert nödvändigt att få i gång henne och man kan ju inte trycka i henne allt hon behövde på en gång, när hon inte ätit på flera dagar. Men sedan kände jag nog att det var dags att börja lyssna på mig. Men riktigt irriterad blev jag bara en gång, då jag och Sara precis vaknat halv åtta på morgonen och satt i sängen. Det var precis när hon började komma i gång och var ganska pigg, men inte ville äta. Då kom de in med sondmatningsmaskinen och sa \"eftersom ni sov, så ska hon få här\". Jag kom mig inte för att protestera (hade ju gärna testat amma när jag nu var vaken). De satte i gång maskinen och jag satt där bredvid och tittade ömsom på henne och ömsom på morgontv och så började det läcka ur munnen på henne. Jag ringde på klockan och när sköterskan kom (inte samma) så kom ALLT upp i kaskadspyor över hela henne och hela baljan hon sov i. Då visade det sig att eftersom jag tydligen inte hade pumpat så att det räckte till ett mål hade de tagit ersättning i stället! Inget emot ersättning när det behövs, men HALLÅ klockan var halv åtta på morgonen, jag hade gärna vaknat och pumpat ur för att hon skulle få min mjölk. De trodde dessutom senare att anledningen till att hon spydde var just att hon inte var van vid ersättning och inte så mycket mat heller för den delen och ju hade lättare att spy med slem och allt (hon hade inte spytt av sondmatningen en enda gång då hon fick min mjölk). Såna saker tycker jag faktiskt att föräldrarna ska få vara delaktiga i. Jag kan inte bedömma vilken medicin hon ska ha, men väl vilken mat i detta fall. Annars var alla så otroligt gulliga och omtänksamma och jag kände mig aldrig orolig för att det inte skulle gå bra till slut. Att den här sköterskan gjorde som hon gjorde var ju också i ren omtänksamhet, men det blev bara fel helt enkelt. Skönt i alla fall att hon fick sova och bli hungrig till slut. Kan även tillägga att hon ammade nästa gång efter kaskadspyorna, så hade de bara avvaktat lite och inte varit så noga med klockan...
  19. Medlem sedan
    May 2001
    #10

    Hej

    Jo, det är verkligen jobbigt när de är sjuka. Nu tycker man inte det är nåt alls att hon rosslar och låter. I jämförelse alltså.
  20. 10
    Hej Jo, det är verkligen jobbigt när de är sjuka. Nu tycker man inte det är nåt alls att hon rosslar och låter. I jämförelse alltså.
  21. Medlem sedan
    May 2001
    #11

    Ja

    det är en jobbig sjukom. Tur det finns sjukhus. Hon hade garanterat inte klarat sig utan.
  22. 11
    Ja det är en jobbig sjukom. Tur det finns sjukhus. Hon hade garanterat inte klarat sig utan.
  23. Medlem sedan
    May 2001
    #12

    Tack

    nu när vi är hemma känns det helt okej!
  24. 12
    Tack nu när vi är hemma känns det helt okej!
  25. Medlem sedan
    May 2001
    #13

    Tack så mycket!

    Näe, nu får hon låta bli att skrämma oss på ett tag! ;)
  26. 13
    Tack så mycket! Näe, nu får hon låta bli att skrämma oss på ett tag! ;)
  27. Medlem sedan
    May 2001
    #14

    tack för kramar

    Är som du. Har lite svårt att hålla reda på vilken sida jag läser/skriver på. När jag ser vilka som svarar brukar jag komma på var jag är ;)
  28. 14
    tack för kramar Är som du. Har lite svårt att hålla reda på vilken sida jag läser/skriver på. När jag ser vilka som svarar brukar jag komma på var jag är ;)
  29. Medlem sedan
    May 2001
    #15

    Ja

    det är helt underbart att vara hemma!! Tack
  30. 15
    Ja det är helt underbart att vara hemma!! Tack
  31. NillaPilla & Fabian +3
    #16

    Vad bra att hon är bättre nu.

    Sitter med tårar i ögonen när jag läser. Min äldsta hade RS när han var 9 veckor så minnena bara strömmade över mig när jag läste det här.
  32. 16
    Vad bra att hon är bättre nu. Sitter med tårar i ögonen när jag läser. Min äldsta hade RS när han var 9 veckor så minnena bara strömmade över mig när jag läste det här.
  33. Medlem sedan
    May 2005
    #17

    Läskigt..

    det med RS-viruset, men skönt Sara är på bättringsvägen nu. Hoppas hon blir helt frisk snart med!
    Kram
  34. 17
    Läskigt.. det med RS-viruset, men skönt Sara är på bättringsvägen nu. Hoppas hon blir helt frisk snart med!
    Kram
  35. Milla m M-04 & I-05
    #18

    Nej usch

    vad jobbigt och läskigt. Skönt att det är bättre nu och ni fick komma hem.
    En stor krya-på-dig kram till lilla Sara!
  36. 18
    Nej usch vad jobbigt och läskigt. Skönt att det är bättre nu och ni fick komma hem.
    En stor krya-på-dig kram till lilla Sara!
  37. Medlem sedan
    Jul 2005
    #19

    det är ju bra i så fall :)

    jag hade nog också blivit lite irriterad och ledsen. Det var ju bra att det blev bra till slut.
  38. 19
    det är ju bra i så fall :) jag hade nog också blivit lite irriterad och ledsen. Det var ju bra att det blev bra till slut.
  39. Medlem sedan
    Jun 2003
    #20

    Skruttan!

    Skönt att ni har fått komma hem och att hon mår bättre! Det är så himla jobbigt när de är sjuka för man kan ju liksom inte göra nåt. Hoppas hon är pigg som vanligt snart!

    Kram!
  40. 20
    Skruttan! Skönt att ni har fått komma hem och att hon mår bättre! Det är så himla jobbigt när de är sjuka för man kan ju liksom inte göra nåt. Hoppas hon är pigg som vanligt snart!

    Kram!
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Hemma från sjukhuset *långt*
    By Valerina in forum Vikt
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2009-11-25, 09:04
  2. Utskriven från sjukhuset (långt)
    By christel_ in forum _0606 Junibarn
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2006-03-14, 09:33
  3. Utskriven från sjukhuset (långt)
    By christel_ in forum Missfall
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-03-14, 09:19
  4. Utskriven från sjukhuset(långt)
    By christel_ in forum Bebissnack
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-03-14, 09:13
  5. Nu är vi hemma från sjukhuset
    By trollis med 4 in forum _0506 Junibarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2005-12-28, 22:59
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar