7
Ena njuren fungerade inte (långt) Jag fick också den diagnosen när jag väntade min dotter, född i maj -01, i samband med ett extra ultraljud i vecka 32 (de hade hållit på med ngn tillväxtstudie och erbjöd fortfarande alla föräldrar detta).
I samband med detta upptäcktes vidgade njurbäcken på fostret av bm och jag fick en tid hos läkaren 1-2 veckor senare för uppföljning. Han ställde diagnosen hydronefros på båda sidor, lätt-måttligt på vänster sida och mer uttalat på höger sida. Han misstänkte att fostret hade reflux, och skrev ett utlåtande som bifogades till min MVC-jounal om att det skulle följas upp efter födseln.
När hon hade fötts så fick vi en remiss och fick komma till sjukhuset för ultraljud av njurarna när hon var ca 2 veckor. Även här kvarstod hydronefros på höger sida medan vänster såg bra ut. Därefter fortsatte vidare utredning. Först fick hon ha \"kisslampa\", ett läskpapper fästs med två krokodilklämmor och som läggs i blöjan och som går till ett batteri och en liten lampa. När hon kissade började lampan lysa/blinka och då tog sköterskan och mätte med ultraljud om det fanns kiss kvar i blåsan (tydligen ett \"klassiskt\" tecken på reflux), vilket inte visade ngt onormalt. Även en flödesmätning av njurarnas funktion (renogram?) gjordes på nukleärmedicin i månadsskiftet juni/juli. Den visade på en nersättning av njurfunktionen på höger njure (höger njure hade knappt 10% funktion av normalt). Hon fick börja äta en låg skyddsdos antibiotika (0,6 ml Trimetoprim/dag) \"för säkerhets skull\" för den andra njurens skull, innan de var helt klara med utredningen. Detta följdes sedan upp med ett nytt renogram i oktober, som visade på knappt 1-2% funktion på höger njure. Själva funktionen på njuren hade troligtvis inte minskat, utan den var kvar på samma nivå som från början men inte hängt med när kraven ökade. De rekomenderade att njuren skulle opereras bort för att hon inte skulle få framtida problem med bla blodtryck, så när hon var 11 månader gammal så opererade de bort hennes högra njure.
Barnkirurgen som vi fick träffa innan hade sagt till oss att vi kunde nog få räkna med att tillbringa 1 vecka-10 dagar på sjukhuset i samband med detta. Visst! Vi kom dit på inskrivning tisdag fm och hon opererades onsdag morgon. På torsdagsmorgonen när den opererande kirurgen kom för ronden vid ca 8.30 så hade hon redan ratat allt vad gröt, yoghurt, välling etc heter (jag tyckte att det kunde vara lite snällt mot magen att börja med) och istället \"snott\" två ostmackor från mig. Dessutom stått och hoppat i den bäddsoffa jag fick sova i, samt gick fram och tillbaka runt hela rummet genom att hålla sig i de möbler som fanns där - och jag fick försöka springa efter henne och hänga med med de två dropp (\"vanligt\"+ morfindropp) och kisspåse från katetern som hon fortfarande hade. Vi åkte hem fredag lunch!
Efter operationen tror jag att det gjordes ultraljud vid 2 tillfällen (1 gång/ år) på den kvarvarande njuren för att kolla så den fortfarande var bra - därefter friskförklarades hon helt och vi har idag ingen kontakt med vården pga av detta. Hon mår bra idag och det är inget som märks på henne (förutom själva ärret från operationen. Det enda idag pga av detta är att jag nog hellre tar kontakt med vårdcentralen en gång extra \"för säkerhets skull\" om jag skulle misstänka att hon hade fått en urinvägsinfektion - om inte annat för att kunna utesluta detta.
Jag väntar nu mitt andra barn (bf 9/5-06), och bad pga av detta om att få göra ett extra ultraljud senare under grav, vilket min läkare & bm tyckte var helt ok och skrev en remiss. När det gjordes av samma läkare som sist - vad hittade han? Jo, normalt vid den tiden vad gäller njurbäcken skulle vara <5mm, och han fick det till 5,4 mm :-\\ när han mätte vilket innebär att jag fick en ny tid om en månad för ny kontroll, men att det är troligtvid ingenting, kan ha berott på att det var en stund sen bebisen kissade. Även om det skulle kvarstå och visa sig vara något i stil med förra gången så är det inte något som jag tar speciellt allvarligt på. Jag resonerar som så, att det är bättre att man vet om att det ev kan vara något än att man tror att allt är bra och att ens barn helt plötsligt skulle bli oförklarligt svårt sjuk och att man då skulle få en smärre chock att det var något som var fel.
Jag är medveten om att detta blev långt, men jag hoppas att det kan vara till hjälp för dig att få höra att det kan bli väldigt bra även om det skulle visa sig att det är något. Hör gärna av dig om hur det har gått för dig eller om du vill veta något mer.