Jag har för många barn!
Många barn
  1. Anna
    #1

    Jag har för många barn!

    Just nu känns det som jag har för många barn för att vara en sån där bra mamma jag vill vara, Jag har fyra stycken underbara som jag självklart älskar över allt på jorden.

    Men jag fattar inte hur jag skall hinna med allt, igår kväll kände jag bara att de måste isäng för jag orkar inte vara vaken själv.

    Barnen är 12, 10, 5 och 3. Vad tycker ni de skall kunna hjälpa till med hemma? Som det är nu gör jag allt, mannen är inte att räkna, han har eget företag och måste jobba väldigt mycket för att få det att gå ihop.

    Barnen är absolut inte ovilliga att hjälpa till men det har bara blivit så att jag tar på mig allt. Känner hela tiden dåligt samvete för att jag har dåligt tålamod och ont om tid.

    Läxor skall göras och det skall köras till fritidsaktiviteter mm mm.

    När jag bara hade två var jag den mamman jag vill vara,läste alltid sagor på kvällen och hade tid att prata.

    Nu känns det som det bara snurrar på, jag är helt slut på kvällarna och lägger mig ibland före stora barnen.

    Vill ju vara en glad och närvarande mamma, inte en arg sur och frånvarande som det känns ibland. Mitt hjärta brister när jag känner att tiden inte finns för mys och spel eller vad det kan vara.

    Kom med era bästa tips!Tack på förhand
  2. 1
    Jag har för många barn! Just nu känns det som jag har för många barn för att vara en sån där bra mamma jag vill vara, Jag har fyra stycken underbara som jag självklart älskar över allt på jorden.

    Men jag fattar inte hur jag skall hinna med allt, igår kväll kände jag bara att de måste isäng för jag orkar inte vara vaken själv.

    Barnen är 12, 10, 5 och 3. Vad tycker ni de skall kunna hjälpa till med hemma? Som det är nu gör jag allt, mannen är inte att räkna, han har eget företag och måste jobba väldigt mycket för att få det att gå ihop.

    Barnen är absolut inte ovilliga att hjälpa till men det har bara blivit så att jag tar på mig allt. Känner hela tiden dåligt samvete för att jag har dåligt tålamod och ont om tid.

    Läxor skall göras och det skall köras till fritidsaktiviteter mm mm.

    När jag bara hade två var jag den mamman jag vill vara,läste alltid sagor på kvällen och hade tid att prata.

    Nu känns det som det bara snurrar på, jag är helt slut på kvällarna och lägger mig ibland före stora barnen.

    Vill ju vara en glad och närvarande mamma, inte en arg sur och frånvarande som det känns ibland. Mitt hjärta brister när jag känner att tiden inte finns för mys och spel eller vad det kan vara.

    Kom med era bästa tips!Tack på förhand
  3. Medlem sedan
    Dec 1999
    #2

    Också en med fyra

    Jag kör stenhårt med att mina ska plocka undan efter sig, städa sina rum. Älste är 8 och han och femåringen får hjälpa till att damsuga och plocka ur disken, plastsakerna i diskmaskinen tar tvååringen hand om. De älsta går ut med soporna om jag ber om det eller passar lillasyster på 2,5 mån. Bära ved eller hö till djuren fixar de också. När storebror gör läxor kan de andra pyssla eller lyssna om det tex är läsebok som han läser. Ibland syr jag eller bakar medans läxorna förhörs. Min man jobbar också mycket plus att han har kör eget företag brevid.MEN han tv hjälper ändå till hemma. Tex tvättar han nästan alltid, lagar mat på helgerna om jag vill mm. Sen tycker jag att arbeta tillsammans också är tid tillsammans. Men visst blir man trött ofta. Men nu kommer ju våren och ljuset och då tycker jag att det blir lättare
  4. 2
    Också en med fyra Jag kör stenhårt med att mina ska plocka undan efter sig, städa sina rum. Älste är 8 och han och femåringen får hjälpa till att damsuga och plocka ur disken, plastsakerna i diskmaskinen tar tvååringen hand om. De älsta går ut med soporna om jag ber om det eller passar lillasyster på 2,5 mån. Bära ved eller hö till djuren fixar de också. När storebror gör läxor kan de andra pyssla eller lyssna om det tex är läsebok som han läser. Ibland syr jag eller bakar medans läxorna förhörs. Min man jobbar också mycket plus att han har kör eget företag brevid.MEN han tv hjälper ändå till hemma. Tex tvättar han nästan alltid, lagar mat på helgerna om jag vill mm. Sen tycker jag att arbeta tillsammans också är tid tillsammans. Men visst blir man trött ofta. Men nu kommer ju våren och ljuset och då tycker jag att det blir lättare
  5. Medlem sedan
    Aug 2002
    #3

    Känner så då och då

    Men det tror jag alla gör, oavsett antal barn faktiskt...

    Det jag tycker att mina stora pojkar (de blir 9 och 12 nu i år) skall hjälpa till med är att hänga upp sina ytterkläder, lägga vantar/mössa/keps i den back de skall ligga, att de plockar undan från bordet efter sig, att de plockar upp i sitt rum på kvällen, att de lägger tvätt i tvättunnan, att de ser efter sina mindre syskon (de blir 3 och 6 nu i år) om jag måste ner till tvättstugan..... Ja, liknande saker.....

    Det de två små måste hjälpa till med är att lägga vantar/mössa/keps i den back det skall vara, att de och jag tillsammans städar deras rum.... Än så länge är det inte mycket mer....

    Och att jag då gör det mesta förövrigt.... Fast i regel är det faktiskt maken som gör rundorna till tvättstugan, det skall erkännas.... Det är tre trappor ner och tre trappor upp.... Det klarar inte min rygg nu när jag är gravid... Sen plockar jag, dammar, skurar, fixar undan i kök.... Han dammsuger och fixar i regel diskmaskinen.....

    Ja, lite så ser det ut här hemma.... Och visst hinner vi med läsning och mys och så.... Inte alltid i den utsträckning som jag vill men då skiter jag i de måsten jag lägger på mig själv och myser och läser iaf....
  6. 3
    Känner så då och då Men det tror jag alla gör, oavsett antal barn faktiskt...

    Det jag tycker att mina stora pojkar (de blir 9 och 12 nu i år) skall hjälpa till med är att hänga upp sina ytterkläder, lägga vantar/mössa/keps i den back de skall ligga, att de plockar undan från bordet efter sig, att de plockar upp i sitt rum på kvällen, att de lägger tvätt i tvättunnan, att de ser efter sina mindre syskon (de blir 3 och 6 nu i år) om jag måste ner till tvättstugan..... Ja, liknande saker.....

    Det de två små måste hjälpa till med är att lägga vantar/mössa/keps i den back det skall vara, att de och jag tillsammans städar deras rum.... Än så länge är det inte mycket mer....

    Och att jag då gör det mesta förövrigt.... Fast i regel är det faktiskt maken som gör rundorna till tvättstugan, det skall erkännas.... Det är tre trappor ner och tre trappor upp.... Det klarar inte min rygg nu när jag är gravid... Sen plockar jag, dammar, skurar, fixar undan i kök.... Han dammsuger och fixar i regel diskmaskinen.....

    Ja, lite så ser det ut här hemma.... Och visst hinner vi med läsning och mys och så.... Inte alltid i den utsträckning som jag vill men då skiter jag i de måsten jag lägger på mig själv och myser och läser iaf....
  7. Sölvi me 7:an i magen
    #4

    Förstår din sits!!!

    Jag har väl haft det lite likadant, och särskilt nu när jag åter igen är gravid märker jag att jag inte orkar något på kvällen. Har också en make med eget företag och som jobbar jämt.

    Lite tips har jag nog...

    1.Får din make att hjälpa till åtminstone på kvällarna och morgonen. Jag blev trött på detta att han aldrig hade tid. Det är ju VÅRA BARN vi pratar om!! De kommer att ångra sig sedan om det går genom barnens liv med en pappa som aldrig hinner. Nu får maken hjälpa till lite på morgonen (en kvart med att tvätta rumpor och väcka barn typ) och sedan är det han som kör dem till skola och dagis. Sedan är han \"ledig\" hela dagen tills ungefär 17.30 när vi skall äta mat. Då äter vi tillsamman, och sedan städar jag kök och så medans han lägger barnen. Han klagade ofta på att han tyckte vi skulle lägga dem \"tillsammans\" men jag har klart och tydlgit nu fått honom att förstå att barnen behöver _honom_ då. Mig har de på eftermiddagen. Så nu har han fått in det i sitt \"schema\". Han kör och hämtar på kvällarna till olika aktiviteter (Det blir från 17 och fram emot 19.30, men inte varje dag) och sedan lägger han de största. Det betyder att han har 10-15 minuter kvalitet tid med varje barn, för läsning, prat eller vad det nu är som behövs. Vi försöker börja vid 19.30 med 5 och 7 åringen, så är de klara vid 20 och sedan en halvtimme som delas på de tre äldsta. Då är alla isäng vid 20.30. De största kan sedan läsa en halvtimme i sängen eller så, men \"nattningen\" är över.
    Maken jobbar från 8-17.30 varje dag, och ibland så väljer han att lägga sig vid 21-22 för att stiga upp vid 4 och jobba i nästan 3 timmar innan morgon styret. Han sover ungefär 7 timmar då och det fungerar utmärkt. Tidigare var han isäng vi 01 och upp vid 6.30 och var mer död än levande....:) Han har ganske enkelt hittat en rytm som fungerar.
    Och förut så fick alltid barnen höra typ \"pappa har massor att göra så vi måste skynda\" typ...nu får han inte agera så, utan melaln 19.30 och 20.30 så är han barnens och även om han har mycket att göra så skall han INTE överföra detta till barnen. De skall INTE känna att de nästan är i vägen, utan att pappa har tid med dem.
    Oj, det blev mycket, men jag tror det är jätteviktigt för hela familjen. Jag kände att nog var nog...är man pappa så får man ta lite ansvar, och jag begär sannerligen inte mycket! Men nu börjar det fungera hos oss tycker jag!

    2.Vi har nyss börjat med dagsschema för varje barn. Där står olika moment, att göra, aktiviteter och så, för att barnen skall veta vad de skall göra och för att jag skall komma ihåg allt och även komma ihåg at barnen kan hjälpa till. Barnen tycker det är kul, de får kryssa för varje sak som är klar och sköter de schemat blir det månadspeng, sköter de det inte blir det lite avdrag. Till detta har vi ett bonus system (på samma schema) där de får bonuspricka för olika extra sysslor och annat (tex hjälpa mig att passa någont småsyskon, en morgon utan tjafs med syskon eller föräldrar, extra snöskottning..) Dessa prickar sparar man ihop till en tidning, hockeykort, man kan även ha badbiljet, MCD mål, bio...något som sporrar barnen.
    Jag har även på scheman skrivit upp \"hänga upp kläder\" och \"ställa bort skol/dagisväska\", trött på allt liggandes rundt om . Och så \"lägga fram kläder till nästa dag\" \"packa skolväskan\". Alla har också att de skall hjälpa ett yngre syskon med upplockning av leksaker, städa rum en dag i veckan. Sedan är det läxor och övning på instrumen för de som har det.
    Alla har var sin dag de hjälper mig med middagen (oerhört uppskattat, förut ville jag helst jobba ensam), bära ut sopor. De tre största (9 och 10 år) får hjälpa mig med tvätten var sin dag (måste ju lära sig någong gång), ta disken, vika strumpor.
    Ja, vad har vi mera...det kanske kommer nya uppgifter så smånigom. Mitt mål är att alla har åtminstone en sak som de får hjälpa till med varje dag. Du har barn i någelunda samma ålder som mina, så jag tror du kunde få bra med hjälp om du bara involverar barnen.

    3. För att middagen skall fungera har jag äntligen gjort matlista, och sätt till att man har varierat varje vecka när det gäller kött,fisk, kyckling, köttfärs och kor, pasta, ris och potatis. Barnen tycker det är kul att kolla på listan, veta vad det är till mat och sedan vad de själva skall göra denna veckan. För mig är detta till stor hjälp, då jag ofta gick halva em och funderade på vad vi skulle äta.

    4. Sedan i helgen när vi myser så gör vi det först med 5 och 7 åringen och sedan de tre största. De tycker det är kul att göra något utan de minsta. Och så vill jag ha bort TV tittande, och heller spela tillsammans!!!

    Det viktiga är ordning och reda när man har många barn tror jag. Och att plannera in tid med barnen. Allt går ofta i ett och det finns alltid så mycket att göra, så man får själv se till att man hinner med det där extra. Forfarande tycker jag ju att man hinner med för lite, men man kanske får börja med att sänka kraven lite och vara nöjd med att läsa en kvart, spela 20 minuter eller vad det nu är.
  8. 4
    Förstår din sits!!! Jag har väl haft det lite likadant, och särskilt nu när jag åter igen är gravid märker jag att jag inte orkar något på kvällen. Har också en make med eget företag och som jobbar jämt.

    Lite tips har jag nog...

    1.Får din make att hjälpa till åtminstone på kvällarna och morgonen. Jag blev trött på detta att han aldrig hade tid. Det är ju VÅRA BARN vi pratar om!! De kommer att ångra sig sedan om det går genom barnens liv med en pappa som aldrig hinner. Nu får maken hjälpa till lite på morgonen (en kvart med att tvätta rumpor och väcka barn typ) och sedan är det han som kör dem till skola och dagis. Sedan är han \"ledig\" hela dagen tills ungefär 17.30 när vi skall äta mat. Då äter vi tillsamman, och sedan städar jag kök och så medans han lägger barnen. Han klagade ofta på att han tyckte vi skulle lägga dem \"tillsammans\" men jag har klart och tydlgit nu fått honom att förstå att barnen behöver _honom_ då. Mig har de på eftermiddagen. Så nu har han fått in det i sitt \"schema\". Han kör och hämtar på kvällarna till olika aktiviteter (Det blir från 17 och fram emot 19.30, men inte varje dag) och sedan lägger han de största. Det betyder att han har 10-15 minuter kvalitet tid med varje barn, för läsning, prat eller vad det nu är som behövs. Vi försöker börja vid 19.30 med 5 och 7 åringen, så är de klara vid 20 och sedan en halvtimme som delas på de tre äldsta. Då är alla isäng vid 20.30. De största kan sedan läsa en halvtimme i sängen eller så, men \"nattningen\" är över.
    Maken jobbar från 8-17.30 varje dag, och ibland så väljer han att lägga sig vid 21-22 för att stiga upp vid 4 och jobba i nästan 3 timmar innan morgon styret. Han sover ungefär 7 timmar då och det fungerar utmärkt. Tidigare var han isäng vi 01 och upp vid 6.30 och var mer död än levande....:) Han har ganske enkelt hittat en rytm som fungerar.
    Och förut så fick alltid barnen höra typ \"pappa har massor att göra så vi måste skynda\" typ...nu får han inte agera så, utan melaln 19.30 och 20.30 så är han barnens och även om han har mycket att göra så skall han INTE överföra detta till barnen. De skall INTE känna att de nästan är i vägen, utan att pappa har tid med dem.
    Oj, det blev mycket, men jag tror det är jätteviktigt för hela familjen. Jag kände att nog var nog...är man pappa så får man ta lite ansvar, och jag begär sannerligen inte mycket! Men nu börjar det fungera hos oss tycker jag!

    2.Vi har nyss börjat med dagsschema för varje barn. Där står olika moment, att göra, aktiviteter och så, för att barnen skall veta vad de skall göra och för att jag skall komma ihåg allt och även komma ihåg at barnen kan hjälpa till. Barnen tycker det är kul, de får kryssa för varje sak som är klar och sköter de schemat blir det månadspeng, sköter de det inte blir det lite avdrag. Till detta har vi ett bonus system (på samma schema) där de får bonuspricka för olika extra sysslor och annat (tex hjälpa mig att passa någont småsyskon, en morgon utan tjafs med syskon eller föräldrar, extra snöskottning..) Dessa prickar sparar man ihop till en tidning, hockeykort, man kan även ha badbiljet, MCD mål, bio...något som sporrar barnen.
    Jag har även på scheman skrivit upp \"hänga upp kläder\" och \"ställa bort skol/dagisväska\", trött på allt liggandes rundt om . Och så \"lägga fram kläder till nästa dag\" \"packa skolväskan\". Alla har också att de skall hjälpa ett yngre syskon med upplockning av leksaker, städa rum en dag i veckan. Sedan är det läxor och övning på instrumen för de som har det.
    Alla har var sin dag de hjälper mig med middagen (oerhört uppskattat, förut ville jag helst jobba ensam), bära ut sopor. De tre största (9 och 10 år) får hjälpa mig med tvätten var sin dag (måste ju lära sig någong gång), ta disken, vika strumpor.
    Ja, vad har vi mera...det kanske kommer nya uppgifter så smånigom. Mitt mål är att alla har åtminstone en sak som de får hjälpa till med varje dag. Du har barn i någelunda samma ålder som mina, så jag tror du kunde få bra med hjälp om du bara involverar barnen.

    3. För att middagen skall fungera har jag äntligen gjort matlista, och sätt till att man har varierat varje vecka när det gäller kött,fisk, kyckling, köttfärs och kor, pasta, ris och potatis. Barnen tycker det är kul att kolla på listan, veta vad det är till mat och sedan vad de själva skall göra denna veckan. För mig är detta till stor hjälp, då jag ofta gick halva em och funderade på vad vi skulle äta.

    4. Sedan i helgen när vi myser så gör vi det först med 5 och 7 åringen och sedan de tre största. De tycker det är kul att göra något utan de minsta. Och så vill jag ha bort TV tittande, och heller spela tillsammans!!!

    Det viktiga är ordning och reda när man har många barn tror jag. Och att plannera in tid med barnen. Allt går ofta i ett och det finns alltid så mycket att göra, så man får själv se till att man hinner med det där extra. Forfarande tycker jag ju att man hinner med för lite, men man kanske får börja med att sänka kraven lite och vara nöjd med att läsa en kvart, spela 20 minuter eller vad det nu är.
  9. Medlem sedan
    Sep 2005
    #5

    :O)

    underbart!
  10. 5
    :O) underbart!
  11. Erika m5 barn
    #6

    Vi gjorde

    en hjälpa-till-schema med 5 olika saker(en sak per barn) som skulle göras varje dag.Det kom till när jag kände mig som en hushållsmaskin istället för en människa!Valdigt enkla saker men som unerlättade min vardag; plocka undan i hallen, plocka ur eller i diskmaskinen, duka, torka bordet. Min 6 åring packde en väska och skulle flytta hemifrån först men nu behövs inte schemat de hjälper till ändå!Och man kan småprata om man arbetar ihop! Om man lagar mat ihop är det ju nästan som egentid med sin mamma eller pappa.
    Om de hjälper till är hemmet klarstädat och jag kan plugga när de somnat vilket gör mig mindre stressad.
    Min 3,5 åring kan plocka ur diskmaskinen utan problem och att vika tvätt och bära in till sina lådor är självklart.Jag tycker att om småbarn bara får chansen att hjälpa till i sin takt så vinner man mycket. Det ar svårare att få dem att hjälpa till när de blivit äldre om de aldrig hjälpt till eller det de gjort alltid fått kritik eller man hjälpt dem med det sista hela tiden.
  12. 6
    Vi gjorde en hjälpa-till-schema med 5 olika saker(en sak per barn) som skulle göras varje dag.Det kom till när jag kände mig som en hushållsmaskin istället för en människa!Valdigt enkla saker men som unerlättade min vardag; plocka undan i hallen, plocka ur eller i diskmaskinen, duka, torka bordet. Min 6 åring packde en väska och skulle flytta hemifrån först men nu behövs inte schemat de hjälper till ändå!Och man kan småprata om man arbetar ihop! Om man lagar mat ihop är det ju nästan som egentid med sin mamma eller pappa.
    Om de hjälper till är hemmet klarstädat och jag kan plugga när de somnat vilket gör mig mindre stressad.
    Min 3,5 åring kan plocka ur diskmaskinen utan problem och att vika tvätt och bära in till sina lådor är självklart.Jag tycker att om småbarn bara får chansen att hjälpa till i sin takt så vinner man mycket. Det ar svårare att få dem att hjälpa till när de blivit äldre om de aldrig hjälpt till eller det de gjort alltid fått kritik eller man hjälpt dem med det sista hela tiden.
  13. Eir & barnen
    #7

    Ja du


    Lätt är det inte att få det att gå i hop.
    Jag har alltid prioriterat barnen och umgänget med dem före städning och det gör jag ännu. Nu är barnen ungdomar utom en, och de behöver fortfarande mycket tid av både mig och pappan. Tid är A och O för ett bra umgänge. Man delar de roliga upplevelserna med barnen men också kampen och vardagen. Det skapar gemenskap som är guld värd när barnen blir tonåringar.
    Jag önskar att man inte skulle behöva ha skuld för att barnen hjälper till, det är väl ganska naturligt att de får hjälpa till.

    Jag tror aldrig det är bra om inte pappa är delaktig, jag tror det kan bli en grogrund för bitterhet hos mamma senare i livet, eller har jag fel? Men om båda är överens om att den ena partnern satsar mer på jobbet en tid så kan det kanske fungera att den andra drar det tunga lasset med barnen.

    Acceptera är viktigt....Ju äldre jag blir desto mer accepterar jag pappans egna sätt att klä på, laga mat och umgås med barnen. Ok det blev en tung rosa sammetskjol till gympan häromdagen för femåringen. Men än sen!? Det är bara när man är fem år man vill gympa omkring i en paljettströdd sammetskjol. Tids nog ska hon också ha träningstop och träningsbrallor i sin ryggsäck.
    Det viktiga är ju att pappa är delaktig. Sedan försöker jag att inte lägga mig i på vilket sätt han genomför det hela. Våra sju barn har en mycket aktiv och närvarande pappa, bara det att jag inte alltid sett vad han gjort. Det är t.e.x alltid han som skjutsar och hämtar barnen till olika aktiviteter.

    Jag känner väl igen känslan av att vilja vara en sagoläsande mamma. Mitt tips är att du gömmer skräpet nånstans :0) och satsar på att läsa och mysa med barnen. Du kommer att må mycket bättre. Visst mår jag dåligt av att det är stökigt, men aldrig så dåligt som jag mår när jag inte hunnit läsa med mina barn.

    Men inte är det lätt att ha många barn, jag tycker det är jordens utmaning ungefär, och då är mina barn ändå rätt så stora.
  14. 7
    Ja du
    Lätt är det inte att få det att gå i hop.
    Jag har alltid prioriterat barnen och umgänget med dem före städning och det gör jag ännu. Nu är barnen ungdomar utom en, och de behöver fortfarande mycket tid av både mig och pappan. Tid är A och O för ett bra umgänge. Man delar de roliga upplevelserna med barnen men också kampen och vardagen. Det skapar gemenskap som är guld värd när barnen blir tonåringar.
    Jag önskar att man inte skulle behöva ha skuld för att barnen hjälper till, det är väl ganska naturligt att de får hjälpa till.

    Jag tror aldrig det är bra om inte pappa är delaktig, jag tror det kan bli en grogrund för bitterhet hos mamma senare i livet, eller har jag fel? Men om båda är överens om att den ena partnern satsar mer på jobbet en tid så kan det kanske fungera att den andra drar det tunga lasset med barnen.

    Acceptera är viktigt....Ju äldre jag blir desto mer accepterar jag pappans egna sätt att klä på, laga mat och umgås med barnen. Ok det blev en tung rosa sammetskjol till gympan häromdagen för femåringen. Men än sen!? Det är bara när man är fem år man vill gympa omkring i en paljettströdd sammetskjol. Tids nog ska hon också ha träningstop och träningsbrallor i sin ryggsäck.
    Det viktiga är ju att pappa är delaktig. Sedan försöker jag att inte lägga mig i på vilket sätt han genomför det hela. Våra sju barn har en mycket aktiv och närvarande pappa, bara det att jag inte alltid sett vad han gjort. Det är t.e.x alltid han som skjutsar och hämtar barnen till olika aktiviteter.

    Jag känner väl igen känslan av att vilja vara en sagoläsande mamma. Mitt tips är att du gömmer skräpet nånstans :0) och satsar på att läsa och mysa med barnen. Du kommer att må mycket bättre. Visst mår jag dåligt av att det är stökigt, men aldrig så dåligt som jag mår när jag inte hunnit läsa med mina barn.

    Men inte är det lätt att ha många barn, jag tycker det är jordens utmaning ungefär, och då är mina barn ändå rätt så stora.
  15. Medlem sedan
    Sep 2005
    #8

    mina barn

    får oxå hjälpa till här hemma, de två största har minst en sak/dag t.ex tvätt, disk, vattna blommor m.m
    9 åringen är bara här varannan helg (han bor hos sin pappa) men när han är här får även han hjälpa till. 3,5 åringen hjälper oxå till med glädje kan jag säga, han dammsuger, torkar golv, hänger tvätt, städar toalett. Allt efter hans egen förmåga och med mig som hjälper till. Han brukar även hjälpa till att baka och laga mat, han älskar det! Sambon jobbar skift så när han jobbar tidiga skiftet är det han som nattar.
  16. 8
    mina barn får oxå hjälpa till här hemma, de två största har minst en sak/dag t.ex tvätt, disk, vattna blommor m.m
    9 åringen är bara här varannan helg (han bor hos sin pappa) men när han är här får även han hjälpa till. 3,5 åringen hjälper oxå till med glädje kan jag säga, han dammsuger, torkar golv, hänger tvätt, städar toalett. Allt efter hans egen förmåga och med mig som hjälper till. Han brukar även hjälpa till att baka och laga mat, han älskar det! Sambon jobbar skift så när han jobbar tidiga skiftet är det han som nattar.
  17. Annelie 5
    #9

    Ibland känner man nog så...

    Det är väl så när vi blir äldre. Barnen klarar ALLT och har vilja till tusen. Ungdommar känner att de behvöer hjälp. Närman blivit förälder, känner jag ibland vågor med \"HUR ska jag orka med det här!\" ...
    sedan blir vi pensopnärer och ska väl då hitta problem och fel i allt? ; - )
    För så uppfattar jag att vi människor förändras!
    Fler som känner av det?
  18. 9
    Ibland känner man nog så... Det är väl så när vi blir äldre. Barnen klarar ALLT och har vilja till tusen. Ungdommar känner att de behvöer hjälp. Närman blivit förälder, känner jag ibland vågor med \"HUR ska jag orka med det här!\" ...
    sedan blir vi pensopnärer och ska väl då hitta problem och fel i allt? ; - )
    För så uppfattar jag att vi människor förändras!
    Fler som känner av det?
  19. Medlem sedan
    Sep 2002
    #10

    Så länge inte

    mannen kan vara närvarande och delaktig efter era behov så har jag inga tips att ge. Det känns som ett absolut minimum att man hjälps åt fifty-fifty med allt som hör till hus, hem och barn när man har några stycken att ta hand om.

    Här ligger väl iofs övervikten snarare åt andra hållet. Sambon gör allt utomhus- och biljobb (snöskottning, biltvätt etc), vi delar rätt lika på inomhusjobbet förutom tvätten som jag inte anförtror honom ;) och jag gör väl lite mer av hushållsköret just nu eftersom vi renoverar övervåningen och det han som sköter det (målning/spackling/ledningar/tapetsering...) men så tar han allt praktiskt med avlopp etc.

    Barnen här är 11 (kille), 7 (tjej), 3 (två killar) och 1½ (tjej). Det är de två storbarna som hjälper till, de små stökar bara fram ;)
    Men jag tog bort veckopengen för ett tag sen, de får tjäna ihop till den istället. Och det gör de genom att plocka upp på nedervåningen efter småbarnas framfart på kvällen, ta hand om småsyskonen nån halvtimme ibland och 7-åringen är en hejjare på att byta bajsblöjor. För såna grejer får de skriva upp en tia på whiteboarden som sen betalas ut som veckopeng.

    Men som sagt, har man ett gäng ungar bör man vara ett par föräldrar som hjälps åt. Jag hoppas det löser sig för er, kanske ljusnar det för mannen så han kan jobba mindre framöver?
  20. 10
    Så länge inte mannen kan vara närvarande och delaktig efter era behov så har jag inga tips att ge. Det känns som ett absolut minimum att man hjälps åt fifty-fifty med allt som hör till hus, hem och barn när man har några stycken att ta hand om.

    Här ligger väl iofs övervikten snarare åt andra hållet. Sambon gör allt utomhus- och biljobb (snöskottning, biltvätt etc), vi delar rätt lika på inomhusjobbet förutom tvätten som jag inte anförtror honom ;) och jag gör väl lite mer av hushållsköret just nu eftersom vi renoverar övervåningen och det han som sköter det (målning/spackling/ledningar/tapetsering...) men så tar han allt praktiskt med avlopp etc.

    Barnen här är 11 (kille), 7 (tjej), 3 (två killar) och 1½ (tjej). Det är de två storbarna som hjälper till, de små stökar bara fram ;)
    Men jag tog bort veckopengen för ett tag sen, de får tjäna ihop till den istället. Och det gör de genom att plocka upp på nedervåningen efter småbarnas framfart på kvällen, ta hand om småsyskonen nån halvtimme ibland och 7-åringen är en hejjare på att byta bajsblöjor. För såna grejer får de skriva upp en tia på whiteboarden som sen betalas ut som veckopeng.

    Men som sagt, har man ett gäng ungar bör man vara ett par föräldrar som hjälps åt. Jag hoppas det löser sig för er, kanske ljusnar det för mannen så han kan jobba mindre framöver?

Liknande trådar

  1. många barn
    By peao in forum Gravidsnack
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2009-08-29, 13:35
  2. många barn
    By Janna! in forum Många barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-08-24, 20:56
  3. Inga barn-många barn
    By xaramia in forum Ordet är fritt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2008-06-27, 10:31
  4. För många barn
    By Akleja in forum Ordet är fritt
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-03-09, 14:46
  5. hur många barn..
    By marianne4 in forum Ur barnamun
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-07-28, 11:56
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar