Skrivet: 2006-02-09, 14:50
#1
Nu har hon landat:)
Raketflickan:) För den som vill så finns min förlossningeberättelse nedan. Förhoppningsvis lite hopp i mörkret när det känns tufft, för det mesta så blir det ju så här bra:)
Kram på er tjejer och lycka till med era graviditeter:)
Här kommer min berättelse om förlossningen i raktetfart:
Den 7 februari, tre dagar över tiden, vaknade jag vid 4-snåret på morgonen av kännbara sammandragningar. De kom med 15 minuters mellanrum ungefär. Jag kunde ändå sova och slumra mellan varven fram till 7 på morgonen.
Jag väckte Gustav och vi åt frukost hela familjen innan Lasse lämnade Gustav på dagis.
Under förmiddagen kom värkarna, som nu var lite kraftigare, men ändå inte särskilt smärtsamma, med 10 minuters mellanrum. Jag vankade lite men gick sedan och vilade, från 13-15:30. Jag sov mellan värkarna och kände mig riktigt utvilad när jag gick och hämtade Gustav på dagis kl 16.
Jag var fortfarande osäker på om det var skarpt läge eller inte, för värkarna gjorde inte särskilt ont utan det räckte att stanna till en stund och pusta lite.
Gustav kollade på film och jag gjorde fläskpannkaka och Lasse kom hem från jobbet vid 18. Då började värkarna kännas lite mer, inte så himla farligt men ändå så att jag fick börja tänka lite på andningen.
Eftersom värkarna inte gjorde särskilt ont men ändå började nypa till lite så tänkte jag att det är dags att börja klocka, döm om min förvåning när det var 3-4 minuter mellan värkarna.
Jag ringde till förlossningen och de sa att jag skulle komma direkt. Vi instruerade farmor (som har varit hos oss en vecka), slet med oss BB-väskan och förutseende som jag är satte jag på mig en av Gustavs gamla blöjor om vattnet skulle gå i bilen.
Vi åkte 19:40 från Pixbo, på Mölndals bro gick vattnet och vi hade ungefär 5 minuter kvar till Mölndals sjukhus. Lasse släppte av mig och jag började gå mot hissen och nu kom värkarna väldigt tätt. Lasse kom ifatt mig och vi åkte hissen upp till förlossningen.
20:00 blev vi omhändertagna och fick ett rum med badkar, ååååh vad skönt tänkte jag, självklart ska jag bada.
20:10 låg jag på förlossningesängen för CTG och så skulle de ju kolla hur mycket jag var öppen. Oj 8 cm och en minut mellan värkarna. Surprise!!
Nu var värkarna fruktansvärda, jag tog lustgas och skrek att \"jag kommer inte ihåg att det var så här djävligt\" \"jag vet inte om jag orkar det här idag\". Joda, sa Lasse, nu är vi här och vi ska föda barn nu. Min älskade Lasse som alltid kan plocka upp mig när det är jobbigt. Jag kramade hans hand och han hjälpte mig med lustgasen. Han sa hela tiden att jag vara jätteduktig.
En barnmorskeelev skulle också känna på hur öppen jag var och då var jag ju plötsligt helt öppen och kände hur det pressade på. Jag måste krysta, skrek jag och kände hur någon urkraft tog tag i mig och hela kroppen visste precis vad den skulle göra. Jag krystade och kände hur huvudet pressade på .
Bra skrek alla på rummet, krysta igen!! Andra krystvärken kände jag hur huvudet var på väg ut och jag försökte att pressa på men huvudet gled tillbaka in.
Tredje krystvärken: Jag vet inte var kraften kom ifrån men jag fokuserade helt på barnet och att hon skulle ut nu. Jag kände hur huvudet passerade ut och någon ropade, tryck lite till... jag tryckte på igen och jag kände hur hela barnet gled ut. Hon kom upp på min mage och det första jag såg var en mörk kalufs, hon har massor med hår, och hennes underbart fina ansikte... min dotter!!!
Det gick så snabbt men ändå så hann jag med mentalt och nu när jag tänker på förlossningen så har jag bara glada, fina upplevelser av den. Det var så otroligt häftigt och jag var både pigg och full av energi när jag födde.
Som ni förstår så är hon världens finaste och hon är bara underbar. Hennes storebror har längtat lika mycket efter mamma som jag har längtat efter honom. Han tar det hela med ro och verkar tycka att syrran är helt ok.
Allt gott till alla blivande mammor:)
