och på förskola dagis. Jag är fundersam över om man ska få lämna barn på förskolan då man är föräldraledig. Är man föräldraledig så är man hemma och har då själv ansvar för sina barn. Förskolan är inget mål i sig anser jag.
Att ha 30 timmar som man får ha i Stockholm är skrämmande mycket när man själv är hemma. Frågan är vem skall betala att lediga föräldrar utnyttjar samhällsservice?
Hörde en lärare säga att många föräldrar blir chockade över vilket engagemang som krävs från deras sida när barnen börjar skolan. Tidigar e har de bara behövt lämna över till förskolan.
1
Läser här och på förskola dagis. Jag är fundersam över om man ska få lämna barn på förskolan då man är föräldraledig. Är man föräldraledig så är man hemma och har då själv ansvar för sina barn. Förskolan är inget mål i sig anser jag.
Att ha 30 timmar som man får ha i Stockholm är skrämmande mycket när man själv är hemma. Frågan är vem skall betala att lediga föräldrar utnyttjar samhällsservice?
Hörde en lärare säga att många föräldrar blir chockade över vilket engagemang som krävs från deras sida när barnen börjar skolan. Tidigar e har de bara behövt lämna över till förskolan.
för samhället som man retar sig på. För när det gäller en mamma som ändå är hemma, så håller i alla fall DEFINITIVT inte det där argumentet att det är lönsamt för att hon arbetar!
Sedan finns det säkert fall där det är bra för det äldre syskonet att vara på dagis kanske tre timmar om dagen för att ha kvar sina kompisar. (Men knappast sex timmar...)
Men då tycker jag att folk ska få betala för det ur egen ficka!
2
Nej, det är ju kostnaden... för samhället som man retar sig på. För när det gäller en mamma som ändå är hemma, så håller i alla fall DEFINITIVT inte det där argumentet att det är lönsamt för att hon arbetar!
Sedan finns det säkert fall där det är bra för det äldre syskonet att vara på dagis kanske tre timmar om dagen för att ha kvar sina kompisar. (Men knappast sex timmar...)
Men då tycker jag att folk ska få betala för det ur egen ficka!
Sjalv bor jag inte i Sverige langre och forvanar mej varje gang jag ser dessa diskussioner. I de flesta andra lander i varlden finns inte detta alternativet (lamna barn nar du sjalv ar hemma) savida men inte betalar for det.
Jag forstar inte det alls. Det jag ar mest chockad over ar varfor en Mamma som anda ar hemma med sitt ena barn inte vill ha sitt andra (sina andra barn) som ofta ar sma, hemma!!!!
Jag har mina tva pojkar hemma 5 och 2 och skulle inte dromma om nat annat. Jag har skaffat barn for att JAG vill ha barn och inte for att lamna bort dem.
Och snalla kom inte med kommentarer om att de blir asociala, barn maste ha kompisar, man som mamma inte kan stimulare dem. Det ar bara undanflyckter!
Ni som har era barn pa dagis nar ni ar hemma med era sma varfor har ni det? For att det ar bast for barnet? (varfor skulle det vara det) Eller for att det ar bekvamast for DIG?
3
Tycker det ar helknasigt! Sjalv bor jag inte i Sverige langre och forvanar mej varje gang jag ser dessa diskussioner. I de flesta andra lander i varlden finns inte detta alternativet (lamna barn nar du sjalv ar hemma) savida men inte betalar for det.
Jag forstar inte det alls. Det jag ar mest chockad over ar varfor en Mamma som anda ar hemma med sitt ena barn inte vill ha sitt andra (sina andra barn) som ofta ar sma, hemma!!!!
Jag har mina tva pojkar hemma 5 och 2 och skulle inte dromma om nat annat. Jag har skaffat barn for att JAG vill ha barn och inte for att lamna bort dem.
Och snalla kom inte med kommentarer om att de blir asociala, barn maste ha kompisar, man som mamma inte kan stimulare dem. Det ar bara undanflyckter!
Ni som har era barn pa dagis nar ni ar hemma med era sma varfor har ni det? For att det ar bast for barnet? (varfor skulle det vara det) Eller for att det ar bekvamast for DIG?
att det är enda sättet att behålla platsen. Då är det bättre att barnet får vara kvar på ett ställe det är tryggt på än att börja om från början efter föräldraledighetens slut.
Eller att man har ett hyperaktivt barn, ingen öppen förskola i närheten och det är vinter när barnet kommer så att det är svårt att vara ute. Det är synd att döma andra, även om jag har sett exempel då jag tycker att det är tveksamt om föräldrarna verkligen gör det bästa för alla parter genom att länma barnen på dagis under föräldraledigheten.
Kostnaden är en annan diskussion som jag inte tänker dra upp just nu, eftersom jag tycker att det är på tok för billigt att ha barnen på dagis.
4
Det KAN bero på att det är enda sättet att behålla platsen. Då är det bättre att barnet får vara kvar på ett ställe det är tryggt på än att börja om från början efter föräldraledighetens slut.
Eller att man har ett hyperaktivt barn, ingen öppen förskola i närheten och det är vinter när barnet kommer så att det är svårt att vara ute. Det är synd att döma andra, även om jag har sett exempel då jag tycker att det är tveksamt om föräldrarna verkligen gör det bästa för alla parter genom att länma barnen på dagis under föräldraledigheten.
Kostnaden är en annan diskussion som jag inte tänker dra upp just nu, eftersom jag tycker att det är på tok för billigt att ha barnen på dagis.
tycker jag inte är så himla mycket att bråka om. Det är ett demokratiskt fattat beslut att man ska få ha syskon på dagis, så man får väl bara utgå från att de flesta tycker det är så bra att det är något som samhället ska betala solidariskt.
Men - jag förstår inte vaför så många väljer att ha syskonet på dagis. Visst det finns undantag, t ex om syskonet är 5-6 år kan det nog vara bra att få gå några timmar om dagen (inte 30 timmar i veckan!) men många väljer ju att låta 2-4-åringar gå kvar/börja på dagis när syskonet kommer.
5
Kostnaden tycker jag inte är så himla mycket att bråka om. Det är ett demokratiskt fattat beslut att man ska få ha syskon på dagis, så man får väl bara utgå från att de flesta tycker det är så bra att det är något som samhället ska betala solidariskt.
Men - jag förstår inte vaför så många väljer att ha syskonet på dagis. Visst det finns undantag, t ex om syskonet är 5-6 år kan det nog vara bra att få gå några timmar om dagen (inte 30 timmar i veckan!) men många väljer ju att låta 2-4-åringar gå kvar/börja på dagis när syskonet kommer.
Jag bor ju inte heller i Sverige och håller i princip med i finansieringsfrågan. Men det är viktigt att komma ihåg att vi som bor i andra länder har TILLGÅNG till barnomsorg i privat regi som man betalar för själv och utnyttjar i vilket syfte man vill, no questions asked. Det är skillnad i Sverige där detta alternativ i praktiken inte existerar.
Det är alltför lätt att (i vanlig ordning) lägga skulden på föräldrarna, för att de utnyttjar en samhällstjänst som de i princip inte borde vara berättigade till, när man i själva verket borde fundera över hur man kan GE föräldrarna möjlighet att köpa den barnomsorg de vill ha utan att hela världen ska lägga sig i varför.
Dessutom ska man inte glömma bort att det inte alls är ovanligt utanför Sveriges gränser med en mycket tidigare skolstart - ibland så tidigt som 4 år. Dessutom tillhandahåller många länder ett antal timmars förskola för alla barn från åtminstone 3, ibland 2, års ålder. Man har i dessa länder en insikt om att förskolan har ett värde utöver barnpassningsaspekten, och man blir inte automatiskt betraktad som en dålig förälder för att man vill ge sitt barn en förskoleutbildning trots att man inte är nödd och tvungen.
Vad gäller chocken över mammor (alltid mammor, aldrig pappor) som inte vet sin plats i hemmet kan jag bara sucka tungt och önska att JAG kunde få bli chockad över folk som tror att deras värde som mödrar sitter i hur många timmar per vecka de får ihop hemma med barnen. Tyvärr kan jag ju knappast bli chockad längre, så ofta som de här kommentarerna kommer upp. Ärligt talat - TROR ni verkligen själva att föräldraskapet är en tävling i självuppoffring?
Eftersom jag alldeles frivilligt hade mitt äldsta barn på dagis (till en hisnande kostnad dessutom) när jag var hemma med mitt yngsta kan jag svara på dina frågor:
\"Ni som har era barn pa dagis nar ni ar hemma med era sma varfor har ni det? For att det ar bast for barnet? (varfor skulle det vara det) Eller for att det ar bekvamast for DIG?\"
Ja, jag gjorde det för att det var bekvämast för MIG! För MIG! MIG! MIG! Jag FINNS! Jag har en VILJA! Jag har BEHOV! Jag är en MÄNNISKA, inte bara en MORSA! Och guess what? Jag är en JÄTTEBRA mamma dessutom!
Hade mitt barn tagit minsta uns skada av att vara på dagis hade jag aldrig drömt om att göra det (och inte hans pappa heller - det må låta radikalt, men han är faktiskt OCKSÅ förälder till mina barn). Hade barnet tagit skada hade jag dock inte heller kunnat drömma om att ha honom på dagis när jag jobbade. Han mådde inte bättre eller sämre på dagis beroende på var jag befann mig medan han var där.
Nu skulle jag också vilja ställa några frågor:
Ni som har era större barn hemma när ni är hemma med era små, varför har ni det? För att det är bäst för barnet? (Varför skulle det vara det?) Eller för att det är bekvämast för DIG?
6
Hmm Jag bor ju inte heller i Sverige och håller i princip med i finansieringsfrågan. Men det är viktigt att komma ihåg att vi som bor i andra länder har TILLGÅNG till barnomsorg i privat regi som man betalar för själv och utnyttjar i vilket syfte man vill, no questions asked. Det är skillnad i Sverige där detta alternativ i praktiken inte existerar.
Det är alltför lätt att (i vanlig ordning) lägga skulden på föräldrarna, för att de utnyttjar en samhällstjänst som de i princip inte borde vara berättigade till, när man i själva verket borde fundera över hur man kan GE föräldrarna möjlighet att köpa den barnomsorg de vill ha utan att hela världen ska lägga sig i varför.
Dessutom ska man inte glömma bort att det inte alls är ovanligt utanför Sveriges gränser med en mycket tidigare skolstart - ibland så tidigt som 4 år. Dessutom tillhandahåller många länder ett antal timmars förskola för alla barn från åtminstone 3, ibland 2, års ålder. Man har i dessa länder en insikt om att förskolan har ett värde utöver barnpassningsaspekten, och man blir inte automatiskt betraktad som en dålig förälder för att man vill ge sitt barn en förskoleutbildning trots att man inte är nödd och tvungen.
Vad gäller chocken över mammor (alltid mammor, aldrig pappor) som inte vet sin plats i hemmet kan jag bara sucka tungt och önska att JAG kunde få bli chockad över folk som tror att deras värde som mödrar sitter i hur många timmar per vecka de får ihop hemma med barnen. Tyvärr kan jag ju knappast bli chockad längre, så ofta som de här kommentarerna kommer upp. Ärligt talat - TROR ni verkligen själva att föräldraskapet är en tävling i självuppoffring?
Eftersom jag alldeles frivilligt hade mitt äldsta barn på dagis (till en hisnande kostnad dessutom) när jag var hemma med mitt yngsta kan jag svara på dina frågor:
\"Ni som har era barn pa dagis nar ni ar hemma med era sma varfor har ni det? For att det ar bast for barnet? (varfor skulle det vara det) Eller for att det ar bekvamast for DIG?\"
Ja, jag gjorde det för att det var bekvämast för MIG! För MIG! MIG! MIG! Jag FINNS! Jag har en VILJA! Jag har BEHOV! Jag är en MÄNNISKA, inte bara en MORSA! Och guess what? Jag är en JÄTTEBRA mamma dessutom!
Hade mitt barn tagit minsta uns skada av att vara på dagis hade jag aldrig drömt om att göra det (och inte hans pappa heller - det må låta radikalt, men han är faktiskt OCKSÅ förälder till mina barn). Hade barnet tagit skada hade jag dock inte heller kunnat drömma om att ha honom på dagis när jag jobbade. Han mådde inte bättre eller sämre på dagis beroende på var jag befann mig medan han var där.
Nu skulle jag också vilja ställa några frågor:
Ni som har era större barn hemma när ni är hemma med era små, varför har ni det? För att det är bäst för barnet? (Varför skulle det vara det?) Eller för att det är bekvämast för DIG?
Det är så många som säger att de inte FÖRSTÅR varför andra inte handlar som de själva skulle ha gjort i den här frågan. För det första: Måste man FÖRSTÅ varför andra gör som de gör? Är det väldigt cyniskt av mig att misstänka att de väldigt ofta inte alls handlar om att vilja FÖRSTÅ, utan mera om att vilja FÖRDÖMA?
Om man inte FÖRSTÅR hur någon tänker är det ofta en bra ide att fråga dem, så att de kan förklara. Om det nu känns viktigt, menar jag - fast jag skulle som sagt hemskt gärna vilja veta varför det överhuvudtaget är relevant. (Om man nu inte talar om KOSTNADEN förstås, men den skriver du ju här inte är någonting att bråka om.)
Om jag gav någon närmare eftertanke till varför många väljer att vara hemma så mycket och länge som möjligt istället för att ge sig ut jobba skulle jag förmodligen bli tvungen att säga att jag inte FÖRSTÅR det. För jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan föredra öppna förskolan och 24/7-umgänge med barn som knappast kommer att tacka en, framför en egen försörjning och en ljus framtid inom något yrke. Men det är ju JAG - varför ska jag förstå eller ha åsikter överhuvudtaget kring vad någon annan gör?
7
Har du frågat dem? Det är så många som säger att de inte FÖRSTÅR varför andra inte handlar som de själva skulle ha gjort i den här frågan. För det första: Måste man FÖRSTÅ varför andra gör som de gör? Är det väldigt cyniskt av mig att misstänka att de väldigt ofta inte alls handlar om att vilja FÖRSTÅ, utan mera om att vilja FÖRDÖMA?
Om man inte FÖRSTÅR hur någon tänker är det ofta en bra ide att fråga dem, så att de kan förklara. Om det nu känns viktigt, menar jag - fast jag skulle som sagt hemskt gärna vilja veta varför det överhuvudtaget är relevant. (Om man nu inte talar om KOSTNADEN förstås, men den skriver du ju här inte är någonting att bråka om.)
Om jag gav någon närmare eftertanke till varför många väljer att vara hemma så mycket och länge som möjligt istället för att ge sig ut jobba skulle jag förmodligen bli tvungen att säga att jag inte FÖRSTÅR det. För jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan föredra öppna förskolan och 24/7-umgänge med barn som knappast kommer att tacka en, framför en egen försörjning och en ljus framtid inom något yrke. Men det är ju JAG - varför ska jag förstå eller ha åsikter överhuvudtaget kring vad någon annan gör?
Det många skäl att inte ha storasyskon under föräldraledigheten framförallt om de inte har varit
på förskola tidigare.
MEN
det finns en situation där jag kan finna det motiverat. Nämligen Storasyskon har varit ett tag på förskola hittat kompisar och trivs bra sedan föds småsyskonet som har en sjukdom eller annat som kräver MYCKET arbete från föräldrarna.
Det kan upplevas negativt för storasyskonet att lämna kompisarna på dagis för att vara hemma med trötta mamma/pappa som ägnar sig nästan uteslutande åt det krävande småsyskonet.
Det krävande småsyskonet gör att aktiviteter som badhall, fotboll och andra aktiviteter som utgår från att föräldrarna är med inte är möjligt.
Alltså får storsyskonet lämna kompisarna för att vara hemma med en av småsyskonet upptagen mamma, då kan jag inte tycka att det är fel att storasyskonet får vara på förskola men kanske inte 30 timmar utan istället 15-20 timmar.
8
en anledning Det många skäl att inte ha storasyskon under föräldraledigheten framförallt om de inte har varit
på förskola tidigare.
MEN
det finns en situation där jag kan finna det motiverat. Nämligen Storasyskon har varit ett tag på förskola hittat kompisar och trivs bra sedan föds småsyskonet som har en sjukdom eller annat som kräver MYCKET arbete från föräldrarna.
Det kan upplevas negativt för storasyskonet att lämna kompisarna på dagis för att vara hemma med trötta mamma/pappa som ägnar sig nästan uteslutande åt det krävande småsyskonet.
Det krävande småsyskonet gör att aktiviteter som badhall, fotboll och andra aktiviteter som utgår från att föräldrarna är med inte är möjligt.
Alltså får storsyskonet lämna kompisarna för att vara hemma med en av småsyskonet upptagen mamma, då kan jag inte tycka att det är fel att storasyskonet får vara på förskola men kanske inte 30 timmar utan istället 15-20 timmar.
det är en lyx som jag är tveksam till om vi har råd med i Sverige... men så vill jag ju sänka skatterna också:)
Men som det ser ut idag så är jag den förste att erkänna att jag själv har min 5-åring på förskolan trots att jag är hemma och föräldreledig. Jag har dessutom valt att studera på halvfart för att själv kunna styra tider bättre, så min son går 6 timmar/dag mån-tors.
Om det fanns barn hemma skulle jag ta hem honom på heltid, men det gör det inte. Vi har turen att ha en jättebra öppen förskola, men där är barnen knappt äldre än 3 år. Och någon form av kompisrelation tycker jag min son är värd... även om jag går hemma med lillebror.
Sedan förstår jag fullt ut de som behåller sin plats för att vara säker på att verkligen få dagisplats när man ska börja jobba. Har du storesyskon kvar på dagis har du oftast förtur för småsyskon... tar du hem stora syskon ska du hoppas få 2 (3?) dagisplatser när du behöver dem.
Och som CM också säger... det finns inga barnpassningsalternativ förutom dagis i Sverige. Farbror staten har ju sett till att det inte finns någon valfrihet på det området... så även om man skulle ha råd att betala vad det faktiskt kostar så finns inte det alternativet.
9
Kan hålla med om kostnaden det är en lyx som jag är tveksam till om vi har råd med i Sverige... men så vill jag ju sänka skatterna också:)
Men som det ser ut idag så är jag den förste att erkänna att jag själv har min 5-åring på förskolan trots att jag är hemma och föräldreledig. Jag har dessutom valt att studera på halvfart för att själv kunna styra tider bättre, så min son går 6 timmar/dag mån-tors.
Om det fanns barn hemma skulle jag ta hem honom på heltid, men det gör det inte. Vi har turen att ha en jättebra öppen förskola, men där är barnen knappt äldre än 3 år. Och någon form av kompisrelation tycker jag min son är värd... även om jag går hemma med lillebror.
Sedan förstår jag fullt ut de som behåller sin plats för att vara säker på att verkligen få dagisplats när man ska börja jobba. Har du storesyskon kvar på dagis har du oftast förtur för småsyskon... tar du hem stora syskon ska du hoppas få 2 (3?) dagisplatser när du behöver dem.
Och som CM också säger... det finns inga barnpassningsalternativ förutom dagis i Sverige. Farbror staten har ju sett till att det inte finns någon valfrihet på det området... så även om man skulle ha råd att betala vad det faktiskt kostar så finns inte det alternativet.
för barnet som komplement till hemmet, så har man väl sitt barn där om man kan.
Vilket är egentligen ditt problem?
Att vi är många som inte tycker som du?
10
Om man tycker att förskola är bra för barnet som komplement till hemmet, så har man väl sitt barn där om man kan.
Vilket är egentligen ditt problem?
Att vi är många som inte tycker som du?
Ibland är det till och med så att barn nr 1 inte vill gå till dagis utan stanna hemma med mamma och småsyskonet. Det stora barnet känner sig undanskuffat och bortvalt och då tvingar den hemmavarande föräldern ändå äldsta barnet att gå på dagis, för att de tror att det är bra. Men alltså hallo! Jag känner massor av folk som gjort så här.Att sedan barnet inte vill gå hem när föräldern väl hämtar är kanske då inte så konstigt. Den har ju fått använda hela dagen till att vänja sig att vara borta och är kanske också lite sur på föräldern när den kommer.
11
barnen vill vara hemma Ibland är det till och med så att barn nr 1 inte vill gå till dagis utan stanna hemma med mamma och småsyskonet. Det stora barnet känner sig undanskuffat och bortvalt och då tvingar den hemmavarande föräldern ändå äldsta barnet att gå på dagis, för att de tror att det är bra. Men alltså hallo! Jag känner massor av folk som gjort så här.Att sedan barnet inte vill gå hem när föräldern väl hämtar är kanske då inte så konstigt. Den har ju fått använda hela dagen till att vänja sig att vara borta och är kanske också lite sur på föräldern när den kommer.
Ibland känns det som att förälder måste man utelämna sig själv helt det är bara barnen som gäller. Jag tycker du gör rätt. Jag anser som förskollärare att förskolan är pedagogisk och utvecklnade för barnen det är INTE ett ställe som föräldrar bara lämnar sin barn för att slippa ha dem.
Varför måste man hela tiden vara anklagande och nedlåtande mot människor som inte gör på det sätt som man själv tycker är bra? förstår inte det. Varför ge skuldkänslor till andra?
Min dotter mår superbra av att vara på förskolan fast jag är hemma med lillebror. Och jag tycker också det är skönt att få lite egen tid med lillebror då jag inte hela tiden behöver säga tt hon får vänta på sin tur, hon har sin tid i förskolan och älskar den.
12
Du finns Ibland känns det som att förälder måste man utelämna sig själv helt det är bara barnen som gäller. Jag tycker du gör rätt. Jag anser som förskollärare att förskolan är pedagogisk och utvecklnade för barnen det är INTE ett ställe som föräldrar bara lämnar sin barn för att slippa ha dem.
Varför måste man hela tiden vara anklagande och nedlåtande mot människor som inte gör på det sätt som man själv tycker är bra? förstår inte det. Varför ge skuldkänslor till andra?
Min dotter mår superbra av att vara på förskolan fast jag är hemma med lillebror. Och jag tycker också det är skönt att få lite egen tid med lillebror då jag inte hela tiden behöver säga tt hon får vänta på sin tur, hon har sin tid i förskolan och älskar den.
Och där kom då DEN smockan igen! Vem var det som utdelade den förra gången, alldeles nyligen härinne?
Jag kan inte låta bli att le, och hoppas vid GUD att det inte sitter en massa stackars människor här och läser och tror att det faktiskt ÄR så.
Hur man än vrider och vänder på det, så SKA du ha dåligt samvete om du är mor och har barn på dagis. Vill de inte vara där ska du ha dåligt samvete - HUR kan en Riktig Mamma göra något med sitt barn som barnet inte VILL, hua, vilken tanke! Vill de vara där ska du OCKSÅ ha dåligt samvete - för alla vet ju att det inte är sant, de försöker bara straffa dig för att du övergivit dem.
Hjälp, jag skulle bli tokig om jag höll på så där, och letade signaler hela tiden på om barnet vill si eller barnet vill så. I vår familj är det de vuxna som bestämmer, och vi tassar inte runt på tå och ber om ursäkt om vi skulle råka tänka på oss själva och vad som fungerar för HELA familjen någon gång.
Läser här kan man ju tro att förskolan är någon sorts tortyr i jämförelse med allt det underbara som (tydligen) pågår varje dag hemma hos Riktiga Mödrar med ammande spädbarn.
13
He he Och där kom då DEN smockan igen! Vem var det som utdelade den förra gången, alldeles nyligen härinne?
Jag kan inte låta bli att le, och hoppas vid GUD att det inte sitter en massa stackars människor här och läser och tror att det faktiskt ÄR så.
Hur man än vrider och vänder på det, så SKA du ha dåligt samvete om du är mor och har barn på dagis. Vill de inte vara där ska du ha dåligt samvete - HUR kan en Riktig Mamma göra något med sitt barn som barnet inte VILL, hua, vilken tanke! Vill de vara där ska du OCKSÅ ha dåligt samvete - för alla vet ju att det inte är sant, de försöker bara straffa dig för att du övergivit dem.
Hjälp, jag skulle bli tokig om jag höll på så där, och letade signaler hela tiden på om barnet vill si eller barnet vill så. I vår familj är det de vuxna som bestämmer, och vi tassar inte runt på tå och ber om ursäkt om vi skulle råka tänka på oss själva och vad som fungerar för HELA familjen någon gång.
Läser här kan man ju tro att förskolan är någon sorts tortyr i jämförelse med allt det underbara som (tydligen) pågår varje dag hemma hos Riktiga Mödrar med ammande spädbarn.
har man riktigt mycket pengar så kan man ju anställa en vit dagmamma eller barnflicka, det är ingen som hindrar dig. Så dagis är ju inte det enda alternativet som finns. Däremot så är dagis och i vissa fall dagmamma de enda alternativ som staten betalar!
14
Finns och finns har man riktigt mycket pengar så kan man ju anställa en vit dagmamma eller barnflicka, det är ingen som hindrar dig. Så dagis är ju inte det enda alternativet som finns. Däremot så är dagis och i vissa fall dagmamma de enda alternativ som staten betalar!
känner sig barnet tvingat att mista sina kompisar och sin vardag för att vara hemma och se när lillssyskonet får mat, byter bajsblöja eller skriker av kolik...
jag vet flera som tagit hem sina barn för att det, för att de tror att de inte är riktiga mödrar annnars, de älskar inte sina barn annars, de är egoister, de tänker inte på barnen utan på sitt eget rykte som helig moder...
16
japp och lika känner sig barnet tvingat att mista sina kompisar och sin vardag för att vara hemma och se när lillssyskonet får mat, byter bajsblöja eller skriker av kolik...
jag vet flera som tagit hem sina barn för att det, för att de tror att de inte är riktiga mödrar annnars, de älskar inte sina barn annars, de är egoister, de tänker inte på barnen utan på sitt eget rykte som helig moder...
Innan jag fick barn tyckte jag att det var konstigt att folk ville ha sitt barn på dagis fast de själva var hemma. Kan fortfarande känna att jag nog inte skulle skola in ett litet barn när en tvåa är på väg. Men alla har inte tätt mellan barnen. Dottern har gått i förskola mer än halva sitt liv, det är den vardag hon känner till. Även fast vi tränar bokstäver, räknar, gör pärlplattor, garnbollar mm. hemma tycker jag att det är skönt att hon får göra det någon annanstans oxå. Det betyder nämligen att jag inte behöver ha dåligt samvete för att vi bara \"slöar\" en dag och det betyder att jag har tid att vila lite.
Nu har vi väldigt snäva ekonomiskaramar men jag skulle kunna tänka mig att omprioritera för att betala mer för förskolan. Jag är även för förslaget om skolgång från tidigare ålder, så jag ser inte förskolan som barnpassning.
17
Skulle kunna betala Innan jag fick barn tyckte jag att det var konstigt att folk ville ha sitt barn på dagis fast de själva var hemma. Kan fortfarande känna att jag nog inte skulle skola in ett litet barn när en tvåa är på väg. Men alla har inte tätt mellan barnen. Dottern har gått i förskola mer än halva sitt liv, det är den vardag hon känner till. Även fast vi tränar bokstäver, räknar, gör pärlplattor, garnbollar mm. hemma tycker jag att det är skönt att hon får göra det någon annanstans oxå. Det betyder nämligen att jag inte behöver ha dåligt samvete för att vi bara \"slöar\" en dag och det betyder att jag har tid att vila lite.
Nu har vi väldigt snäva ekonomiskaramar men jag skulle kunna tänka mig att omprioritera för att betala mer för förskolan. Jag är även för förslaget om skolgång från tidigare ålder, så jag ser inte förskolan som barnpassning.
varför skulle en unge som gillar sin förskola, sina kompisar och fröknar bli berövad på det för att föräldrarna velat skaffa en unge till?
om man resonerar som du utgår man ju från att förskolan är alltigenom dålig och att barn alltid mår bättre hemma, vilket jaginte tror är sant.
jag tror att för de allra flesta är förskolan något positivt och utvecklande. att barnen sedan också tycker om attvara hemma är ingen kontradiktion. barn kan gilla både ock. utan att föräldrarna är dåliga.
jag kommer inte ta min unge ur förskolan för att hon skall få en syster. det vore grymt att ta ifrån hemnne det hon har på förskolan som är värdefullt för henne. att sitta hemma med mig och en bebis är kanppast vad som skulle stimulera henne fullt ut och hon skulle inte bli gladare av det.
om man skriver ett inlägg som ditt utgår jag också ifrån att man aldrig haft en unge som vår var som bebis, sov max 20 min i sträck, jaghanna ldrig äta eller duscha, var sjuk och på sjukhus i fyra månader till och från, ammande en timme varannan timme och jag sov de få minuter om dygnet som hon sov. vad är det för liv för en treåring att ha? på ÖF är det bara småbarn...
du får det också till att vi som väljer att ha barn på förkola \"trots\" syskon (och vi är en stor majoritet) skullevara oengagerade (du antyder att månag blir så \"chockade\" (vilket ordval) när barnen börjar skolan. det är knappast fallet. vi ser till våra barns vardag, vikten att få ha kvar rutiner och vardag trots syskon och för oss i storstäder, så komma tillbaka till samma förskla över huvudtaget.
jag förstår inte ditt resonemang alls. och det handlar inte om att jag inte älskar min unge elelr kan stimulera henne, det handlar om att förskolan är ett bra komplement med andra vuxna och ralationer tll andra barn som vi som hennes föräldrar inte kan ge henne genom att a hennee hemma, och för oss är det värdefullt och ger henne många goda erfranheter och upptäckter tillsamans med andra som inte är hennes närmaste familj.
18
vänd på det hela, varför skulle en unge som gillar sin förskola, sina kompisar och fröknar bli berövad på det för att föräldrarna velat skaffa en unge till?
om man resonerar som du utgår man ju från att förskolan är alltigenom dålig och att barn alltid mår bättre hemma, vilket jaginte tror är sant.
jag tror att för de allra flesta är förskolan något positivt och utvecklande. att barnen sedan också tycker om attvara hemma är ingen kontradiktion. barn kan gilla både ock. utan att föräldrarna är dåliga.
jag kommer inte ta min unge ur förskolan för att hon skall få en syster. det vore grymt att ta ifrån hemnne det hon har på förskolan som är värdefullt för henne. att sitta hemma med mig och en bebis är kanppast vad som skulle stimulera henne fullt ut och hon skulle inte bli gladare av det.
om man skriver ett inlägg som ditt utgår jag också ifrån att man aldrig haft en unge som vår var som bebis, sov max 20 min i sträck, jaghanna ldrig äta eller duscha, var sjuk och på sjukhus i fyra månader till och från, ammande en timme varannan timme och jag sov de få minuter om dygnet som hon sov. vad är det för liv för en treåring att ha? på ÖF är det bara småbarn...
du får det också till att vi som väljer att ha barn på förkola \"trots\" syskon (och vi är en stor majoritet) skullevara oengagerade (du antyder att månag blir så \"chockade\" (vilket ordval) när barnen börjar skolan. det är knappast fallet. vi ser till våra barns vardag, vikten att få ha kvar rutiner och vardag trots syskon och för oss i storstäder, så komma tillbaka till samma förskla över huvudtaget.
jag förstår inte ditt resonemang alls. och det handlar inte om att jag inte älskar min unge elelr kan stimulera henne, det handlar om att förskolan är ett bra komplement med andra vuxna och ralationer tll andra barn som vi som hennes föräldrar inte kan ge henne genom att a hennee hemma, och för oss är det värdefullt och ger henne många goda erfranheter och upptäckter tillsamans med andra som inte är hennes närmaste familj.
för jag har precis kollat det alternativet eftersom vi står i riskzonen för att inte få dagisplats när vi behöver den i höst.
Om jag anställer en barnflicka helt enligt alla konstens skatteregler och tar smällen av att betala vad det kostar (dvs ca 15.000 kr/mån) så är det _risken_ att anställa någon som stoppar mig.
Med de regler som gäller för sjukskrivningar idag (tack (s)) så är jag skyldig att stå för sjukpenning när barnflickan blir sjuk... jag ska också stå för rehabilitering om han/hon behöver det. Och det spelar ingen roll om personen ifråga har fått dagisförkylning av stora killen, influensan eller brutit benet efter en blöt kväll på stan. Ansvaret och kostnaden är min iallafall.
För att toppa det så får jag inte VABa när min barnflicka är sjuk... eftersom VAB bara gäller när barnet är sjukt. Och om jag inte VABar så har jag heller inte rätt att vara hemma från jobbet...
Så summa sumarum kan jag stå med en kostnad för en barnflicka som jag inte har \"nytta av\"... och måste hoppas jag har en bra arbetsgivare som inte ger mig sparken för att jag är hemma utan giltig orsak (alt. tar med barnet till jobbet)... och är jag hemma är jag det utan ersättning.
Kan nog klassas som en av de snabbaste vägarna till personlig konkurs om det skulle inträffa...
19
Det håller jag inte med om för jag har precis kollat det alternativet eftersom vi står i riskzonen för att inte få dagisplats när vi behöver den i höst.
Om jag anställer en barnflicka helt enligt alla konstens skatteregler och tar smällen av att betala vad det kostar (dvs ca 15.000 kr/mån) så är det _risken_ att anställa någon som stoppar mig.
Med de regler som gäller för sjukskrivningar idag (tack (s)) så är jag skyldig att stå för sjukpenning när barnflickan blir sjuk... jag ska också stå för rehabilitering om han/hon behöver det. Och det spelar ingen roll om personen ifråga har fått dagisförkylning av stora killen, influensan eller brutit benet efter en blöt kväll på stan. Ansvaret och kostnaden är min iallafall.
För att toppa det så får jag inte VABa när min barnflicka är sjuk... eftersom VAB bara gäller när barnet är sjukt. Och om jag inte VABar så har jag heller inte rätt att vara hemma från jobbet...
Så summa sumarum kan jag stå med en kostnad för en barnflicka som jag inte har \"nytta av\"... och måste hoppas jag har en bra arbetsgivare som inte ger mig sparken för att jag är hemma utan giltig orsak (alt. tar med barnet till jobbet)... och är jag hemma är jag det utan ersättning.
Kan nog klassas som en av de snabbaste vägarna till personlig konkurs om det skulle inträffa...
jag har aldrig hävdat att det skulle vara billigt att ha anställda! (Vilket är _en_ anledning till att jag jobbar själv och inte har några anställda) Men möjligheten finns! Det är inte förbjudet. Det finns trots allt människor även i Sverige som har barnflicka, städhjälp, trädgårdsskötare etc.
20
Jovisst jag har aldrig hävdat att det skulle vara billigt att ha anställda! (Vilket är _en_ anledning till att jag jobbar själv och inte har några anställda) Men möjligheten finns! Det är inte förbjudet. Det finns trots allt människor även i Sverige som har barnflicka, städhjälp, trädgårdsskötare etc.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
