Några kanske minns att jag skrev ett inlägg för ett tag sen. Jag har inte svarat på alla fina inlägg jag fick för vi fick åka in akut med vår tjej strax efteråt. Nu har min tjej sond, men det är mot min vilja. Jag är jätterädd att hon helt ska rata flaskan, börja kräkas (gjorde det igår) och att vi ska gå in i samma helvete som jag förstår att många av er har gått/går igenom.
Varför har hon då sond om jag är emot det? Jag orkar inte kämpa och argumentera längre för jag är ju inte helt säker på att sonden inte är nödvändig. Lilltjejen är ju sjuk och jag förstår att hon behöver näring. Dock äter (åt) hon ju själv om man bara orkar sitta länge och det gör inte nattpersonalen och vi orkar inte heller när vi är på sjukhus. Hemma kunde vi ju sitta i lugn och ro
Personalen säger att man inte kan bli frisk eller orka utvecklas om man äter så långsamt. Jag tycker nog att man ska åtgärda problemen i stället (diafragmabråck + hjärtfel är nu konstaterade och ska opereras) men de vill vänta tills hon har \"återfått\" sina krafter. Ingen lyssnar på oss som säger att bättre än så här kommer hon inte att bli för detta är normalt för henne.
Vi kommer vara på sjukhuset i evighet och avvakta operationer och under tiden kommer vi att skapa ett sondbehov som så småningom kommer att bli en knapp (\"för det är smidigare när det gäller sånna mängder\") och mina mardrömmar blir sanna.
Å andra sidan så vill jag inte att hon ska få näringsbrist och borde de inte veta bäst när de är utbildade? Just nu hatar jag mitt liv.
/A
1
Sond satt - mot min vilja Några kanske minns att jag skrev ett inlägg för ett tag sen. Jag har inte svarat på alla fina inlägg jag fick för vi fick åka in akut med vår tjej strax efteråt. Nu har min tjej sond, men det är mot min vilja. Jag är jätterädd att hon helt ska rata flaskan, börja kräkas (gjorde det igår) och att vi ska gå in i samma helvete som jag förstår att många av er har gått/går igenom.
Varför har hon då sond om jag är emot det? Jag orkar inte kämpa och argumentera längre för jag är ju inte helt säker på att sonden inte är nödvändig. Lilltjejen är ju sjuk och jag förstår att hon behöver näring. Dock äter (åt) hon ju själv om man bara orkar sitta länge och det gör inte nattpersonalen och vi orkar inte heller när vi är på sjukhus. Hemma kunde vi ju sitta i lugn och ro
Personalen säger att man inte kan bli frisk eller orka utvecklas om man äter så långsamt. Jag tycker nog att man ska åtgärda problemen i stället (diafragmabråck + hjärtfel är nu konstaterade och ska opereras) men de vill vänta tills hon har \"återfått\" sina krafter. Ingen lyssnar på oss som säger att bättre än så här kommer hon inte att bli för detta är normalt för henne.
Vi kommer vara på sjukhuset i evighet och avvakta operationer och under tiden kommer vi att skapa ett sondbehov som så småningom kommer att bli en knapp (\"för det är smidigare när det gäller sånna mängder\") och mina mardrömmar blir sanna.
Å andra sidan så vill jag inte att hon ska få näringsbrist och borde de inte veta bäst när de är utbildade? Just nu hatar jag mitt liv.
förstår din oro. Svårt att råda också eftersom Anna uppenbarligen har en svår medicinsk problematik. Du måste lita på vårdpersonalen i det här läget. MEN gör det inte undantagslöst. Känner du att något är fel så måste du agera på din magkänsla.
Vad gäller att inte kunna utvecklas om man äter för långsamt så måste jag muttra lite.. När Victoria åt själv så tog det 7-10h/dygn att få i henne det hon behövde. Efter att ha haft sond i 5 veckor hade hon fått så kraftiga kräkningar att hon tvingades ha kontinuerlig matning, dvs 22-24h/dygn istället. Det tog lång tid att komma ifrån det och fortfarande när hon blir dålig så är det på det sättet vi måste mata.
Det du ska tänka på är att dra i nödbromsen om Anna visar tecken på att sluta äta själv, visar att hon får ont vid sondning(tecken på att maten kommer för snabbt och i för stora volymer)och framförallt om hon börjar kräkas på allvar.
För kräkningarna är en biverkning, oförklarad??, på sondmatning och har man väl hamnat i den onda cirkeln att maten åker upp i tid och otid så har liksom konceptet med att hjälpa barnet att äta fallit.
Fortsätt fråga om du undrar över något. Du kan t.ex. be om att få tala med den person på sjukhuset som har hand om sondbarn. (Knappsköterska eller nutritionssköterska brukar de kallas.)
Du får ta lite en dag i taget. Finns här om du behöver!
2
Tråkigt att höra.. förstår din oro. Svårt att råda också eftersom Anna uppenbarligen har en svår medicinsk problematik. Du måste lita på vårdpersonalen i det här läget. MEN gör det inte undantagslöst. Känner du att något är fel så måste du agera på din magkänsla.
Vad gäller att inte kunna utvecklas om man äter för långsamt så måste jag muttra lite.. När Victoria åt själv så tog det 7-10h/dygn att få i henne det hon behövde. Efter att ha haft sond i 5 veckor hade hon fått så kraftiga kräkningar att hon tvingades ha kontinuerlig matning, dvs 22-24h/dygn istället. Det tog lång tid att komma ifrån det och fortfarande när hon blir dålig så är det på det sättet vi måste mata.
Det du ska tänka på är att dra i nödbromsen om Anna visar tecken på att sluta äta själv, visar att hon får ont vid sondning(tecken på att maten kommer för snabbt och i för stora volymer)och framförallt om hon börjar kräkas på allvar.
För kräkningarna är en biverkning, oförklarad??, på sondmatning och har man väl hamnat i den onda cirkeln att maten åker upp i tid och otid så har liksom konceptet med att hjälpa barnet att äta fallit.
Fortsätt fråga om du undrar över något. Du kan t.ex. be om att få tala med den person på sjukhuset som har hand om sondbarn. (Knappsköterska eller nutritionssköterska brukar de kallas.)
Du får ta lite en dag i taget. Finns här om du behöver!
Usch så tråkigt att du känner dig så ledsen. Jag förstår att du är rädd och orolig att du ska komma in i den onda cirkeln med matvägran och kräk men jag tror nog ändå att du måste lita på läkarna om de säger att hon inte får tillräckligt med näring. När är det tänkt att hon ska opereras för sina problem med hjärta och diafragma? Finns det någon tidsplan?
Ibland kan det vara så att läkarna vill att barnen ska uppnå en viss vikt för att de ska klara en större operation. Så var det med Frida, hon fick gödas ett tag inför sin hjärtoperation. *ler* Och det var nog bra för det är en tuff operation och man behöver krafter då.
Som Gabrielle skrev så tycker jag också att du ska vara uppmärksam på förändringar. Vad ger man i sonden? Tänk på att för stor fetthalt i sondmaten kan i sig generera kräkningar. I vårt fall blev räddningen att helt sluta med sondnäringar och ge vanlig semper välling berikad med vispgrädde istället. Hon fick då samma mängd kalorier men kräktes inte alls vilket gjorde att vikten verkligen tog fart. Dietisten var dock inte så glad, hon menade att det inte var någon fullvärdig kost och det var det ju förstås inte heller - på sikt, men just DÅ var det vår räddning!
Fortsätt skriva här!!!!
Kram
Ann
3
Hej. Usch så tråkigt att du känner dig så ledsen. Jag förstår att du är rädd och orolig att du ska komma in i den onda cirkeln med matvägran och kräk men jag tror nog ändå att du måste lita på läkarna om de säger att hon inte får tillräckligt med näring. När är det tänkt att hon ska opereras för sina problem med hjärta och diafragma? Finns det någon tidsplan?
Ibland kan det vara så att läkarna vill att barnen ska uppnå en viss vikt för att de ska klara en större operation. Så var det med Frida, hon fick gödas ett tag inför sin hjärtoperation. *ler* Och det var nog bra för det är en tuff operation och man behöver krafter då.
Som Gabrielle skrev så tycker jag också att du ska vara uppmärksam på förändringar. Vad ger man i sonden? Tänk på att för stor fetthalt i sondmaten kan i sig generera kräkningar. I vårt fall blev räddningen att helt sluta med sondnäringar och ge vanlig semper välling berikad med vispgrädde istället. Hon fick då samma mängd kalorier men kräktes inte alls vilket gjorde att vikten verkligen tog fart. Dietisten var dock inte så glad, hon menade att det inte var någon fullvärdig kost och det var det ju förstås inte heller - på sikt, men just DÅ var det vår räddning!
att det känns jobbigt för dig och att du är orolig. Men jag tror inte att alla barn slutar äta för att de får sond. Vet ett hjärtbarn som behövde sond ett tag men som efter en tid tvärt började äta. Det finns solskenshistorier också... Lycka till och fortsätt berätta!
4
Förstår att det känns jobbigt för dig och att du är orolig. Men jag tror inte att alla barn slutar äta för att de får sond. Vet ett hjärtbarn som behövde sond ett tag men som efter en tid tvärt började äta. Det finns solskenshistorier också... Lycka till och fortsätt berätta!
Jag hade tänkt svara på ditt inlägg tidigare, men hann aldrig riktigt.
Min yngsta dotter sondades till och från fram tills dess att hon var fem månader gammal. Då skulle hon ha fått knapp men det sköts hela tiden upp och till sist visade det sig att hon faktiskt kunde få i sig tillräckligt med näring på egen hand. Nu är hon drygt ett och ett halvt och har inte sondats på över ett år (förutom tre dagar i samband med en operation).
Hela historien är ganska lång och krånglig men jag kan berätta att vi har haft det väldigt jobbigt även utan sond och knapp. Fixeringen vid mat och viktuppgång var så total så länge, speciellt den första tiden utan sond. Det är fortfarande en dominerande del av vår vardag, hur mycket har hon ätit, när ska hon äta, vad ska hon äta, vad gör vi om hon inte äter bla bla. (Hon lever i princip på barnsondnäring fortfarande)
Att min dotter skulle få knapp var som den värsta mardröm jag hade kunnat föreställa mig, det var som att själva knappen var värre än det faktum att hon faktiskt var kraftigt underviktig och inte kunde äta själv. När vi slutade sonda på prov kändes som att hela tillvaron gick ut på att slangen i näsan inte skulle komma tillbaka.
Jag vet inte varför men det var så ångestladdat med de där slangarna, trots att de faktiskt kanske behövdes.
Vid ett tillfälle var det en sjuksköterska som sa \"du vill inte att hon ska behöva knapp för det är en bekräftelse på att hon är sjuk\". Då tyckte jag att hon var dum i huvudet, nu vet jag att hon hade åtminstone lite rätt.
det behöver förstås absolut inte vara så för er. Jag ville bara ge en annan sida av saken. Jag tycker också att det var hopplöst att få vettig information (det vi hade nytta av hittade vi i princip här och på en norsk knapp-sida som jag har glömt adressen till).
Fråga gärna om du tycker att det här svaret var oklart.
6
hej Jag hade tänkt svara på ditt inlägg tidigare, men hann aldrig riktigt.
Min yngsta dotter sondades till och från fram tills dess att hon var fem månader gammal. Då skulle hon ha fått knapp men det sköts hela tiden upp och till sist visade det sig att hon faktiskt kunde få i sig tillräckligt med näring på egen hand. Nu är hon drygt ett och ett halvt och har inte sondats på över ett år (förutom tre dagar i samband med en operation).
Hela historien är ganska lång och krånglig men jag kan berätta att vi har haft det väldigt jobbigt även utan sond och knapp. Fixeringen vid mat och viktuppgång var så total så länge, speciellt den första tiden utan sond. Det är fortfarande en dominerande del av vår vardag, hur mycket har hon ätit, när ska hon äta, vad ska hon äta, vad gör vi om hon inte äter bla bla. (Hon lever i princip på barnsondnäring fortfarande)
Att min dotter skulle få knapp var som den värsta mardröm jag hade kunnat föreställa mig, det var som att själva knappen var värre än det faktum att hon faktiskt var kraftigt underviktig och inte kunde äta själv. När vi slutade sonda på prov kändes som att hela tillvaron gick ut på att slangen i näsan inte skulle komma tillbaka.
Jag vet inte varför men det var så ångestladdat med de där slangarna, trots att de faktiskt kanske behövdes.
Vid ett tillfälle var det en sjuksköterska som sa \"du vill inte att hon ska behöva knapp för det är en bekräftelse på att hon är sjuk\". Då tyckte jag att hon var dum i huvudet, nu vet jag att hon hade åtminstone lite rätt.
det behöver förstås absolut inte vara så för er. Jag ville bara ge en annan sida av saken. Jag tycker också att det var hopplöst att få vettig information (det vi hade nytta av hittade vi i princip här och på en norsk knapp-sida som jag har glömt adressen till).
Fråga gärna om du tycker att det här svaret var oklart.
Jag har suttit länge och funderat på hur jag ska svara dig. Jag är rädd att du ska ta illa upp, men det är bara mina personliga reflektioner i all välmening och jag hoppas att det kanske kan ge dig lite nya perspektiv.
Först och främst så betyder det inte per autmatik att ett barn som sondas en period slutar att äta för all framtid. Jag vet flera barn som fötts för tidigt som behövt sond i början innan de själva _orkade_ äta. Jag har goda vänner vars tvillingar fick RS-viruset när de var ett par månader och fick sondas under tiden de vårdades på sjukhuset. De är synnerligen matglada idag.
Eftersom din dotter har diafragmabråck och hjärtfel förstår jag att matningen går långsamt. (Ärligt talat så är jag förundrad att hon klarat sig så bra i fem månader!) Hennes andning gör säkert att det är jättejobbigt för henne att äta och svälja. Försök själv att dricka ett glas vatten när du är andfådd så får du se! Och det finns inte plats för så mycket mat i magen om den ligger i brösthålan, och med mat i magen trycker det på lungorna och andningen blir ännu jobbigare. Hjärtfel vet jag inget om, men det brukar oftast inte bidra till aptiten.
Det jag försöker råda dig till är att våga hoppas att lilla A kommer att kunna och vilja äta när bråcket och hjärtfelet är korrigerat. Just nu behöver hon alla krafter hon kan få för att orka med de tuffa operationer som är helt nödvändiga för att hon ska må bra i framtiden. Självklart ska ni vara uppmärksamma på om hon verkar må dåligt av sondningen och se till att personalen hittar ett sätt att få i lilla A näring på ett sätt som funkar för alla.
Sist men inte minst rekommenderar jag att ni ber att få prata med en kurator på sjukhuset. Det är värt hur mycket som helst att få prata med ett utomstående proffs som kan hjälpa en att sortera sina tankar.
Lycka till med lilltjejjen. Ni har en tuff period framför er, men jag lovar att ni klarar mer än ni någonsin tror.
8
Hej Anna Jag har suttit länge och funderat på hur jag ska svara dig. Jag är rädd att du ska ta illa upp, men det är bara mina personliga reflektioner i all välmening och jag hoppas att det kanske kan ge dig lite nya perspektiv.
Först och främst så betyder det inte per autmatik att ett barn som sondas en period slutar att äta för all framtid. Jag vet flera barn som fötts för tidigt som behövt sond i början innan de själva _orkade_ äta. Jag har goda vänner vars tvillingar fick RS-viruset när de var ett par månader och fick sondas under tiden de vårdades på sjukhuset. De är synnerligen matglada idag.
Eftersom din dotter har diafragmabråck och hjärtfel förstår jag att matningen går långsamt. (Ärligt talat så är jag förundrad att hon klarat sig så bra i fem månader!) Hennes andning gör säkert att det är jättejobbigt för henne att äta och svälja. Försök själv att dricka ett glas vatten när du är andfådd så får du se! Och det finns inte plats för så mycket mat i magen om den ligger i brösthålan, och med mat i magen trycker det på lungorna och andningen blir ännu jobbigare. Hjärtfel vet jag inget om, men det brukar oftast inte bidra till aptiten.
Det jag försöker råda dig till är att våga hoppas att lilla A kommer att kunna och vilja äta när bråcket och hjärtfelet är korrigerat. Just nu behöver hon alla krafter hon kan få för att orka med de tuffa operationer som är helt nödvändiga för att hon ska må bra i framtiden. Självklart ska ni vara uppmärksamma på om hon verkar må dåligt av sondningen och se till att personalen hittar ett sätt att få i lilla A näring på ett sätt som funkar för alla.
Sist men inte minst rekommenderar jag att ni ber att få prata med en kurator på sjukhuset. Det är värt hur mycket som helst att få prata med ett utomstående proffs som kan hjälpa en att sortera sina tankar.
Lycka till med lilltjejjen. Ni har en tuff period framför er, men jag lovar att ni klarar mer än ni någonsin tror.
Jag tar inte illa upp för några av era svar. De verkar så genomtänka och ärliga och jag är jätteglad över att ni har tagit er tid. Jag har fått många nya bra perspektiv på det hela och känner mig mer hoppfull.
Under helgen har jag haft en liten kris och skrikit åt en sköterska (som ville att lilla A bara skulle äta var fjärde timme fast hon är van att äta var tredje och visar att hon är hungrig då) men efter det så har det känt bättre. Dottern fick feber och har varit riktigt dålig söndag, måndag och faktiskt så är jag glad över att ha sonden nu. Vi vill ju få upp vikten så hon kan genomgå sina nödvändiga operationer.
Jag känner också hopp när jag får veta att alla barn inte blir bundna till sin sond och sedan måste få knapp. Logopeden har förklarat för mig att eftersom vår dotter ju kunnat både amma och ta flaska i fem månader (om än lååångsamt) så har hon ju fått en fantastisk motorisk träning och har en känsla för hur man gör när man äter. Just nu väljer jag att lyssna på det för att orka.
Vi är kvar på sjukhuset på obestämd tid och kämpar på. Rapport kommer nog om ni vill veta mer.
Kram och tack!
9
Tack för era svar! Jag tar inte illa upp för några av era svar. De verkar så genomtänka och ärliga och jag är jätteglad över att ni har tagit er tid. Jag har fått många nya bra perspektiv på det hela och känner mig mer hoppfull.
Under helgen har jag haft en liten kris och skrikit åt en sköterska (som ville att lilla A bara skulle äta var fjärde timme fast hon är van att äta var tredje och visar att hon är hungrig då) men efter det så har det känt bättre. Dottern fick feber och har varit riktigt dålig söndag, måndag och faktiskt så är jag glad över att ha sonden nu. Vi vill ju få upp vikten så hon kan genomgå sina nödvändiga operationer.
Jag känner också hopp när jag får veta att alla barn inte blir bundna till sin sond och sedan måste få knapp. Logopeden har förklarat för mig att eftersom vår dotter ju kunnat både amma och ta flaska i fem månader (om än lååångsamt) så har hon ju fått en fantastisk motorisk träning och har en känsla för hur man gör när man äter. Just nu väljer jag att lyssna på det för att orka.
Vi är kvar på sjukhuset på obestämd tid och kämpar på. Rapport kommer nog om ni vill veta mer.
Jag har inte barn med sond själv, men ett barn med hjärtfel som idag är 10 år. Om du vill prata med någon om det finns det en sida här med hjärtebarn. Det finns många hjärtbarn där som även har knapp eller sond eller har haft.
Min dotter kunde också ammas ,i hela tre månader men orkade inte äta fullt ut. Hon blev opererad vid 3,5 mån och redan efter operationen slurkade hon i sig 150 ml. Hon hade som högst ätit 70-80 ml innan och fick mat varannan timme. När jag ammade så snuttade hon dygnet runt, därför slutade jag av ren utmattning ,två veckor innan operation. Då först indåg jag hur lite hon fick i sig. Men hon gick sakta upp i vikt så det var ingen fara för henne, men hon mådde inte bra....
Det finns massa hopp om att hon äter själv efter sina operationer. Försök tänk på vad som är bäst för henne just nu,idag, och ta framtiden som den kommer....
Vilket hjärtfel har din dotter? Min har aortastenos. Jag har även en vän som fick en son med diafragmabråck så jag vet lite hur jobbigt det är. Han kunde inte äta alls i början och blev opererad vid 1 veckas ålder. Sedan fick han tarmvred efter ett par veckor och blev opererad igen och efter det började han äta helt själv. Han är 4 år idag och anses vara helt frisk...han var ovanlig på så sätt att de flesta diafragmabråcksbarnen brukar inte väga mer än runt 2 kg när de föds, men han vägde hela 4 kg! Ändå var bråcket stort och halva lungan var outvecklad.
Lycka till..Anette
10
En liten fråga och ett tips... Jag har inte barn med sond själv, men ett barn med hjärtfel som idag är 10 år. Om du vill prata med någon om det finns det en sida här med hjärtebarn. Det finns många hjärtbarn där som även har knapp eller sond eller har haft.
Min dotter kunde också ammas ,i hela tre månader men orkade inte äta fullt ut. Hon blev opererad vid 3,5 mån och redan efter operationen slurkade hon i sig 150 ml. Hon hade som högst ätit 70-80 ml innan och fick mat varannan timme. När jag ammade så snuttade hon dygnet runt, därför slutade jag av ren utmattning ,två veckor innan operation. Då först indåg jag hur lite hon fick i sig. Men hon gick sakta upp i vikt så det var ingen fara för henne, men hon mådde inte bra....
Det finns massa hopp om att hon äter själv efter sina operationer. Försök tänk på vad som är bäst för henne just nu,idag, och ta framtiden som den kommer....
Vilket hjärtfel har din dotter? Min har aortastenos. Jag har även en vän som fick en son med diafragmabråck så jag vet lite hur jobbigt det är. Han kunde inte äta alls i början och blev opererad vid 1 veckas ålder. Sedan fick han tarmvred efter ett par veckor och blev opererad igen och efter det började han äta helt själv. Han är 4 år idag och anses vara helt frisk...han var ovanlig på så sätt att de flesta diafragmabråcksbarnen brukar inte väga mer än runt 2 kg när de föds, men han vägde hela 4 kg! Ändå var bråcket stort och halva lungan var outvecklad.
Periodvis när vi hade sonden på Linnéa men när hon ändå smakade på maten så gav vi henne bröstet(i ert fall flaskan) smatidigt som vi sondade i maten. Det var super! Då får de ju suga som dem är vana vid men får ändå i sig mängden. Det körde vi med och många ggr var det räddningen för oss och linnéa. Hon är en väldigt lat person när det gäller mat:-)
Om din tjej har hjärtfel förstår jag mkt väl att sonden behövs och då är det bara frågan om en kortare tid också innan operationen. Om du inte fått ovanstående förslag redan så ta upp det med vårdpersonalen och föreslå detta. Säg att det prövats med framgång hos andra liknande patienter:-) De få ml hon får is ig via flaskan kan ju antingen vara utöver sonden eller räknas in i mängden om de nu stirrar sig lika blinda på ml/kg som de gjorde på Ackis.
Lycka till med operationen också!
11
En kompomiss kanske? Periodvis när vi hade sonden på Linnéa men när hon ändå smakade på maten så gav vi henne bröstet(i ert fall flaskan) smatidigt som vi sondade i maten. Det var super! Då får de ju suga som dem är vana vid men får ändå i sig mängden. Det körde vi med och många ggr var det räddningen för oss och linnéa. Hon är en väldigt lat person när det gäller mat:-)
Om din tjej har hjärtfel förstår jag mkt väl att sonden behövs och då är det bara frågan om en kortare tid också innan operationen. Om du inte fått ovanstående förslag redan så ta upp det med vårdpersonalen och föreslå detta. Säg att det prövats med framgång hos andra liknande patienter:-) De få ml hon får is ig via flaskan kan ju antingen vara utöver sonden eller räknas in i mängden om de nu stirrar sig lika blinda på ml/kg som de gjorde på Ackis.
Lycka till med operationen också!
Det var först efter ett par år som jag riktigt insåg hur jobbigt min son måste haft det när han var spädbarn - jobbigt med andningen, jobbigt med kräkningar och framför allt hur jobbigt det var för honom att äta. När han var tre månader ville jag bara att han skulle bli frisk och vara som andra barn och kunde inte \"se\" realistiskt på hans förutsättningar. Jag önskar att någon inom sjukvården hade hjälpt mig med det, men å andra sidan hade jag kanske inte varit så mottaglig för den informationen eftersom jag inte ville att hans problem skulle vara så stora.
Min son hade också diafragmabråck när han föddes. Han var dock mycket sjukare än din dotter, så bara för att min son har knapp så behöver det inte betyda att din dotter kommer att få det. Diafragmabråck är ju så otroligt olika.
12
Glömde skriva... Det var först efter ett par år som jag riktigt insåg hur jobbigt min son måste haft det när han var spädbarn - jobbigt med andningen, jobbigt med kräkningar och framför allt hur jobbigt det var för honom att äta. När han var tre månader ville jag bara att han skulle bli frisk och vara som andra barn och kunde inte \"se\" realistiskt på hans förutsättningar. Jag önskar att någon inom sjukvården hade hjälpt mig med det, men å andra sidan hade jag kanske inte varit så mottaglig för den informationen eftersom jag inte ville att hans problem skulle vara så stora.
Min son hade också diafragmabråck när han föddes. Han var dock mycket sjukare än din dotter, så bara för att min son har knapp så behöver det inte betyda att din dotter kommer att få det. Diafragmabråck är ju så otroligt olika.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
