Hej alla!

Nu har det gått en vecka sedan jag fick de första sporadiska värkarna (som jag inte fattade var värkar på hela dagen förräns till kvällen :O). Det känns konstigt, de gågna dagarna sen förlossningen startade har liksom flutit ihop till en enda massa. Det är mycket känslor, jag hade väntat och längtat och byggt upp en spänning och sen sa det pang och så var det över, hon var född. Jag har fortfarande inte landat med hela känslopaketet, tänker mycket på förlossningen. Ibalnd kan jag börja störtgrina vid minnena, inte för att jag är ledsen egentligen men jag får bara ett mystiskt jättebehov av att gråta. Som sagt, vi har inte kommit ner på jorden än efter denna graviditeten och förlossningen! Kan tänka att det trots allt hade ett gott syfte \"förr\" när man låg på sal på BB i flera dagar med andra mammor och kunde mala om sin förlossning hur mycket som helst, och gå igenom den igen.

Här hemma går det verkligen i ett sakta mak. Hämtmat och obäddade sängar. Jag är evigt tacksam att B ska vara hemma i fem veckor för då slipper jag känna pressen att få igång vardagen direkt.
Lillan tillvaro består i att äta, sova och slå nytt rekord i bajsblöjjeproduktion. Hon är ganska förnöjsam och skriker rätt lite *pepparpeppar*. Hon sover det mesta av dagarna, är vaken ett par perioder bara. Hade hon sovit lika bra om nätterna hade man varit fräsch som en nyväckt törnrosa varje morgon, men så ät tyvärr inte fallet. Så sömnbristen sätter sina små spår eftersom damen är en nattvarelse som slår upp sina blå efter midnatt.
Var och PKU:ade härom dagen. Vågen visade då 2970 g, 35 gram mindre än vid födslen, så mjölk är där gott om!
Max är som de flesta andra storasyskon verkar vara kluven inför uppgiften som storebror. Jag försöker se till att han får sin egentid med mej så gott det går också. Inte helt lätt men det kommer nog med tiden.

Ska fixa lite bilder på bloggen sen så ni får se mitt andra underverk. Jag är inte så lite stolt över henne! ;)

Hoppas ni har det bra därute!