Förlossningen startade egentligen 00:58 på torsdag morgon med att vattnet gick. I och med att jag inte hade några värkar så stannade vi kvar hemma på inrådan från förlossning. Ingen av oss kunde dock sova någon vidare. Åkte sedan in till OM mottagningen på Östra sjukhuset och fick konstaterat att det var vattnet som gått (som om vi inte märkte det när vi helt plötsligt fick en vattensäng!) och så körde de en kurva för att se att bebisen mådde bra.
Fick sedan tid till igångsättning fredag morgon 08,00. Handlade lunch och åkte hem, försökte vila och så....
Makens föräldrar kom på eftermiddagen och vi gick och la oss tidigt. Vid 13,30-tiden var jag på toa och sedan hade jag lite ont. Somnade till emellan och satte sedan TENS:en. Vaknade vid varje värk och tryckte i panik upp styrkan på TENS:en. Tillslut var jag tvungen att väcka makenså fick han massera. Vi ringde förlossning som sa att vi var välkomna innan 08.00 om det fanns behov av det.
Värkarna avstannade under resan men när jag blev avlämnad vid förlossningen på Östra så kände jag mig liten. En undersköterska tog hand om mig till dess att maken kom (säkert flera minuter).
Fick snabbt lustgas vilken jag sedan inte släppte. (tyckte inte om den när jag födde Johan). Sedan körde de en ny kurva och konstaterade att jag var öppen 5 cm. Sedan flöt timmarna på och vi pratade, skojade, dansade och försökte vila. Under hela tiden var jag i något lyckorus av att inte behöva värkstimulerande medel. Hade vansinnigt ont i perioder men upplevde ändå inte att jag behövde mer smärtstillande.
Ett tag stod det lite stilla och då föreslog de att jag skulle ställa mig på knä och luta mig mot en saccosäck. Sagt och gjort (har ingen aning om hur jag lyckades ta mig dit med mina onda fogar). Nu hände det saker och det gick åt massor med lustgas. Kändes dock inte bekvämt någon längre stund. Anledningen till att jag var tveksam till att byta ställning var att jag fick världens kramp i livmodern så snart jag bytte position (värk?).
Efter ytterligare ett tag så var jag helt öppen (10 cm) men bebisen stod högt upp. Försökte att röra på mig men inget direkt hjälpte. Den nytillkomna barnmorskan försökte få mig att kissa. När jag satte mig så kändes det obehagligt. Upp i sängen igen. Barnmorskan insåg att det skulle ta ytterligare en stund och ville sätta nål i handen (i fall att). Jag tänkte har jag kommit så här långt utan värkstimulerande så inte 17!.
När hon gått ut ur rummet så känner jag att jag inte kan ligga på rygg längre (vilket fram till nu var det enda tänkbara) så jag flippar runt och lägger mig på sidan. Maken blev helt förskräckt för jag var nära att tippa ur sängen! NU sätter rejäla krystvärkar in och jag säger till det är dags att hämta barnmorskan för nu kommer bebisen! Han sticker ut huvudet och sedan är hon där. Vid ett tillfälle så säger hon till mig att låta det töja. Under 4 minuter (enligt journalen) så krystar jag och sedan kommer Mathilda ut! Så det tog från anländandet på förlossningen 7,5 timmar, till dess att hon var ute.
Jag får direkt upp henne på magen och hon blir bedömd till apgar 9, 10, 10 Vilken triumf! Vi avvaktar sedan att moderkakan skall komma ut. Tyvärr så dröjer den på sig och man sätter akupunktur för att stimulera, inget händer. Jag börjar sedan att blöda och man fattar kvickt beslut om att ta ut moderkakan med operation.
Jag är lite tveksam till detta men inser att det inte är något att diskutera. Uppe på operation så instruerar de mig att flytta över mig till operationsbordet och sedan dricka en vätska. Alla är jättegulliga och tar sig tid även om det är bråttom. Har rejält ont i magen men inser att det bara finns en väg framåt. När de kommer med en mask och ber mig andas så tar jag rejäla tag och blundar. Sedan talar de med mig och det är över.
Trodde att det skulle vara värre. Fick ligga kvar på uppvak i nästan två timmar och får blod för att piggna till. Sedan kör de mig till BB och jag får träffa maken och Mathilda. Har inga känningar alls efter operationsdelen. Det enda var att benen var helt skakiga och att jag eventuellt av den anledningen hade träningsvärk (eller så var det av förlossningen).
Efter två nätter på BB så kände jag mig klar att åka hem. Har fått order om att ta det lugnt, vila och dricka mycket (samt ta järn!) Så nu hasar jag omkring i pyamas. Var ute en sväng igår i det fina vädret men upplever nu att mina fogar protesterar rejält.
Det fräckaste med förlossningen var att jag helt lyssnade på min kropp och att jag inte gick sönder alls.
1
Förlossningsberättelse Förlossningen startade egentligen 00:58 på torsdag morgon med att vattnet gick. I och med att jag inte hade några värkar så stannade vi kvar hemma på inrådan från förlossning. Ingen av oss kunde dock sova någon vidare. Åkte sedan in till OM mottagningen på Östra sjukhuset och fick konstaterat att det var vattnet som gått (som om vi inte märkte det när vi helt plötsligt fick en vattensäng!) och så körde de en kurva för att se att bebisen mådde bra.
Fick sedan tid till igångsättning fredag morgon 08,00. Handlade lunch och åkte hem, försökte vila och så....
Makens föräldrar kom på eftermiddagen och vi gick och la oss tidigt. Vid 13,30-tiden var jag på toa och sedan hade jag lite ont. Somnade till emellan och satte sedan TENS:en. Vaknade vid varje värk och tryckte i panik upp styrkan på TENS:en. Tillslut var jag tvungen att väcka makenså fick han massera. Vi ringde förlossning som sa att vi var välkomna innan 08.00 om det fanns behov av det.
Värkarna avstannade under resan men när jag blev avlämnad vid förlossningen på Östra så kände jag mig liten. En undersköterska tog hand om mig till dess att maken kom (säkert flera minuter).
Fick snabbt lustgas vilken jag sedan inte släppte. (tyckte inte om den när jag födde Johan). Sedan körde de en ny kurva och konstaterade att jag var öppen 5 cm. Sedan flöt timmarna på och vi pratade, skojade, dansade och försökte vila. Under hela tiden var jag i något lyckorus av att inte behöva värkstimulerande medel. Hade vansinnigt ont i perioder men upplevde ändå inte att jag behövde mer smärtstillande.
Ett tag stod det lite stilla och då föreslog de att jag skulle ställa mig på knä och luta mig mot en saccosäck. Sagt och gjort (har ingen aning om hur jag lyckades ta mig dit med mina onda fogar). Nu hände det saker och det gick åt massor med lustgas. Kändes dock inte bekvämt någon längre stund. Anledningen till att jag var tveksam till att byta ställning var att jag fick världens kramp i livmodern så snart jag bytte position (värk?).
Efter ytterligare ett tag så var jag helt öppen (10 cm) men bebisen stod högt upp. Försökte att röra på mig men inget direkt hjälpte. Den nytillkomna barnmorskan försökte få mig att kissa. När jag satte mig så kändes det obehagligt. Upp i sängen igen. Barnmorskan insåg att det skulle ta ytterligare en stund och ville sätta nål i handen (i fall att). Jag tänkte har jag kommit så här långt utan värkstimulerande så inte 17!.
När hon gått ut ur rummet så känner jag att jag inte kan ligga på rygg längre (vilket fram till nu var det enda tänkbara) så jag flippar runt och lägger mig på sidan. Maken blev helt förskräckt för jag var nära att tippa ur sängen! NU sätter rejäla krystvärkar in och jag säger till det är dags att hämta barnmorskan för nu kommer bebisen! Han sticker ut huvudet och sedan är hon där. Vid ett tillfälle så säger hon till mig att låta det töja. Under 4 minuter (enligt journalen) så krystar jag och sedan kommer Mathilda ut! Så det tog från anländandet på förlossningen 7,5 timmar, till dess att hon var ute.
Jag får direkt upp henne på magen och hon blir bedömd till apgar 9, 10, 10 Vilken triumf! Vi avvaktar sedan att moderkakan skall komma ut. Tyvärr så dröjer den på sig och man sätter akupunktur för att stimulera, inget händer. Jag börjar sedan att blöda och man fattar kvickt beslut om att ta ut moderkakan med operation.
Jag är lite tveksam till detta men inser att det inte är något att diskutera. Uppe på operation så instruerar de mig att flytta över mig till operationsbordet och sedan dricka en vätska. Alla är jättegulliga och tar sig tid även om det är bråttom. Har rejält ont i magen men inser att det bara finns en väg framåt. När de kommer med en mask och ber mig andas så tar jag rejäla tag och blundar. Sedan talar de med mig och det är över.
Trodde att det skulle vara värre. Fick ligga kvar på uppvak i nästan två timmar och får blod för att piggna till. Sedan kör de mig till BB och jag får träffa maken och Mathilda. Har inga känningar alls efter operationsdelen. Det enda var att benen var helt skakiga och att jag eventuellt av den anledningen hade träningsvärk (eller så var det av förlossningen).
Efter två nätter på BB så kände jag mig klar att åka hem. Har fått order om att ta det lugnt, vila och dricka mycket (samt ta järn!) Så nu hasar jag omkring i pyamas. Var ute en sväng igår i det fina vädret men upplever nu att mina fogar protesterar rejält.
Det fräckaste med förlossningen var att jag helt lyssnade på min kropp och att jag inte gick sönder alls.
journalen så var jag sövd i 19 minuter. Men enligt personalen så handlade det om 10-15 minuter. Som sagt det enda besvärliga var att jag var skrovlig i halsen efter. Inget illamående eller smärta.
Tog detta bra mycket hellre än att bli rejält sydd. Har ex inga problem med underlivet och det känns inte ens svullet. Sedan hade det i och försig varit trevligt att avsluta denna fantastiska förlossning med att moderkakan kommit ut av sig själv... men men men inget att grubbla över nu.
Vad var det som hände dig? Fick dom ut den till slut eller fick du vara vaken (ryggmärgsbedövning var visst ett alternativ).
3
Enligt journalen så var jag sövd i 19 minuter. Men enligt personalen så handlade det om 10-15 minuter. Som sagt det enda besvärliga var att jag var skrovlig i halsen efter. Inget illamående eller smärta.
Tog detta bra mycket hellre än att bli rejält sydd. Har ex inga problem med underlivet och det känns inte ens svullet. Sedan hade det i och försig varit trevligt att avsluta denna fantastiska förlossning med att moderkakan kommit ut av sig själv... men men men inget att grubbla över nu.
Vad var det som hände dig? Fick dom ut den till slut eller fick du vara vaken (ryggmärgsbedövning var visst ett alternativ).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
