Skrivet: 2006-03-02, 17:39
#1
Hemma med Filip!
Ja, jag fick minsann världens bästa födelsedagspresent! :) Nu är vi hemma, och försöker lära känna varandra.
Som ni vet åkte vi in till förlossningen (KS) på söndagen den 26 februari, men jag blev då hemskickad pga att jag bara var öppen 2 cm. Fick sovdos med mig, och på måndagen den 27;e var värkarna tillbaka värre än någonsin. Vi var hemma och tog det lugnt hela dagen, åt semla, jag fick lite födelsedagspresenter av min man en dag för tidigt (han anade vad som var på G..) och vi såg på filmer. Det onda hanterade jag hyfsat med andning och varm vetekudde. Framåt 19-tiden gjorde det rejält ont, vi åt middag (jag lyckades få ner mat mellan värkarna) och tog en promenad. Det blev ingen lång promenad vill jag lova, och vi gick väl i myrstegstakt..
När vi kom hem igen ställde jag mig i duschen, men det hjälpte inte. Jag kände då att det nog var dax att åka in till förlossningen ändå.. Var ju rädd att bli hemskickad en gång till, men jag orkade inte med smärtan hemma längre.
Vi ringde taxi, taxin kom - och jag fick flera värkar på resan dit. Blev fly förbannad på taxichauffören som körde så oförsiktigt och ryckligt, det gjorde ju inte saken bättre för mig..
Kl 21:00 ca var vi på förlossningsmottagningen. Låg med ctg och åmade mig under värkarna. När bm undersökte mig var jag öppen 5 cm, jag grät av lättnad att vi slapp åka hem!
Vi fick ett förlossningsrum och en ny, jättego barnmorska. Klockan var 23 då vi fick detta rum. Hon undersökte mig på nytt, då var jag 6 cm öppen. Blev tipsad om lustgas, och den blev min räddare i nödan. Min man var ju såklart en självklar stöttepelare också, han pushade på mig och masserade min onda rygg. Kl 00:36 tar de hål på hinnorna. Då öppen 7 cm. Skalpelektrod fästs också på barnets huvud. Får äntligen upp och röra på mig, står och vaggar vid ett gåbord - med lustgasen i högsta hugg. Den hjälper inte så mycket längre, men det funkar ändå. Jag får vila mellan värkarna, som nu duggar tätt.
Jag känner hur det börjar trycka på neråt, bm vill undersöka igen - är då fullt öppen. Klockan är nu 01:00. Bm vill att jag ska gå på toaletten för att kissa, det gick ju inte alls kan jag lova. Ville inte ens gå in dit, för det tryckte på så mycket. När jag satte mig på toaletten kändes det som att han var på väg ut, bad maken trycka på klockan direkt.
Vi kom tillbaka in i rummet, och jag föreslogs en sittande position i sängen, för att bm skulle hjälpa mig att undvika bristningar. Får varma handdukar mot mellangården, vilket är jätteskönt. Hon är väldigt barsk och bestämd nu, och säger åt mig att krysta, och jag krystar så som jag lärt mig på profylaxkursen. Får alltså krystvärkar 01:21 (enligt journalen), och på fem krystvärkar är han ute. När jag fick upp honom på magen kunde jag inte förstå att det var sant, att den underbara lilla gossen var vår älskade och efterlängtade son!! :) Världens sötaste förstås!
01:33 ser han dagens ljus, på min födelsedag av alla dagar. Moderkakan krystades ut tio minuter därefter.
Lillgossen var pigg, och fick apgar 10/10/10. Han fick bra tag om bröstet direkt också. Mådde bra efteråt, gick upp och duschade ganska snart, och några timmar senare flyttade vi till lilla enheten, familje-bb där vi har varit 2 dygn.
Det har varit en helt otrolig upplevelse, som jag gärna gör om! Men - med facit i hand kommer jag nog att vilja höja lustgaskoncentrationen till 70/30 när jag är öppen 9-10 cm och framåt, för de centimetrarna var kämpiga.
Nu känner jag att den mogna mjölken börjar komma också, snacka om meloner! :) Men det är bra, då blir Filip nöjd och glad.
Orkar inte läsa ikapp nu, men jag vill säga varmt grattis till alla er som fått era klimpar, och peppkramar till er som väntar! :)
Stor kram från oss.
Bild kommer snart!
