Fler trotsiga barn

[ulle75]

Oj vilket trotsig tös jag har nu. Så fort hon inte får som hon vill lägger hon sig ner och hamrar med händerna och blänger på en och skriker NEEEJ!!
Skall bestämma allt! Från vad hon ska ha på sig till vad hon vill läsa.
Mycke tåla mod krävs just nu.
Flera juni barn som är som Linnéa?
Ulle

[pia_69]

Joshua har börjat få riktiga utbrott, storasystern som är nio sa för ett par dagar sedan: Han har lika kort stubin som Kalle Anka!
Han slänger sig ner och skriker i falsett, värre än en siren. Och det kan komma av vilken anledning som helst.

[*Lottiz*]

Såfort han inte får som han vill springer han två steg framåt och tittar på oss och när han ser att vi tittar kastar han sig ner på mage och skriker. Det ser rätt sött ut för han ser verkligen till att inte bara ramla (då gör det ju ont), utan han lägger sig ner rätt försiktigt *s* han har fått in en bra stil på det där nu :) Ett högt skrikande har han börjat med också och det vet han att det tar ordentligt på oss och han får ofta pappas uppmärksamhet då... Han försöker bestämma men har insett att det är lika bra att lugna ner sig rätt fort för han får inte sin vilja igenom iaf, men nog är han trotsig :) Tom hans mormor sa det och då måste han ha trotsat ordentligt där, för hon tycker han är världens snällaste unge om han så slår sönder nått med flit :)

[Venus]

Wilma är rätt nöjd för det mesta, även om hon har starka åsikter och ofta hytter med ett litet finger och säger NEJ! *smälter*

Däremot KAN jag inte tycka att hon är det minsta trotsig, men jag jämför henne självklart med min 3½-åring som går mig på nerverna mest hela tiden! :)

[binchi & alexander]

Här ser det ut som en scean tagen ur en teater när han \"bryter ihop\". Lägger sig dramatiskt ner på golvet och låtsasgråter. Ibland gråter han ju på riktigt förstås. Och visst kör han med mig och gubben. Tar tag i handen och visar vad vi ska göra och stoppar oss från att göra saker mm. En liten dominant herre i huset. Gulp! Jag har fått konkurrans!

[Irene Huss]

däremot väldigt mammig. Så fort hon blir lite småpömsig vill hon sitta i mitt knä. Och får hon inte det så skriker hon. Idag skulle jag göra storkok på egna köttbullar, det var katastrof :-(
Ioförsig är det väldigt mysigt att hon är så fysisk/gosig men ibland måste jag göra annat och då blir det väldigt jobbigt.

[marikamfem]

...men bara när hon inte får göra grejer \"själv!!\"... ;) Hon ska ta på sig kläder själv, borsta tänder själv, gå i trappor själv, bära grejer själv... Så det blir lite krockar när jag tycker att jag ska hjälpa henne borsta tänderna först innan hon får borsta själv, eller se till att jackan kommer på ordentligt (och inte in och ut) och liknande...

Hon är klart tjurigast av alla mina barn. När jag tänker på det så är hon nog tjurigare än alla tillsammans... Men det är kanske naturens ordning när man kommer sist i syskonskaran och dessutom hamnar som tjej efter tvillingkillar bara 16 månader äldre...? ;)

I övrigt är hon också mer mammig än alla barn tillsammans - jättego och mysig och kramig, så man får som lite överseende med lite utbrott och långdragna påklädningar och sånt... ;)

[vickeviris]

Jag har ju också 5 barn precis som du och jag ser också tendensen att Tindra är tjurigare och envisare än någon av dom andra har varit och är.
Hon har vilja av stål och kan verkligen bli \"förbannad\" om hon inte kan/får som hon vill emellanåt.
Däremellan är hon så gullig och sympatisk och är såååå hjälpsam den lilla gosan.

[marikamfem]

en gång för länge sen Doris Lessings \"Det femte barnet\" (om Harriet och David som kämpar för att leva i sin \"idyll\", får fyra barn och sen väntar femte där ingenting blir sig likt, varken under graviditeten eller efterår...) - vet att jag var lite rädd för det under graviditeten med Cornelia att ja \"femte barnet\", det kan ju gå hur hemskt som helst..?? Och så föddes hon och liknande verkligen ingen annan av barnen (gör det fortfarande inte!), tänkte hon liknar mest en liten trollunge...

Jag vet inte - det är kanske ÄR nåt speciellt med femte barnet - men inte nödvändigtvis på ont, även om det kan tyckas så till en början? :) Här är Cornelian (som hette Tindra hela tiden i magen men kom ut som en \"Hulda\" och fick heta Cornelia istället ;)) precis som i Astrid Lindgren-sången \"När mamma var liten\"... (\"då var hon så tjock, och så rund och så go som en bulle - och då sa hennes far att den ungen är rar, men hon ser inte ut som hon skulle...\"... känner du till?)

Hur som helst så hade jag inte velat ha Cornelia på nåt annat sätt än hon är - stark och tjurig och gosig och mysig och egensinnig så det räcker för oss alla och blir över... :))))

(och jag ser en klar väg för Cornelia till VD över nåt multinationellt bolag nån gång i framtiden... ;))

[Zukits med Filip]

Filip har inte börjat trotsa speciellt mycket ännu *peppar peppar*. Det händer nån gång att han börjar gråta när han inte får som han vill, men det är inte så farligt och klingar snabbt av.