hur berättar vi för vår
Hem & fritid
  1. ledsen nu
    #1

    hur berättar vi för vår

    dotter att hennes älskade lilla katt förmodligen måste avlivas? Hon fyller snart 8 år och denna katt betyder jättemycket för henne.

    Katten är en hittekatt och den har varit lite konstig hela tiden. (den är ca 8 månader nu). Katten gick lite konstigt med bakbenen till en början när han var jätteliten o man tänkte inte så mycket på det och vi tyckte att det rättade till sig. Sen har han varit mycket lös i magen och haft blod. Vet. sa att det kunde vara för han hade mask. Så han har avmaskats flera ggr. Sen fick han muskelryckningar för några månader sen och dreglade men det gick snabbt över och efteråt var han som vanligt. Men det återkom igår och vi åkte till vet. med honom. Hon kollade honom och han har inte de rätta reflexerna. Bakdelen är lite ostyrig och hon tror att han har nån hjärnskada, epilepsi. USCH.
    Jag har varit orolig många ggr för honom och studerat honom ifall det inte är något fel på honom. Men så är han så go samtidigt och spinner, leker, äter och är som vanligt liksom. Men nu...

    Han bor inte hos oss utan hos dotterns mormor men katten är *hennes* och vi lånar hem honom ibland. Hon är där jätteofta. Mormor hittade katten o behöll den och vår dotter tog den genast till sitt hjärta. Själva har vi inte tänkt att vi ska ha någon katt. Alla i familjen måste ju vilja ha ett djur.

    Fasar för att berätta detta för henne. Det är inte tänkt att varken mormor eller vi ska skaffa någon ny.
    De har redan en katt och det har inte alltid funkat bra mellan dom så de har tyckt att det har varit lite synd om den vuxna katten.



  2. 1
    hur berättar vi för vår dotter att hennes älskade lilla katt förmodligen måste avlivas? Hon fyller snart 8 år och denna katt betyder jättemycket för henne.

    Katten är en hittekatt och den har varit lite konstig hela tiden. (den är ca 8 månader nu). Katten gick lite konstigt med bakbenen till en början när han var jätteliten o man tänkte inte så mycket på det och vi tyckte att det rättade till sig. Sen har han varit mycket lös i magen och haft blod. Vet. sa att det kunde vara för han hade mask. Så han har avmaskats flera ggr. Sen fick han muskelryckningar för några månader sen och dreglade men det gick snabbt över och efteråt var han som vanligt. Men det återkom igår och vi åkte till vet. med honom. Hon kollade honom och han har inte de rätta reflexerna. Bakdelen är lite ostyrig och hon tror att han har nån hjärnskada, epilepsi. USCH.
    Jag har varit orolig många ggr för honom och studerat honom ifall det inte är något fel på honom. Men så är han så go samtidigt och spinner, leker, äter och är som vanligt liksom. Men nu...

    Han bor inte hos oss utan hos dotterns mormor men katten är *hennes* och vi lånar hem honom ibland. Hon är där jätteofta. Mormor hittade katten o behöll den och vår dotter tog den genast till sitt hjärta. Själva har vi inte tänkt att vi ska ha någon katt. Alla i familjen måste ju vilja ha ett djur.

    Fasar för att berätta detta för henne. Det är inte tänkt att varken mormor eller vi ska skaffa någon ny.
    De har redan en katt och det har inte alltid funkat bra mellan dom så de har tyckt att det har varit lite synd om den vuxna katten.



  3. Åsa
    #2

    Lärdom om livet

    Det är bara att berätta för dottern precis som det är. Det är så fantastiskt med barn för de tillåter sig oftast att bli ledsna och de sörjer så bra. Medans vi vuxna räds nog mer för sorg och ledsamheter - så klarar barn det ganska bra. DEssutom är det ju en lärdom för er dotter - livet består ju faktiskt av liv och död.

    Försök hjälpa er dotter igenom sorgen genom att erkänna hennes känslor och samtidigt få henne att förstå att det tyvärr är en del av livet att var tvungen att genomgå saker som detta.

    Ledsen för er kattunge.
  4. 2
    Lärdom om livet Det är bara att berätta för dottern precis som det är. Det är så fantastiskt med barn för de tillåter sig oftast att bli ledsna och de sörjer så bra. Medans vi vuxna räds nog mer för sorg och ledsamheter - så klarar barn det ganska bra. DEssutom är det ju en lärdom för er dotter - livet består ju faktiskt av liv och död.

    Försök hjälpa er dotter igenom sorgen genom att erkänna hennes känslor och samtidigt få henne att förstå att det tyvärr är en del av livet att var tvungen att genomgå saker som detta.

    Ledsen för er kattunge.
  5. Petronella
    #3

    Var ärlig

    berätta presis som det är. Om du inte är ärlig så blir det inte bara en sorg efter katten, utan även ett svek från dej. pluss att han inte känner att det är accepterat att vara ledsen och sörja, eftersom du inte varit ärlig och tillåtande om det.

    Fråga om hon vill följa med och ta farväl av katten, hos mormor eller till veterinären.

    När hunden avlivades valde min dotter, då 4 år , att ta farväl hemma, och sedan gå till dagis. Men hade hon velat skulle hon fått komma med till veterinären.
  6. 3
    Var ärlig berätta presis som det är. Om du inte är ärlig så blir det inte bara en sorg efter katten, utan även ett svek från dej. pluss att han inte känner att det är accepterat att vara ledsen och sörja, eftersom du inte varit ärlig och tillåtande om det.

    Fråga om hon vill följa med och ta farväl av katten, hos mormor eller till veterinären.

    När hunden avlivades valde min dotter, då 4 år , att ta farväl hemma, och sedan gå till dagis. Men hade hon velat skulle hon fått komma med till veterinären.
  7. ledsen nu
    #4

    men jag undrar

    om det verkligen är så bra ändå att låta henne få veta att det är vi som beslutar att ta bort honom. Hon kommer kanske vara arg på oss då. Det är ju inte lätt för henne att förstå hans sjukdom. När vår förra katt dog var hon 2 år och kommer inte ihåg det, men då åkte jag med honom till djursjukhuset och han dog där över natten (vi avlivade inte). Jag funderar på att låta detta gå till likadant. Att vi visar henne att han är sjuk och att vi ska åka med honom till djursjukhuset imorgon och sen att han dog där.

    Fyyyy det är inte lätt! Jag fasar för detta. Hon älskar verkligen den katten.

  8. 4
    men jag undrar om det verkligen är så bra ändå att låta henne få veta att det är vi som beslutar att ta bort honom. Hon kommer kanske vara arg på oss då. Det är ju inte lätt för henne att förstå hans sjukdom. När vår förra katt dog var hon 2 år och kommer inte ihåg det, men då åkte jag med honom till djursjukhuset och han dog där över natten (vi avlivade inte). Jag funderar på att låta detta gå till likadant. Att vi visar henne att han är sjuk och att vi ska åka med honom till djursjukhuset imorgon och sen att han dog där.

    Fyyyy det är inte lätt! Jag fasar för detta. Hon älskar verkligen den katten.

  9. Medlem sedan
    May 2003
    #5

    Jag

    håller med tidigare talare.
    Förr eller senare så kommer hon på sanningen ialla fall att det går till så. Ett djur som är sjukt och lider tas bort för att de ska slippa lida. Eran dotter är ändå 8 år. Man ska inte underskatta vad barnen förstår och faktiskt klarar av att hantera. Hon kommer naturligtvis att bli jätteledsen, men som sagt, det är livets gång.
    Säg det lugnt, sakligt och utan att försöka dölja något så kommer det bli bäst i längden. Svara helt ärligt på hennes frågor.

    Massor med styrkekramar till er allihopa!
  10. 5
    Jag håller med tidigare talare.
    Förr eller senare så kommer hon på sanningen ialla fall att det går till så. Ett djur som är sjukt och lider tas bort för att de ska slippa lida. Eran dotter är ändå 8 år. Man ska inte underskatta vad barnen förstår och faktiskt klarar av att hantera. Hon kommer naturligtvis att bli jätteledsen, men som sagt, det är livets gång.
    Säg det lugnt, sakligt och utan att försöka dölja något så kommer det bli bäst i längden. Svara helt ärligt på hennes frågor.

    Massor med styrkekramar till er allihopa!
  11. Medlem sedan
    Sep 2002
    #6

    Ta farväl hemma..

    ..skulle jag faktiskt rekommendera. Jag skulle inte ta med ett barn till veterinären, det kan vara obehagligt att se även om det man gör är bäst för kissen.
  12. 6
    Ta farväl hemma.. ..skulle jag faktiskt rekommendera. Jag skulle inte ta med ett barn till veterinären, det kan vara obehagligt att se även om det man gör är bäst för kissen.
  13. ledsen nu
    #7

    men blir det inte för mycket

    för henne tror du att veta att det är sista gången hon ser honom? Det blir ju svårt ändå. Isåfall är det sista gången hon ser honom ikväll. Ska hon verkligen få veta det?
  14. 7
    men blir det inte för mycket för henne tror du att veta att det är sista gången hon ser honom? Det blir ju svårt ändå. Isåfall är det sista gången hon ser honom ikväll. Ska hon verkligen få veta det?
  15. Petronella
    #8

    det är bättre att vara ärlig

    Om man är djurägare så har man ett ansvar att se till att djuret inte lider. Låt din dotter få vara med, förklara för henne, gråt tillsammans, trösta, ta farväl. Låt henne vara med och begrava katten (om ni nu gör det, antar att ni då måste bekosta kremering, det är för kallt att gräva i jorden nu)

    Passa på och prata med henne om döden, om vad hon tror händer, om hon vet andra som är döda. Barn funderar på saker och ting. Om du är ärlig kan du vara med och stötta henne.

    Det känns som om det är du som mest är rädd, för döden, och för dottern sorg? Var inte det. Sorgen efter ett djur går över. så småningom kan ni titta på bilder och skratta åt tokigheter den gjorde utan att bli ledsan.

  16. 8
    det är bättre att vara ärlig Om man är djurägare så har man ett ansvar att se till att djuret inte lider. Låt din dotter få vara med, förklara för henne, gråt tillsammans, trösta, ta farväl. Låt henne vara med och begrava katten (om ni nu gör det, antar att ni då måste bekosta kremering, det är för kallt att gräva i jorden nu)

    Passa på och prata med henne om döden, om vad hon tror händer, om hon vet andra som är döda. Barn funderar på saker och ting. Om du är ärlig kan du vara med och stötta henne.

    Det känns som om det är du som mest är rädd, för döden, och för dottern sorg? Var inte det. Sorgen efter ett djur går över. så småningom kan ni titta på bilder och skratta åt tokigheter den gjorde utan att bli ledsan.

  17. ledsen nu
    #9

    jo men

    grejen är att hon fortfarande gråter över katten som dog när hon var 2 år. Hon kommer inte ens ihåg honom. Hon är känslig. Så jag vill väl skydda henne. Det känns som att det blir för mycket att låta henne ta farväl osv. Prata om döden kan vi ju göra ändå.
    Jag gör nog ändå som jag skrivit, det känns bäst. Men tack för era råd!

  18. 9
    jo men grejen är att hon fortfarande gråter över katten som dog när hon var 2 år. Hon kommer inte ens ihåg honom. Hon är känslig. Så jag vill väl skydda henne. Det känns som att det blir för mycket att låta henne ta farväl osv. Prata om döden kan vi ju göra ändå.
    Jag gör nog ändå som jag skrivit, det känns bäst. Men tack för era råd!

  19. Medlem sedan
    Apr 2002
    #10

    Men det är väl inget snack

    om saken? Jag förstår att du är ledsen och förlåt mig om jag verkar okänslig men du måste ju tala om sanningen för din dotter. Hon är ju hela 8 år gammal och då förstår barn i regel mycket. Om du inte låter henne ta farväl så kanske hon inte förlåter dig för det. Tala om för henne att katten är sjuk och lider och det är inte rätt att låta djur lida. Säg att nu kommer katten till den andra katten i himmeln och dom kan leka och ha det bra, om man nu vill säga så.
    Min dotter är snart 5 år och hon vet vad döden innebär, att det gör ont men att det är livets gång. Jag har aldrig hymmlat, när något av våra djur blivit sjuka och tagits bort så har hon fått säga farväl och vara med på begravningen. Hon har bearbetat sorgen mycket bra och pratar om det på ett bra sätt. Visst är hon ledsen för det men det finns liksom inte något man kan göra åt det förutom att lyssna och trösta.
  20. 10
    Men det är väl inget snack om saken? Jag förstår att du är ledsen och förlåt mig om jag verkar okänslig men du måste ju tala om sanningen för din dotter. Hon är ju hela 8 år gammal och då förstår barn i regel mycket. Om du inte låter henne ta farväl så kanske hon inte förlåter dig för det. Tala om för henne att katten är sjuk och lider och det är inte rätt att låta djur lida. Säg att nu kommer katten till den andra katten i himmeln och dom kan leka och ha det bra, om man nu vill säga så.
    Min dotter är snart 5 år och hon vet vad döden innebär, att det gör ont men att det är livets gång. Jag har aldrig hymmlat, när något av våra djur blivit sjuka och tagits bort så har hon fått säga farväl och vara med på begravningen. Hon har bearbetat sorgen mycket bra och pratar om det på ett bra sätt. Visst är hon ledsen för det men det finns liksom inte något man kan göra åt det förutom att lyssna och trösta.
  21. Allis
    #11

    Lägg beslutet på veterinären

    Jag vet hur svårt detta känns när man har barn. Jag tycker så här - av bra erfarenhet:
    Berätta för barnet hur sjuk katten är vad veterinären har sagt osv. Och att veterinären ska undersöka igen. Det kan tänkas att katten är så sjuk att veterinären säger att den inte kan leva med detta utan måste avlivas. Det är för kattens skull för att den inte ska plågas.
    Eftersom ni inte vet vad veterinären kommer att säga så ska ni ta adjö ikväll. Om iti fall att. Och så får ni hoppas att veterinären kan bota katten men ni tror inte det. Det låter inte som om veterinären tror att det går.

    Veterinären gör det bästa för katten. Men låt veterinären vara den som tar beslutet (i alla fall inför dottern.) Så kan ni sörja ihop. Man vill ju inte att en så älskad katt ska lida.
    Och flickan ska absolut inte åka med till veterinären.

    När ni har fått besked att kissen har somnat in så kan ni tända ljus för den, prata om att hon har blivit en liten stjärna på himlen och gå ut och se om ni upptäcker en ny där osv. Rita litet minneskort. Hoppas att ni har några fina foton på kissen som dottern kan ha som minne - ställ fram något och sätt en blomma bredvid.
    Det är bra för barn med små tarditioner kring så dant.
    Själv tycker jag man ska be att få kissen kremerad enskilt, så kan man hämta ut en urna med askan och begrava sedan. Så får dottern en liten grav att gå till.
  22. 11
    Lägg beslutet på veterinären Jag vet hur svårt detta känns när man har barn. Jag tycker så här - av bra erfarenhet:
    Berätta för barnet hur sjuk katten är vad veterinären har sagt osv. Och att veterinären ska undersöka igen. Det kan tänkas att katten är så sjuk att veterinären säger att den inte kan leva med detta utan måste avlivas. Det är för kattens skull för att den inte ska plågas.
    Eftersom ni inte vet vad veterinären kommer att säga så ska ni ta adjö ikväll. Om iti fall att. Och så får ni hoppas att veterinären kan bota katten men ni tror inte det. Det låter inte som om veterinären tror att det går.

    Veterinären gör det bästa för katten. Men låt veterinären vara den som tar beslutet (i alla fall inför dottern.) Så kan ni sörja ihop. Man vill ju inte att en så älskad katt ska lida.
    Och flickan ska absolut inte åka med till veterinären.

    När ni har fått besked att kissen har somnat in så kan ni tända ljus för den, prata om att hon har blivit en liten stjärna på himlen och gå ut och se om ni upptäcker en ny där osv. Rita litet minneskort. Hoppas att ni har några fina foton på kissen som dottern kan ha som minne - ställ fram något och sätt en blomma bredvid.
    Det är bra för barn med små tarditioner kring så dant.
    Själv tycker jag man ska be att få kissen kremerad enskilt, så kan man hämta ut en urna med askan och begrava sedan. Så får dottern en liten grav att gå till.
  23. Medlem sedan
    Mar 2006
    #12

    barn och djur...

    Antingen får man ta att hon är ledsen för det ett tag, självklart är det tråkigt, men ingen kan leva för alltid! Hade kanin när jag var liten och blev jätte ledsen när den dog, men när jag blev äldre köpte jag en ny som jag älskade och tog hand om... Katter går att vänja ihop, som hunar/katter... Idag har jag två katter hemma En snart ett, den andra köpte vi senare och han är väl minst ett halv år yngre... Om ni inte ska köpa en ny katt kan man som lite tröst köpa en mjukis katt!... Det brukar kunna hjälpa! Man kan hjälpa till att fixa en korg och \"matskål\" till låtsas katten o s v... Den katten blir snart den nya bästa vännen..! ;)

    Hoppas det går bra och att hon inte blir allt för ledsen!
  24. 12
    barn och djur... Antingen får man ta att hon är ledsen för det ett tag, självklart är det tråkigt, men ingen kan leva för alltid! Hade kanin när jag var liten och blev jätte ledsen när den dog, men när jag blev äldre köpte jag en ny som jag älskade och tog hand om... Katter går att vänja ihop, som hunar/katter... Idag har jag två katter hemma En snart ett, den andra köpte vi senare och han är väl minst ett halv år yngre... Om ni inte ska köpa en ny katt kan man som lite tröst köpa en mjukis katt!... Det brukar kunna hjälpa! Man kan hjälpa till att fixa en korg och \"matskål\" till låtsas katten o s v... Den katten blir snart den nya bästa vännen..! ;)

    Hoppas det går bra och att hon inte blir allt för ledsen!
  25. Medlem sedan
    May 2002
    #13

    Jag var 7

    när mina föräldrara avlivade vår katt utan att tala om det. Katten var gammal och betydde nog inte så jättemycket för mig egentligen (den var inte kelig av sig och gick helst undan för oss barn) och jag tror det tog några dagar innan jag ens märkte att den var borta. \"Var är katten?\" minns jag att jag frågade och hur mamma vägrade möta min blick när hon svarade \"Hos Jesus.\" Jag kommer inte från en religiös familj alls, det var nog enda gången jag har hört min mor säga nåt om Jesus.

    Hur som helst så minns jag att jag blev jätteledsen, men att det som gjorde mest ont var att jag upplevde att mina föräldrar ljög för mig. Jag hade inte fått veta något innan, jag fick inte veta när det hade hänt och jag fick ett jättekonstigt svar när jag väl upptäckte att katten var borta. Jag visste mycket väl vad \"död\" betyder.

    I dag har jag en dotter på 3 år och en hund på 7 år med vacklande hälsa. Jag skulle absolut tala om för henne att \"nu får du säga farväl till Ramses\" om jag visste att det var sista gången de sågs. Man kan inte beskydda barn från det som är en del av livet självt!
  26. 13
    Jag var 7 när mina föräldrara avlivade vår katt utan att tala om det. Katten var gammal och betydde nog inte så jättemycket för mig egentligen (den var inte kelig av sig och gick helst undan för oss barn) och jag tror det tog några dagar innan jag ens märkte att den var borta. \"Var är katten?\" minns jag att jag frågade och hur mamma vägrade möta min blick när hon svarade \"Hos Jesus.\" Jag kommer inte från en religiös familj alls, det var nog enda gången jag har hört min mor säga nåt om Jesus.

    Hur som helst så minns jag att jag blev jätteledsen, men att det som gjorde mest ont var att jag upplevde att mina föräldrar ljög för mig. Jag hade inte fått veta något innan, jag fick inte veta när det hade hänt och jag fick ett jättekonstigt svar när jag väl upptäckte att katten var borta. Jag visste mycket väl vad \"död\" betyder.

    I dag har jag en dotter på 3 år och en hund på 7 år med vacklande hälsa. Jag skulle absolut tala om för henne att \"nu får du säga farväl till Ramses\" om jag visste att det var sista gången de sågs. Man kan inte beskydda barn från det som är en del av livet självt!
  27. Kiddan m E99 o S06
    #14

    Håller med Asolo och Petronella

    men funderar på varför du är rädd att hon ska bli arg på dej? KOmmer hon säkert att bli under en period innan allt kommer till sans och hon helt inser att det var nödvändigt.

    Barn blir arga på sina föräldrar och det är bra.
  28. 14
    Håller med Asolo och Petronella men funderar på varför du är rädd att hon ska bli arg på dej? KOmmer hon säkert att bli under en period innan allt kommer till sans och hon helt inser att det var nödvändigt.

    Barn blir arga på sina föräldrar och det är bra.

Liknande trådar

  1. Hur berättar man??
    By Sessan77 in forum Autismspektrum
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-03-27, 13:46
  2. Berättar
    By anonymt namn in forum Känsliga snack
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-10-14, 20:56
  3. hur berättar ni?
    By Jennie75 in forum Autismspektrum
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2008-05-08, 22:07
  4. Äh jag berättar
    By m00n in forum Ordet är fritt
    Svar: 47
    Senaste inlägg: 2007-07-06, 21:38
  5. När berättar man...
    By sus79 in forum _0707 Julibarn
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2006-11-29, 08:50
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar