Hej då! (Långt o. rätt känsligt)

[Grodan]

Som jag grubblat och haft nästan lite ”ångest” att få skriva detta inlägg här på IVF-snack. Men nu är det dags...

Min tid på ”IVF-snack är över. Vi har under drygt 1,5 år kämpat med hormoner av olika slag. Gjort 3 st fulla IVF-försök + 2 frysförsök (2 frysförsök där embryot inte klarade upptiningen också). Detta 3:e och sista försök gick dessvärre inte heller vägen. Sedan igår kväll blöder jag, och det rätt mycket. Jag VET innerst inne att det är kört.. och vet ni..? Det känns OK!

Innerst inne har jag ”vetat” om detta ända sen jag fick diagnosen, att min livmoder har sammanväxningar, och hur mycket och omfattande det är vet ingen, inte ens läkarkåren. Jag har genomgått 3 st misslyckade operationer på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, sen gav de upp. De ville inte riskera att orsaka fler ärrvävnader i livmodern utan gav upp.

Det är nu drygt 4 år sen vi bestämde oss för att försöka få barn. Viktor kom till spontant på vårt första försök, trots att vi egentligen hade samlagsförbud pga att maken opererats för diskbråck 2 veckor tidigare. Sen hade jag en komplicerad graviditet med bl a missfall av Viktors tvilling v. 7, störtblödningar v. 7-13. Lugnt v. 13-17.. Fostervattensläckage v. 17-26+6 då han föddes. Efter förlossningen satt moderkakan illa fast och kom inte ut trots div. metoder. Jag började blöda kraftigt och det beslutades om sövning och operation. Under operationen höll jag på att förblöda och även bli av med hela livmodern, men läkaren gav inte upp utan plockade ut den i små, små bitar. Det visade sig att den hade smält samman med livmoderväggen och när det sen läkte ihop så läktes livmoderväggarna felaktigt samman. Vi kämpade i ett år efteråt att få ett syskon till vår älskade och saknade ängel, men tji fick vi. Det visade sig att det inte alls skulle bli lika lätt som förut. Det var efter 1 års kamp vi så småningom fick vissa svar på varför. Hösten 2004 fick vi börja med IVF och nu står vi här... det är snart vår och året är 2006. Fortfarande med tom famn (mage)...

Vi har idag, den 13 mars 2006 varit till Familjerätten och lämnat in ansökan för att adoptera! Det känns stort, spännande och det är en för oss helt ny värld som sakta men säkert håller på att öppna sig. Visst, jag känner mig tom och ledsen över att aldrig mer få bli gravid. Men samtidigt så HAR jag ju faktiskt haft den ofantliga gåvan och äran att fått testa positivt en gång. Jag HAR varit gravid, jag HAR känt sparkar, jag HAR hört vårt barns hjärtslag, jag HAR fött vår son! Nu kommer hans syskon inte väntas i magen, utan i hjärtat... och det känns jättefint och det riktigt pirrar i mig när jag skriver detta. Väntetiden för utredning här i Västerås är dessvärre lång (8-9 månader). Under den tiden kommer vi få genom gå en Föräldrautbildning och gissningsvis blir det till hösten. :-)

Det är tid för mig att säga hejdå till den här IVF-karusellen. Nu hoppar jag av. Jag måste gå vidare, både kroppsligt och själsligt. Jag kommer säkert fortsätta att läsa här inne, men kommer inte vara aktiv i skrivandet. Jag kommer aldrig någonsin glömma det stöd, tröst, pepp, råd jag fått av er här inne, ALDRIG!
Mina tankar och tummar är kvar hos er som står inför era kommande försök. All lycka till!

Många många kramar till er alla, IVF-systrar!
Var rädda om er!

[CinaO]

Det gör mig gott att läsa detta. Inte er sorg av att förlora barn eller ert kämpande, som du säkert förstår men att ni nu är gravid-på ett annat sätt.

Herreje, du är formellt idag \"blivande förälder\"!
Stort grattis och en stor kram till er.

Det är trist att \"förlora dig\" men härligt att se att ni är så otroligt stark och redan på väg mot ett säkert mål att få famnen full.

kramar i massor.

[Minnea]

Det där var en väldigt vacker text och jag förstår dig verkligen till fullo.

Även om jag är ledsen för att du behövt uppleva det du gjort, är jag samtidigt glad för din skull nu. Som du redan vet tror jag att du nu är på väg på en långt mer givande resa än vad IVF-karusellen har varit. Du kommer få barnen du längtar efter och du kommer dessutom göra det fantastiska i att ge kärlek till barn som haft en riktigt svår och orättvis start. Det är stort.

Grattis! Och kram!

[- Lillan -]

Jag kan inte annat än säga lyckat till! Ödets trassliga vägar har fört oss hit och under några år har vi gått sida vid sida på samma väg. Nu går du in på en annan väg, där jag inte kommer att gå hand i hand med dig, utan istället stå vid sidan av och heja på, eller varför inte skriva era namn på vägen som i Tour de France? Hur det än blir finns jag i din närhet och kan inte vänta på att såsmåningom få introducera Carl för en ny vän i Västerås! Kram på dig!

[stello]

Det sticker i hjärtat att läsa det du skriver, både av sorg över Viktor, över hans biosyskon som inte blev, över hur orättvist det kan vara! Men också av glädje! Ni kommer att bli föräldrar igen! Visst 8-9 månader är lång väntan och den tar ju inte slut där... Men i perspektivet 4 år så kommer ni snart att ha ett barn i huset! Ett älskat och efterlängtat barn!

Jag tycker att ni har fattat alldeles rätt beslut, jag hoppas få följa dig i fortsättningen också! Dessutom kan du få komma hit och öva på tvåårstrots... ;-)

(för er som inte känner igen mitt nick så kan jag berätta att Grodan och jag tjattrade mycket tillsamman på PFB när ovan nämda tvååring skulle göras, så jag har följt med länge... Livet är inte rättvist!)

[Bridz]

Självklart är jag ledsen för er skull att även den här ruvningen resulterade i ingenting.

Men samtidigt andas det du skriver ett sånt framtidshopp. Det kommer säkert komma stunder när ni mår dåligt och tvivlar, för adoptionsvägen är inte helt lätt alla gånger. Men till skillnad från många andra som misslyckats med IVF har ni ju som du skriver fått möjligheten att bli föräldrar till ett magbarn. Ni kommer att tillhöra den lilla skara som är föräldrar både till barn från magen och till adopterade barn.

Jag hoppas kunna följa er väg till adoption, och kanske även göra er sällskap på den lite senare.

Stora Lycka-till-kramar!!!!!

[Anna]

Jag ryser när jag läser din text. Jag ryser för att det är så otroligt fint och så otroligt sorgligt och samtidigt så otroligt ljust och hoppfullt.

Att du skulle få uppleva Viktor och sedan förlora honom är så sorgligt, hemskt och orättvist. Att du dessutom skulle förlora dina chanser till ett biologiskt syskon är grymt, så grymt.

Du har verkligen kämpat och jag kan förstå att du kan känna en sorts lugn i att kampen nu är över, även om vi alla härinne hade önskat att din kamp skulle ha slutat på ett annat sätt en ett sista misslyckat försök.

Men, nu blir du mamma ändå! Till någon underbar liten en som verkligen behöver en god och varm mamma som du! Jag hoppas så att tiden går fort, fort tills du inte längre har en tom famn. Att vänta Viktors syskon i hjärtat istället för i magen var alldeles fantastiskt fint uttryckt!!!

Jag kommer att tänka på dig Grodan och undra hur du har det och hur det går för er. Du har berört mig mycket och jag hoppas kunna hitta dig någonstans i krokarna igen.

De allra varmaste kramar

[Beckis m 2]

Nu gråter jag.. Jag ser inte riktigt vad jag skriver för alla tårar. Så himla fint skrivet.

Jag är så otroligt ledsen att inte heller denna ruvning resluterade i en graviditet. Livet är inte rättvist, inte på nåt vis alls..

Men ändå så låter du så lugn och är full av framtidshopp. Du har ju en ny väg att följa nu, vägen till Viktors syskon genom adoption. Det barnet kommer att hamna så himla rätt hos er, för du är en sån underbar människa Grodan. Jag har följt dig och er kamp sen jag började hänga här på AFF för 3 år sen och det kommer jag att fortsätta med. Du har etsat dig fast i mitt hjärta.

Jag önskar er all lycka till med den kommande adoptionen, hemutredningen osv.

Och vet du? Om vi får en pojke kommer han med största sannolikhet att få det finaste pojknamnet i hela världen, nämligen Viktor! Vi bara älskar det namnet!

Ta hand om er!
TUSEN VARMA KRAMAR!!

[_Busmamman_]

Vill bara ge dig en miljard kramar!
jag är så ledsen att det inte gick vägen, men ni kommer få ett barn!
Och ett mer efterlängtat barn blir svårt att finna!

[Kaisa med Leon]

din text berör mig väldigt mycket. Det finns så mycket sorg, men ändå hopp i det. Jag vet att ni kommer bli världens lyckligaste föräldrar inom snar framtid, och det gör mig lycklig.

Vi hade tänkt följa samma väg som du och din man, om inte detta sista IVF hade lyckats. Idag var jag tvungen ringa till vår hemutredning och tacka nej för tiden som vi hade fått till idag. Det kändes väldigt tungt, för att det känns att vi säger nej till ett annat barn och ja till ett annat. Men jag vet att vi kommer troligtvist att adoptera syskon sen senare till vårt barn, adoption har etsatt fast så varmt i vårt hjärta. Det viktigaste i livet är få barn, inte hur man får barn.
Massor av kramar och hoppas jag kan läsa någonstans hur det går för er, kommer tänka på dig....

[Karonesse]

Ta hand om er! Jag ska kika efter nyheter ang er adoption!

Lycka till!

[Agda]

En massa kramar och ett stort lycka till till ditt framtida föräldraskap kommer från mig.

[Majjen]

Önskar dig verkligen stort Lycka till med adoptionen. Det är verkligen tråkigt att det inte blev något barn vid er IVF, men du verkar ändå så lycklig och hoppfull inför adoptionen att jag blir rörd. Tänk, det kommer ett litet barn till er familj, ett barn som ni får följa i många år framöver!!!!
Önskar er verkligen lycka till framöver, vem vet vad livet har att erbjuda. Tänk, snart föds kanske det barn som okmmer att bli ert!!!!
Många kramar!!!!!!!!!!!!!

[Karonesse]

Glömde bort mig alldeles, hoppas du (eller någon annan) inte tar illa upp, Grodan!

Kram

[MYZOXE!]

En stor megakram vill jag ge dig min fd synkis... Hoppades ändå idag att du skulle va gravid....
Glad att ni bestämt er för adoption iaf. Det är nått vi aldrig kan göra. =( adoptera.....
Stora megakramar från mig till dig. *snyft* Sytrkekram

[Jensan med Love]

Vad ledsen jag blir över att det inte gick denna gången men samtidigt blir jag glad över att nikänner som ni gör. Lycka till i framtiden nu och jag ser fram emot rapport om ert lilla barn!

Kramar

[mariapia]

Jag är så ledsen. När jag läser vad ni varit med om. Om Viktor. Om operationerna. Om försöken.

Fast i slutet ler jag ändå när jag tänker på att du snart är mamma till ett barn som kanske bli till just i detta nu. Vilken svindlande tanke.

Jag känner dig inte, men jag tror att du kommer att bli en fantastisk mamma till ett väldigt efterlängtat barn.

All lycka önskar jag er.

[F m. N05+H06+L09]

Tårarna bara rasar ner från mina kinder...både för att det är så tråkigt att du inte fick fortfölja din graviditet men oxå utav glädje för att du snart ska få ditt/erat efterlängtade barn.

Jag har följt dig här inne i månader och fast vi inte känner varandra personligen finns du i mina tankar och jag kommer att sakna dig här inne.

Många kramar från mig och lycka till...å du...

du kommer att bli världens bästa mamma

[Tinselflickan]

Och här sitter jag på jobbet och lipar!

Jag är så ledsen för att ivf:n misslyckades men vilken härlig framåtanda jag ändå läser i ditt inlägg!

Jag är övertygad om att ni kommer att få bli förälder inom en snar framtid och vilka underbara förälder ni kommer att bli sen!

Jag tror ni har fattat rätt beslut och jag hoppas att vi \"ses\" framöver. I värsta fall får jag väl hoppa in i adoptiv-föräldersnacket för att hålla koll på dig! =)

Många, många kramar till dig, Grodan!

[Petra m ängel Nelly]

.....när jag läser din fina, sorgliga, men ändå hoppfulla text i all ditt kämpande du har gått igenom. Jag är ju själv änglamamma och känner igen mig i det du skriver om den underbara känslan av att VI HAR FÅTT UPPLEVA EN GRAVIDITET OCH KÄNT SPARKAR!! Det är verkligen värt att glädjas över!!! Men, usch vad jag tycker det är sorgligt att ni ändå inte kunde fått ge Viktor ett syskon via IVF....samtidigt som jag blir sååå glad över att du känner att adoption är rätt och att ni redan är inne i det systemet!
Stort lycka till i framtiden och hälsa Västerås (är från trakterna) från mig.

Kramar i massor