Dagisuppdatering (även på ank 0312)

[Eleonor m Cesar & Bianca]

Jag skrev ju tidigare om min oro kring Cesars dagis, om det verkligen var en bra avdelning osv. Nu har det gått ett tag och faktiskt så tror jag att det börjar arta sig!

Han var sjuk en vecka nyligen och den veckan hade de tydligen haft massor med bakslag, ungar som behövde skolas in på nytt etc. Men sedan han kom tillbaka så verkar han mycket mer avspänd när jag hämtar honom och han har börjat kissa där igen. Faktiskt så kan jag säga att det är dagis förtjänst att han numer säger till nästan varje gång när han vill kissa här hemma. (Där har de små mini-toaletter som han går på flera gånger om dagen).

Alla småbarnen har börjat kännas mer som en \"grupp\", även om många av de minsta fortfarande är mycket ledsna och skriker. De är så gulliga när man kommer och hämtar och jag tror att Cesar har en lite storebrorsaktig roll i gruppen som ju inte är helt fel (även om han har den hemma också).

Dagisfröknarna har en väldig koll och härmodagen så fick jag höra av vår favoritfröken (som tyvärr ska vara mammaledig till hösten) att hon tycker att Cesar är en underbart gosig och kramig kille. Det värmde. :o)

Han har börjat prata lite om de andra barnen, berättar om dem och så. Tidigare snackade han bara om fröknarna.

Jag hade ju funderingar om han skulle byta till syskon-gruppen till hösten, men faktiskt så vill jag inte alls det längre! Jag har spionerat lite på dem när Cesar inte vill gå hem och leker på gården och jag tycker att det är en ganska trist stämning mellan barnen där. De stora trycker ner de mindre och fröknarna verkar inte se ett skvatt av vad som försiggår.

Så jag är nog faktiskt glad att Cesar är äldst på sin avdelning, för det lär inte vara någon där som \"sätter\" sig på honom i alla fall! Och så är de en liten grupp = barnen blir sedda.

Nu håller jag bara tummarna för att det ska bli en plats ledig till hösten i Cesars grupp, för jag vill av hela mitt hjärta att lillasyster Bianca ska få gå tillsammans med sin bror!

[Millan m. LMN]

att det börjar kännas bättre med dagiset! Det är verkligen A och O!

Kan ju meddela att det funkar riktigt bra med dagis här med. Mest oro hade jag nog för Liam. Han var ju fyra år och började i storbarnsgruppen med en massa barn som gått på dagis sedan de var 1-1½ år och redan i en etablerad grupp. Men det funkar jättebra! Liam verkar komma in i gruppen mer och mer för varje dag, han har hittat sin favoritfröken och leker med de andra barnen.

Måns har äntligen accepterat att bli lämnad också. Han tyckte att det var riktigt jobbigt till en början, men nu rusar han in, sätter sig i knät på en frökan och säger glatt hejdå.

Och så känns själva dagiset och fröknarna såå bra! Jag känner mig välkommen som förälder, och inte som ett störande moment som ska gå så fort som möjligt.

Fast vi dras ju just nu med väldigt mycket dagissjukdomar. Det tar väl ett tag innan barnen vänjer sig med alla baciller. Idag är vi hemma - igen. Men nästa vecka kanske de får gå en hel vecka...

[Eleonor m Cesar & Bianca]

Här har vi något varje vecka. Just nu en inte allför trevlig magsjuka och jag är tröttare än trött. :( Ska bli skönt med ett långt semesteruppehåll från dagis...

Cesar trivs bättre som sagt, men fortfarande är han inte helt sig själv. Han som busar järnet här hemma är snarare lite stel och hämmad och väldigt försiktig gentemot de andra barnen. Men det kanske kommer...