Pappan till min bebis bestämde sig igår för att lämna mig.
Han älskar inte mig längre.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen....
Har sonen hemma på heltid, han går på dagis 3 timmar om dagen.
Jag vill bara gråta, men måste försöka behärska mig för Bastians skull. Lär bryta ihop när jag lämnat honom på dagis.
Jag förstår inte hur jag ska orka. Först vara höggravid och ta hand om hem och sonen själv.
Sen vara helt ensam med med en bebis och en 4-åring.
Blir ju inte lättare av att jag fortfarande älskar honom väldigt mycket.
Fan...Det gör ont att hålla tillbaka tårarna.
1
Han har lämnat mig Pappan till min bebis bestämde sig igår för att lämna mig.
Han älskar inte mig längre.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen....
Har sonen hemma på heltid, han går på dagis 3 timmar om dagen.
Jag vill bara gråta, men måste försöka behärska mig för Bastians skull. Lär bryta ihop när jag lämnat honom på dagis.
Jag förstår inte hur jag ska orka. Först vara höggravid och ta hand om hem och sonen själv.
Sen vara helt ensam med med en bebis och en 4-åring.
Blir ju inte lättare av att jag fortfarande älskar honom väldigt mycket.
Jag försöker att inte se det helt svart.
Men det är svårt att se nåt bra med det här.
Han har varit så glad för att vi ska få barn.
Och har sagt att älskar mig djupt och aldrig kommer lämna mig.
Jag kommer aldrig mer kunna lita på nån som säger så.
3
tack... Jag försöker att inte se det helt svart.
Men det är svårt att se nåt bra med det här.
Han har varit så glad för att vi ska få barn.
Och har sagt att älskar mig djupt och aldrig kommer lämna mig.
Jag kommer aldrig mer kunna lita på nån som säger så.
Jag vet inte vad jag ska säga. Kan bara berätta att jag vet hur det känns. Jag och blivande pappan har (haft?) det kämpigt nu under graviditeten, och jag fick också höra de där orden - att han inte älskade mig längre (han _tycker_ _om_ mig, säger han). I mitt fall vill han inte lämna mig, för han är fast besluten att vi ska vara en _familj_. Jag har inte orkat ta itu med det, utan accepterar bara att han tänker stanna. Vet fortfarande inte om han har upptäckt att han nog älskar mig trots allt, eller hur det är, och faktum är att jag inte orkar ta reda på det just nu.
Ja, nu skulle inte det här inlägget handla om mig. Passa på att gråta när sonen är på dagis. Och du vet att du får skriva om känslor och tankar här. Kan det vara kalla fötter från hans sida? Hur det än blir så kommer du att klara det. Man gör det. Även om det självklart inte är så som man ville eller tänkte att det skulle vara.
KRAM!!!
4
Åh många många kramar!!! Jag vet inte vad jag ska säga. Kan bara berätta att jag vet hur det känns. Jag och blivande pappan har (haft?) det kämpigt nu under graviditeten, och jag fick också höra de där orden - att han inte älskade mig längre (han _tycker_ _om_ mig, säger han). I mitt fall vill han inte lämna mig, för han är fast besluten att vi ska vara en _familj_. Jag har inte orkat ta itu med det, utan accepterar bara att han tänker stanna. Vet fortfarande inte om han har upptäckt att han nog älskar mig trots allt, eller hur det är, och faktum är att jag inte orkar ta reda på det just nu.
Ja, nu skulle inte det här inlägget handla om mig. Passa på att gråta när sonen är på dagis. Och du vet att du får skriva om känslor och tankar här. Kan det vara kalla fötter från hans sida? Hur det än blir så kommer du att klara det. Man gör det. Även om det självklart inte är så som man ville eller tänkte att det skulle vara.
höra detta.
Vet inte vad jag kan säga för att trösta dig...
har liksom inget riktigt råd.
Får väll hoppas att detta bara är nån form av fadersrädsla han \"åkt\"på och snart tar sitt förnuft till fånga.
Vad är det med karlar ibland-tänk vad lätt de har det när det inte passar eller dom blir lite skraja då är det bara att sticka.
Tycker så synd om dig-Hoppas verkligen det löser sig jättesnart.Förhoppningsvis har han bara en svacka,hoppas du har nån nära dig du kan prata o få stöd av.
Jättemånga kramar till dig.
6
Vad ledsen jag blir av att.. höra detta.
Vet inte vad jag kan säga för att trösta dig...
har liksom inget riktigt råd.
Får väll hoppas att detta bara är nån form av fadersrädsla han \"åkt\"på och snart tar sitt förnuft till fånga.
Vad är det med karlar ibland-tänk vad lätt de har det när det inte passar eller dom blir lite skraja då är det bara att sticka.
Tycker så synd om dig-Hoppas verkligen det löser sig jättesnart.Förhoppningsvis har han bara en svacka,hoppas du har nån nära dig du kan prata o få stöd av.
Mer än att jag förstår att livet rasar ihop för dig just nu. Att bli lämnad gör ju tillräckligt ont i sig. Att dessutom ha en bebis på väg och ett till barn gör ju inte det hela bättre.
Försök få så mycket hjälp du bara kan, och tillåt dig att vara så ledsen som du är. På något sätt kommer du ju orka ta dig igenom det här, men på vägen dit kommer du nog behöva allt stöd som du har runt omkring dig.
/Tusen kramar
8
Men kära vän Vet inte riktigt vad jag ska säga till tröst.
Mer än att jag förstår att livet rasar ihop för dig just nu. Att bli lämnad gör ju tillräckligt ont i sig. Att dessutom ha en bebis på väg och ett till barn gör ju inte det hela bättre.
Försök få så mycket hjälp du bara kan, och tillåt dig att vara så ledsen som du är. På något sätt kommer du ju orka ta dig igenom det här, men på vägen dit kommer du nog behöva allt stöd som du har runt omkring dig.
...usch vad jobbigt! Har han tänkt igenom detta ordentligt? Har ni pratat tillräckligt? Att vänta och få barn är en stor omställning för många. Relationen kan verkligen komma att sättas på prov då man går inför det som komma skall, till viss del var och en för sig. Kanske börjar han känna sig orolig inför uppgiften? Kan han inte tänka sig att ge det lite mera tid. Låta bebisen komma och se hur det utvecklar sig? Har så svårt att förstå att känslor bara skulle kunna dö... Har de någon gång funnits där så finns chansen att hitta tillbaka till det som en gång gjorde att man ville leva tillsammans, tycker att man är skyldig både varandra och ens barn att kämpa lite extra för det! Det kommer att ordna sig för dig på ett eller annat sätt, även om det kan vara svårt att se i mörkret som du befinner dig i just nu! Många kramar,
9
Tänker på dig mycket.... ...usch vad jobbigt! Har han tänkt igenom detta ordentligt? Har ni pratat tillräckligt? Att vänta och få barn är en stor omställning för många. Relationen kan verkligen komma att sättas på prov då man går inför det som komma skall, till viss del var och en för sig. Kanske börjar han känna sig orolig inför uppgiften? Kan han inte tänka sig att ge det lite mera tid. Låta bebisen komma och se hur det utvecklar sig? Har så svårt att förstå att känslor bara skulle kunna dö... Har de någon gång funnits där så finns chansen att hitta tillbaka till det som en gång gjorde att man ville leva tillsammans, tycker att man är skyldig både varandra och ens barn att kämpa lite extra för det! Det kommer att ordna sig för dig på ett eller annat sätt, även om det kan vara svårt att se i mörkret som du befinner dig i just nu! Många kramar,
vad är det för tillfälle att lämna ngn på...? Karlar är bra i vissa lägen men de är inte så bra på tajming. Kom han på det nu? Att han inte älskar dig längre? Försök att ta hjälp av ngn närstående nu, det är nog viktigt att du får lite stöd och hjälp... det är mitt råd... Stackare! Usch, jag kan bara tänka mig hur det känns för dig just nu...
10
Nej men... vad är det för tillfälle att lämna ngn på...? Karlar är bra i vissa lägen men de är inte så bra på tajming. Kom han på det nu? Att han inte älskar dig längre? Försök att ta hjälp av ngn närstående nu, det är nog viktigt att du får lite stöd och hjälp... det är mitt råd... Stackare! Usch, jag kan bara tänka mig hur det känns för dig just nu...
Skulle vilja säga något tröstande och klokt, men jag vet faktiskt inte vad man ska säga. Jag försöker skicka lite styrkekramar genom cyberrymden iaf.
11
Ojoj Skulle vilja säga något tröstande och klokt, men jag vet faktiskt inte vad man ska säga. Jag försöker skicka lite styrkekramar genom cyberrymden iaf.
och vill att du skall veta att vi finns här för dig! Man klarar så mycket mer än man tror (låter som en klyscha, jag vet) men samtidigt MÅSTE man få lov att verkligen inte orka med och gå ner i den sorg det faktiskt är.
Jag hoppas att ni så småningom kommer att kunna prata om detta och att han inser vad han gjort mot dig.
Som sagt, vi finns här för dig närhelst du behöver skriva av dig.
Stor kram!
13
Skickar stora styrkekramar och vill att du skall veta att vi finns här för dig! Man klarar så mycket mer än man tror (låter som en klyscha, jag vet) men samtidigt MÅSTE man få lov att verkligen inte orka med och gå ner i den sorg det faktiskt är.
Jag hoppas att ni så småningom kommer att kunna prata om detta och att han inser vad han gjort mot dig.
Som sagt, vi finns här för dig närhelst du behöver skriva av dig.
Han säger att han bryr sig om mig och tycker om mig, men är inte säker på att han älskar mig.
Han skulle vilja vara tillsammans enbart för att vi ska få barn ihop. Han är inte pappa till Bastian.
Han kom på förra veckan att han behöver bo själv, att det är det som är problemet. Allt skulle ordna sig bara han fick en egen lägenhet. Han skulle vara med oss mestadels av tiden.
Men nu vill han inte. Så problemet från början var väl att han slutat älska mig.
14
samma Han säger att han bryr sig om mig och tycker om mig, men är inte säker på att han älskar mig.
Han skulle vilja vara tillsammans enbart för att vi ska få barn ihop. Han är inte pappa till Bastian.
Han kom på förra veckan att han behöver bo själv, att det är det som är problemet. Allt skulle ordna sig bara han fick en egen lägenhet. Han skulle vara med oss mestadels av tiden.
Men nu vill han inte. Så problemet från början var väl att han slutat älska mig.
Nu är Bastian på dagis och känner att jag vill hoppa av allt det här nu.
Tack för era ord.
Jag har tyvärr ingen som kan stötta mig.
Är helt ensam.
Han ska hämta sina saker idag. Jag ska höra av mig när bebisen kommit.
Han vill vara med under förlossningen, men jag vet inte om jag vill det. Det är väl minst 4 v kvar så jag får se hur det känns då.
Han vill ju inte bestämma sig nu egentligen.
Men jag är väl för stolt för att vilja vara tillsammans med någon som inte vet om han älskar mig.
Vill att den jag delar mitt liv med ska vara helt säker.
Det gör så jävla ont att veta att han inte älskar mig.
Känner mig lurad.
Har försökt göra allt för att han inte ska tröttna och dra. Men det räckte visst inte.
På det hela så är Bastians pappa bostadslös fram till juni eller nåt, så jag kommer inte få mycket avlastning där.
Jag har verkligen ingen som kan hjälpa mig.
15
tack Nu är Bastian på dagis och känner att jag vill hoppa av allt det här nu.
Tack för era ord.
Jag har tyvärr ingen som kan stötta mig.
Är helt ensam.
Han ska hämta sina saker idag. Jag ska höra av mig när bebisen kommit.
Han vill vara med under förlossningen, men jag vet inte om jag vill det. Det är väl minst 4 v kvar så jag får se hur det känns då.
Han vill ju inte bestämma sig nu egentligen.
Men jag är väl för stolt för att vilja vara tillsammans med någon som inte vet om han älskar mig.
Vill att den jag delar mitt liv med ska vara helt säker.
Det gör så jävla ont att veta att han inte älskar mig.
Känner mig lurad.
Har försökt göra allt för att han inte ska tröttna och dra. Men det räckte visst inte.
På det hela så är Bastians pappa bostadslös fram till juni eller nåt, så jag kommer inte få mycket avlastning där.
Jag har verkligen ingen som kan hjälpa mig.
precis som den här blivande pappan, och jag tror faktiskt att det är kalla fötter. Det är nog därför jag inte riktigt har orkat ta itu med det. Tänker att det ordnar sig när bebisen har kommit och han förstår kärleken man har till sitt barn. För jag tror inte att det handlar om hans känslor för _mig_, utan snarare hans känslor inför _situationen_. Han säger själv att han är rätt panikslagen nu så här inför förlossningen och så, att allt blir så påtagligt helt plötsligt och han blir så osäker på allt.
Hoppas verkligen att din sambo kommer fram till att det är kalla fötter också. Det känns ju onekligen så, eftersom det verkligen är i elfte timmen han kommer på det här. Det går ju egentligen inte att \"utvärdera\" ett förhållande eller känslorna för partnern, när man är mitt uppe i en graviditet. Varken blivande mamman eller pappan är ju sig själv, och det rörs upp så mycket tankar och känslor som kan vara svåra att hantera. Är han villig att diskutera det här, eller har han bara bestämt sig punkt slut?
kram igen!
16
Det låter ju precis som den här blivande pappan, och jag tror faktiskt att det är kalla fötter. Det är nog därför jag inte riktigt har orkat ta itu med det. Tänker att det ordnar sig när bebisen har kommit och han förstår kärleken man har till sitt barn. För jag tror inte att det handlar om hans känslor för _mig_, utan snarare hans känslor inför _situationen_. Han säger själv att han är rätt panikslagen nu så här inför förlossningen och så, att allt blir så påtagligt helt plötsligt och han blir så osäker på allt.
Hoppas verkligen att din sambo kommer fram till att det är kalla fötter också. Det känns ju onekligen så, eftersom det verkligen är i elfte timmen han kommer på det här. Det går ju egentligen inte att \"utvärdera\" ett förhållande eller känslorna för partnern, när man är mitt uppe i en graviditet. Varken blivande mamman eller pappan är ju sig själv, och det rörs upp så mycket tankar och känslor som kan vara svåra att hantera. Är han villig att diskutera det här, eller har han bara bestämt sig punkt slut?
Han är osäker bara, vet inte vad han känner.
Han sa själv att det kanske blir bättre när bebisen är född. Men ska jag bara vänta och hoppas?
Tänk om det inte blir det...då kommer jag bli lika ledsen igen när han kommer på att det är mig han inte vill ha.
Jag önskar jag kunde ta det som du. Men det känns så svårt att låta det vara. Låta honom styra allt.
Jag har iaf kört iväg honom. Lägenheten är min. Jag och Bastian bodde här innan han flyttade in.
Han kanske kommer på att det inte var vad han ville.
Men vet inte om han kommer våga säga det. Jag har ju sagt att han inte behöver komma tillbaka förrän bebisen är född.
17
osäker Han är osäker bara, vet inte vad han känner.
Han sa själv att det kanske blir bättre när bebisen är född. Men ska jag bara vänta och hoppas?
Tänk om det inte blir det...då kommer jag bli lika ledsen igen när han kommer på att det är mig han inte vill ha.
Jag önskar jag kunde ta det som du. Men det känns så svårt att låta det vara. Låta honom styra allt.
Jag har iaf kört iväg honom. Lägenheten är min. Jag och Bastian bodde här innan han flyttade in.
Han kanske kommer på att det inte var vad han ville.
Men vet inte om han kommer våga säga det. Jag har ju sagt att han inte behöver komma tillbaka förrän bebisen är född.
usch vad ledsamt att höra och vilken stil att bara lämna dig nu höggravid och allt. Och stackars Bastian när pappa helt plötsligt flyttar... Skickar massor med styrke o tröstkramar !!!
19
Nää.. usch vad ledsamt att höra och vilken stil att bara lämna dig nu höggravid och allt. Och stackars Bastian när pappa helt plötsligt flyttar... Skickar massor med styrke o tröstkramar !!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
