Jag har precis fått veta att jag är gravid. Har alltid haft järnkoll på när mens och äl är så när inte mensen dök upp så förstod jag direkt. Jag känner mig som om jag befinner mig mitt i en mardröm och kan inte skylla detta på nåt annat än vår egen klantighet. Hade precis varit hos barnmorska för preventivmedel-rådgivning och bestämt mig för hormonspiral och så händer detta. jag lever i ett fast förhållande och tillsammans har vi tre barn under 5 år, den minsta 7 mån och en styvson på 11 år. Mitt förnuft säger naturligtvis att jag ska göra abort som jag alltid varit emot för egen del. Men mitt hjärta skriker NEEEEJ!!! Min sambo tycker naturligtvis att vi ska göra abort eftersom det redan är tungt som det är och jag kan ibland känna att det är en självklarhet att göra så....MEN kan man stänga av alla dessa motstridiga känslor som man ändå känner. Kände både glädje och sorg när jag såg testresultatet.....fan vet varken ut eller in. Jag ville verkligen inte vara gravid igen...hatar det. Men jag älskar ju mina underbara barn över allt annat.
Det som känns jobbigast är att jag drömde om att detta barn skulle komma för flera veckor sen, en liten pojke med blå ögon, kanske låter helt sjukt för er men så har det varit med alla mina barn och det har bara blivit starkare för varje gång jag blir gravid.
Kommer jag verkligen klara detta ringer det i mitt huvud och jag vet varken ut eller in? Finns det ett drägligt liv efter en abort??
1
Gravid.... Jag har precis fått veta att jag är gravid. Har alltid haft järnkoll på när mens och äl är så när inte mensen dök upp så förstod jag direkt. Jag känner mig som om jag befinner mig mitt i en mardröm och kan inte skylla detta på nåt annat än vår egen klantighet. Hade precis varit hos barnmorska för preventivmedel-rådgivning och bestämt mig för hormonspiral och så händer detta. jag lever i ett fast förhållande och tillsammans har vi tre barn under 5 år, den minsta 7 mån och en styvson på 11 år. Mitt förnuft säger naturligtvis att jag ska göra abort som jag alltid varit emot för egen del. Men mitt hjärta skriker NEEEEJ!!! Min sambo tycker naturligtvis att vi ska göra abort eftersom det redan är tungt som det är och jag kan ibland känna att det är en självklarhet att göra så....MEN kan man stänga av alla dessa motstridiga känslor som man ändå känner. Kände både glädje och sorg när jag såg testresultatet.....fan vet varken ut eller in. Jag ville verkligen inte vara gravid igen...hatar det. Men jag älskar ju mina underbara barn över allt annat.
Det som känns jobbigast är att jag drömde om att detta barn skulle komma för flera veckor sen, en liten pojke med blå ögon, kanske låter helt sjukt för er men så har det varit med alla mina barn och det har bara blivit starkare för varje gång jag blir gravid.
Kommer jag verkligen klara detta ringer det i mitt huvud och jag vet varken ut eller in? Finns det ett drägligt liv efter en abort??
det finns ett drägligt liv efter en abort. Gjorde en medicinsk abort för flera år sen. Trodde aldrig att jag skulle klara av att göra det. Hade längtat efter ännu ett barn, men i det läget var jag arbetslös, bodde i andra hand och relationen till mannen ifråga var på väg att ta slut. Så fort jag förstod att jag hade ett val kände jag att det var rätt beslut att ta. Det var mkt sorg, men även en stor lättnad.
Jag har fått två barn efter detta och har aldrig ångrat aborten. Däremot är det väldigt jobbigt att sitta på middagar eller under fika-raster och lyssna på människors fördömande av oss som genomgått en abort. Många har inte en tanke på att någon i sällskapet kan ha den erfarenheten. Det får man tyvärr leva med.... Man orkar ju inte alltid \"stå upp\" för sin åsikt när det gäller nåt så känsligt. Och du, många har slarvat med skydd men har haft turen att inte bli gravida. Kanske de skulle tänka på det innan de dömer andra.....
Hoppas du innerst inne kan känna vad som är rätt för dig och Lycka till!
2
Ja, det finns ett drägligt liv efter en abort. Gjorde en medicinsk abort för flera år sen. Trodde aldrig att jag skulle klara av att göra det. Hade längtat efter ännu ett barn, men i det läget var jag arbetslös, bodde i andra hand och relationen till mannen ifråga var på väg att ta slut. Så fort jag förstod att jag hade ett val kände jag att det var rätt beslut att ta. Det var mkt sorg, men även en stor lättnad.
Jag har fått två barn efter detta och har aldrig ångrat aborten. Däremot är det väldigt jobbigt att sitta på middagar eller under fika-raster och lyssna på människors fördömande av oss som genomgått en abort. Många har inte en tanke på att någon i sällskapet kan ha den erfarenheten. Det får man tyvärr leva med.... Man orkar ju inte alltid \"stå upp\" för sin åsikt när det gäller nåt så känsligt. Och du, många har slarvat med skydd men har haft turen att inte bli gravida. Kanske de skulle tänka på det innan de dömer andra.....
Hoppas du innerst inne kan känna vad som är rätt för dig och Lycka till!
nog rekommendera dig att prata med någon utomstående...
Jag kände sälv att jag absolut inte skulle fixa att göra en abort, trots att graviditeten var i allra högsta grad oplanerad, oläglig och det kommer bli tungt med tre barn under 4 år! Hjärnan sa abort, men hjärtat sa nej! Jag tror att jag personligen hade mått väldigt dåligt av att ta bort ett barn av rent \"själviska\" orsaker, och därför valde jag att behålla, trots att förnuftet sa annat!
Maken tyckte absolut att vi skulle göra baort, men nu verkar han ser fram emot barnet lika mycket som jag gör! Det kommer bli tungt och jobbigt ekonomiskt, men det ordnar sig på ett eller annat sätt! :)
Stor kram till dig, hur du än väljer att göra!
3
Jag skulle... nog rekommendera dig att prata med någon utomstående...
Jag kände sälv att jag absolut inte skulle fixa att göra en abort, trots att graviditeten var i allra högsta grad oplanerad, oläglig och det kommer bli tungt med tre barn under 4 år! Hjärnan sa abort, men hjärtat sa nej! Jag tror att jag personligen hade mått väldigt dåligt av att ta bort ett barn av rent \"själviska\" orsaker, och därför valde jag att behålla, trots att förnuftet sa annat!
Maken tyckte absolut att vi skulle göra baort, men nu verkar han ser fram emot barnet lika mycket som jag gör! Det kommer bli tungt och jobbigt ekonomiskt, men det ordnar sig på ett eller annat sätt! :)
När jag läste ditt inlägg kände jag att det låter precis som om jag skrivit det!!
Min minst* är 9mån och så har vi 3till.Kände också direkt att ;Jävlar skit!!Inte en unge till!!!! Var hos bm och gjorde ytterligare ett test(eftersom jag fått ett så svagt streck hemma),det visade ju också positivt naturligtvis.Jag deklarerade klart och tydligt att jag ville ta bort det.Hade tidigare på dagen börjat blöda och hon trodde att det ev var ett tidigt missfall på G,YIPPIE tänkte jag.Hon ringde KK och frågade om jag kunde få såna där abortpiller redan samma dag,men dom tyckte jag skulle vänta till efter helgen.TUR VAR VÄL DET!!!!Nu har jag ångrat mig.Klart vi ska ha ett barn till.Visst det kommer bli jobbigt,men jag sitter hellre med ett barn och mår dåligt(om jag nu kommer göra det)än att sitta med en abort i minnet!
Så mitt råd är:bestäm inget förhastat utan låt det smälta några dagar och känn sedan efter.Hoppas det ordnar sig för dig.Vet att det är jobbigt!Världen stannar liksom upp!
4
Likadant för mig! När jag läste ditt inlägg kände jag att det låter precis som om jag skrivit det!!
Min minst* är 9mån och så har vi 3till.Kände också direkt att ;Jävlar skit!!Inte en unge till!!!! Var hos bm och gjorde ytterligare ett test(eftersom jag fått ett så svagt streck hemma),det visade ju också positivt naturligtvis.Jag deklarerade klart och tydligt att jag ville ta bort det.Hade tidigare på dagen börjat blöda och hon trodde att det ev var ett tidigt missfall på G,YIPPIE tänkte jag.Hon ringde KK och frågade om jag kunde få såna där abortpiller redan samma dag,men dom tyckte jag skulle vänta till efter helgen.TUR VAR VÄL DET!!!!Nu har jag ångrat mig.Klart vi ska ha ett barn till.Visst det kommer bli jobbigt,men jag sitter hellre med ett barn och mår dåligt(om jag nu kommer göra det)än att sitta med en abort i minnet!
Så mitt råd är:bestäm inget förhastat utan låt det smälta några dagar och känn sedan efter.Hoppas det ordnar sig för dig.Vet att det är jobbigt!Världen stannar liksom upp!
Jag har pratat och pratat med min sambo och alla argument han har mot att inte behålla det här barnet kan jag hålla med om, men det gör inte beslutet om abort lättare. Inte om man väger det mot känslarna jag känner för barn och livet i allmänhet.
Ser bara framför mig hur jag måste stoppa det där pillret i munnen som dödar pricken där inne. Min sambo tycker inte jag ska tänka så mycket, det är ju så tidigt än i graviditeten osv och visst det har han ju rätt i, men om jag inte får en tid direkt till en läkare utan måste gå här hemma i en vecka till och fundera på detta fram och tillbaka, och pricken växer ju så snabbt inom en vecka börjar ju hjärtat slå och vetskapen om det gör ju allt ännu svårare.....fy vad detta är jobbigt!! Som tur är har jag en jättebra vän att älta allt med och hon stöttar mig vad som än händer. Hoppas på att få vakna ur den här mardrömmen och inse att allt bara var just en mardröm!!!
5
Tack för era svar.... Jag har pratat och pratat med min sambo och alla argument han har mot att inte behålla det här barnet kan jag hålla med om, men det gör inte beslutet om abort lättare. Inte om man väger det mot känslarna jag känner för barn och livet i allmänhet.
Ser bara framför mig hur jag måste stoppa det där pillret i munnen som dödar pricken där inne. Min sambo tycker inte jag ska tänka så mycket, det är ju så tidigt än i graviditeten osv och visst det har han ju rätt i, men om jag inte får en tid direkt till en läkare utan måste gå här hemma i en vecka till och fundera på detta fram och tillbaka, och pricken växer ju så snabbt inom en vecka börjar ju hjärtat slå och vetskapen om det gör ju allt ännu svårare.....fy vad detta är jobbigt!! Som tur är har jag en jättebra vän att älta allt med och hon stöttar mig vad som än händer. Hoppas på att få vakna ur den här mardrömmen och inse att allt bara var just en mardröm!!!
ja det är jättetungt ibland med tre små barn mina är 4,5...2.5 samt 7 månader gamla och nu har man ju äntligen fått börja sova hela natten, bäckenet är väl rätt okej och vikten börjar gå neråt. Så tanken på att vara gravid igen som är bland det värsta jag vet pga foglossning och viktökning (ca 25-30 kg varje gång) lockar inte. Men själva förlossningen och att hålla sitt nyfödda barn är ju en känsla som är rent euforisk. Och visst på nåt sätt klarar man ju säkert av fyra barn också eller 5 om man räknar styvisen men jag vet bara inte om jag verkligen kommer orka med en till graviditet??!!
6
hej.... ja det är jättetungt ibland med tre små barn mina är 4,5...2.5 samt 7 månader gamla och nu har man ju äntligen fått börja sova hela natten, bäckenet är väl rätt okej och vikten börjar gå neråt. Så tanken på att vara gravid igen som är bland det värsta jag vet pga foglossning och viktökning (ca 25-30 kg varje gång) lockar inte. Men själva förlossningen och att hålla sitt nyfödda barn är ju en känsla som är rent euforisk. Och visst på nåt sätt klarar man ju säkert av fyra barn också eller 5 om man räknar styvisen men jag vet bara inte om jag verkligen kommer orka med en till graviditet??!!
också att jag kommer fram till ett riktigt beslut som känns rätt som jag sedan kan stå för. Jag är lite rädd att mina känslor för mig själv eller min sambo kommer att förändras om jag gör abort.
Jag kan inte tänka objektivt utan återkommer hela tiden till vad hjärtat säger och då är abort definitivt uteslutet.
Tror du att det kanske är lättare att göra en abort om man vet att man kanske ska ha fler barn i framtiden? Jag var ju klar med allt vad graviditet heter hade jag bestämt, såg fram emot att bli smal igen och börja träna, kanske gå ut och festa med kompisar nån gång osv. Känner mig så egoistisk när jag tänker så.
Fattar fortfarande inte hur vi kunde vara så oförsiktiga????
7
jag hoppas... också att jag kommer fram till ett riktigt beslut som känns rätt som jag sedan kan stå för. Jag är lite rädd att mina känslor för mig själv eller min sambo kommer att förändras om jag gör abort.
Jag kan inte tänka objektivt utan återkommer hela tiden till vad hjärtat säger och då är abort definitivt uteslutet.
Tror du att det kanske är lättare att göra en abort om man vet att man kanske ska ha fler barn i framtiden? Jag var ju klar med allt vad graviditet heter hade jag bestämt, såg fram emot att bli smal igen och börja träna, kanske gå ut och festa med kompisar nån gång osv. Känner mig så egoistisk när jag tänker så.
Fattar fortfarande inte hur vi kunde vara så oförsiktiga????
För det första vill jag säga till dig att du inte behöver känna dig dum. Att bli oplanerat gravid är vanligare än man tror (och det är inte \"unga, dumma\" tjejer, utan kvinnor som redan har barn och lever i ett förhållade som det händer) och många är vi som gått igenom en abort, men få vill säga det.
Hur du ska göra kan ju bara du själva svara på. Jag gjorde en abort och kan säga att det var \"tufft\" på många sätt. (Särskilt eftersom jag hade drömt om ett barn till) men jag upplevde att jag inte hade orken att ro allt i land. Argumentet som fick mig att välja var att jag ville känna att jag först och främst orkade med de barn som jag redan satt till världen.
Livet blir inte alltid som man tänkt, men det går vidare ändå. Man får fokusera på det man har och vara tacksam över det.
Kram
8
Hej och välkommen! För det första vill jag säga till dig att du inte behöver känna dig dum. Att bli oplanerat gravid är vanligare än man tror (och det är inte \"unga, dumma\" tjejer, utan kvinnor som redan har barn och lever i ett förhållade som det händer) och många är vi som gått igenom en abort, men få vill säga det.
Hur du ska göra kan ju bara du själva svara på. Jag gjorde en abort och kan säga att det var \"tufft\" på många sätt. (Särskilt eftersom jag hade drömt om ett barn till) men jag upplevde att jag inte hade orken att ro allt i land. Argumentet som fick mig att välja var att jag ville känna att jag först och främst orkade med de barn som jag redan satt till världen.
Livet blir inte alltid som man tänkt, men det går vidare ändå. Man får fokusera på det man har och vara tacksam över det.
Känner så väl igen det du skriver om hur klantigt det var, den koll du haft på äl, att du själv inte skulle sätta dig i den här situationen osv...kunde skrivit det själv. Vi har också tre barn, den yngsta 10 mån när detta hände. Jag var dock chockad över graviditeten, kroppen hade lurat mej helt efter flera år av \"säkra perioder\"...Jag bestämde mig i samma ögonblick jag såg pluset. Det var flera anledningar till att jag valde som jag gjorde, jag såg på situationen idag, hur vårt liv ser ut, hur det känns i \"kaos\" situationerna, rent praktiskt osv osv. Sen vill inte jag/vi ha ett barn till, inte nu i allafall. Jag tror man får vara lite praktiskt när man ska göra sitt val, ta fram för och nackdelar osv. Låter kallt, men det kan underlätta att se det så...ingen annan kan tyvärr välja åt dig tyvärr.
Fy vad jag svamlar. Hoppas ni kommer fram till något som känns rätt för er, man måste se det i ett längre perspektiv, inte bara att en abort är jobbig att genomföra.
KRAM
9
Hej Känner så väl igen det du skriver om hur klantigt det var, den koll du haft på äl, att du själv inte skulle sätta dig i den här situationen osv...kunde skrivit det själv. Vi har också tre barn, den yngsta 10 mån när detta hände. Jag var dock chockad över graviditeten, kroppen hade lurat mej helt efter flera år av \"säkra perioder\"...Jag bestämde mig i samma ögonblick jag såg pluset. Det var flera anledningar till att jag valde som jag gjorde, jag såg på situationen idag, hur vårt liv ser ut, hur det känns i \"kaos\" situationerna, rent praktiskt osv osv. Sen vill inte jag/vi ha ett barn till, inte nu i allafall. Jag tror man får vara lite praktiskt när man ska göra sitt val, ta fram för och nackdelar osv. Låter kallt, men det kan underlätta att se det så...ingen annan kan tyvärr välja åt dig tyvärr.
Fy vad jag svamlar. Hoppas ni kommer fram till något som känns rätt för er, man måste se det i ett längre perspektiv, inte bara att en abort är jobbig att genomföra.
KRAM
... just det där med att stoppa pillret i munnen och själv vara den som satte stopp för det som skulle kunna bli ett nytt liv.
Jag blev oplanerat gravid för drygt ett år sedan trots p-piller. Jag var länge i valet och kvalet om hur jag skulle göra. Jag och killen hade kännt varandra i drygt ett halvår. Vi bodde inte ihop officiellt även om vi i praktiken bott tillsammans (hos varandra varannan vecka) sedan en vecka efter att vi träffades första gången. Vi hade båda två barn sedan tidigare (jag 1 på heltid & han 2 varannan vecka). Jag studerde och han var arbetslös. Allting sammantaget gjorde att det knappast var ideala förutsättningar för ett barn. Jag ville egentligen behålla barnet, samtidigt som han inte ville det. Efter många långa sömnlösa nätter, många, många tårar, och samtal med kurator så kom jag ändå fram till att det som var rätt just för mig (och alla oss andra som var nära berörda) då var att göra en abort.
Det stora problemet då blev i stället hur man skulle göra den. När jag upptäckte att jag var gravid och när jag hade kommit fram till själva beslutet så var det fortfarande ganska tidigt, så jag hade inte haft några problem att utföra en medicinsk abort - problemet var bara att jag kände att jag inte skulle kunna göra det, även om jag bestämt mig för att avbryta graviditeten. Jag känner mig själv så pass bra, att om jag hade bestämt mig för att göra en medicinsk abort så skulle jag ångra mig vad gällde hela aborten efter det att jag tagit de första tabletterna ... just av den anledningen att det i så fall skulle vara jag själv som \"gjorde\" själva aborten genom att svälja de där tabletterna. Lösningen för mig blev att jag istället gjorde en kirurgisk abort. Även om det innebar att jag fick gå hemma i 3 veckor (var sjukskriven under tiden) och vänta på att få det gjort, eftersom de inte vill göra skrapningar innan v 9 eftersom de vill vara säkra på att få med allt, så tycker jag så här i efterhand att det var värt det. Jag hade mått mycket sämre psykiskt efteråt efter en medicinsk abort som jag hade \"gjort själv\" - nu blev det någon annan som gjorde det åt mig.
(Att jag sedan råkade ut för ett par väldigt otrevliga sjuksköterskor på själva gynavdelningen på sjukhuset i samband med skrapningen (uppvägdes dock av en väldigt trevlig SSK som jag träffade på efteråt, trevliga sköterskor på op. & en trevlig läkare, åkte på en infektion efteråt (och fick en dunderkur med antibiotika och andra antiimflammatoriska & smärtstillande) ... samt att jag ett halvår senare åter blev gravid - trots en spiral som de satte in i samband med aborten är en helt annan historia .... då kände jag att strunt samma om det enda som hade förändrats på ett halvår var att vi bodde ihop - denna gång kunde jag inte ta bort det. Att vi sedan tvingats bli särbo för ett tag framöver pga av praktiska orsaker förändrar inte mina känslor varken för honom eller för det barn jag nu väntar.)
Det är bara du som vet vad som känns bäst för dig - både vad gäller att fortsätta grav. eller abort, samt vilken abortmetod som du använder ifall du skulle besluta dig för det.
10
Känner igen känslan... ... just det där med att stoppa pillret i munnen och själv vara den som satte stopp för det som skulle kunna bli ett nytt liv.
Jag blev oplanerat gravid för drygt ett år sedan trots p-piller. Jag var länge i valet och kvalet om hur jag skulle göra. Jag och killen hade kännt varandra i drygt ett halvår. Vi bodde inte ihop officiellt även om vi i praktiken bott tillsammans (hos varandra varannan vecka) sedan en vecka efter att vi träffades första gången. Vi hade båda två barn sedan tidigare (jag 1 på heltid & han 2 varannan vecka). Jag studerde och han var arbetslös. Allting sammantaget gjorde att det knappast var ideala förutsättningar för ett barn. Jag ville egentligen behålla barnet, samtidigt som han inte ville det. Efter många långa sömnlösa nätter, många, många tårar, och samtal med kurator så kom jag ändå fram till att det som var rätt just för mig (och alla oss andra som var nära berörda) då var att göra en abort.
Det stora problemet då blev i stället hur man skulle göra den. När jag upptäckte att jag var gravid och när jag hade kommit fram till själva beslutet så var det fortfarande ganska tidigt, så jag hade inte haft några problem att utföra en medicinsk abort - problemet var bara att jag kände att jag inte skulle kunna göra det, även om jag bestämt mig för att avbryta graviditeten. Jag känner mig själv så pass bra, att om jag hade bestämt mig för att göra en medicinsk abort så skulle jag ångra mig vad gällde hela aborten efter det att jag tagit de första tabletterna ... just av den anledningen att det i så fall skulle vara jag själv som \"gjorde\" själva aborten genom att svälja de där tabletterna. Lösningen för mig blev att jag istället gjorde en kirurgisk abort. Även om det innebar att jag fick gå hemma i 3 veckor (var sjukskriven under tiden) och vänta på att få det gjort, eftersom de inte vill göra skrapningar innan v 9 eftersom de vill vara säkra på att få med allt, så tycker jag så här i efterhand att det var värt det. Jag hade mått mycket sämre psykiskt efteråt efter en medicinsk abort som jag hade \"gjort själv\" - nu blev det någon annan som gjorde det åt mig.
(Att jag sedan råkade ut för ett par väldigt otrevliga sjuksköterskor på själva gynavdelningen på sjukhuset i samband med skrapningen (uppvägdes dock av en väldigt trevlig SSK som jag träffade på efteråt, trevliga sköterskor på op. & en trevlig läkare, åkte på en infektion efteråt (och fick en dunderkur med antibiotika och andra antiimflammatoriska & smärtstillande) ... samt att jag ett halvår senare åter blev gravid - trots en spiral som de satte in i samband med aborten är en helt annan historia .... då kände jag att strunt samma om det enda som hade förändrats på ett halvår var att vi bodde ihop - denna gång kunde jag inte ta bort det. Att vi sedan tvingats bli särbo för ett tag framöver pga av praktiska orsaker förändrar inte mina känslor varken för honom eller för det barn jag nu väntar.)
Det är bara du som vet vad som känns bäst för dig - både vad gäller att fortsätta grav. eller abort, samt vilken abortmetod som du använder ifall du skulle besluta dig för det.
det är ungefär så jag vill tänka...praktiskt alltså. Ett barn nu skulle skapa kaos här hemma, saker som ny bil för få sovrum mm dyker ju ständigt upp i tankarna. Ska ringa nu på morgonen till abortmottagningen, är rädd att få gå hemma för länge och tänka på detta. Jag känner redan av symptomen på graviditetten som illamående, ständigt kissnödig och världens mensvärk!! Jag bara gråter på kvällarna, känner mig så maktlös. Jag vet så väl att det faktiskt nästan är en omöjlig situation om jag bestämmer mig för att behålla barnet så, ja jag vet inte!? Ska ringa iallafall....
kram
11
tack.... det är ungefär så jag vill tänka...praktiskt alltså. Ett barn nu skulle skapa kaos här hemma, saker som ny bil för få sovrum mm dyker ju ständigt upp i tankarna. Ska ringa nu på morgonen till abortmottagningen, är rädd att få gå hemma för länge och tänka på detta. Jag känner redan av symptomen på graviditetten som illamående, ständigt kissnödig och världens mensvärk!! Jag bara gråter på kvällarna, känner mig så maktlös. Jag vet så väl att det faktiskt nästan är en omöjlig situation om jag bestämmer mig för att behålla barnet så, ja jag vet inte!? Ska ringa iallafall....
kram
får såna skamkänslor när jag tänker att jag måste ta bort det här pyret. Tycker det känns som man behöver säga förlåt till någon...till barnet till nån högre makt vad vet jag...usch måste sluta tänka så. ska ringa nu.....
12
hej.... får såna skamkänslor när jag tänker att jag måste ta bort det här pyret. Tycker det känns som man behöver säga förlåt till någon...till barnet till nån högre makt vad vet jag...usch måste sluta tänka så. ska ringa nu.....
fick prata med en jättetrevlig sköterska, det var med gråten i halsen jag berättade vad jag ville. Fick ingen tid förräns nästa onsdag, tog den men ringde även till ett annat gyn och dom hade tid nu på torsdag men där var hon som svarade helt ointresserad och frågade ingenting om jag ville träffa kurator eller nåt...fy kändes inte kul men jag har nu båda tiderna så får jag se hur jag gör....
kram till alla här som stöttar, känner mig väldigt ensam just nu!
13
nu har jag ringt... fick prata med en jättetrevlig sköterska, det var med gråten i halsen jag berättade vad jag ville. Fick ingen tid förräns nästa onsdag, tog den men ringde även till ett annat gyn och dom hade tid nu på torsdag men där var hon som svarade helt ointresserad och frågade ingenting om jag ville träffa kurator eller nåt...fy kändes inte kul men jag har nu båda tiderna så får jag se hur jag gör....
kram till alla här som stöttar, känner mig väldigt ensam just nu!
verklighet slarvar ingen med preventivmedel, alla graviditeter skulle vara önskade och välkomna. Men så är det ju inte. Var inte för hård mot dig själv. Vi är många som slarvat någon gång. Vad du känner och vad du ska fatta för beslut vet bara du.
Jag levde ensam med min dotter när jag gjorde abort. Min dröm om att bli 5-barns mamma verkade aldrig kunna bli sann. Så när jag fattade mitt beslut ställde jag mig själv frågan: om jag nu inte får fler barn, kan jag ändå stå fast vid att det här var rätt?
Det svar jag kom fram till var JA. Utan att närmare gå in på det så var relationen till mannen det avgörande i mitt fall.
Ibland tar livet en annan riktning än vi tänkt oss. Hoppas att du kan komma fram till vad du vill. Skickar styrkekramar!
14
I en perfekt... verklighet slarvar ingen med preventivmedel, alla graviditeter skulle vara önskade och välkomna. Men så är det ju inte. Var inte för hård mot dig själv. Vi är många som slarvat någon gång. Vad du känner och vad du ska fatta för beslut vet bara du.
Jag levde ensam med min dotter när jag gjorde abort. Min dröm om att bli 5-barns mamma verkade aldrig kunna bli sann. Så när jag fattade mitt beslut ställde jag mig själv frågan: om jag nu inte får fler barn, kan jag ändå stå fast vid att det här var rätt?
Det svar jag kom fram till var JA. Utan att närmare gå in på det så var relationen till mannen det avgörande i mitt fall.
Ibland tar livet en annan riktning än vi tänkt oss. Hoppas att du kan komma fram till vad du vill. Skickar styrkekramar!
Bara det är ett stort steg. Hur man blir bemött betyder självklart jättemycket när det är en så känslig sak man kommer med. Även om det är jobbigt att vänta på tiden, det tyckte jag med, så var det ändå \"bra\" på nåt vis att få smälta tankarna och jag hann under den tiden känna att det verkligen var rätt beslut.
KRAM
15
Vad bra att du ringt Bara det är ett stort steg. Hur man blir bemött betyder självklart jättemycket när det är en så känslig sak man kommer med. Även om det är jobbigt att vänta på tiden, det tyckte jag med, så var det ändå \"bra\" på nåt vis att få smälta tankarna och jag hann under den tiden känna att det verkligen var rätt beslut.
KRAM
känns så bra att ni som skriver här inne orkar ta sig tid och bry sig om helt främmande människor känns jätteskönt att få ventilera sina tankar. Jag har dock inte kommit fram till nåt än, jag tror min sambo är helt säker på att jag ska göra abort men jag är långt ifrån säker och jag orkar inte ta upp det mer med honom förrän jag varit på gyn.
kram
16
tack... känns så bra att ni som skriver här inne orkar ta sig tid och bry sig om helt främmande människor känns jätteskönt att få ventilera sina tankar. Jag har dock inte kommit fram till nåt än, jag tror min sambo är helt säker på att jag ska göra abort men jag är långt ifrån säker och jag orkar inte ta upp det mer med honom förrän jag varit på gyn.
kram
alltför väl hur det känns att var i din sits. Vi vet hur det är att känna sig så ensam, så ensam ... Därför finns vi här. För att lyssna och stötta så mycket vi bara kan.
17
Vi minns ju ... alltför väl hur det känns att var i din sits. Vi vet hur det är att känna sig så ensam, så ensam ... Därför finns vi här. För att lyssna och stötta så mycket vi bara kan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
