att vi snart ska ha barn igen! dom blev jätteglada och hade några frågor som dom alla ställde: 1. hur gammalt kommer barnet att vara 2. vet ni om det är en pojke eller flicka? 3. kan man vara säker på att det inte har hiv? Precis dom frågorna jag visste att dom skulle ställa. Så därför skrev jag en hel del om det inne på vår hemsida, så nu får mamma skriva ut min text och vidarebefodra den till släkten så att jag slipper svara på samma frågor hundra gånger.
Spännande att äntligen vara \"outade\"! vi blev godkända för snart två veckor sen, och håller som bäst på och samlar papper och fixar profilbok till Sydafrika. ska bli så härligt att resa dit, detta år dessutom ifall prognoserna stämmer!
1
Igår berättade vi för föräldrarna att vi snart ska ha barn igen! dom blev jätteglada och hade några frågor som dom alla ställde: 1. hur gammalt kommer barnet att vara 2. vet ni om det är en pojke eller flicka? 3. kan man vara säker på att det inte har hiv? Precis dom frågorna jag visste att dom skulle ställa. Så därför skrev jag en hel del om det inne på vår hemsida, så nu får mamma skriva ut min text och vidarebefodra den till släkten så att jag slipper svara på samma frågor hundra gånger.
Spännande att äntligen vara \"outade\"! vi blev godkända för snart två veckor sen, och håller som bäst på och samlar papper och fixar profilbok till Sydafrika. ska bli så härligt att resa dit, detta år dessutom ifall prognoserna stämmer!
Vad härligt att syskon är på väg!
Grattis! Nu får vi se hur lång väntan det blir.. jag hoppas inte allt för lång. Själva ställde vi oss i kö för exakt 2 veckor sen och väntetiden för hemutredningen där vi bor är 8-9 månader... :-/ *suck*
2
Åh! Vad härligt att syskon är på väg!
Grattis! Nu får vi se hur lång väntan det blir.. jag hoppas inte allt för lång. Själva ställde vi oss i kö för exakt 2 veckor sen och väntetiden för hemutredningen där vi bor är 8-9 månader... :-/ *suck*
Jag minns det som igår när vi berättade för våra familjer. Vi skickade ett berättelse om det röda äpplet (jättefin om beslutet att adoptera) i brev till alla.
Oj, vad många som är på gång nu! Jättekul!
kram
3
Vad roligt! Jag minns det som igår när vi berättade för våra familjer. Vi skickade ett berättelse om det röda äpplet (jättefin om beslutet att adoptera) i brev till alla.
Vad fort det gått för er! Så det blev Sydafrika till slut alltså? *lite förvirrad* Minns jag helt fel eller var det inte din man som var tveksam till ett mörkt barn pga ev. rasism?
Ja, den vanligaste frågan måste nog vara om man fått önska/välja/veta vilket kön barnet kommer att ha. Jag tycker att den är lika obegriplig varje gång faktiskt, för vad spelar DET för roll?
4
Kul! Vad fort det gått för er! Så det blev Sydafrika till slut alltså? *lite förvirrad* Minns jag helt fel eller var det inte din man som var tveksam till ett mörkt barn pga ev. rasism?
Ja, den vanligaste frågan måste nog vara om man fått önska/välja/veta vilket kön barnet kommer att ha. Jag tycker att den är lika obegriplig varje gång faktiskt, för vad spelar DET för roll?
Men sen när väntetiderna till Indien steg ytterligare o jag blev jätteledsen o maken hunnit fundera lite mer, så kom han fram till att det inte spelade nån roll heller. Så vips hade vi bestämt oss för Sydafrika i stället! det var en sån lättnad, det känns helt 100% rätt, mer än Indien (just pga väntetiderna bland annat).
Ja, tänk vilka konstigheter folk frågar egentligen. Fast kanske det inte är så konstigt heller, med tanke på hurdana filmer man sett på TV (tänker på t ex RAsmus på luffen där det där rika paret går o väljer barn).
7
jo det var vi det! Men sen när väntetiderna till Indien steg ytterligare o jag blev jätteledsen o maken hunnit fundera lite mer, så kom han fram till att det inte spelade nån roll heller. Så vips hade vi bestämt oss för Sydafrika i stället! det var en sån lättnad, det känns helt 100% rätt, mer än Indien (just pga väntetiderna bland annat).
Ja, tänk vilka konstigheter folk frågar egentligen. Fast kanske det inte är så konstigt heller, med tanke på hurdana filmer man sett på TV (tänker på t ex RAsmus på luffen där det där rika paret går o väljer barn).
Ja, tänk så livet vänder :). Vad roligt! Har du förresten sett att det finns en mailinglista som heter Afrikalistan och är för oss som ska eller har adopterat från Etiopen eller Sydafrika? Den finns här om du är intresserad: http://groups.yahoo.com/group/afrikalistan/
8
Haha Ja, tänk så livet vänder :). Vad roligt! Har du förresten sett att det finns en mailinglista som heter Afrikalistan och är för oss som ska eller har adopterat från Etiopen eller Sydafrika? Den finns här om du är intresserad: http://groups.yahoo.com/group/afrikalistan/
Det röda äpplet
En berättelse om beslutet att adoptera ett barn
För länge, länge sedan, ja kanske i vårt gemensamma livs begynnelse, såddes ett litet frö. Fröet som var tanken på ett barn, skulle gro till en liten planta i våra sinnen och sen skulle plantan förhoppningsvis rota sig och bli ett fullvuxet träd. Så småningom skulle vi få smaka vårt första härligt gula äpple. För gula äpplen är de äpplen vi är vana vid och tänker på när vi tänker på äpplen. Gula äpplen skulle det bli! Det skulle bli många gula äpplen på vårt äppelträd om vi hade tur.
Den har alltid funnits där, önskan att få se vår planta slå rot och bära frukt. Vi har alltid sett fram emot den dagen när vi skulle stå där med vår korg full till bredden med gula äpplen. Likaså var vägen dit något vi ville uppleva. Tänk att få se hur gula äpplen blir gula äpplen. När vi så insåg att det inte skulle bli så lätt att få vårt gula äppelträd att växa, började ett nytt frö gro i våra hjärtan och medvetanden. Det var inget vi talade om, inte heller funderade mycket på. Sådana frön hade man ju hört talas om. Det blir röda äpplen av dem. Men vi visste ju inget om röda äppelträd? Visst är röda äpplen vackra och goda, men de är ju inte som gula. Det lär ju vara svårt att få ner dem från trädet också. De röda träden blir ju oftast mycket högre än de gula. I alla fall så lät vi det röda fröet gro vidare sakta men säkert. Det fick mycket näring, utan att vi tänkte på det, av alla våra besvikelser där vi gick genom fertilitetsfabrikens korridorer.
Det första fröet och det andra fröet växte sida vid sida under flera år. Vi lade ner mycket tid och energi på att försöka få vårt första träd att slå rot. Medan vi hoppades och trodde, grät och sörjde över vårt första träds vekhet, hade det andra fröet, utan att vi tänkt på det, blivit en planta stor som Clivian i vårt norrfönster. Vi insåg plötsligt att enda skillnaden på de båda fröna var att det andra äppelträdets grenar skulle ge oss röda äpplen i vår korg en dag. Men röda äpplen är ju också äpplen! Vi kunde ju få uppleva hur röda äpplen blir röda istället för hur gula blir gula. Det är ju inte samma sak. Det går ju inte att jämföra.
Det röda äppelträdet växte fort och säkert. Det skulle bli äpplen på detta träd en dag. Det förstod vi minsann. Vi visste bara inte hur lång tid det skulle ta. Det visste vi ju inte med det gula heller. Om det över huvudtaget skulle bli några äpplen av det…
Ville vi ha gula äpplen skulle det kräva så mycket energi av oss att vi kanske inte skulle orka med något annat. Vi kanske skulle glömma bort krusbären, päronen och hallonbuskarna. Var det värt att offra allt det andra goda i livet för att få gula äpplen på ett träd som växte dåligt och krävde ALLT av oss?
Nu insåg vi plötsligt att vi väntade på våra röda äpplen! Vi skulle få våra äpplen tillslut! Vi väntade inte förgäves längre. Nu visste vi att det skulle bli. Vi visste bara inte när...
Vi vårdade vår planta väl och vattnade den ständigt och den växte sig större och större för varje dag. Man får klättra högre i det röda trädet för att få ner de mogna äpplena. Men det viktigaste är ju att det blir äpplen i korgen! I det röda trädet finns de ju där vajande fram och tillbaka, sökande efter någon som vill plocka.
Fröet som skulle givit oss ett stort härligt äppelträd med gula äpplen hade stannat i växten. Utan att vi tänkte på det vissnade vårt gula äppelträd ned och dog. Det fick inget ljus för den stora, friska plantan som överskuggade allt!
Nu står vi här och väntar på att vårt röda äppelträd ska bära frukt. Det har varit en lång väg hit och vi har en lång väg kvar. Vi får köpa en längre stege än den vi har om vi ska kunna få ner vårt röda äpple när det mognat. Vi måste låna pengar till den för den är dyr. Det gula äppelträdet hade inte krävt någon stege alls.
Vi tänker ofta att det var bra det som hände. Visst kommer vårt efterlängtade gula äpple alltid finnas med i våra tankar. Vi fick ju aldrig se på nära håll hur gula äpplen blir gula äpplen. Att grannen får gula äpplen är ju alltid en tröst och där kan vi ju se hur det går till. Vi sörjer inte längre över att vi kommer få ett rött i stället. Och tänk vilken utsikt vi kommer ha från vårt stora röda äppelträd!
Det röda äpplet är inte heller det näst bästa av äpplen tycker vi. Vi tänkte bara inte på att röda äpplen skulle kunna vara något för oss. Och vem har sagt att gula äpplen är godare än röda. Inte vi. Smaken och färgen är ju olika men i grund och botten är de ju äpplen båda två!
Skrevet av Malin Kettil
10
Här kommer den! *obs!skitlång* Det röda äpplet
En berättelse om beslutet att adoptera ett barn
För länge, länge sedan, ja kanske i vårt gemensamma livs begynnelse, såddes ett litet frö. Fröet som var tanken på ett barn, skulle gro till en liten planta i våra sinnen och sen skulle plantan förhoppningsvis rota sig och bli ett fullvuxet träd. Så småningom skulle vi få smaka vårt första härligt gula äpple. För gula äpplen är de äpplen vi är vana vid och tänker på när vi tänker på äpplen. Gula äpplen skulle det bli! Det skulle bli många gula äpplen på vårt äppelträd om vi hade tur.
Den har alltid funnits där, önskan att få se vår planta slå rot och bära frukt. Vi har alltid sett fram emot den dagen när vi skulle stå där med vår korg full till bredden med gula äpplen. Likaså var vägen dit något vi ville uppleva. Tänk att få se hur gula äpplen blir gula äpplen. När vi så insåg att det inte skulle bli så lätt att få vårt gula äppelträd att växa, började ett nytt frö gro i våra hjärtan och medvetanden. Det var inget vi talade om, inte heller funderade mycket på. Sådana frön hade man ju hört talas om. Det blir röda äpplen av dem. Men vi visste ju inget om röda äppelträd? Visst är röda äpplen vackra och goda, men de är ju inte som gula. Det lär ju vara svårt att få ner dem från trädet också. De röda träden blir ju oftast mycket högre än de gula. I alla fall så lät vi det röda fröet gro vidare sakta men säkert. Det fick mycket näring, utan att vi tänkte på det, av alla våra besvikelser där vi gick genom fertilitetsfabrikens korridorer.
Det första fröet och det andra fröet växte sida vid sida under flera år. Vi lade ner mycket tid och energi på att försöka få vårt första träd att slå rot. Medan vi hoppades och trodde, grät och sörjde över vårt första träds vekhet, hade det andra fröet, utan att vi tänkt på det, blivit en planta stor som Clivian i vårt norrfönster. Vi insåg plötsligt att enda skillnaden på de båda fröna var att det andra äppelträdets grenar skulle ge oss röda äpplen i vår korg en dag. Men röda äpplen är ju också äpplen! Vi kunde ju få uppleva hur röda äpplen blir röda istället för hur gula blir gula. Det är ju inte samma sak. Det går ju inte att jämföra.
Det röda äppelträdet växte fort och säkert. Det skulle bli äpplen på detta träd en dag. Det förstod vi minsann. Vi visste bara inte hur lång tid det skulle ta. Det visste vi ju inte med det gula heller. Om det över huvudtaget skulle bli några äpplen av det…
Ville vi ha gula äpplen skulle det kräva så mycket energi av oss att vi kanske inte skulle orka med något annat. Vi kanske skulle glömma bort krusbären, päronen och hallonbuskarna. Var det värt att offra allt det andra goda i livet för att få gula äpplen på ett träd som växte dåligt och krävde ALLT av oss?
Nu insåg vi plötsligt att vi väntade på våra röda äpplen! Vi skulle få våra äpplen tillslut! Vi väntade inte förgäves längre. Nu visste vi att det skulle bli. Vi visste bara inte när...
Vi vårdade vår planta väl och vattnade den ständigt och den växte sig större och större för varje dag. Man får klättra högre i det röda trädet för att få ner de mogna äpplena. Men det viktigaste är ju att det blir äpplen i korgen! I det röda trädet finns de ju där vajande fram och tillbaka, sökande efter någon som vill plocka.
Fröet som skulle givit oss ett stort härligt äppelträd med gula äpplen hade stannat i växten. Utan att vi tänkte på det vissnade vårt gula äppelträd ned och dog. Det fick inget ljus för den stora, friska plantan som överskuggade allt!
Nu står vi här och väntar på att vårt röda äppelträd ska bära frukt. Det har varit en lång väg hit och vi har en lång väg kvar. Vi får köpa en längre stege än den vi har om vi ska kunna få ner vårt röda äpple när det mognat. Vi måste låna pengar till den för den är dyr. Det gula äppelträdet hade inte krävt någon stege alls.
Vi tänker ofta att det var bra det som hände. Visst kommer vårt efterlängtade gula äpple alltid finnas med i våra tankar. Vi fick ju aldrig se på nära håll hur gula äpplen blir gula äpplen. Att grannen får gula äpplen är ju alltid en tröst och där kan vi ju se hur det går till. Vi sörjer inte längre över att vi kommer få ett rött i stället. Och tänk vilken utsikt vi kommer ha från vårt stora röda äppelträd!
Det röda äpplet är inte heller det näst bästa av äpplen tycker vi. Vi tänkte bara inte på att röda äpplen skulle kunna vara något för oss. Och vem har sagt att gula äpplen är godare än röda. Inte vi. Smaken och färgen är ju olika men i grund och botten är de ju äpplen båda två!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
