Alla vill vara friska, ha friska barn, vara intelligenta, vackra, ha mat på bordet, ha en bra bostad...
Men livet är ju nu en gång inte bara solsken. Det är därför det kan vara bra att diskutera lite kring hur man agerar när livet inte är den räkmacka man önskar sig...
2
Förvisso Alla vill vara friska, ha friska barn, vara intelligenta, vackra, ha mat på bordet, ha en bra bostad...
Men livet är ju nu en gång inte bara solsken. Det är därför det kan vara bra att diskutera lite kring hur man agerar när livet inte är den räkmacka man önskar sig...
Min dotter är både frisk och välskapt i mina och hennes familjs ögon. Men jag förstår vad du menar! Önska kan man alltid men det är inte alltid att det man önskar går i uppfyllelse!
Sen handlade inte debatten (som egentligen inte alls var en debatt) om friska eller välskapta barn! Den handlade om någon valt att behålla ett barn trots ett tråkigt besked vid fosterdiagnostik. Sen var det någon som fortsatte och berättade vad hennes man sagt om att man kanske älskar ett handikappat mer för att det behöver en på ett annat sätt än ens andra barn kommer göra och hur de tänkte inför nästa graviditet. Varav jag svarade att jag älskar mina barn lika mycket men att kärleken till Emma är speciell då jag tror jag kommer vara extra viktig under hela hennes liv. Jag skrev om sorgen över hennes handikapp men glädjen över att få vara hennes mamma. Sen brakade helvetet lös här inne! För att jag skulle göra PR för ds-barn och allt de beskyllde mig för! Hur man nu kan göra PR för ds utan att ens nämna ds en enda gång i sitt inlägg *S*
Men visst du har rätt, alla borde i varje fall önska sig friska barn och alla borde älska de barn man får för de egenskaper de har istället för att sörja de dem inte har!
3
Visst är det så! Min dotter är både frisk och välskapt i mina och hennes familjs ögon. Men jag förstår vad du menar! Önska kan man alltid men det är inte alltid att det man önskar går i uppfyllelse!
Sen handlade inte debatten (som egentligen inte alls var en debatt) om friska eller välskapta barn! Den handlade om någon valt att behålla ett barn trots ett tråkigt besked vid fosterdiagnostik. Sen var det någon som fortsatte och berättade vad hennes man sagt om att man kanske älskar ett handikappat mer för att det behöver en på ett annat sätt än ens andra barn kommer göra och hur de tänkte inför nästa graviditet. Varav jag svarade att jag älskar mina barn lika mycket men att kärleken till Emma är speciell då jag tror jag kommer vara extra viktig under hela hennes liv. Jag skrev om sorgen över hennes handikapp men glädjen över att få vara hennes mamma. Sen brakade helvetet lös här inne! För att jag skulle göra PR för ds-barn och allt de beskyllde mig för! Hur man nu kan göra PR för ds utan att ens nämna ds en enda gång i sitt inlägg *S*
Men visst du har rätt, alla borde i varje fall önska sig friska barn och alla borde älska de barn man får för de egenskaper de har istället för att sörja de dem inte har!
…att du skall läsa inläggen i diskussionen igen och fundera över vem som sagt något annat.
I övrigt uttryckte Annika60 det ju så bra härovan. Allt blir kanske inte alltid som man tänkt sig. Men ibland blir saker och ting annorlunda fast minst lika bra.
4
Jag tycker… …att du skall läsa inläggen i diskussionen igen och fundera över vem som sagt något annat.
I övrigt uttryckte Annika60 det ju så bra härovan. Allt blir kanske inte alltid som man tänkt sig. Men ibland blir saker och ting annorlunda fast minst lika bra.
och det är väl därför man har fosterdiagnostik, som jag uppfattar det. Man vill veta och helst få en garanti på att allt är bra.
Ibland känner jag at det där \"garantibehovet\" går lite väl långt i alla möjliga sammanhang i samhället.
Men nu är det ju så att vi att vi erbjuds möjligheten att dels få veta och dels välja.
Därför anser jag att det bästa man kan göra är att gilla läget, försöka informera om att det som ibland upplevs som garantier inte är det och lägga diskutionen på ett neutralt plan. Allra viktigast anser jag det vara att inse att andras val inte handlar om mitt eget barn. Samt att inte tvinga på andra information om hennes handkapp som man inte ber om att få.
Men du har rätt; visst vill vi alla att våra barn ska vara friska, lyckliga och få et bra liv. Vad vore vi för föräldrar annars?
6
Visst vill alla det och det är väl därför man har fosterdiagnostik, som jag uppfattar det. Man vill veta och helst få en garanti på att allt är bra.
Ibland känner jag at det där \"garantibehovet\" går lite väl långt i alla möjliga sammanhang i samhället.
Men nu är det ju så att vi att vi erbjuds möjligheten att dels få veta och dels välja.
Därför anser jag att det bästa man kan göra är att gilla läget, försöka informera om att det som ibland upplevs som garantier inte är det och lägga diskutionen på ett neutralt plan. Allra viktigast anser jag det vara att inse att andras val inte handlar om mitt eget barn. Samt att inte tvinga på andra information om hennes handkapp som man inte ber om att få.
Men du har rätt; visst vill vi alla att våra barn ska vara friska, lyckliga och få et bra liv. Vad vore vi för föräldrar annars?
inte det minsta \"tvingad\" att läsa ett enda inlägg här om man är rädd att få information man inte önskar ?!
Jag läser en del på ett annat snack där det förekommer en hel del inlägg från en person som jag anser \"inte ger mej något\". Jag har löst det genom att inte läsa de inläggen. Jag är ju knappast *tvungen* ;-)
7
Men man är ju inte det minsta \"tvingad\" att läsa ett enda inlägg här om man är rädd att få information man inte önskar ?!
Jag läser en del på ett annat snack där det förekommer en hel del inlägg från en person som jag anser \"inte ger mej något\". Jag har löst det genom att inte läsa de inläggen. Jag är ju knappast *tvungen* ;-)
varför läste du då mitt inlägg och varför i hela fridens namn svarade du?
Var du bara tvungen?
Ibland är den mänskliga naturen ganska fascinerande, det må jag säga...
8
Men lilla vän varför läste du då mitt inlägg och varför i hela fridens namn svarade du?
Var du bara tvungen?
Ibland är den mänskliga naturen ganska fascinerande, det må jag säga...
För det första är väl inte den primära anledningen till att vi har fosterdiagnostik att vi skall välja bort alla barn som inte är friska?
För det andra ger som bekant inte fosterdiagnostik någon garanti. Och inte heller är vi – trots att vi får aldrig så många barn som är 100% friska vid födseln – garanterade att de inte får svåra sjukdomar, skador och/eller funktionshinder längre fram i livet. Så den anledning till fosterdiagnostikens vara som du anger är ju bara en halv sanning om ens det. Lyckligtvis.
\"Allra viktigast anser jag det vara att inse att andras val inte handlar om mitt eget barn.\"
Jag förstår inte varför detta är en så självklar sanning. Generella negativa omdömen och slutsatser om andra människor är väl alltid kränkande för individen även om (eller kanske just därför att) de görs om en hel grupp som inte består av något annat än en massa individer. Om någon framställer det eller på något sätt givits uppfattningen att svårigheterna med ett visst funktionshinder är stora och svåröverkomliga att man hellre vill avstå för att ta nya tag för att skaffa ett friskt barn och jag lever med kunskapen om att det i min omedelbara närhet finns flera personer med just det funktionshindret som berikar tillvaron på ett alldeles unikt sätt, på vilket sätt är det då att \"tvinga på\" någon information? Är det bättre att man låter andra välja bort utan att knysta om det man vet (och som de inte rimligtvis kan ha en aning om)? Jag tycker att det är en oerhört kortsiktig och kategorisk lösning.
I ett större perspektiv är det också betydelsefullt av en annan anledning. Ju fler barn som inte föds därför att man tidigt kan avgöra att de har ett funktionshinder, desto sämre blir kunskapen om det handikappet. Små utsatta grupper i vårt samhälle riskerat att få sämre hjälp därför att de utgör en procentuellt mindre del av befolkningen. Det blir allt mindre motiverat att forska i mindre handikappgrupper ju färre individer som bär på just detta handikapp.
Är du rädd att man med \"PR\" för Downs skall locka andra att behålla sina väntade barn med kromosomfel? Bara för att de sedan skall ångra sitt val och önska bort barnet sedan det är fött? Hur sannolikt är det scenariot?
Angående ditt sista stycke vill jag säga följande: Mina banrs funktionshinder är intimt förknippade med deras personlighet. Därför kan jag helt ärligt säga att jag inte en endaste gång önskat dem \"friska.\" Och jag anser mig inte vara en sämre förälder av den anledningen. Tvärtom.
9
Helen För det första är väl inte den primära anledningen till att vi har fosterdiagnostik att vi skall välja bort alla barn som inte är friska?
För det andra ger som bekant inte fosterdiagnostik någon garanti. Och inte heller är vi – trots att vi får aldrig så många barn som är 100% friska vid födseln – garanterade att de inte får svåra sjukdomar, skador och/eller funktionshinder längre fram i livet. Så den anledning till fosterdiagnostikens vara som du anger är ju bara en halv sanning om ens det. Lyckligtvis.
\"Allra viktigast anser jag det vara att inse att andras val inte handlar om mitt eget barn.\"
Jag förstår inte varför detta är en så självklar sanning. Generella negativa omdömen och slutsatser om andra människor är väl alltid kränkande för individen även om (eller kanske just därför att) de görs om en hel grupp som inte består av något annat än en massa individer. Om någon framställer det eller på något sätt givits uppfattningen att svårigheterna med ett visst funktionshinder är stora och svåröverkomliga att man hellre vill avstå för att ta nya tag för att skaffa ett friskt barn och jag lever med kunskapen om att det i min omedelbara närhet finns flera personer med just det funktionshindret som berikar tillvaron på ett alldeles unikt sätt, på vilket sätt är det då att \"tvinga på\" någon information? Är det bättre att man låter andra välja bort utan att knysta om det man vet (och som de inte rimligtvis kan ha en aning om)? Jag tycker att det är en oerhört kortsiktig och kategorisk lösning.
I ett större perspektiv är det också betydelsefullt av en annan anledning. Ju fler barn som inte föds därför att man tidigt kan avgöra att de har ett funktionshinder, desto sämre blir kunskapen om det handikappet. Små utsatta grupper i vårt samhälle riskerat att få sämre hjälp därför att de utgör en procentuellt mindre del av befolkningen. Det blir allt mindre motiverat att forska i mindre handikappgrupper ju färre individer som bär på just detta handikapp.
Är du rädd att man med \"PR\" för Downs skall locka andra att behålla sina väntade barn med kromosomfel? Bara för att de sedan skall ångra sitt val och önska bort barnet sedan det är fött? Hur sannolikt är det scenariot?
Angående ditt sista stycke vill jag säga följande: Mina banrs funktionshinder är intimt förknippade med deras personlighet. Därför kan jag helt ärligt säga att jag inte en endaste gång önskat dem \"friska.\" Och jag anser mig inte vara en sämre förälder av den anledningen. Tvärtom.
Man undrar ju då genast vad man kan tänkas ha gjort för oförlåtliga övertramp eller korkade yttranden som renderar sådan uppgivenhet.
Jag tror att de flesta skulle tycka att det var rätt nedlåtande att kalla någon \"lilla vän\" i ett kritiskt (för att säga det lindrigt) inlägg.
Sedan tycker jag ju för min del att det finns all anledning i denna värld att diskutera dessa svåra frågor. Kanske framför allt när man inte är överens. Men det är klart att det är bekvämare att bara bestämma sig för att man har rätt och sedan slå dövörat till. Och det är väl kanske största anledningen till att vi står rätt still i utvecklingen när det gäller dessa frågor.
12
Oj. Man undrar ju då genast vad man kan tänkas ha gjort för oförlåtliga övertramp eller korkade yttranden som renderar sådan uppgivenhet.
Jag tror att de flesta skulle tycka att det var rätt nedlåtande att kalla någon \"lilla vän\" i ett kritiskt (för att säga det lindrigt) inlägg.
Sedan tycker jag ju för min del att det finns all anledning i denna värld att diskutera dessa svåra frågor. Kanske framför allt när man inte är överens. Men det är klart att det är bekvämare att bara bestämma sig för att man har rätt och sedan slå dövörat till. Och det är väl kanske största anledningen till att vi står rätt still i utvecklingen när det gäller dessa frågor.
Jag vill inte gå in på vilken diagnos de har. Men de har båda allvarliga, kroniska handikapp som är ärftligt betingade, som gör att de med stor sannolikhet inte kommer att få ett självständigt liv och som i en del fall går att konstatera med hjälp av fvp. Jag hoppas att de uppgifterna räcker.
14
Svar Jag vill inte gå in på vilken diagnos de har. Men de har båda allvarliga, kroniska handikapp som är ärftligt betingade, som gör att de med stor sannolikhet inte kommer att få ett självständigt liv och som i en del fall går att konstatera med hjälp av fvp. Jag hoppas att de uppgifterna räcker.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
