4
Språkstörning är komplext! När vi på våren 06 fick informationsdagar om HFA (högfungeraqnde med autistiskt syndrom) och AS , så fick vi av barnneurologen veta att man numera försöker ge barnet stöd att utveckla sitt språk parallelt med att barnet skall utveckla sina andra sidor. Man skall alltså inte tänka att barnet först måste knyta an och bli en social varelse.
Om jag minns rätt så har en engelsk logoped Barbara Bishop hållt ett beryktat seminarium i Lund bland bla logopeder, och tryckt på att barn med autism ofta också har en språkstörning. Språkstörning och kommunikationsstörning hör liksom ihop.
Forskningen går framåt, även på språkstörningsfronten.
Är det samma sorts språkstörning? Det kan inte jag säga säkert.
Min flicka, som under åtta-nio år gick under samma diagnos \"grav språkstörning\" som sina bröder, fick vid utredning av autismteamet en mer precis sammanfattning av nuläget; autistiskt syndrom, högfungerande.
Men hur skall jag skilja ut henne ur syskonen? Är det möjligt? Nej, egentligen inte. Men det som var urtypiskt för just henne som liten, kom sedan att tvinnas till den röda snodden, som hon fortfarande är fäst vid. Det är hon, på gott och på ont.
Nu är hon 10 år. Fram till hon var sju-åtta år så pratade hon väldigt sporadiskt. Inga extra ord. Mera ljud än ord. Minimal ansiktskontakt. Aldrig att jag fick be henne säga det en gång till. Helst skulle jag förstå utan att hon behövde uttrycka sig.
Så, min flicka har haft stora expressiva svårigheter ( svårt att uttala ord så att vi förstått) och stora pragmatiska svårigheter (svårt att veta om vi förstått henne, om hon gett tillräcklig information, oförmåga att förstå om vi förstått henne helt enkelt, som gjort för missförstånd med andra ord...).
De här svårigheterna ser vi inte hos sönerna. Storebror har svårt med uttal, språkförståelse och ordmobilisering (att få fram de ord han tänker i huvudet), och lillebror säger alldeles för mycket, men så otydligt... man får gå efter vokalljuden, och lägga till rätt konsonanter. Tyvärr hindrar det inte honom från att svära som en borstbindare, som den sexåring han är...!
Men, fastän vår nu tioåriga tjej främst förmedlade sig med skratt och skrik de första åren, så talar hon nu nästan utan problem. Hon läser snabbt, och resonerar snabbt.
Alltså skriver jag numera ned i punktform om det är ngt viktigt hon skall göra.
Angående språkförståelsen, så tror jag att hon har läst sig till oändligt mycket mer än vad jag har kunnat förmedla med ord.
Min strategi härnäst är att på lappar skriva upp trevliga ord som man kan använda i början av en mening, tex vid frukosten.
Jag strävar tex efter att mina barn skall vända sig till ALLA vid bordet för att berätta ngt, och inte bara försöka få mammas uppmärksamhet... Så en lapp med; vet ni... hade räckt långt.
Om du upplever att din pojk fortfarande har brister i språkförståelsen, så undrar jag om ni har ngn kontakt med logoped?
