Som ni säkert vet körde vi in i tisdags natt för jag hade värkar. Dessa avstannade igen och jag blev lagd på BB under dagen. Under natten kom de tillbaka igen och höll på fram och tillbaka.
Så på torsdagseftermiddagen tilltog dessa. Jag började med att få föda vanligt, och det small till som tusan i min mage. Jag blöder fruktansvärt mycket och BM springer efter läkaren som beordrar katastrofsnitt omedelbart.
Vaknar upp nio på kvällen, får höra att min son mår dåligt, han hade fått ner mycket blod i lungorna. Min livmoder hade spruckit under förlossningen.
Klockan 01 får jag klappa min son första gången, han ligger nersövd i respirator för att han är så medtagen och måste vila. Vi somnar runt halv fyra-snåret och åker till honom igen på morgonen. Läget är stabilt men de vet inte om han fått några skador av sin traumatiska start.
Under fm börjar Theodor, som vi döpt honom till, samla vätska i buken och läkarna står som frågetecken. Det är något som strular, och de pratar om att transportera ner honom till kardiologen i Lund. Men han är för svag så de vågar inte. Vi går och duschar och när vi är klara kommer en BM och hämtar oss. Theodor är dålig, läkaren letar efter oss. På bara 10 minuter har hans läge ändrats från ok till botten.
Vi kommer in och frågar läkarna vad som händer. De säger bara att han är så sjuk, han kommer inte klara sig. DET ÄR INTE SANT!! skriker jag. Springer fram till kuvösen, känner inte ens mitt snittsår, och fram till Theodor. Han ligger nedsövd och hela hans lilla fina kropp darrar. Jag och Jocke pratar med honom hela tiden, säger hur mycket vi älskar honom osv. Han rycker till ett par gånger... sen är det slut! DET ÄR SLUT!! Förstår ni??? MITT BLÅBÄR DÖR!!!
Mitt liv är ett helvete just nu, jag orkar inte tänka en sekund framåt. Vi har haft Theodor hos oss ända sedan igår, pussat på honom, kramat honom, fotat... Han sov hos oss i natt.
Idag fick vi ta farväl i kapellet, vår älskade fina son... jag förstår inte!! Allt är bara slut!
Jag får inte heller skaffa fler barn pga att min livmoder inte får utsättas för värkarbete igen. Risken är att både jag och barnet dör då om vi inte är på sjukhuset när det händer. (Vi hade dött båda två om livmodern hade spruckit hemma nämligen).
Mitt liv.... är slut! Det känns verkligen så.... han var sååå fin, vägde 2980 gram (alltså mkt större än vad uppskattningen visade) och var 46 cm lång. Hade mörkt hår. Hans ögonfärg fick vi tyvärr aldrig se, då han var nedsövd redan när vi såg honom första gången och fram tills han somnade in.
Önskar er all lycka till. Kommer inte gå här och läsa nåt mer just nu, jag orkar inte... Men lycka till ni andra - önskar min bebis också klarat det...
kram
1
Vad ska jag skriva?.... *känsligt* Som ni säkert vet körde vi in i tisdags natt för jag hade värkar. Dessa avstannade igen och jag blev lagd på BB under dagen. Under natten kom de tillbaka igen och höll på fram och tillbaka.
Så på torsdagseftermiddagen tilltog dessa. Jag började med att få föda vanligt, och det small till som tusan i min mage. Jag blöder fruktansvärt mycket och BM springer efter läkaren som beordrar katastrofsnitt omedelbart.
Vaknar upp nio på kvällen, får höra att min son mår dåligt, han hade fått ner mycket blod i lungorna. Min livmoder hade spruckit under förlossningen.
Klockan 01 får jag klappa min son första gången, han ligger nersövd i respirator för att han är så medtagen och måste vila. Vi somnar runt halv fyra-snåret och åker till honom igen på morgonen. Läget är stabilt men de vet inte om han fått några skador av sin traumatiska start.
Under fm börjar Theodor, som vi döpt honom till, samla vätska i buken och läkarna står som frågetecken. Det är något som strular, och de pratar om att transportera ner honom till kardiologen i Lund. Men han är för svag så de vågar inte. Vi går och duschar och när vi är klara kommer en BM och hämtar oss. Theodor är dålig, läkaren letar efter oss. På bara 10 minuter har hans läge ändrats från ok till botten.
Vi kommer in och frågar läkarna vad som händer. De säger bara att han är så sjuk, han kommer inte klara sig. DET ÄR INTE SANT!! skriker jag. Springer fram till kuvösen, känner inte ens mitt snittsår, och fram till Theodor. Han ligger nedsövd och hela hans lilla fina kropp darrar. Jag och Jocke pratar med honom hela tiden, säger hur mycket vi älskar honom osv. Han rycker till ett par gånger... sen är det slut! DET ÄR SLUT!! Förstår ni??? MITT BLÅBÄR DÖR!!!
Mitt liv är ett helvete just nu, jag orkar inte tänka en sekund framåt. Vi har haft Theodor hos oss ända sedan igår, pussat på honom, kramat honom, fotat... Han sov hos oss i natt.
Idag fick vi ta farväl i kapellet, vår älskade fina son... jag förstår inte!! Allt är bara slut!
Jag får inte heller skaffa fler barn pga att min livmoder inte får utsättas för värkarbete igen. Risken är att både jag och barnet dör då om vi inte är på sjukhuset när det händer. (Vi hade dött båda två om livmodern hade spruckit hemma nämligen).
Mitt liv.... är slut! Det känns verkligen så.... han var sååå fin, vägde 2980 gram (alltså mkt större än vad uppskattningen visade) och var 46 cm lång. Hade mörkt hår. Hans ögonfärg fick vi tyvärr aldrig se, då han var nedsövd redan när vi såg honom första gången och fram tills han somnade in.
Önskar er all lycka till. Kommer inte gå här och läsa nåt mer just nu, jag orkar inte... Men lycka till ni andra - önskar min bebis också klarat det...
åhhhh snälla gud...
Jag blir så ledsen Anna..hur..
Åhh det finns inga ord som tröstar..
Så här ska det ju inte vara.
Tusen kramar till er.
Lena
2
NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!! åhhhh snälla gud...
Jag blir så ledsen Anna..hur..
Åhh det finns inga ord som tröstar..
Så här ska det ju inte vara.
Tusen kramar till er.
Lena
Sitter här med tårarna rinnande nedför kinderna, är så oerhört ledsen för er skull! Samtidigt som jag inte kan föreställa mig er/din situation känner jag med dig! Önskar så att det fanns något jag kunde göra!
Jag skrev nåot en sida bak att jag nog trodde du fick träffa din bebis, att det var därför du inte skrivit på länge, nu ser det ju så plumpt och okänsligt ut. Menade det absolut inte på det viset och hoppas att du inte tar illa upp om du läser, det är ju i oförstånd man skriver sådant.
Jag har inga ord att uttrycka mig känner jag, ni här på sidan både känns som mina vänner och systrar i det här, samtidigt som vi ju är främlingar de flesta av oss. Hoppas ändå att vi kan vara ett stöd för dig, när och om du orkar, Anna!
3
Å Anna!!! *gråter* Sitter här med tårarna rinnande nedför kinderna, är så oerhört ledsen för er skull! Samtidigt som jag inte kan föreställa mig er/din situation känner jag med dig! Önskar så att det fanns något jag kunde göra!
Jag skrev nåot en sida bak att jag nog trodde du fick träffa din bebis, att det var därför du inte skrivit på länge, nu ser det ju så plumpt och okänsligt ut. Menade det absolut inte på det viset och hoppas att du inte tar illa upp om du läser, det är ju i oförstånd man skriver sådant.
Jag har inga ord att uttrycka mig känner jag, ni här på sidan både känns som mina vänner och systrar i det här, samtidigt som vi ju är främlingar de flesta av oss. Hoppas ändå att vi kan vara ett stöd för dig, när och om du orkar, Anna!
Hittar inga ord som kan trösta er i er värsta tid någonsin. Tårarna bara rinner och jag lider såå mycket med er.
Det låter så fint att ni fick ha honom med er i natt och pussa och krama honom - jag är säker på att han är världens vackraste lilla kille och att han hela tiden har känt och känner hur mycket ni älskar honom.
Kan nog inte skicka tillräckligt många styrkekramar till er men jag skickar alla jag har.
((((((((KRAM)))))))))
6
Åhh nej! Hittar inga ord som kan trösta er i er värsta tid någonsin. Tårarna bara rinner och jag lider såå mycket med er.
Det låter så fint att ni fick ha honom med er i natt och pussa och krama honom - jag är säker på att han är världens vackraste lilla kille och att han hela tiden har känt och känner hur mycket ni älskar honom.
Kan nog inte skicka tillräckligt många styrkekramar till er men jag skickar alla jag har.
((((((((KRAM)))))))))
Gråter för er skull och kan inte sluta. Varför händer detta? Jag som hoppades så mycket att allt skulle gå så bra för er efter allt ni gått igenom. Ta hand om varandra. Massor med kramar till dig och din familj/Ulrica
14
Kram Anna och din familj! Gråter för er skull och kan inte sluta. Varför händer detta? Jag som hoppades så mycket att allt skulle gå så bra för er efter allt ni gått igenom. Ta hand om varandra. Massor med kramar till dig och din familj/Ulrica
Jag sitter här och gråter nu. Fy, fy, fy för att livet ska vara så orättvist. Eftersom jag inte hittar ord som kan lindra eller ge er ert lilla blåbär tillbaka så skickar jag istället tusentals kramar och all styrka jag kan ge.
*kramar om hårt*
16
Men åh! Jag sitter här och gråter nu. Fy, fy, fy för att livet ska vara så orättvist. Eftersom jag inte hittar ord som kan lindra eller ge er ert lilla blåbär tillbaka så skickar jag istället tusentals kramar och all styrka jag kan ge.
så grymt livet är.
Lider oerhört med er. Hoppades så på att allt var bra med er. Ta väl vara på varandra - dig själv, sambon och syskonen. Hoppas på att få träffa på dig någon gång i framtiden.
Alla kramar i världen//Linda
18
Men... så grymt livet är.
Lider oerhört med er. Hoppades så på att allt var bra med er. Ta väl vara på varandra - dig själv, sambon och syskonen. Hoppas på att få träffa på dig någon gång i framtiden.
i kväll och ni finns hela familjen i mina tankar. Det gör mig så ont att er lille son inte fick stanna hos Er och att Du ska behöva leva med den sorg och smärta som nu har blivit min vardag. Det är så fruktansvärt orättvist att ett barn dör och det finns inget som gör smärtan mindre. Men Theodor är Er son och som du skriver var han alldeles perfekt så därför vill jag också säga Grattis till er lille pojk. Om du känner behov av att prata med någon som vet precis vad du går igenom så finns jag här. Kram
19
Axels ljus brinner för Theodor i kväll och ni finns hela familjen i mina tankar. Det gör mig så ont att er lille son inte fick stanna hos Er och att Du ska behöva leva med den sorg och smärta som nu har blivit min vardag. Det är så fruktansvärt orättvist att ett barn dör och det finns inget som gör smärtan mindre. Men Theodor är Er son och som du skriver var han alldeles perfekt så därför vill jag också säga Grattis till er lille pojk. Om du känner behov av att prata med någon som vet precis vad du går igenom så finns jag här. Kram
Jag ser knappt skärmen för alla tårar.. Varför?
Det finns inga ord som räcker till. Så jävla orättvist och fel.
Jag känner din smärta, men kan inte förstå vad ni nu tvingas gå igenom.
Ta vara på varandra i denna svåra stund. Ni, alla, finns i mina tankar och jag tänder ett ljus för er lille kille..
Många, många varma kramar till hela familjen..
20
Åhhhh... Jag ser knappt skärmen för alla tårar.. Varför?
Det finns inga ord som räcker till. Så jävla orättvist och fel.
Jag känner din smärta, men kan inte förstå vad ni nu tvingas gå igenom.
Ta vara på varandra i denna svåra stund. Ni, alla, finns i mina tankar och jag tänder ett ljus för er lille kille..
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
